Forum för anhöriga

Nu har jag "äntligen" börjat släppa alla tankar på att det är mitt ansvar, min skyldighet att plocka upp spillrorna från min fd, särbo/sambo och mamma till ett barn. Har nu gått ca 4 veckor sen vi bröt kontakten kring något annat än vårt barn ihop. Hon bröt kontakten för 125e gången med motiveringen att hon inte tänker bli "uppföljd" eller "uppkollad" av mig längre. Detta betyder ju såklart bara en sak att hon dricker och ville gå under jorden några dagar utan att jag står bredvid och säger att det är fel att supa i 3 dygn till den milda grad att man inte själv kommer ihåg vad man gjort.

Hejsan, vet inte hur jag ska börja med detta men beskriver min och morsan situation så bra jag kan och vill gärna veta vilka sorts stöd de finns för oss. min far har haft alkohol problem länge. vi snackar 5 år iallafall. vi har försökt allt vad vi har kommit på under dem 5 åren. allt från stöd mentalt,fysikt och pengar mässigt. men inget funkar, håller max 2 veckor så är han på de igen. när han väll dricker så ska han dricka sig medvetslös i dagar. exempel på vad han har gjort ibland är skrikit.kastat grejer.slagit itur saker, kört påverkat,

Enligt mig och min bror dricker våra föräldrar alldeles för mycket. Vi har haft en fantastisk barndom men med tiden har det blivit obligatorisk med fest och vin varje dag. Så gränsen har suddats ut, ett glas vin till maten blir 5 kanske 6 och så kanske en ”liten” calvados på ca 10cl +. Och det är vanlig tisdag. När det är helg så är det fördrink och vin och något efter maten och så mer vin. Skulle vi på peka något så får man som svar att man är tråkig, ska ge dåligt samvete, eller något i stil med ”i Spanien och Italien dricker dom vin varje dag - ingen klagar på dom”.