Hej alla,
Har läst här under ett års tid och skriver nu mitt första trevande inlägg.
Trodde jag var unik men min historia har väldigt många likheter andras här på forumet;
Är i medelåldern, gift och har tre utomjordiskt fina barn. Har druckit mycket alkohol genom åren men alltid känt att jag haft koll. Stor sorg efter förlust av viktig person i mitt liv för ett antal år sedan ser jag som utgångspunkt till mitt alltmer ökade intag av alkohol.
Senaste åren druckit osunt mycket (nästan varje kväll under några års tid) och känner att denna trend måste brytas för annars vet jag inte vad som händer i förlängningen.
Har gömt alkohol, smygdruckit, kört iväg tomflaskor när ingen ser, mycket huvudvärkstabletter och blivit en alltför passiviserad person med låg energi.
Aldrig gått i terapi eller dylikt, aldrig kommit upp som något problem vid hälsokontroller genom åren eller så. Ifrån att i många år varit "intresserad" av destillat har jag nu insett att årgångar och tillverkningsmetoder egentligen varit underordnat för mig - jag gillar att bli påverkad helt enkelt!
En söndag för ett par månader sedan, efter en fin kväll med frun och barnen och en delad flaska rödvin tänkte jag inom mig att nu lägger jag ner alkoholen och har inte druckit någonting sedan dess - faktiskt inte heller känt sug alls under denna period. Jag har haft vita perioder tidigare någon gång genom åren men då räknat dagar som någon sorts prestation men denna gång känns det annorlunda; Nästan som en befrielse att inte behöva dricka, inte som en uppoffring att behöva avstå som det tidigare känts som.
Känner skillnad i mitt liv såsom effektivare på jobbet, bättre sömnkvalitet, mer närvarande i stunden etc. Men jag känner mig inte gladare om ni förstår, känns som jag väntar på något, kanske "det vidare livet"? Lite sådär "utan riktning" i livet på något sätt (låter flummigt jag vet :))
Största och finaste vinsten i detta är att jag känner att jag är en bättre förälder till mina barn och sannolikt en bättre hälft till min partner (även om den relationen testas lite nu när det är nya förutsättningar). Min självbild är bättre och den sidan av mig själv som jag "skämts" över är nu på väg att suddas ut vilket känns kanon.
Har inte talat om för någon att jag "slutat" och har heller ingen deadline för hur länge jag kommer vara utan alkohol. En insikt jag tagit till mig på forumet är att inte försöka måttlighetsdricka - känner att jag inte klarar det. Dricker jag så vill jag ju bli påverkad vilket är utgångsproblematiken...
Min fundering då slutligen; Ni som slutat, hur lång tid har det tagit innan ni känt er hela och glada i ert "nya" jag? Kommer jag fortsatt känna att något saknas och att jag går omkring i någon slags "väntan"?