Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Bra bra bra :)
Jag minns mitt andra möte mer än mitt första. Då kunde man ju slappna av lite mer och lyssna bättre.
Många säger att det är modigt att gå på sitt första möte och kanske ännu modigare att gå på sitt andra.

Själv kommer jag gå på något lunchmöte någonstans i morgon beroende på var jag befinner mig (i Stockholm).
För mig har det blivit så att går det mer än 3 dagar utan möte känner jag saknad. Saknad efter mina vänner, lugnet, och tankarna börjar snurra igång i huvudet (inte kring alkohol numera men tankar om att jag måste hinna, det och det och det osv). Många säger att dom måste gå på möte för att skydda sig från sina egna tankar. Ta en paus från sig själv en liten stund helt enkelt :)
På vissa möten går jag för att skratta och umgås (där jag vet att det finns roliga människor). Mariagruppen kl 1830 på söder i Stockholm är en sådan grupp. Testa gärna mötet på fredagen om ni bor i Stockholm.

Lycka till :D

Hej kära LeverJag,

Tack för fin hälsning i min tråd. Hur har du det? Hur går det för dig?

Härligt att du verkar må så gott av träningen. Jag behöver också komma igång, men jag har tusen och en ursäkter hela tiden... och så prioriterar jag mig själv längst ner på listan...

Må så gott! Kramar i stora lass till dig

Leverjag

Det är så fullt av allt levande så det jag hinner är att kolla igenom forumet och igår när jag äntligen hade tid så hängde sig sajten! Ringde till slut riddargatan för deras sajt var också nere.

Jag tränar, försöker klara mitt krävande jobb med balans och distans ;-), går på jobbintervjuer, kbt, sjukfix för rygg, promenad eller kaffestund i solen, läxläsning, inspiration till matlagning ibland, måsten och lite njutning här och där. Hinner inte riktigt sova så mycket som jag behöver och saknar mina dagliga promenader men lever och står emot suget som anfaller då och då, efter arbetsdagen på väg hem.

Idag valde jag alkoholfri öl för att släcka törst, hunger och sug. Det funkar ju alltid. :-)

Tack för tips Äntligen fri! Jag behöver en plats där jag kan börja gå (i Sthlm). Jag tror jag förstår behovet och stödet att skydda sig från sina tankar. Det blir ju en gratis gruppterapin och plats för sitt "jag" att vara i och få kontakt med en stund. Jag har ett yogapass som är heligt för mig en gg i veckan. Det är väldigt härliga människor och en så härlig energi just då. Så kärleksfullt, lekfullt och tillåtande. Lugnt och fritt i sinnet. Sist satt vi en grupp spontant efteråt i en lång meditation. Någons idé, frågade om jag ville haka på. Visst. Det var ljuvligt och härligt. Sedan lite samtal men jag längtar efter grupper att prata och skratta med, där människor söker och har gett upp fasaden och kommit en bit i sitt reflekterande och kan vara sig själva. Saknar och har nog saknat hela mitt liv. Ni finns ju där ute. Jag vet och jag stöter på er ibland men ofta av ett tillfälle hastandes vidare...
Upptäckte att min självmedkänsla har förändrats till det bättre, när jag träffade terapeuten. Hen påminde mig om hur jag tänkte/kände för 5 månader sedan. Då reagerade min själ med tårar. Tacksamma och lättade tårar.

Läser era fina inlägg och om alla fantastiska nyktra och nynyktra här varje dag. Det är en stark och positiv kraft i oss. Klokheten finns. Vi behöver befria oss från den destruktiva fixen och fixeringen och hitta nya sätt att leva våra liv. Resan fortsätter...

Tusen kramar. God natt!!! ❤️❤️❤️❤️

Levande

Dina ord strömmar sådan livsvilja och energi, så man blir helt varm i hjärtat. Tack för du delar med dig och sprider din glädje❤

Zorro

Hej Leverjag.
Blir så fantastiskt glad över att se att du fortfarande är här och aktiv. Har inte hunnit läsa in allt vad som hänt än. Ville bara säja hej! Om jag fortfarande får vara din vän.... Förlåt för att jag försvann!
/Z

Leverjag

Kvar här och kämpar med lite jobbiga känslor. De kommer då och då, jag vet ju det. Det brukar vända men just nu har jag den där klumpen i halsen, oron och känslan av ensamhet och vilsenhet i livet. Känslan av att vara misslyckad, dålig förälder, otillräcklig på jobbet...

Missat tider på träningen, snurrat till det flera gånger. Känner ingen lust för jobb som måste göras... Usch, ta mig bort från mörkret som besöker mig.

Kompisar tackar nej till inbjudan också. Jag vet varför... Tråkiga och nyktra. Roligare vänner finns. Våran trista relation blir inte bättre, snarare tvärtom. Den kanske är en stor anledning. Vet inte eller så är det jag som är det. Förvirrad, osäker på mig själv men vet egentligen vilken kraft och positiv energi som finns i mig.

Hatar när jag känner så här! Klumpen sitter i halsen och förlamar mig. Måste man må så här med jämna mellanrum? Sköter om mig men orkar inte stå emot. Stressen, kraven har börjat mala igen. Tappar bort mig själv och min harmoni. Paus, please...

Står emot A men det är nu som det lockar som mest att så lätt döva allt. En dag i taget. Väljer att inte må sämre nästa dag. Klarar inte det. Nu börjar faktiskt tanken på följderna av alkoholintag vinna i resonemanget och det är ju bra.

Månatlig nergång, stresspåslag och allmän känslig läggning...? Inte ett muntert inlägg idag men kramar till alla som tar sig loss från greppet som ni hamnat i. Allt blir värre med alkoholens biverkningar. Så är det.

En bra artikel jag vill dela: http://www.dn.se/insidan/aterfall-i-drickande-beror-inte-pa-bristande-v…

Kämpar på och ni med hoppas jag. Det vänder.
❤️

jas75

Tufft du har det ? Ibland är världen emot en för mig oftast bara i mitt eget huvud. Vad bra du gör det som står emot suget av a. Det är starkt gjort. Tänk så mycket som blir förstört för några timmars glömska. Kämpa på. Styrkekramar ?

Leverjag

Precis så. Några timmars glömska är inte värt det. Styrkekramar tillbaks ?

Levande

Vissa dagar borde man få åka till sin surhydda och bara få vara. Hoppas du mår bättre idag och får en bra dag.
Läste i någon tråd igår att kvinnor dricker för de vill skiljas och män för att de är rädda för att bli lämnade. Funderade på detta och kanske finns det sanning i det.
Önskar dig en fin helg/ kram och styrka till dig

PP

Fint att du är tillbaka, önskar dig att strax komma ur svackan. Läste dina kloka inlägg och vad som ger dig energi. Kom på att jag själv slarvar med fysisk aktivitet. Ska ta mig i kragen redan nu på morgonen. Ta vara på dig

/PP

träningstanten52

Nu är helgen här och jag hoppas att du klarar den utan vin och öl! Abstinensen och dom dåliga vanorna kommer försvinna och du kommer
bli så nöjd om du inte låter A vinna!
Ha en fortsatt nykter helg och må gott!

Jag känner igen så väl Leverjag i det som du beskriver.
Känslan av att man inte klarar av att göra någonting, att man inte orkar, ångest och meningslösheten.
Så kände jag i december, januari när jag försökte dra ner på drickandet. Ett svart hål. Lika bra att supa ihjäl sig.
Det blev inte bättre av att inte dricka, orkade inte träna, göra någonting.
Jag bestämde mig att börja äta SSRI och det blev faktiskt lite mer balans. Först slutade jag känna ångesten, antagligen tack vare SSRI.
Sen blev det lättare att sluta dricka. Nu känner jag även att en del saker som jag gör är roliga och ger mig dopaminkickar.
Men man får inte ge upp och måste hitta sitt sätt, sin metod :)
Kram på dig.

Zorro

Det är tufft ibland. Jag är så imponerad över att du ändå finns här och delar med dig. Jag känner så otroligt väl igen mig i din beskrivning av det mörker som kommer ibland. Ja, tyvärr har jag kommit till den insikten att det gör det emellanåt och att det kallas normalt. Jag är dock inte nära lika stark som dig så jag faller. Jag kan tyvärr inte vara till någon större hjälp mer än möjligen som varnande exempel, men jag önskar jag kunde!
jag är ledsen att du inte mår bra, men glad att du ändå finns här. Jag försvann i flera månader och när jag kommer tillbaka då finns du där, redo att stötta. Vilken människa! Hoppas du har förstånd att förstå ditt värde! Tack!
Stora kramar!
/Z

Leverjag

Tack snälla ni för stöd och pepp och omtanke. Jag fick totalt psykbryt imorse och sedan när jag kom hem från jobbet efter köer i trafiken, köer i affärena, över min iskalla man och hänsynslösa man. Det är så sjukt allting...

Jag börjar undra, ska jag äta SSRI och döva eller för att jag har en obalans. Kanske är det sunda reaktioner. Jag vet inte... Jag är olycklig, på riktigt... Även om jag är världsmästare på att fokusera på det som är gott i livet, när allt är mörkt. Vet inte hur jag ska ta mig ur den onda spiraleN och det själsliga fängelset. Är det fel på mig? Han säger alltid det och ändåär det jag som har alla utbildningar, högavlönat jobb och erbjudanden... Hemma är jag psykiskt störd för att jag förtvivlat ber om konstruktiva och lösningsorienterade samtal.

Jag orkar liksom inte kämpa mer. Jag rycker upp mig men blir mer och mer vingklippt. Måste hitta kraft att ta mig ur på ett vettigt sätt.

Vin i kroppen för att inte bryta ihop nu. Faaaa---n.
Du fick mina tårar nu, Z.

Tack

ursäkta att jag kidnappar din tråd, har varit borta ett tag i min aningslösa "måttliga" självbelåtenhet. Men igår hände det igen, som inte får hända, blev full i jobbsammanhang,..... Hatahatahata

Levande

Vill få dig att se hur bra och fin du är, låt honom inte göra så med dig.
Att äta medicin ett tag tror jag vore bra och då kanske du får en chans att se allt klart och slipper vinet som känns som en räddning.
Känner så väl igen mig i din ensamhet och den stressen som kommer med den.
Det enda jag vet nu är att vin är ett medel som bara håller en människa nere som vill mer av livet.
Skickar kramar och styrka till dig, var nu din egen hjälte och rädda dig själv❤

Farväl-Las-Vegas

Leverjag, jag vill bara säga det att SSRI (Setralin) har hjälpt mig. Om jag ska vara ärlig så har det räddat mitt liv. Från att ha mått dåligt i 20 års tid med ångest och senare även social fobi (blanda in A i det hela också) som kulminerade i självmordsförsök så mår jag idag fantastiskt bra. Jag var till en början emot att stoppa i mig piller men till slut fanns det liksom ingen annan väg att gå. Jag tycker att många har en felaktig bild av SSRI och dess verkan, jag känner verkligen inte igen mig i den bilden många ger. Jag har fått ett sådant inre lugn men kan samtidigt känna mig lycklig och ledsen. Kanske inte riktigt samma toppar o dalar. Mitt förslag är att prata med en psykolog/läkare och i samråd försöka komma till en lösning nu när du mår dåligt.

Styrkekramar till dig!

Fel på dig? Nä, absolut inte skulle jag vilja säga. Och vi har ändå hängt här tillsammans i flera månader. Dina oändligt många goda egenskaper lyser igenom här på forumet och jag tror inte att du förskönar dig själv på nåt sätt. De är du, låt inte mannen dra ner dig i något annat. Ja, jag vet inte om du hör till de som behöver medicin, men det går nog inte så lätt att avgöra när man lever med någon som håller på och påtalar ens "mindre bra" egenskaper och tillkortakommanden. Läste om din dag.., Full fart, stress, handla... Kan tänka mig att du var rätt trött och borde inte ha kommit hem till det du gjorde. Vi vet ju båda att vin är nån lösning. Fortsätt inte! Jag har sjölv haft svårt att ta mig ur igen. Och ändå kan jag tydligt märka alla negativa egenskaper och vill absolut inte må så. Så mycket bättre utan. Det är så förödande för självkänslan att leva med någon som drar ner en. Hoppas att du kan ta dig ur det på ett eller annat sätt. Kramar till dig!

träningstanten52

Du verkar så ledsen och uppgiven och din karl verkar taskig. Är det anledning till att äta antidepressiva? Testa att byta umgänge, ta hand om dig och försök hitta trevligt umgänge till denna fyllehelg!
Sen är det kanske läge att gå till doktorn........

Säger din man till dig att du är fel? Vill din vin inte umgås pga nykterhet?
Ser du vad jag ser, i dem raderna?

Du är fantastisk, du är stark, du är klok som en bok, du är vacker.
Du är inte fel. Du är människa.
Vem fan kommer och säger till dig att du är fel, får dig att känna dig otillräcklig. Nej du!
Nej, inte den leverjag som jag lärt känna här.
Nej.

Det kommer bli bättre igen. Gå till doktorn och be om ssri (jag har oxå gått på dem ett tag)
Men glöm inte att man allt som oftast mår lite sämre i början av dem, det är inget mirakelpiller.
Det blir bättre igen Leverjag. Du kommer igen, du har gjort det förr och du kommer göra det igen.
Jag tror på dig. Vågar nästan dra in hela forumet, vi tror på dig. Varenda kotte.

Så vem fan kommer och får dig att känna dig fel.
Nej. Andas, yoga, promenader, rutiner, solsken, doktorn, vatten, sömn, mat, mindfullness, andas. Du är värdefull. Från hårsäck och ut i fingertopparna.
Du förtjänar att må bra, du är värdefull leverjag.

Bamsekram!