av Christoffer

Hej alla,
Har läst här under ett års tid och skriver nu mitt första trevande inlägg.
Trodde jag var unik men min historia har väldigt många likheter andras här på forumet;
Är i medelåldern, gift och har tre utomjordiskt fina barn. Har druckit mycket alkohol genom åren men alltid känt att jag haft koll. Stor sorg efter förlust av viktig person i mitt liv för ett antal år sedan ser jag som utgångspunkt till mitt alltmer ökade intag av alkohol.
Senaste åren druckit osunt mycket (nästan varje kväll under några års tid) och känner att denna trend måste brytas för annars vet jag inte vad som händer i förlängningen.
Har gömt alkohol, smygdruckit, kört iväg tomflaskor när ingen ser, mycket huvudvärkstabletter och blivit en alltför passiviserad person med låg energi.
Aldrig gått i terapi eller dylikt, aldrig kommit upp som något problem vid hälsokontroller genom åren eller så. Ifrån att i många år varit "intresserad" av destillat har jag nu insett att årgångar och tillverkningsmetoder egentligen varit underordnat för mig - jag gillar att bli påverkad helt enkelt!
En söndag för ett par månader sedan, efter en fin kväll med frun och barnen och en delad flaska rödvin tänkte jag inom mig att nu lägger jag ner alkoholen och har inte druckit någonting sedan dess - faktiskt inte heller känt sug alls under denna period. Jag har haft vita perioder tidigare någon gång genom åren men då räknat dagar som någon sorts prestation men denna gång känns det annorlunda; Nästan som en befrielse att inte behöva dricka, inte som en uppoffring att behöva avstå som det tidigare känts som.
Känner skillnad i mitt liv såsom effektivare på jobbet, bättre sömnkvalitet, mer närvarande i stunden etc. Men jag känner mig inte gladare om ni förstår, känns som jag väntar på något, kanske "det vidare livet"? Lite sådär "utan riktning" i livet på något sätt (låter flummigt jag vet :))
Största och finaste vinsten i detta är att jag känner att jag är en bättre förälder till mina barn och sannolikt en bättre hälft till min partner (även om den relationen testas lite nu när det är nya förutsättningar). Min självbild är bättre och den sidan av mig själv som jag "skämts" över är nu på väg att suddas ut vilket känns kanon.
Har inte talat om för någon att jag "slutat" och har heller ingen deadline för hur länge jag kommer vara utan alkohol. En insikt jag tagit till mig på forumet är att inte försöka måttlighetsdricka - känner att jag inte klarar det. Dricker jag så vill jag ju bli påverkad vilket är utgångsproblematiken...
Min fundering då slutligen; Ni som slutat, hur lång tid har det tagit innan ni känt er hela och glada i ert "nya" jag? Kommer jag fortsatt känna att något saknas och att jag går omkring i någon slags "väntan"?

Li-Lo
tors, 2016-04-07 - 19:01

Tack för ditt inlägg. Jag hoppas att din tråd tar fart för den sätter fingret på något viktigt. Du beskriver en nedstämdhet som många kan känna igen sig i. Naturligtvis finns det en myriad av möjliga förklaringar samtidigt kan andras erfarenheter hjälpa till att hitta den egna förståelsen.

Saknad, sorg, meningsfullhet och livsvärden är spännande ämnen som sannolikt är större än "alkoholfrågan" men jag tänker i alla fall att de ibland hänger ihop. Hoppas du får fler reflektioner här.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

PP
tors, 2016-04-07 - 18:38

Läste ditt första inlägg härom dagen och tanken blev att svara i din tråd. Istället blev det ett inlägg i min egen. Men det utlöstes av vad du skrivit och mycket av det du beskriver känner jag igen från min egen historia med alkoholen. Det var även dina funderingar kring hur vi blir i nykterheten som jag funderade över. Du kan läsa tankarna i min tråd.

Ja, det är inte enkelt att ge klara svar för hur livet blir sen. Min erfarenhet är att livet blir bättre, men det finns annat som kan komma fram. Tankar, och kanske egna personlighetsdrag som inte var "synliga" eller uppfattades på samma sätt som när jag drack. Eller det kanske helt enkelt är en fas som går fortsätter, själva tillfrisknandet. Att det blir annorlunda allt eftersom tiden går. Naturligt påverkas allt av andra faktorer med, så inte allt handlar om alkoholen i hur vi mår. Det verkar dock som du har mycket fint att välja istället för alkoholen. satsa på det, får bli mitt råd!

//PP

Christoffer
fre, 2016-04-08 - 14:59

Tack för ditt inlägg i tråden!
Läste din tråd och det du nyligen skrev om att du ni i din nykterhet också bär på en känsla av nedstämdhet efter ganska lång tid utan a. Jag tror att det är den känslan jag kan förnimma redan och den oroar mig då jag vill vara sprudlande, skämtsam och livfull. Tänker att när hjärnans belöningssystem hämtat sig igen kanske man återfår detta av andra saker än a men dina ord gör att jag nog får dra ner förväntningarna något - tidsmässigt det vill säga.
Hoppas verkligen du fortsätter skriva här trots att ditt nya liv nog nästan blivit vardag för dig. Vi är säkert många som undrar vad som väntar längre ner på tidslinjen om vi väljer att hålla oss nyktra framöver. Tack från hjärtat!

mulletant
fre, 2016-04-08 - 16:55

från 'andra sidan'! Fint att läsa om ditt beslut! Din berättelse är inte olik min mans, så som jag upplevt den. En viktig skillnad dock, han bröt inte innan jag - efter många hot - lämnade och gick. I och med det bytte han väg. Ytterligare en skillnad är att han över ett år kämpade emot sig själv, var nykter med vad man kallar 'vita knogar'. Ändå känner jag igen mycket av det du beskriver som jag sett och upplevt det 'från sidan' men också av berättelser här. Jättebra har det varit för mig att skaffa kunskap som hjälp att förstå vad han går igenom. Och jag. Jag läste mycket, t.ex Benny Haags och Jan Johansens egna berättelser. Även direkt facklitteratur som Jaget och missbrukaren av Craig Nakken. Minst lika viktigt har forumet varit med människors berättelser som de utspelar sig här-och-nu. Ge dig tid och hoppas ni kan göra resan med bibehållen gemenskap!
Allt gott och varmt lycka till / mt

Adde
fre, 2016-04-08 - 18:01

Christoffer ! Och lite sent välkommen till forumet !
Den första känslan som brukar dyka upp är sorgen, nerstämdheten, efter alkoholen. Den går över kan jag trösta dig med !! Viktigt dock att inte sjunka ner i självömkan och "tyckasynd" om sig själv när det blir tungt. Att träffa andra och få prata av sig det hjälper väldigt mycket och har du inte möjlighet till det så skriv här.....massor !! Vi behöver få ur oss skiten vi samlat på oss.

Att i grunden ändra sitt liv och det ingrodda beteendet vi skaffat oss är den enklaste vägen till en stabil nykterhet. Att ändra vanor innebär även att jag får tänka annorlunda och påminnas om mitt nya val att inte dricka. Känslan av att få uppleva livet igen med alla sinnen kan vara skrämmande men jag tycker mest att det är underbart med ett öppet sinnelag och inte vara rädd för det nya jag får uppleva Jag var på en föreläsning nyligen där det visades 3 zoner i hjärnan som förändras vid missbruk och att det verkar vara så att de zonerna läks när missbruket upphör och jag är verkligen villig att skriva under på det !! Jag har blivit löjligt lättrörd i min nykterhet och eftersom jag söp bort allt sånt så är det fortfarande, efter några år, en fantastisk upplevelse !

I mitt nyktra liv finns inte alkoholen som en ständig påminnelse och jag har inga "sug" eller tankar på att dricka. Jag vet dock att jag aldrig någonsin får glömma var jag kommer från utan påminna mig om att jag har en dödlig, progressiv och kronisk sjukdom med jämna mellanrum. Jag gör det genom möten på AA el likn och att läsa här.....enkel och billig medicin.

Och att jag tar ett beslut om att just idag ska jag inte dricka oavsett vad som än händer. En dag i taget.

PP
fre, 2016-04-08 - 23:26

Vem vill inte vara spudlande glad, kreativ och på toppenhumör hela tiden? Kanske speciellt vi som drack för mycket? Som sagt, livet blir bättre utan drickat, så mycket är klart.

Adde, var du som sa att nykterheten måste få ta sin tid till mig vill jag minnas. Är idag beredd att ge den all jag har ?
Intressant med det sentimentala. Upplever även jag att det är en ådra som fått lite ny plats...
När jag fortfarande drack var även min empati ganska låg med för den delen.

/PP

Äntligen fri
lör, 2016-04-09 - 06:50

Sorgen efter alkohol försvinner men se upp med PAA som jag tog återfall på under 3 års tid (utan att förstå varför).
http://www.alkodrog.com/post-akut-abstinens-paa/

PAA är som värst efter 3-6 månader. Sedan släpper det och man får ett liv som du inte kan föreställa dig idag (eller jo, du verkar definitivt vara på väg).
Ett effektivt sätt att bli kvitt nedstämdheten är att röra på sig. Promenera mycket (lyssna på ljudböcker, tips: "Tack det är bra" av Cecilia Svensson), jogga, styrketräna, testa mindfulness..

Du har en spännande resa framför dig. Du fixar det här ;)

Lycka till nu :)

PP
lör, 2016-04-09 - 08:36

Intressant , faktiskt inget jag läst om någon annan stand. Iofs tycker jag inte att informationen var så tydlig. Har funderat lite på faktafliken här. Förmodar att resurser äf begränsade men tycker nog den kan utarbetas ytterligare?
Mer om faser i tillfrisknande etc. Intresserar nog många

//PP

Adde
lör, 2016-04-09 - 11:01

brukar nog säga att tillfrisknandet tar tid :-) Lite tufft brukar vi väl säga att tar det mig 20 år att slå i botten så tar det lika lång tid att komma tillbaka :-) Kanske inte riktigt med sanningen överensstämmande men det visar iaf på att jag inte ska ha bråttom, grunden är så viktig !!

PAA tror jag är förhållandevis nytt inom vår "bransch" men jag skriver under på det med hela mitt hjärta. Det visar också på att det finns en viss relevans när jag påstår att de flesta återfall sker vid 3, 6 och 9 månader efter beslutet om att sluta dricka. De tiderna är inte vetenskapligt underbyggda men mönstret ses vid efterbehandlingar på behandlingshem. Nu väntar jag bara på en hint om att nästa återfallstider på 7, 12 och 17 år kan bekräftas :-)) Och äntligen kan jag med glädje påstå att det numera bedrivs mer seriös forskning om beroende än vad det nånsin gjorts, och det behövs !!

Påminner mig nu om att en anledning till återfall en bit in i nykterheten som kan ses som oförklarligt är att man totalt förnekat sin egen barndom i ett dysfunktionellt hem. Man är ett sk Vuxetbarn. Denna upptäckt har gjort att man ändrat behandlingen för Vuxnabarn och därigenom fångat upp de som har gömda/förnekade problem.

PP
lör, 2016-04-09 - 11:45

Det första mönstret kan jag nog tycka mig skönja även här på forumet. Det andra var för mig nytt, men om det stämmer så har jag ett par år på mig innan det hettar till.
Vuna barn har jag hört/läst om tidigare. Skönt att kunna lämna åtminstone det för egen del ?
Ursäkta Christoffer, nu har vi nästan kapat din tråd. Den ska ju handla om din resa....

Ta vara på er!

//PP

Leverjag
lör, 2016-04-09 - 14:47

Låter som du fått nog men undrar över hur vägen kan se ut framåt. Lite har man fått chans att förstå av "gamlingarna" här men vi har några stycken tidigare önskat att det fanns mer info om vad som händer i kroppen och psyket med tiden efter påbörjad nykterhet. Det kan ju också vara motivationshöjande att läsa om olika celler och organ som efter en längre tid nykter börjar fungera normalt igen och att nybildning av celler kan ske. För men del tycker jag att det är väldigt intressant med den forskning som nu pågår när man kan se in i hjärnan. Äntligen fri:s inlägg om PAA är intressant och nytt för mig men kan förklara varför återfallen kommer långt efter nykterheten när man är avvand och inte ens vill dricka. Jag själv är i mån sex och fick nyss den vidriga idén att dricka en flaska vin. Varför har jag kvar längtan efter att bli "nollad" i hjärnan? Mår ju urkasst av det. Svårt att förstå men länkar här ger mig mer svar och perspektiv på hur långsiktigt kampen är och att det krävs mer än att "bara" sluta dricka alkohol.

Lycka till och ta hjälp mot nedstämdheten och tveka inte att gå i samtalsterapi för att bli av med sådant som skaver, kanske undermedvetet och hitta nya verktyg att leva i detta liv vi lever i nu.
???

Äntligen fri
sön, 2016-04-10 - 00:01

Hej alla,
märkte att ni undrade lite kring orsakerna kring PAA.
Jag läste om detta för ett år sedan i en avhandling (går säkert att googla fram mer material) och det jag minns som bakomliggande orsak är:
1. Hjärnan går in i en intensiv reparationsfas (återställer sig)
2. Kroppens "gas" och "broms" i belöningssystemet som påverkar av dopaminnivån (välbehaget) är i obalans.

Förklaring.
Vårt belöningssystem finns för att vår art (och alla däggdjur) skall leva vidare och utvecklas. Därför upplever vi välbehag efter mat, sömn, sex etc
Vår kropp har alltså ett naturligt "uppåttjack" och på samma sätt finns ett motsvarande bromssystem tar ner oss på jorden igen så att vi vill äta och föröka oss igen följande dag (lite enkelt uttryckt).
När vi häller i oss alkohol luras kroppens belöningssystem och dopaminnivån blir extremt hög liksom välbehaget. Bromssystemet får jobba hårdare. Häller vi i oss alkohol under en längre tid höjs bromssystemets nivå för jämvikt. Vi utvecklar tolerans. Fortsätter vi hälla i oss alkohol ligger bromssystemet kvar på hög nivå. Tänk er nu att vi plötsligt slutar med alkohol. Det tar tid för hjärnan att justera gas & bromssystemen till den nya situationen. Vi dricker nu inget och får inget "uppåttjack" samtidigt som bromssystemet ligger och bromsar oss tills justering skett (akut abstinens dagar, PAA efter typ 6 månader beroende på hur mycket o länge vi druckit). Vi går runt "med handbromsen i" så att säga.
Tänk dig samtidigt att hjärnan jobbar på att återhämta sig. Den prioriterar vissa saker framför andra vilket gör tex att minnet försämras tillfälligt. Vi upplever oss som ganska disträ och trötta. Gas & Broms är inte i jämvikt vilket gör att vi konstant känner oss lite nere.
Om man i denna situation inte har klart för sig ATT MAN HÅLLER PÅ ATT TILLFRISKNA utan känner sig sämre än innan och upplever nykterheten som meningslös så tar man återfall. det är liksom helt naturligt..

Hoppas att detta gjort saken klarare (annars googla på post akut abstinens). Jag hoppas med denna text att någon där ute slipper lida på samma sätt som jag gjort under 3 år och 5 återfall (pga PAA)

Så ni som verkligen vill bli nyktra, stålsätt er, ut och rör på er, gå, jogga, läs på, gå på AA möten eller häng här och peppa varandra etc.. Bered er på tuffa månader men sen kommer ett underbart liv utan skam o skuld och utan sug och lust att dricka igen. Man blir fri. Det är så in i bomben värt det! :)

Mer info:
http://www.riskbruk.se/WebControls/Upload/Dialogs/Download.aspx?ID=18847
http://www.nll.se/publika/ls/labgem/LINUS2014/PResentationer/Hj%C3%A4rn…

rabarber
sön, 2016-04-10 - 00:31

Vilket fantastiskt bra inlägg! Väl förklarat. Viktigt! Tack för att du delar med dig!

Levande
sön, 2016-04-10 - 07:12

Detta är ju något att ta till sig och tänka på under resan. Skall försöka hitta mer om detta, tack igen

Äntligen fri
sön, 2016-04-10 - 08:43

Hej Christoffer, din tråd blev lite kidnappad här men jag tyckte att det var så tydligt att du kämpade och inte förstod vad det var du hade att göra med. Därför mina inlägg ovan. Hoppas det var ok.
Vi alla kanske borde lyfta upp PAA och andra saker som man kan förvänta sig under sin första nyktra tid i en egen tråd. Inte minst alla underbara känslor som också kommer i början av nykterheten ("rosa moln" faserna). Det är faktiskt ännu viktigare att ha klart för sig (speciellt under den tid när man måste kämpa) att det kommer en tid till slut då suget och ångesten försvinner. Det är viktigt att vara fokuserad och att fortsätta sin resa även i svåra stunder. Det är inte bara ord utan en faktisk realitet. Det blir riktigt jävla bra faktiskt.
Kämpa på Christoffer :)

Christoffer
sön, 2016-04-10 - 19:41

...alla fina människor!
Mycket intressant detta med paa!
Känns som att denna info kan vara avgörande under månad 3-12 som alkoholfri. Stort och hjärtligt tack för denna information - kommer tänka på detta när suget känns starkt.
Jag tänker åxå att min nedstämdhet kan ha roten i annat i livet och bara känns mer nu när "bedövningen" släppt. Tack igen för alla kloka kommentarer - jag läser och begrundar vartenda ord även om jag inte skriver här varje dag :)

Christoffer
tis, 2016-04-19 - 13:01

..och jag känner förändringen ske - långsamt. Lite smalare, fräsch lyster i hyn och ögonen - känns bra. Sover mycket och djupt. 10 timmar per natt och är fortfarande sömnig när jag vaknar men på ett "skönt sätt". Har läst att det är kroppen som reparerar sig och känner att det måste vara så. Räknade efter och det är nu drygt två månader sedan den där söndagen och suget lyser fortfarande med sin frånvaro. Känner mig lite gladare och mer engagerad/intresserad i saker. Läser gärna läxan tillsammans med barnen och planerar/leder deras och min egen idrott och det får mig att må bra. Mitt tålamod har blivit bättre och konflikterna färre. Mycket är bättre nu som ni märker men sannolikt kommer bakslag också snart. Ville bara dela med mig av känslan att det faktiskt blir bättre med tiden och detta för mig redan efter två månader. Jag läser mycket i de trådar där man kommit längre i sin nykterhet och detta hjälper mig jättemycket. Tack alla ni och fortsätt skriva!!

Äntligen fri
ons, 2016-04-20 - 09:27

Christoffer, det märks att du har hittat något.
Håll fast vid det nu ;)

Kämpa på. Det blir bättre hela tiden. Även efter 1 år (och tom efter flera år förstår jag). Konstant resa till mer sinnesro.

Leverjag
ons, 2016-04-20 - 09:50

Det är precis det här du beskriver som hände även mig. Det är verkligen som att vakna upp och kliva in i det fantastiska livet som finns hos oss men vi "ser" det inte och väljer bort möjligheterna. Blir verkligen glad att läsa ditt fina inlägg. Tack för att du delar!

☀️??

Christoffer
tors, 2016-04-21 - 13:36

...som upplever eller tänker samma som jag?
Jag funderar då lite kring det helande och den "bättring" man känner när man hållit uppe med a ett tag. För mig verkar det som att helandet kommer i "platåer" snarare än rätlinjig bättring. JAg känner att jag nyligen kommit till en "ny nivå" efter att, i mitt tycke, allt varit detsamma i flera veckor. Precis som om kroppen behöver en viss tid för att till slut acceptera att det nya är normalläget. Finns kanske redan dokumenterat någon annanstans här på forumet alternativt är det jag som kodar in för mycket i min egen process. Tänker bara att om det är som det förefaller mig så kan det vara någon sorts stöd och hjälp att hålla motivationen uppe tills resultatet kommer. Ser fram emot nya "nivåer" :)