Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Drinkväktarna?? Vilken oerhört bra idé egentligen. Faktiskt. Men kanske bara före det har gått för långt, men som förebyggande. Har du tänkt på vad det kan jämföras med? Den gamla motboken. Det vore väl något att föreslå till politikerna...? (Eller kanske inte) ;-)

Kram på dig

Ebba

att jag är glad över att du skriver i forumet och delar med dig. Jag tycker att du är en väldigt bra förebild, du är ärlig, sann och visar som väldigt många andra att alkoholproblem inte handlar om hur klok man är. Det slås jag ofta av när jag läser här, att det är så otroligt kloka och vettiga människor som skriver här. Det hjälper mig att se att jag inte är dum i huvudet och korkad som drack för mycket. Det är viktigt, för efter tid av felaktig och destruktiv konsumtion flyter verkligen ens sanna jag ihop med allt det negativa som konsumtionen medförde...
Det gjorde det iaf för mig.

Tack för att du delar med dig!

Kram

Ebba: Tack för de orden, de värmer. Ja, det är förknippat med ett sånt självförakt, tankarna på hur det var. Och det är lätt att tycka att man är dum i huvudet när man inte ens förstår sig själv och gör tvärtemot det man bestämt.
Muränan, ja motbok fanns ju av en anledning. Kanske var vi klokare då än nu. Tror att missbruket och det farofyllda bruket är mycket mer utbrett än vad man vet. När jag på allvar började ifrågasätta mina alkohol (o)vanor, så blev det så uppenbart. Att vi vuxna dricker vin i tid och otid på fester och annat får effekter. Vi umgås inte på samma sätt med barnen. Har inte tid, orkar inte, kan inte eftersom vi druckit. Det känns väldigt tråkigt tycker jag, som växte upp i ett hem och med släktingar som drack väldigt sparsamt, ofta inte alls. De hade tid och ork för fisketurer, lekar och annat kvällstid.
Träningstanten, ja, jag testar och testar. Förhoppningsvis är det ok nu igen. Förhoppningsvis fortsätter det så.
Jag har en "ramsa" i mitt huvud. "Jag dricker inte längre". Behövde plocka fram den idag när jag passerade systemet. För det finns nån slags längtan, i alla fall kl 18 på kvällen på väg hem för handling, matlagning och läxläsning. Antingen var det vanan, eller "sug". Vet inte riktigt, men det är skönt att ha nåt slags mantra som man kan ta till när autopiloten sätter in.

Bra med ramsa/mantra. Det hjälper oss att hålla oss till målet. Jag gjorde likadant - "jag dricker inte längre", men hjärnan tenderar ju att ibland hoppa över det där "inte". Jag har försökt att byta ut det till "hur kan mitt liv bli bättre på lång sikt av det här?" varvat med "jag tar hand om mig själv". Då är det ganska svårt att ta det där glaset. :-)

Ska pröva dina mantran om det behövs. Går bra ändå nu. Sen funderar jag lite på om det "bara" var yttre omständigheter som gjorde att jag återföll. Eller om det också har att göra med tidpunkten på året. Jag funderar över vid vilka tidpunkter jag har druckit som mest, men jag vet inte riktigt. Undrar lite över om det hör samman med trötthet, depression och årstidens växlingar. Eller om det här var en speciell situation. Tids nog vet man kanske. Vill absolut inte vara där. Mår för dåligt fysiskt och psykiskt av det. Gäller att minnas detta!!!

träningstanten52

Jag går med i bägge forumen, har smygstartat i februari tror jag och firar nu snart tre månader. Loggan fyller jag i varje dag precis som doktorn rekomenderar!
Känner inte längre nån stor lust att köpa eller dricka på fredagar!

LenaNyman

Tack, söta, för hälsning i min tråd. Det sköna med dig är att du inte trampar fel och ner i nåt skammens slukhål. Upp på banan igen bara och det känns som att en massa tankar och reflektioner snurrar runt i ditt huvud, nästan oavsett tidpunkt på dygnet.

Jag vill ge dig en bamsekram och kan du inte ge folk i din närhet lite tjuvnyp i rumpan i dag - bara för att det är så himla roligt att se hur dom reagerar?

KRAM

Leverjag

Hej vännen. Har varit frånvarande och du har också kämpat med suget. Tror faktiskt ljuspåslaget på våren skapar lite turbulens i hjärnan. Vanligaste tidpunkten på året då självmord begås så någonting är det ju som påverkar oss fast i väldigt olika grad.

Skönt att du håller dig på banan. Tack för hälsningen fina du. Var rädd om dig. Försök att njuta av livet som vi har ch var nöjd med allt du klarar och gör bra. Ex så ha bidragit till så många här i forumet! ?

Storkram ?

Tack LenaNyman och Leverjag. Blir alltid så glad av era inlägg! Och tack Träningstanten.
Blir lite tråkigt inlägg detta med detaljbeskrivning av a-drickande. Sist jag föll så kan jag förstå varför det hände, men förra veckan hände det igen. Skulle bjuda på vin och passade på att köpa lite extra så att jag kunde smygdricka upp det. Fick i mig en flaska vin sammanlagt och kräktes på morgonen. Inte så kul och jag mådde pyton, men kändes ändå lite sunt. På kvällen var det återigen en halv flaska vin officiellt och en halv flaska med låg alkoholhalt extra. Söndagen a-fri tills på natten då jag smygdrack av sambons öl. De måste ju givetvis ersättas, så det var ju bara att ta sig till systemet på måndagen. Köpte öl och en halv flaska vin (???!, jag dricker ju inte). Men givetvis tog det slut + två öl som givetvis måste ersättas. Systemet igen, köpte öl och 1 flaska vin. Så nu hade jag löst problemet med att måsta ersätta öl... Men jag handlade vin både ons, Tors och fred av bara farten. Sjukt beteende. Mår dessutom dåligt i magen av vin, sover dåligt, blir seg. Nykter igår och nykter idag. Tröttsamt det här beteendet. Förstår det faktiskt inte. Har alla svar när jag läser era inlägg... Kommer på mig själv med att komma med goda råd och lyriska beskrivningar av hur bra man mår nykter. Och det är ju sant. Jag mår dåligt av alkohol. Älskar att sova utan alkohol i kroppen. Får ont i magen och magkatarr när jag dricker. Blir lite en ond cirkel tror jag eftersom jag går runt med en obehagskänsla i kroppen och den vill jag bli av med. Alkohol känns som en lösning på problemet. Lever inte som jag lär. Jag är ju en klok person, ansvarstagande, snäll, omtänksam, bra mamma, bra jobb, underbar familj, bra dotter... Men jag är i alla fall varken klokare, smartare eller bättre än en alkoholist. Och det är väl det jag också har lärt mig härinne av min egen historia och av er andras, att det är oerhört komplicerat beroendet. Ser lite med andra ögon på a-laget. Det är balans på slak lina att fortsätta att dricka för alla oss härinne tror jag.

... Och det är alltid lättare att ge råd än att följa dem... Du skriver alltid så klokt och jag önskar att jag kunde skriva något klokt tillbaka. Några tips på strategier jag själv använder: ta en paus på tex15 minuter innan du tänker köpa alkohol eller vill ta ett glas. Gör något annat en stund, tänk efter. Behöver du verkligen dricka/skaffa a just nu? Är frågan du kan ställa dig själv.
För alkonacka, skriv upp allt du dricker och i vilka sammanhang. Skriv upp vilka positiva konsekvenser måttfullhet/nykterhet medför för just dig, både på kort och lång sikt. Ta dig själv på allvar. Du är bra på att skriva och uttrycka dig, använd dig av det. Fortsätt vara klok! Ha en bra söndag.

Nyckelpigan

Hej Sisyfos! Du är en av de jag tänkt på när jag varit ifrån forumet. Tack för att du delar med dig och är är ärlig. Du skrev något om att man vet hur dåligt man mår av a, lovordar nykterheten och sedan dricker man igen... Jag har själv funderar över det, lurar jag bara mig själv när jag skriver hur bra nykterheten är (tidigare när jag hänge här)? Svaret på den frågan är nej, jag lurade inte mig själv eller andra, jag kände nästan eufori ibland mm... Det är bara det att a är en väldigt manipulativ "vän" som har en tendens att nästla sig in igen... Jag har en fråga också; hur reagerar din man när du druckit igen? Min man bli (med all rätt) arg, ledsen och enormt besviken. Jag får så svårt att bära det, han har all rätt och skulden ich skammen jag själv känner är mig övermäktig... Allt blir så destruktivt där nere på botten... Det är så lång väg upp till att känna att man är värd något... Kram

Han märker det inte. Inte nu sista veckan i alla fall. Dricker när han lagt sig. Förra gången misstänkte han, undrade, jag svarade inte... Och jag slutade då. Det blev för farligt. Vill ju för liv och pina inte se sanningen i vitögat. Eller bli upptäckt. Han skulle bli både arg och besviken och det skulle bli svårt att hantera och hos mig också föda ett visst trots tror jag (så mogen är jag ?).
Jag har ju hållit missbruket väldigt "snyggt" när jag drack. Barnen har knappt märkt, inte sambon och inte vännerna. Kräkts i smyg, drack nattetid i ensamhet och gick upp och skötte mina åtaganden.
Jag är bra på att förlåta mig själv (och andra också för den delen). Förväntar mig inte perfektion. Men alkoholmissbruk är oerhört skuldtyngt i mina ögon. Jag skämdes så otroligt mycket och det är förödande för självkänslan. Just nu tror ju jag att jag kan lägga av igen,men jag minns känslan när jag tvivlade på om jag skulle kunna sluta. Sen gick det till ungefär så som Allva tipsade om när jag väl slutade. Men viljan måste finnas där eller kanske botten, jag vet inte.

Känner lite att du skulle behöva förlåta dig själv, Nyckelpigan. Visst är vi ansvariga, men vi har ju uppenbarligen inte kontroll. Vi är ju så många härinne som gång på gång trasslar till det, mer eller mindre. Din man är väl medberoende och kanske måste börja hantera sina känslor på annat sätt. Du har ju en vilja att göra något åt situationen, men det är ju väldigt svårt. Å vilken svår situation du har. Jag skulle också bli tokig om nån försökte kontrollera mig. Vi får väl fortsätta att rota i varför vi dricker och när. Jag gillar ju inte ens fyllan och mår bara egentligen dåligt av alkohol. Nu är jag där igen och vet varför jag vill vara nykter. Den här gången hoppas jag att poletten trillar ända ner. Och Nyckelpigan, försök att fokusera på dina framgångar. De finns ju där! Kramar

Funderar över suget.
Nu när jag vaknar och har sovit så gott, så vet jag absolut varför jag inte dricker. Magen är bättre igen. Kort sagt jag mår bra utan a.
Sen på em...
-"Kanske lite vin ändå?"
- Tror inte det, vad ska vi med det till?
-"men ska vi inte handla i alla fall?"
Jag mår ju bara dåligt av a, vad är det som är så svårt att fatta? Jag tycker ju heller inte att fyllan är trevlig, så vad handlar denna dialog om?
På kvällen flashar tanken förbi.., en öl kanske, för att somna?
Nä, jag vill inget ha. Jag får ju ont i magen, sover dåligt. Det är en jättedålig idé.
Det blev ingen a.

Levande

Visst är det konstigt att man skall ha så svårt att inse att alkoholen bara ställer till det.
Tänker på vargen som slickar på kniven för den smakar blod
Men starkt att du tog kloka beslut för dig själv/ kram och styrka till dig

Nyckelpigan

Förstår precis den där dialogen, den är helt sinnessjuk men den är där ändå... Starkt jobbat, igår hade jag samma dialog och förnuftet vann! Stor Styrkekram

Levande o Nyckelpigan: Dialogen försvann faktiskt tidigare... När jag slutade för ett år sedan var beslutet så fast att inte dricka hemma. Inte lätt att genomföra och jag var nära att trilla dit nån gång, men sen på hösten var det aldrig någon fråga. Jag drack helt enkelt inte hemma. Får stå fast vid det igen för den där jäkla dialogen är irriterande och tröttande. Jag vill ju inte ha! Idag är suget mindre tänkte jag just skriva men klockan är nog inte slagen för det ännu.