Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Mått skitdåligt idag. Trött, hängig och allmänt disträ. Hoppas morgondagen blir bättre. Ska träffa min arbetsgivare på torsdag får se vad de hittar på. Inte ens en klapp på axeln har man fått förutom från mina arbetskamrater. Hoppaspå en bättre dag imorgon tisdag.

Levande

Tur du har dina arbetskamrater för du verkar ju ha en riktigt dålig chef.
Jag förstår inte riktigt om du varit nykter i två år hur detta blivit så stort, vill hon ha bort dig eller är hon bara elak.
För du fick ett återfall, sökte själv hjälp vilket är starkt och innan har du varit ärlig med det.
Hon verkar vara en riktig idiot på fel plats, har hon ingen chef som ser det.
Men skickar både en kram och en klapp på axeln och lite elaka tankar till chefen och hoppas hon bryter benet innan mötet

Jag är ju fackligt aktiv och har kritiserat ag ganska hårt för massor som inte fungerar. De ser väl sin chans till hämnd. Jag vet inte eller så vill de bli av med mig eller statuera exempel. Hoppas på lite sömn inatt.

etanoldrift

Tröstkram från mig Aeromagnus!
Det är ett dj*a skit, att få skit för att man är fackligt aktiv.. Och tyvärr är det svårt att bevisa många gånger, när man blir utmanövrerad..
Hoppas verkligen att det ordnar sig för dig! Du är banne VÄRD det ! <3

Hur många med alkoholproblem erkänner det för sin arbetsgivare och påbörjar rehab själv? Jag tar mitt straff men det kan jag göra om man får lite ödmjukhet tillbaka. Ny dag nya möjligheter.

Förra måndagen sade mina rektorer att de saknar förtroende för mig både i mitt jobb och i mitt fackliga arbete. Det tog hårt kan jag säga. Jag läste upp alkoholpolicyn för dom om matt man ska angripa sjukdomen och inte människan och man borde följa denna. Sedan kan jag förstå att förtroendet inte är på topp. Jag har ju gjort bort mig och det värsta straffet, ångesten har jag ju redan. Ångest och psykisk misär. De förstår inte vad en gå igenom riktigt. Jag är ju en person som tar mycket på mina axlar, vilket är både bra och dåligt. Nåväl idag så försöker jag ta nya tag. Dock sover jag bara 3-4h/natt. Ligger och funderar över mitt liv. Så här dåligt psykiskt har jag aldrig mått innan.

Levande

Ta inte på dig detta, för jag tycker det låter som mobbing. Du tog ansvar för ditt återfall och sökte direkt hjälp, dina två år som nykter talar för din styrka.
Att du varit helt ärlig mot allt och alla är ett sådant föredöme för dina elever, visar att alla kan hamna där men att man kan söka hjälp och resa sig. Det är nog det viktigaste dina elever har lärt sig som de har med sig hela livet.
Sen om du mår för dåligt så sjukskriv dig och pressa dig inte för långt och anmäl tanten för mobbing.
Kramar och klappar till dig hoppas du får en bra dag

Ebba

Jag blir orolig.
Sömnbrist och tankar som snurrar är en jobbig kombination, jag var själv med om det.
Huvudet fick aldrig chans att återhämta sig och få den välbehövliga och viktiga sömnen som hade behövts mer än vanligt just då, när jag tänkte dygnet runt på mitt liv.

Både du och jag har ju tipsat andra om att ringa Alkohollinjen.
Tänkte bara påminna dig om att den finns så om din ångest blir övermäktig kanske du kan ringa dit.

Kram Ebba

Ska fundera på detta. Får prata på AA än så länge. Det blir väl bättre med tiden. Känner dock inte igen mig. Ärret jag tillskansat mig sitter djupt och hårt. Ska se om jag kan söka lite andra jobb. Kanske kommer till ett ställe där chefer kan uppskatta mitt arbete och inte gotta sig åt mina bekymmer.

Hade en bra dag idag. Bra elever och bra lektioner. På fredag ska jag och gympaläraren åka ned min klass och äta pizza samt köra lazergame. Alldrig kört lazergame ska bli kul.

LenaNyman

... blev jag glad för din skull, aeromagnus. Det var tid för en bra dag att dyka upp tycker jag. Hoppas nu denna följs av flera och lazergame är jag övertygad om skingrar tankarna på tråkigheter rätt så effektivt. Ha det så gott det går nu.

med en bra dag! Önskar dig många, många fler fina dagar. Någon har sagt att den vackraste rörelsen är att få se en människa resa sig efter ett fall. Jag önskar verkligen att dina chef och andra närvarande på mötet imorgon har tvättat ögonen ordentligt och ser dig som den du är idag. Ser och fattar att 'problemet' med dig är noll och intet jämfört med allt som inte 'visar sig'. Det finns garanterat problembeteenden på vilken stor arbetsplats som helst och det största bekymret är de problem som lever i det fördolda. Du har min djupaste respekt! Allt det bästa till dig! / mt

Tyvärr så hyser jag ingen större tilltro till varken min chef eller arbetsgivare. Jag förstår att de är besvikna och det blir konsekvenser. Dock känns det som att nu har man chans att ge igen och då gå all in. Jag hoppas jag blir positivt övertaskad men jag tvivlar. Inatt har det varit lite sömn och jag funderar mycket.

Pratade med min regionombudsman på facket. Hon ska göra vad hon kan men hon misstänker att varningen kan bli svår att undgå. Jag orkar inte mer, vill bara fortsätta med mitt liv, mitt jobb och min nykterhet och arbete med att hålla mig nykter. Medicinering, AA och psykologsamtal. Vad kan man göra mer själv? Funderar varje natt på varför det hände? Hur det kunde hända? Hur dum i huvudet jag är/var? Just nu lägger jag över allt på mig själv. Känner mig som en usel människa. Usel make, usel pappa, usel lärare, usel ordförande. Ja usel helt enkelt. Jag vet att jag inte ska tänka så men jag gör det i alla fall. Att fly från denna jord ligger och mal i tankarna men något hindrar mig. Min familj, mitt jobb och mina elever.
Tårarna rullar varje dag i bilen på väg hem. Vad har du gjort din idiot dunkar det i mitt huvud?
Just nu har jag ett sådant självförakt som jag aldrig haft innan. Jag verkligen hatar mig själv och mina taskiga val. Ändå försöker jag blicka framåt.

Ursäkta mitt destruktiva inlägg.

Levande

Kan du för en stund se dig själv utifrån dig själv, vad skulle du säga till den killen.
Antar att man även i lärarförbundet, röstar fram förtroendevalda och det tyder på att du har ett högt förtroende.
Så nu hjälps vi åt och lyfter upp killen som hamnat i träsket och sätter honom på vägen.
Så buss på dem och styrkekram/L

LenaNyman

Att känna sig uslast av alla usla är ingen uppbyggande känsla. Den urholkar in till märgen och in i den också. Kväver livslusten. Men grejen är att du har inte tid att ta livet av dig, förstår du, eftersom du har uppgifter att utföra.

1. Inse att dina tankar inte är du. Du tänker dom, du är dom inte. Samma sak med andras tyckanden och tänkanden om dig. Du är inte deras åsikt om dig. Du säger att du tänker väldigt mycket. Bryt det mönstret. Hitta vägar för att komma dig ut ur det fängelse dina tankar spärrar in dig i.

2. Byt perspektiv. Okej, du klev utanför banan. Nu är du på banan igen. Med familjen kvar, med jobbet kvar, med hemmet kvar, med livet i behåll och utan att ha tagit ihjäl någon annan. Det är bra grejer du har kvar i ditt liv. Se dom.

3. Se till att centrera dig i nuet. Gå inte så mycket bakåt, gå inte så mycket framåt. Var just nu där du är just nu.

4. Kom ihåg sinnesrobönen. "Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden."

5. Tillämpa sinnesrobönen.

Du är fin, aeromagnus. Se det. (Punkt nummer sex på listan.)

Kram

Min fackliga kollega hade tydligen idag givit mina två rektorer en avhyvling i deras bemötande mot mig i måndags. Deras försvar var att de var besvikna och chockade över mitt återfall. Jag fick två dagars löneavdrag trots att jag var i jobb en dag. orkar inte käfta. Dömd på förhand trots vittne. Sedan fick jag en skriftlig varning, lite nedlåtande kommentarer från min chef. Sedan ska jag träffa företagshälsan previa för diskussion kring rehabåtgärder.

Just nu är jag tom men tiden läker alla sår och jag får försöka komma på banan igen. Knacka den där kille på huvudet och fråga lite saker.