Hej alla!
Tillbaka efter ett tidigare försök i annan tråd med nytt nick. Det gick så bra för mig sommaren och hösten 2014 men så föll jag! När jag pga av krav på jobb och svårigheter hemma började dricka lite vin för att kunna somna var det igång. Jag har ju läst här hur man börjar igen och ofta återgår till en högre konsumtion än tidigare. Det stämmer in på mig också. I början måttlig men suget blev starkare och starkare.

Den ångest, sorg och skam A bidrar till ger ökat sug att bedöva och ta bort alla jobbiga känslor. Mitt nya nick är verkligen det jag undrar. Lever jag? Nej, det har jag inte gjort senaste tiden. Min lever börjar må väldigt dåligt också. Klarat jobbet men knappt och mått skitdåligt. Tappat lusten till allt, bara velat döva mig med A. Smygdricker, planerat möjligheter att dricka utan att det märkts, handlat A på väg hem från jobbet på olika systembolag (förstås). Började dricka för att domna bort. Blivit en djävlig trist och sorglig människa. Det går åt helvete! Har bara jobbat och druckit.

Ni som följde och peppade mig förra gången (som Vickan), minns hur jag tränade och var full av energi. Vad hände. Jag trodde faran var över. Tillät mig att medicinera med A och skämdes för att erkänna att jag misslyckats. Så mycket skam i detta. Nu erkänner jag för mig och er och startar en ny tråd.

Slutat helt, sedan fyra dagar. (Kan inte dricka måttligt. Vill bara ha mer när jag dricker) Läst om er som klarat er vidare och nått år eller flera av nykterhet. Läst om er som börjat om, som jag eller är här för första gången. Detta forum är så bra stöd!

Är nu med i kbt och program. Är betydligt mer på det klara med att jag faktiskt lyckats få rejäla problem med A efter alla dessa år och att det blir oerhört tufft att klara detta över tid. Är också en känslig konstnörssjäl som lätt blir beroende. Jag vill och måste lära mig att leva ett nytt liv-utan A och hantera mina känslor på ett konstruktivt sätt.

Kramar
Lever jag?

Leverjag

Tycker så mycket om er härinne. Ville bara gå in ch säga hej. Jag lever och det tar min tid. :-) fullt upp me barn, skolkontakt, andra privata grejer, jobbprojekt, sociala kontakter och hälsoprojekt. Har kommit igång igen. Idag två härliga träningspass. Börjar hitta tillbaka till meditation/avslappning. Är snäll mot mig själv!

Läser era svar och vill svara alla men nu är det för sent. Måste sova. Snart blir det semester också. Kram på er ❤️
Ses!

Och när jag läser ditt inlägg så ställer jag mig frågan... Lika mycket till mig själv som till dig: "Hur hann du ens dricka?" Finns det månne också en längtan efter vila i drickandet? Vissa härinne har skrivit att de får otroligt mycket gjort med alkohol i kroppen... Jag funkar tvärt om. Men jag tror att jag har längtat efter vila och den kom med alkoholen. Fast inte alltid och ja, ni vet ju... Ganska ofta blev allt en röra av tankar istället.
Vilar du Leverjag? Du måste inte svara på alla inlägg... Du kan faktiskt låta det vara... Då blir du nog efterlyst och kan svara på det istället ?.
Kramar till dig!

Leverjag

Tycker jag har vilat nog men förstår vad du menar Sisyfos. Jag har gjort ganska dramatiska förändringar i livet för att få men vila. Behöver agera också men försvarar min vila varje dag känns det som. Prioriterar att få in det som får mig att få bra och sedan kräver livet runt mig att saker hanteras helt enkelt. Bara att beta av och hantera så bra som möjligt.

Jag har nu för första gången även bokat och varit på heldag som bara handlade om välmående. En heldag för mig och bara gå in i det nya, lugna och positiva. Jag gör förändringar och håller i de nya vanorna så gott jag kan.

Nu har 17 veckor gått och jag står inför resa och borde packa men är på forumet istället. ;-) jag är lite orolig för jag tänkte första gången på alkohol i samband med bokad semester, sedan har jag ställt in mig på att den ska vara alkoholfri och nu två dagar tänkt på alkohol efter jobbet. Dividerar med min hjärna som fortfarande matar mig med bilder av sköna, mysiga stunder tillsammans med andra och alkohol. Vill inte ha dessa associationer kvar!
Alkohol förstör så förbannat mycket. Till och med på hälsomöten pratas det så gott om ett glas vin och jag tänker menar de ett eller tre. De som inte har problem kan prata om ett och mena ett eller två. Jag prövar i tanken om jag skulle nöja mig. Nej, jag vill ha mer eller inget.

Ska njuta av ledigheten och umgänget. Försöka hålla min balans och fokus på vad jag egentligen vill med mitt liv.

Läser och tycker det är så många här som kämpar så bra och skriver mycket intressanta inlägg. Detta är en klokbok, hela forumet!

Kram till er alla. Fortsätt kämpa! Det ska fanimej gå att bli fri från det romantiserade nervgiftet!

Freddie

... du har sett till att du har det bra Leverjag och hoppas du får en fin semester. Det vågar jag påstå du är mer än väl värd?. Glömmer aldrig när jag först började skriva på detta forum och fick "kontakt" med dig. Du - och forumet - har hjälpt mig mkt och många med mig. Särskilt när man är nykomling. Då är det en stor känsla att få svar på sina inlägg. Det skall jag bli bättre på framöver med dig (och flera andra) som förebild.

Och det fina är - genom att hjälpa andra hjälper man sig själv ?✌?️

Vi hörs!

Leverjag

Mina fina underbara medmänniskor här. Livet är bra och det är härligt med skidåkning. Takterna sitter i och nu lättare, starkare och mer välmående är det än bättre!

Fick en liten lugn egen stund nu och uppkoppling, så passar på att skriva lite här.

Det är intressant hur hjärnan första kvällen associerar till ett glas vin. Vänner vet inte vad de ska bjuda på men alkoholfritt gick bra. Just det första mötet med vinet bredvid och tillfället skapade lite arbete i hjärnan. Jag har upptäckt att det är det första mötet med erbjudande och tillfälle med alkohol som utmanar. När det första beslutet är fattat så lugnar allt ner sig. Dagen efter i solen. Folk tar drinkar, öl, vin och starkare saker och det ser skönt ut, vid första anblicken. Sitter med min son och beställer en A-fri öl som släcker törsten bra. Tittar mig omkring och ser jakten, mobilerna, pluffsigheten, påsarna, rödlätta ansikten hos föräldrar som åker skidor med barnen. Läskigt att de ska ut i backen. Läskigt att de inte är närvarande. Jobbstressen, måsten och till och med semesterritualer ska hållas! Ritualerna för väldigt många innefattar vätskestationer med alkohol. Det är synd om människorna som stressar igenom livet, tänker jag. Det är som en ständig flykt. Bort från? NU...?

Jag har haft så skönt och mysigt med samtal med barnen. Jag är där i samtalet med dem. Skrattar, njuter och det finns ingen stress. Jag behöver inte jaga tillfällen med alkohol och inte heller jaga bort efterdyningar av alkoholen. Jag känner mig hel. (Tårar nu. Glädjetårar)

Restaurangbesök och bjudningar med fördrink och efterdrinkat och fan vad det retar vissa och det blir så jobbigt och vad ska man bjuda på och det blir en konflikt tror jag för de som dricker. Det blir märkbart att det dricks en hel del. När jag ser hur de andra mår dagen efter med röda ögon, skakiga händer, och jakten till dagen är slut då man får dricka igen. Alla aktiviteter som ev innebär bilåkande går väljs bort. Allt detta gör mig bara starkare i mina val. Jag ser hur det styr våra liv. Våra barn och alla ungdomar har andra förebilder att välja på nu. Vår äldsta sa att hen minns när vi drack. Alla var frånvarande. När pappa slutade var det skönt. Då kunde man snacka med honom och nu finns även jag igen. Vad hemskt egentligen! Alla de tillfällen då de vuxna försvinner in i dimman så fort de får chansen. På semestern som kanske är enda tillfället då barnen verkligen kan få vår tid, vår fulla närvaro och uppmärksamhet för en gångs skull: Vad gör vi då?!! Lämnar dem än mer! In i dimman så ofta det går. Vi har ju semester! Semester från vårt liv, våra barn och oss själva??

Jag reagerade mycket på vännernas oförmåga att samtala. Nyktra finns inga samtal, då är man trött, sluten, bakis, stressad över saker som behöver fixas, saker som missats, förvirring och glömska, ovillig och sluten i ångesten. Onyktra är de glada och sociala men då handlar samtalen om att hävda, tävla, döma, jämföra, berättiga och upprepa sina sanningar. Det slog mig att de är kvar i samma bild av livet och sig själva sedan ungdomen. De slog mig att det inte ställs frågor, lyssnandet lyser med sin frånvaro, fula tankar och risk för missförstånd ökar i takt med alkoholintaget. Det är inget kul. Jag har massor att tala om och mycket jag vill lära av andra. Jag saknar det "goda samtalet".

Jag tänkte att här inne finns människor som jag gärna vill samtala med. Nyfiket, ödmjukt, erfaret och omtänksamt delar vi funderingar om livet, själen, våra sorger, smärtan, humorn, njutningen, kampen, sökandet, tvivlet och ångern. Det handlar om konsten att leva och om sökanden på vägen till en hel själ. Jag upplever (som flera nämnt här tidigare) att här finns bland de mest intressanta, modiga och klokaste människor jag mött!

Freddie, Vilja, LenaNyman och Muränan -en jättepuss till er. ? Tack för länk. :-)

Det är skönt att leva, att ta beslutet att välja bort alkoholen varje gång. Det öppnar vägen för insikt och massor av annat gott i livet!

Stora kramar till er alla.? Var rädda om er!
Ses! :-)

Levande

Dagenshjälte blir du, det du skrev är så fint och klokt. Gör mig så övertygad om att jag valt rätt väg denna denna gången.
Så kram för du gjort min dag

Tollo

Helt underbart att läsa om din semester - underbart peppande till mig som "är ny" på det här. Har varit lite upp och ner med alkoholen, när det är i botten håller jag mig rejält i botten 4-8 dagar innan jag rycker upp mig igen. Alltid tänker jag i samma banor, hur mycket tid man ödslar på att vara full o/eller bakis. Uh, men sen då man mår bra igen så ligger man i farozonen! Nu har jag dock varit helt alkoholfri i 2 veckor och inte varit det minsta lockad, alls. Hittade massa Podcasts (Zencast) på "Podcast Addict" appen och meditation samt likväl "Stora Boken" på Spotify. Använde mig mycket av dessa första dagarna men sen har det runnit ner i sanden - håller dom dock nära till hands ifall jag får några konstiga infall. Försöker dock koncentrera mig på fakrumet att jag behöver mina mediciner för att må bra och alkohol går inte alls bra ihop med varken medicinerna eller mitt "rätta jag".
Lite nervös att börja umgås med folk igen, som sagt: alkohol är en väldigt central faktor i sociala sammanhang verkar det som. Att läsa om din erfarenhet stärkte dock mitt mod - detta skall bli SÅ JÄVLA BRA! :)
Tusen tack för att du delar med dig!

Wicca

Du skriver ju så himla bra och jag blir så glad för din skull. Keep up the hard work!???

Leverjag, som du lever ❤️
Det gör mig så glad att läsa att du känner dig hel och att dina tårar är av glädje. Hoppas du får/fick en fortsatt skön och kroppsligt utmanande semester. Skidor är så himla roligt. Kram

Jackofhearts

Med alla andra som gett dig så fina kommentarer här. Väldigt klokt skriver du och jag tycker det låter som en härlig semester att vara så närvarande som du är nu. Du beskriver det så bra när du skriver "Onyktra är de glada och sociala men då handlar samtalen om att hävda, tävla, döma, jämföra, berättiga och upprepa sina sanningar. ". Då förstår jag att du saknar forumet, där du och vi kan dela med oss av våra ärliga och innersta tankar istället för att hävda sig själv och döma andra.

Känner igen det så väl och nu i efterhand förstår jag inte hur man kan tycka att en sådan kväll var en givande kväll. Bara yta och upprepning av skit man redan pratat om hundratals gånger. Samma kväll varje kväll egentligen, samma snack varje gång ölen slinker ner och vettet ut. Så tröttsamt.

Så glad jag blir när du skriver att du känner dig hel och vad skönt med lite glädjetårar:)

Kram på dig och tack för att du delar

linn

Vad skönt att höra din reflektion - ska själv snart på vintersemester med familjen och var så peppande att läsa din upplevelse som nykter. Ser framemot att vara klar i skallen, njuta av den friska luften och orka ägna tiden att åka skidor med barnen hela dagen och sen njuta av en varm choklad. TACK!

Hoppas du har haft det bra på semestern.
Å visst har du rätt i stressen, pressen och valen av alkohol och de konsekvenser det får. Stressen och att aldrig vara närvarande - vad får det för konsekvenser för barnen?
Tänkte mycket på det i sommar -att det nyktra livet skapade så mycket fler möjligheter att göra olika saker med barnen. Kvällsfiske... Nattbad. För att inte tala om tidiga morgnar... Ja, inte just med barnen kanske, men skönt att vara pigg. Just semesterresor har jag ofta varit nykter el i allafall mycket måttlig. Bästa tiden, när man faktiskt är närvarande, avslappnad och kan umgås på riktigt.
Skulle önska att fler valde bort drickandet när det är tid för familjesamvaro, för oavsett om det är ett problem el inte så påverkar det vad man orkar och hur man är.
Vi har gjort ett sunt val helt enkelt, vi som valt bort.

LenaNyman

... a warm breeze.
... a gentle touch.

Och så vill jag tacka för dom fina blomstren. Kram på dig, JagLever.

Leverjag

Jag kan sammanfatta veckan som underbar! Vädret var inte speciellt bra, backarna inte de bästa pga av vädret, stugan inte fantastisk, maten och priserna gjorde stort hål i plånboken, åktiden inte maximal, lite krämpor och skador i familjen och så vidare. Men det var ljuvligt. Frisk luft, mycket åkning och vila när det behövdes, bra vänner till barnen, mysiga frukostar, trevliga kvällsaktiviteter, sköna göra ingenting och sova, tempot underbart, bra stämning och humör, bra flyt i logistik och göromål. Lugnet i mig bidrar mycket. Nyktra dagar ger bra start på dagen och skön trötthet på kvällen. Glad har jag varit. Avslappnad och följsam blev dagarna bara sköna och bra!

Det går jättebra att vara på restaurang med sällskap där vissa dricker och andra inte. Jag suktar inte ens efter att få dricka. Det var inget synd om mig. Det var mitt starka och sunda jag som med glädje valde att inte dricka alkohol.

Tänkte på ET i backen och i liften. Är jag här nu? Lyssnar jag? Ser jag och upplever jag? Inte hela tiden men då och då. Tänkte däremot ganska ofta på hur (med vämjelse) det brukade kännas att vakna, att fixa, att dividera, planera, organisera, handla, disks, packa, städa och vara i min kropp, om jag druckit varje dag. Så tydligt blev det för mig att nä, min kropp orkar inte mer, jag har druckit nog, förstört så många tillfällen och missat upplevelser pga av alkoholen i mitt liv. Jag är egentligen en person som njuter av naturens lugn och fysisk aktivitet. Jag är en livsnjutare. Hur kan man tro på att man njuter mer med alkohol??! Det är faktiskt det motsatta.

Ledsen när en väns missbruk blir så påtagligt. Skapar ångest och sorg. Blir arg också. Tragiskt och fult blir det av missbruk, hur fint det än må vara i kanten...

Nu tas stora tvätthögen in i tvättmaskinen och vardagens morgondag gör sig påmind. Skönt att vara hemma. Lite stress smyger sig på men jag motar bort den. Ingenting blir bättre av att stressa. Jag vill fortsätta att lära mig leva på riktigt i harmoni och balans, så långt det är möjligt för mig. Att välja bort alkoholen är en avgörande förutsättning.

Jag älskar min barn. Vilka fina, starka och ömtåliga själar som växer upp hos mig. Jag hoppas att jag kan göra mig värdig dem igen. Det finns inget annat val än att kämpa för det.

Kram på er alla fantastiska som gör er fria! Jag läser och hejar även om jag inte kommenterar. :-)
??

(Nu har det nog gått lite drygt 18 veckor. Det är bra. Jaglever. ;-)

Januari

Leverjag- ja, du LEVER!! Tack för ett fantastiskt, insiktsfullt inlägg som verkligen berörde. Kramar ?

Levande

Blir så glad av din livslust och klokhet det får ge styrka för dagen.
Kram och tack för du delar