Hej alla!
Jag har suttit här och läst trådar i flera timmar. Jag är imponerad av den visdom och medmänsklighet som finns här. Själv har jag svårt att se mig själv som något annat än en stor idiot just nu. I mars hade jag två år nykter och valde att fira det med ett par flaskor vin. Så höll jag upp ett par veckor innan nästa gång. Därefter blev det tätare mellan gångerna och större volymer. Nu sitter jag här med ångesten och känslan av värdelöshet. Sedan i onsdags har jag druckit tre liter starksprit och två liter stark cider. Och inte har jag ätit något heller. Det är dags att jag tar det här på allvar. Jag har varit alkis sedan 1989 och bara gjort två uppehåll, det första i sju år och så nu det här sista i två år. Jag har skött jobbet dock, har begränsat drickandet till ledig tid. Men nu börjar pensionen närma sig och paniken kommer som ett brev på posten. Om jag tar ett återfall som pensionär, när jag inte längre har ett jobb som begränsar mitt drickande, kommer jag att överleva? Jag har provat det mesta under min karriär, AA, psykiater, KBT, Antabus etc. utan något långvarigt resultat. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste hitta boten inom mig själv.
Förlåt om jag skriver osammanhängande, jag är inte van.

rabarber

Först av allt så är jag grymt imponerad att du lyckats hålla upp i sju och två år! Det betyder ju att du kan! Det betyder ju också att du vet att du inte kan dricka måttligt, utan helt enkelt måste välja ett liv utan alkohol. Vad var det som gjorde att du tog återfallet sist? Finns det något där som kan hjälpa dig med ett svar?

Det känns som att du har motivationen att "kliva upp på hästen igen". Det som har hänt har hänt, nu är det bara att titta framåt. Var inte hård mot dig själv. Du har fixat det här förr, du kommer att fixa det igen!

För mig har terapi hjälpt till att komma underfund med varför jag dricker. Utan den insikten och sedermera bearbetningen av mina problem hade jag aldrig klarat det. Men det är olika för oss alla.

Fortsätt skriv och här! Det hjälper att formulera sina tankar i skrift. Man lär sig mer om sig själv. Du kommer också att få mycket stöd och hjälp av andra här. Vi brottas med samma saker. Slåss mot samma monster.

Lycka till! Vi hejar på dig!

heueh

tack för de orden. Jag tror jag känner att mitt liv är "färdigt" nu. Jag har två vuxna söner, båda är nykterister och framgångsrika i sina karriärer. Deras mor tog livet av sig när dom fortfarande gick i blöjor så jag har uppfostrat dom själv. Någon ny kvinna har jag inte hittat och nu känns det som om jag är för gammal och fast i mina vanor för att anpassa mig till ett liv i ett förhållande. Mitt drickande har varit en stor påfrestning för båda mina söner och det känns som om det bästa jag kan göra nu är att försvinna ur deras liv. Aktivt självmord är inte aktuellt för mig, jag har ju fått prova på hur det är att bli lämnad på det sättet och det vill jag inte utsätta någon för. Men kanske ligger det en hopplöshet i botten någonstans som gör att jag söker mig till spriten. Ett långsamt och plågsamt sätt att dö på, men det skulle knappast komma som en överraskning för någon.
Jag tror jag måste söka en ny mening med livet, jag vet bara inte vad det ska vara. Just nu är jag bara så trött.

Din och min situation är väldigt lika. Jag håller också på att påbörja min tredje nykterhet. Har alltså också haft två långa perioder utan den djävulusiska alkoholen. Jag påbörjade en tråd för knappt en vecka sedan, "Tredje gången gillt", under Det vidare livet.
Jag tror främst att det krävs att man uppbringar all mental kraft man kan ha, att tänka på allt negativt man slipper, och allt positivt man vinner, utan spriten. Att starta på detta forum är ett stort steg, som hjälper mycket. Här finns många underbara människor som skriver och delar med sig av sina kunskaper och erfarenheter.

Jag önskar dig framgång i din kamp. Kämpa på. Välkommen!

/Pi31415

heueh

Alla här vet nog hur jag mår just nu. Har inte ätit på några dagar så jag orkar knappt gå några längre sträckor. Och nu börjar cigarretterna ta slut och att köra till macken finns inte på kartan. Så nu har jag dubbel abstinens att se fram emot. Lyckligtvis hittade jag några nikotinplåster, hoppas dom inte är för gamla bara.
Så har jag dåligt samvete för att min hund får nöja sig med få och korta promenader. Han förstår ju inte varför och är helt beroende av mig. Det känns värre än allt jag har gjort mot vänner och släkt.
Nu väntar jag på att KBT-terapeuten ska ringa, han var till stor hjälp under de två nyktra åren. Kanske lite för tidigt än, men jag har ett enormt behov av att prata. Jag har redan terroriserat flera vänner med långa samtal. Dom ska ha en eloge för att dom fortfarande står ut med mig.

heueh

Hittade just en halvfull flaska Whisky. Hällde ut den. Lite stolt kan jag vara i alla fall.

PP

Det kommer säkert att bli en jobbig tid nu framöver. Du vet ju av egen erfarenhet att det går,,och tveka inte att söka hjälp. Din historia låter tung men det betyder ju inte att livet framöver måste fortsätta så. Var det i samband med din hustrus bortgång som alkoholproblemen eskalerade? En annan fråga är hur din relation till dina söner ser ut, och kanske i synnerhet hur/ om den förbättrades undrar perioden du var nykter? Det finns ju mycket trevligt som framtiden har att erbjuda. Och nya uppgifter och saker att må bra av även efter pension. Uteruppta en hobby? En ny? Bli en stöttande Farfar? Men ibland kan det vara svårt att se sånt. Hoppas din kontakt har möjlighet att stötta dig, ta det utan stress framöver. En dag i taget, ja du vet allt det där...

Kraft och styrka önskar jag dig

//PP

heueh

Det hjälper mycket. PP, ja det var efter att min hustru gick bort som jag började dricka på allvar. Först ett glas whisky på kvällarna för att kunna sova, sedan successivt allt mer. Till slut var jag uppe i nästan en flaska om dagen. Det höll tre/fyra dagar, sedan tog jag en vit vecka och så på det igen. Men nu det senaste halvåret har jag mer utvecklats till periodare, jag dricker intensivt i upp till en vecka för att sedan ta minst ett månadslångt uppehåll.
Min relation till mina söner är lite speciell; dom stöttar och hjälper när jag har det svårt, som nu t.ex. När jag sedan går in i en nykter period återgår dom till sina egna liv. Dom har aldrig fördömt mig för mitt missbruk, dom har alltid ställt upp efter bästa förmåga. Fast nog känns det lite konstigt nu när du säger det, att jag får deras fulla uppmärksamhet när jag dricker, och blir ensam när jag är nykter.

heueh

Jag gick upp vid fyra och gick ut med hunden, sedan gick jag och lade mig igen och när macken öppnade hängde jag på låset och köpte cigarretter. När jag sedan kom hem gick jag runt i lägenheten och kollade läget. Vilken röra! Tomflaskor överallt, utspillda drycker på soffbordet, disk överallt och en godisskål som nu är full av en blandning av godis och cigarrettfimpar. Hoppas jag inte ätit av den. Jag har inte duschat på dagar och troligen inte bytt kläder heller, även om det ligger smutstvätt här och där. Hunden har fått tag på en rulle bajspåsar som han har delat upp i småbitar och spridit ut överallt.
Jag tror jag väntar ett tag innan jag tar itu med städningen...

heueh

Jag stod på balkongen nyss och tittade ut över nejden. Så oerhört vackert, gröna gräsmattor, buskar, blommor och träd, solsken och klarblå himmel. Och här står jag i mitt egenbyggda fängelse och kan bara se på. Varför väljer jag att låsa in mig och tillbringa mina dagar med att handla, dricka, sova, om och om igen?

Fast när jag tänker efter så har mina nyktra perioder på sistone inte varit särskilt lyckade. Det är som om jag har tagit min missbrukspersonlighet med in i nykterheten. När jag dricker så handlar det mest om att bli så full som möjligt så fort som möjligt och sedan sova (eller bli medvetslös). Senaste halvåret (i mina nyktra perioder) har jag sovit väldigt mycket, jag lägger mig tidigt och tar ett par tupplurar under dagen, 1-2 timmar var. Däremellan försöker jag jobba (jag jobbar hemifrån) men lusten finns inte. Jag har svårt att få något konstruktivt gjort, sitter mest och stirrar på skärmen.

Det är som om mina dagar går ut på att det ska bli kväll så fort som möjligt, så att jag kan gå och lägga mig igen. Frågan är om det inte blir så mycket lättare att ta ett återfall när det enda som skiljer nyktra jag från onyktra jag är alkoholen. På något sätt känns det som jag inte har så mycket att förlora på att börja dricka igen.

Depression kanske. Hursomhelst måste jag nog hitta ett mer positivt liv som nykter. Ta mig i kragen och lämna lägenheten, träffa folk, göra något, bara inte sitta här inne och huka.

Levande

Tycker du skall kontakta läkare i morgon och får lite hjälp, depression är inget att leka med.
Starkt av dig att ta tag i detta,
Så skickar tankar och styrka till dig

jas75

Välkommen hit. Håller med Levande. Ta kontakt med vården. Berätta precis som det är. Du behöver inte gå & må sådär dåligt. Sköt om dig :)

PP

Förstår hur det känns, är lite i samma känsla, men visst finns det en massa att förlora på att fortsätta dricka. Var dag blir den dag som vi håller oss ifrån att få påbörja tillfrisknandet. En nykter dag tar oss i gengäld en liten bit på vägen till att må bättre. Så enkelt är det egentligen. Däremot att ta hjälp om du känner dig depprimerad är nog inte fel.,Har pecis själv gjort det, och gudarna ska veta att jag kämpade emot. Men vad tusan, huvudsaken är att hitta en väg som gör att vi kommer vidare. Har de gamla strategierna inte fungerat, får vi väl testa något nytt?

Ingen ny alkohol I systemet är en bra början!

//PP

heueh

den tredje och fortfarande nykter. Magen känns inte helt återställd än, men psykiskt mår jag bättre. Jag åt frukost igår, sedan en lätt lunch och till kvällen gjorde jag fruktsallad. Jag pratade med terapeuten igår och vi kom överens om att vänta en eller ett par dagar innan vi går igång. Jag är ju inte helt med än, hjärnan rusar och kommer upp med den ena idén efter den andra. Ena stunden ska jag flytta utomlands, nästa ska jag möblera om i lägenheten, sedan ska jag byta bil. Inte rätt läge att fatta viktiga beslut.
Nu ska jag fokusera på att ta det lugnt och hålla mig borta från bolaget. Jag ska åka och prata med en kompis idag på morgonen eftersom jag vet att han oroar sig, sedan ska jag in på ICA och handla lite mat och frukt. Målet är att vara hemma igen innan kl 10 och sedan hålla mig hemma. Kanske börjar jag städa lite, jag slängde tomflaskor, röjde av det värsta och körde diskmaskinen igår så det känns inte lika hopplöst nu.

Levande

Skönt att det börjar kännas bättre och önskar dig lycka till med dagen.
Var rädd om dig och sök hjälp om du mår för dåligt.
Bra att du saktar ned och inte drar igång, för ro är viktigt
Styrka och ro till dig

heueh

och jag är fortfarande nykter. Börjar kännas riktigt bra nu, jag åt visserligen färdigmat igår, men magen protesterade inte och jag sov en del i natt.

Efter att ha läst en massa trådar här inne har jag insett, som så många har påpekat, att svårigheten ligger inte i att bli nykter utan att hålla sig nykter. Nykter är jag ju redan, nu måste jag titta på vilka förändringar jag behöver göra för att mitt liv ska bli mer hanterbart. Jag har funderat en hel del på vad som ledde fram till mitt återfall efter två års bra liv. I vintras började jag jobba mer, jag gick så sakteliga från kanske 20 tim per vecka till 50. Det ledde i sin tur till att jag började lägga andra rutiner åt sidan, jag kortade t.ex. av min morgonpromenad med hunden och gick mer och funderade på hur jag skulle lägga upp arbetsdagen än på viktigare saker, jag började äta mikrovågsmat i stället för att laga riktig mat, jag kraschade i soffan på kvällarna och glodde på hjärndöd TV i stället för att läsa etc.

Kort sagt så började jag lägga grunden för ett återfall långt innan det skedde. Jag inser nu att jag hade kunnat stoppa det om jag bara hade varit uppmärksam. Det känns trist, men jag måste nog börja definiera mig själv som alkoholist i första hand och titta på allt jag gör utifrån det perspektivet. Det spelar ingen roll om jag kallar mig företagsledare, sportbilsentusiast eller familjefar, om jag börjar dricka igen så rasar allt det samman.

Idag ska jag fortsätta ta det lugnt och lägga upp en strategi för hur jag ska hantera jobbet i första hand. Som tur är vet dom om hur det ligger till, jag behöver nog bara vara tydligare med vad jag måste göra och varför. Trots allt är det ju bättre om jag jobbar lite mindre och mår bra än om jag ligger full på soffan hemma.

En annan reflektion jag gjorde igår; jag var ju inne på ICA och handlade kl. 7 igår morse. Bakom mig i kön till kassan stod en man och radade upp 8 st folköl på bandet. Bara det. Jag tänkte inte mer på det men på eftermiddagen insåg jag vad det innebar! Det säger en hel del om mig när jag tycker det är helt normalt att handla öl, och enbart öl, klockan sju på morgonen!

jas75

Du verkar på det klara med hur du ska bibehålla din nykterhet. Tycker du är klok som reflekterar hur/ på vilket sätt du tog ett återfall. Det ger bra förutsättningar inför framtiden ☺

Bandit09

Känner igen mig i så mycket. För mig är det dag 1. Sitter vid datorn, hjärtklappning, svettas o grymt klen. En veckas hårt festande o nästan ingen mat, dock en lätt frukost nu.
Helt ny på detta forum men det verkar mycket bra. Även min hund får sitta emellan, hon är dock gammal o behöver inte så mycket motion.
Spårade ur när jag slutade jobba för två år sedan. Hade sådana planer för tiden som pensionär men blev bara skit.
Gick en behandling för ett antal år sedan o den var mycket bra men tog det inte på riktigt allvar.
Nykter idag även om det blir tufft, vet att det blir bättre för var dag.

heueh

Jo, pensionen är en omvälvande tid. Jag provade på livet som heltidspensionär för tre år sedan, det gick åt h.e med buller och bång. Å andra sidan ledde det (så småningom) till två års nykterhet som jag nog lyckades förvalta rätt väl.

Livet som pensionär är faktiskt inte så tokigt.
Jag upptäckte t.ex. att man kan flörta med den unga kassörskan på ICA utan att få höra "Jag har en pojkvän.."
Man kan låta saker ta sin tid, läsa tidningen i lugn och ro på morgonen, äta frukost utan att titta på klockan, gå en lite längre sväng med hunden bara för att det är fint väder, stå och irritera byggjobbarna på hörnet med historier om hur det var på min tid, hytta med näven åt mopedister...

Vi har nog alla gjort planer för pensionen som inte fungerade. Jag gjorde misstaget att tro att jag borde göra saker i samma tempo som när jag jobbade. Med all tid man har, blir det en hel massa saker man måste klara av och minst lika mycket stress. Jag har insett att jag har låtit mig luras av alla artiklar och annonser om att pensionärer numer hoppar fallskärm och bestiger Mount Everest.

Så är det inte för de allra flesta av oss.
Det ligger ett värde i att planera och laga en god lunch och lägga upp den fint, även om man äter ensam.
Det ligger ett värde i att ta en tupplur på maten, varje dag, utan att ens sätta klockan.
Det ligger ett värde i att gå till affären varje dag och bara handla vad man känner för just den dagen.

Listan kan göras lång, men vi måste nog var och en hitta vad vi behöver göra för att uppnå den sinnesro AA talar om.
Personligen är det inte längre nödvändigt för mig att vara sprudlande glad varje sekund, jag mår bäst när jag känner mig rofylld.

Häng i bara, det blir som du säger bättre.

Mia-Pia

Vilka insikter och viktiga saker du sätter ord på! Jag tar ödmjukt till mig av de!
Heja dig!!

Trevligt och positivt att läsa om att du mår bättre, och att det fungerar med din nykterhet.
När nu alkoholen inte lyckades helt förinta oss "gamlingar", kan vi istället passa på att njuta av livet.
Sköt om dig.