Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Rosa Pantern

Hej! Ledsen när jag hör om din oro. Hoppas det inte är något allvarligt eller olösligt. De värsta tråkigheter får man väl bara försöka lösa eller gå igenom på bästa och värdigaste sätt. Önskar jag kunde säga något som lättade för dig! Ta inte ut "helvetet" i förskott heller!:-S Ta hand om dig!/:-)

Jag förstår så väl hur du tänker, att nåt fel har man alltid gjort om någon börjar söka tillräckligt intensivt. Hoppas att det ordnar sig bra och att tiden går fort fram till mötet. Du har hjälpt så många här och vi som följt dig vet att du är en bra människa som vill gott och är värd respekt! Kramen och lycka till ? / mt

Levande

Nu gör du allt värre än det kan vara och låste de in fackföreningsfolk, borde hela styrelsen i kommunal vara inlåsta ?
Lider verkligen med dig och hoppas du tar tag i denna sidan av dig, när allt lugnat ned sig.
För jag tror inte du behöver oroa dig, så ta väl hand om dig nu

Jag blir nojig för allt just nu. Jag har ju inga ekonomiska polemik eller betalningsnmärkningar men jag är alltid självkritisk. Min psykolog tycker inte jag ska utsätta mig för obekanta situationer. Om OM man nu hittar något fel kommer jag betala tillbaka. Kan ju inte rör sig mer än om några 1000-lappar max. Jag som varit så noga men det är inte lätt att vara ordförande, kassör, förhandlare, huvudskyddsombud, skyddsombud, regionalt skyddsombud för många saker gör att det blir fel. OM det blivit fel så är det av slarv och inte uppsåtligt. Jag orkar inte med mer motåtgärder.

Ebba

Hej på dig,

Det här med sömn är ju så väldigt viktigt, när jag har fått för lite sömn blir allt så svårt och tankar fäster inte riktig.

Det är ju jätteviktigt att du får sova ordentligt. Efter en god natts sömn brukar bekymmer bli mindre och oron minska.

Du behöver få sova gott så att du får en paus från alla tankar som snurrar.

Oroa dig inte!
Försök att släppa de där tankarna.
Det är verkligen ingen fara.

Buffeln

Har bara läst de första sidorna och sista sidan i din tråd men förstår att du haft/har det tufft! Har själv blivit lobbad några gånger och jobbat på kassa arbetsplatser. Förstår även att du haft återfall under de här åren, men kämpa på!! Du verkar även vara en begåvad och empatisk person. Hoppas att den här röran just nu lägger sig fort, ha en fin vår!

Ursula

Jag har läst din tråd lite då och då, kommer från anhörigsidan. Angående mötet på onsdag förstår jag att du blir nojig och att du jagar upp dig eftersom du inte får veta motivet till mötet men, rent krasst, du skriver att revisorerna har godkänt ert arbete. Det är svart på vitt så att även om du skulle ha gjort något fel så skulle det ha upptäckts av revisorerna. Deras jobb. Så att, pekar de på något fel du har gjort är det samma sak som att peka på revisorernas brist på kompetens. Du däremot kanske kan påpeka fackets brist på...vad du nu hade rätt att få enligt stadgarna. Det måste ju finnas stadgar. /Ursula

Buffeln

Det där med fackmötet är som Ursula skriver inget att oroa sig för. Samtidigt är det fult att vägra säga vad det handlar om, tycker du ska ställa krav på att få reda på anledningen till mötet. Mitt råd; ring upp och bråka, härja och sätt dig på tvären. Gör dig omöjlig! Inte så trevligt kanske, men det är inte så trevligt att bli kallad på mystiska möten heller. Jobbar det vuxna människor på ditt fd fackförbund så förväntar man sig att de uppför sig därefter, behandlar andra som vuxna människor, och inte leker hemliga klubben.

Ursula

Jag håller med Buffeln, låter inte ssk vuxet. Hur har du blivit kallad till mötet? Har det utlysts i vederbörlig ordning? Det finns ju ingen dagordning eftersom de inte vill säga vad mötet ska handla om (otroligt!!). Är det bara ett påhitt av någon som vill snacka, lite informellt? Då behöver du inte gå. Alltså, mötet existerar faktiskt inte! Du går BARA OM det är ett officiellt sammanträde med dagordning (med en punkt som behandlar ditt fall), protokoll som ska justeras, skrivas under och förvaras i arkiven. Och ifrågasätter de revisorernas arbete så börjar det hela bli väldigt stort, tycker man ju. Och vad följer på det? Kanske ditt fd fackförbund bör byta revisionsbyrå? Då kommer den firman att dra öronen åt sig. Risk för dåligt rykte?
Ha det bra på dopet idag istället!
/Ursula

Jo jag är kallad på mötet men men vet ej vad det handlar om. Jag har avsagt mig alla uppdrag och fortsatt engagemang pga att mitt regionkontor inte ger mig stöd i en svår situation. En medlem har ställt till ett helvete för mig och trots att massor med medlemmar gillar mig som ordf och tycker att det aldrig funkat så bra som nu så vill man inte lyssna. Mit regionkontor har innan i min sjukdom varit fantastiska och hjälpt mycket men inte nu. Jag skrev till medlemmarna att det är en förtroendeklyfta. Kanske är de sura och vill ge igen.

Ringde upp i onsdags kl 16. Frågade vad mötet handlade om. Det tar vi på onsdag, vi tar allt på onsdag. Då sa jag att nu blir jag orolig när du säger så. Har du något att vara orolig över kom repliken? Nej sa jag sedan önskade vi varandra trevlig helg. När man har en depression så är obekanta situationer jobbiga att möta. När man inte sover på nätterna. Man ligger och grubblar. Har jag skrivit upp någon resa för mycket? Har jag missat ett kvitto. Som sagt inte lätt att sköta allt själv samtidigt som man har 100% lärarjobb. Våra revisorer är ju vanliga medlemmar som utses på årsmöte. På årsmötet läggs också all bokföring fram för beskådande, alla kvitton, resultaträkning, balansräkninghar, huvudbok och verifikationslista. Aldrig vill någon medlem kolla men man har ju 2014 och 2015 godkänt revisionsberättelsen.

JAG ÄR SJÄLVKRITISK OCH KÄNNER MIG ALLMÄNT VÄRDELÖS.

Levande

Du har säkert varit en obekväm fackligrepresentant och nu tar de chansen, se det som ett gott betyg.
Hade flera vågat vara obekväma i den rollen hade arbetsplatserna sett annorlunda ut.
Så dunka dig i ryggen, sträck på dig och var stolt över att de lägger så mycket krut på att jäklas med dig.
Kram, styrka och ta fram lite ilska och mycket stolhet

Stingo

Kom ihåg att du också kan använda deras ovilja att informera dig i förväg till din fördel. På mötet på onsdag kan du helt spela på att du inte fått förhansinformation, fast du bett om det, ta emot vad för information de än ger dig och säga att du återkommer då du har fått se över situationen. Du behöver inte säga ett knyst, om du inte vill. Låt dem inte pressa dig till att tala oförberedd och kanske säga något du sedan ångrar.

Lycka till.

Usch vad de beter sig illa. Jag har dock svårt att se att mötet ska handla om nåt som du gjort fel. Kan du ha med dig nån som stöd? Ibland är det svårt att både lyssna och förstå när man är så stressad som du är nu.

Spelar nog in samtalet kanske eller så går jag om man börjar dumma sig. De har alltid varit trevliga innan men jag är ju så nere just nu.

Ursula

Jag skulle tro att de är sura, som du säger, även desperata. Det måste vara fruktansvärt jobbigt att rekrytera fackligt aktiva och att uppnå med åren den gedigna erfarenhet som du måste ha. Du lämnar naturligtvis ett enormt tomrum. Och sen, de som skulle fungera som revisorer kanske inte har varit riktigt rediga. Det är du som är uppdaterad på allt. Så du sätter dom alla på pottkanten. Klart att de är förbannade, det är helt naturligt, chockade, kanske. Du får lov att ge dom den rätten. Du själv är besviken och förbannad. Och det måste dom inse, fatta. Jag tycker att du kan gå dit för att höra vad det är de vill. INTE att ni 'tar allt' på onsdag, men för att förstå exakt VAD de vill. Som Stingo skriver. Håller med honom, sitt tyst, säg att du återkommer. Vinn tid. Jag tror definitivt inte att de vill starta något stort utan vill hålla det inom kretsen.

Om man nu hittar felaktigheter ja då kommer jag ta ev konsekvenser av dessa. Säkert har det blivit fel när man gör allt själv. Har lagt för mycket tidpå medlemnarna och för lite på kontoret kanske. Jag är ändå stolt. De hade träffat en i valberedningen och sagt till honom iaf att jag lagt ned ett enormt engagemang.

Levande

Vem vet de kanske erbjuder dig ett jobb ☺För någon gång måste det vända för dig

Buffeln

Som de andra skrivit, säg absolut inget på mötet oavsett vad det handlar om. Lyssna på vad de säger och be om att få återkomma. Efter det så kan ni boka in ett nytt möte på lika villkor. Eller så gör du som jag skrev i går kväll, vägra gå dit utan att ha korten på bordet.