Hej alla!
Jag har suttit här och läst trådar i flera timmar. Jag är imponerad av den visdom och medmänsklighet som finns här. Själv har jag svårt att se mig själv som något annat än en stor idiot just nu. I mars hade jag två år nykter och valde att fira det med ett par flaskor vin. Så höll jag upp ett par veckor innan nästa gång. Därefter blev det tätare mellan gångerna och större volymer. Nu sitter jag här med ångesten och känslan av värdelöshet. Sedan i onsdags har jag druckit tre liter starksprit och två liter stark cider. Och inte har jag ätit något heller. Det är dags att jag tar det här på allvar. Jag har varit alkis sedan 1989 och bara gjort två uppehåll, det första i sju år och så nu det här sista i två år. Jag har skött jobbet dock, har begränsat drickandet till ledig tid. Men nu börjar pensionen närma sig och paniken kommer som ett brev på posten. Om jag tar ett återfall som pensionär, när jag inte längre har ett jobb som begränsar mitt drickande, kommer jag att överleva? Jag har provat det mesta under min karriär, AA, psykiater, KBT, Antabus etc. utan något långvarigt resultat. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste hitta boten inom mig själv.
Förlåt om jag skriver osammanhängande, jag är inte van.

heueh

haft förmågan att se de långsiktiga konsekvenserna av mina val. Jag läser om gatuhundar i Spanien, och så förbinder jag mig att bidra med hundra kronor i månaden, någon har skaffat Spotify och tycker det är jättebra; ytterligare en hundralapp i månaden osv. Sett var för sig är det inte mycket men när man börjar summera så blir det en hel del. Min lösning hittills har varit att jobba mer, tjäna mer, kunna betala mer. Nu börjar jag bli gammal och det vore skönt att kunna dra ner på jobbandet lite. Men även där har jag samma brist på tänkande; jo, jag kan ta det projektet, jag kan fixa det innan semestern, ge det till mig så ordnar jag. Och så sitter jag där med hela knät fullt med åtaganden.

Det här har inte hjälpt mig med min nykterhet heller. Vinterhalvåret här där jag bor har varit förskräckligt trist så jag började titta på att flytta till ett bättre klimat, Kanarieöarna t.ex. Eftersom jag jobbar hemifrån så kan jag bo varsomhelst. Fast där nere har dom ju en annan kultur när det gäller drickande. Så, med två års nykterhet i ryggen, tog jag i vintras beslutet att prova och se om jag kunde ta bara ett eller ett par glas vin då och då. Inte en tanke på vart det skulle leda, trots många års erfarenhet av just det. Enfald.

Jag är lite osäker på hur jag ska tackla det problemet, jag är väldigt förtjust i Mindfulness-konceptet, men det får ju finnas gränser. Visst vore det härligt att kunna traska genom livet med samma entusiasm som en hund; bara bry sig om det som ligger inom ens synfält och åt h.e med konsekvenserna. Tyvärr skulle det i mitt fall leda till ett tämligen miserabelt liv. Kanske skulle jag försöka göra en slags "livsbudget". Jag är osäker på exakt hur det skulle gå till, tanken dök just upp i skallen. Får se om det kan leda någonvart.

Den senaste kvarten har två unga killar kört omkring här utanför på sina mopeder, de har försökt "burna" och köra på bakhjulet och allt det där som dom säkert sett andra göra på Youtube. Gubben i mig vill rusa ut och skrika och göra en eller annan väl vald gest åt dom, men så tänker jag på mina egna tonår. Så med ett nostalgiskt leende på läpparna låter jag dom hållas.

Ha en härlig dag allihop!

Är bara så intressant att läsa. Skönt att surgubben stannade inne och drömde om ett tidigare liv. Ibland får barn o unga så oförtjänt mycket skit av ilskna vuxna. De här hade säkert inte ens fattat att det kunde störa.
Tänker att dina livsgrubblerier kan ge mig små nycklar... T.ex. Om TV, varför det blivit så viktigt. Jag tittar för mycket, men inte alls på sommaren (utom matchen igår då). Gillar eg inte TV så mycket men när man jobbar etc så är det avkoppling. Trivs eg bättre med att göra något annat som läsa, korsord, sy etc. Så varför gör man inte det man gillar?

Levande

Fast du lät bli att springa ut och skälla, måste säga att jag verkligen gillade den mannen.
Tycker du resonerar så klokt och livsbudget låter ju som en idé som är värd att testas.
Hoppas fin dag varit bra,stegen lätta och huvudet högt

heueh

räkna månader. Första dagen räknade jag timmar, första veckan räknade jag dagar, sedan veckor och nu; månader. Jag har alltid funnit det enklare att dela in en resa i mindre delar som står i proportion till resans längd. Ska jag t.ex. köra hundra mil så finner jag resan mer uthärdlig om jag delar in den i segment om tio mil i stället för att räkna varje enskild mil. Eftersom jag planerar en lång resa i nykterheten så räknar jag med att kunna börja räkna år så småningom.

Jag har ett antal myggbett på kroppen och jag kan inte låta bli att klia på dom. Jag vet ju att det inte hjälper, det kan t.o.m. vara skadligt, men hur jag än försöker så dras fingrarna till de där kliande röda märkena. Det finns säkert människor som kan låta bli, men de allra flesta har nog samma problem som jag. Det verkar ligga i mänsklig natur. Det får mig att fundera på om det är samma mekanismer som ligger bakom missbruk. Om tendensen att söka snabb tillfredsställelse ligger inbäddat i våra gener. Det skulle i så fall innebära att i princip alla människor är missbrukare, men eftersom vi i första hand är flockdjur och sökandet efter gemenskap har högsta prioritet, så kan de flesta hålla igen till förmån för behovet av att passa in. Det skulle i så fall förklara ångesten och känslan av ensamhet bland missbrukare.

Jag har en hatt. En sådan där som Totta hade på sig på spelningar. Eller för den delen Buster Keaton. Och så har jag ett par runda, svarta solglasögon. De, och hatten, har jag på mig när jag är ute och kör med min sportbil. Jag tycker jag ser ut som en gammal bluesmusiker på väg till ett gig. Image är viktigt när man har en sportbil. Fast egentligen är jag ju bara en gubbe-med-hatt.

Men det struntar jag i. Jag känner mig ändå som en cool cat när jag är ute och kör.

Tack för era kommentarer och ha en nykter och fin dag allihop!

heueh

till fjärran länder, exotiska platser. Jag har rest mycket i mitt liv och har sett stora delar av världen, men jag har aldrig stannat någon längre tid på varje plats. Det har alltid varit jobb, så att se och uppleva har kommit i andra hand. Det var t.ex. först på tredje besöket i Pisa som jag såg det lutande tornet. Många gånger har jag tänkt att det vore trevligt att kunna stanna en längre tid någonstans och bli en del av den kultur som verkar så intressant vi ett kort besök. Tänk att bo i norra Italien och äta världens godaste mat varje dag! Eller på Jamaica och höra reggae spelas på oljefat någonstans bland palmerna.

Så igår satt jag och tittade på Kanariska mäklarsidor. Det är många britter som äger hus där och de som har bestämt sig för att sälja verkar ha fått panik nu efter Brexit-omröstningen, så priserna har rasat rejält. Frestande, må jag säga. Så hittade jag en vingård som var till salu för ett överkomligt pris, och genast började den lilla djävulen på min axel viska i mitt öra. Vinbonde, det kanske vore något. Tänk att gå bland vinrankorna och plocka druvor. Att stå i ett träkar och trampa. Att pyssla bland jäskar och lagringstunnor.

Herredumilde, vem tror jag att jag är egentligen? En vingård vore den absolut mest korkade investering jag kan göra. Hur skulle det gå? På 70-talet blev det populärt att göra sitt eget vin, och jag hängde på den trenden. Sällan blev mitt vin buteljerat dock, det kändes som slöseri med energi att först stoppa i en kork och sedan dra ur den igen nästa dag. Så det blev plastdunkar. En sats vin var urdrucken innan nästa var klar. Nej, en vingård är utesluten. En bananplantage däremot.... Drömma kan man ju.

En ny trend har startat bland ungdomarna häromkring. Dom stjäl pulverbrandsläckare från diverse vägarbetsfordon och använder som sprayburkar för att tagga vägar och trottoarer. Bättre är talanglös graffiti antar jag.

Ha en bra dag allihop!

heueh

se positivt på tillvaron. Jag har en optimistisk grundsyn; jag tror att om man är helt övertygad om att bra saker kommer att hända så gör de det också. Jag har massor med exempel; när jag för många år sedan fick för mig att flytta till Malmö och ville bo i centrum så blev det så. Bostadssituationen då var inte bättre än den är nu, men jag råkade ringa rätt fastighetsbolag vid precis rätt tidpunkt, och så hade jag just den lägenhet jag ville ha. Det finns många fler exempel, men jag nöjer mig här. Poängen är att jag tror att om jag bemödar mig om att leta reda på de små korn av glädje som finns i praktiskt taget alla livssituationer så blir mitt liv så mycket bättre.

När jag dricker däremot, blir allt nattsvart. Himlen mörknar, bladen vissnar, regnet faller. Min väg blir hal och leder brant ner i ett träsk. Då är det svårt att se någon väg ut. Jag har tagit många återfall, men mitt konto av positiva erfarenheter från mina nyktra perioder växer, mer och mer för varje gång. Där finns den styrka jag behöver för att ta mig ur. Just nu gör jag varje dag insättningar på det kontot i förhoppningen att jag aldrig mer ska behöva göra ett uttag. Det kan vara bra att ha dock, när jag känner marken gunga under mig kan jag titta på saldot och fundera på om jag verkligen vill tulla på mitt kapital.

På kvällarna, i sängen, låter jag mig däremot bli en sur gubbe. Jag ligger och funderar på hur hemskt samhället är, hur dumma människor är, hur allt var bättre förr och att jag minsann skulle kunna göra allt bra igen om jag bara fick. Någon säkerhetsventil måste man ju ha.

Ha en fin dag allihop!

Underbara inlägg! Ser att även när du är en surgubbe så har du en positiv inställning och strävar mot förändring.
Ha en bra dag med hatt i din sportbil. Och jag skulle kanske tycka att du var lite cool... Gillar människor som går "all in".

heueh

att komma på något att skriva om idag. Det ska ju handla om min tillvaro och mina funderingar, men det ska vara kopplat till mitt missbruk. Att skriva om hur jag traskar runt i livet och bara försöker må bra är ju knappast relevant, eller är det? Precis som en allergiker eller en diabetiker tvingas lägga upp sitt liv runt sin sjukdom, så måste också jag låta min nykterhet styra mitt liv. Jag måste vara nykter för att må bra; jag måste må bra för att förbli nykter. Så när jag svamlar på om hur vacker naturen är, eller hur änderna simmar runt i dammen, så handlar det om att hålla spöket borta.

"Skönhet ligger i betraktarens öga" är ett uttryck som kan spåras till grekerna, hundratals år f.Kr. Många gånger tänker jag på det, när jag ser en särdeles ful byggnad, eller bil, eller konstverk. Någon, någon gång, har ju faktiskt stått och betraktat vad det nu är och tänkt "så vacker den är". Jag har svårt att tänka mig att man avsiktligt bygger ett fult hus eller en motbjudande bil. Och hur tråkig vore inte världen om alla hade samma smak? Det skulle se ut som en Science-fiction film där alla har likadana kläder. Trist.

Min hund upptäckte en igelkott under en buske idag, långt innan jag gjorde det. Snabbt blev han varse att igelkottar inte utgör några roliga lekkamrater. Jag hoppas han har lärt sig sin läxa för det är svårt att få ett plåster att fästa på en hundnos.

Fredag idag, lite nervös dag för oss alkoholister, men jag önskar att det blir en bra dag för oss alla!

heueh

överdrivet effektiv i allt jag gör. Jag antar att det kommer från ett långt liv med ett arbete där varje minut räknas. Så t.ex. fyller jag inte på sockerskålen förrän den är helt tom, på så vis fyller jag på färre gånger vilket innebär en tidsbesparing. På morgonen går jag först in på kontoret och sätter på datorn sedan ut i köket och sätter på kaffet eftersom det innebär färre antal steg. Löjligt, jag vet, men det är en vana jag har oerhört svårt att bryta. Man kan tycka att det inte är särskilt nödvändigt att ens försöka bryta den.

Där finns nackdelar dock. När jag tänker ut en plan för hur jag ska göra något så effektivt som möjligt, tar jag ju också med riskerna, sådant som kan gå snett eller bli jobbigt. Ibland fastnar jag i det negativa tänkandet, jag ser bara problem och plötsligt blir en enkel uppgift helt oöverstiglig. Om jag t.ex. ska ringa någon så kan jag börja tänka på vad som händer om han inte svarar. Jag hatar att prata in meddelanden, så jag lägger bara på. Men då kommer han kanske att ringa tillbaka när jag sitter på muggen, eller när jag tar en tupplur på maten. Det kan bli pinsamt. Så sjunker jag in i ett slags apati och skjuter upp det där samtalet i det längsta. Om jag låter mig själv leva på det sättet blir det väldigt frestande att bara ge blanka f.n i alltihop och ta ett glas.

Room for improvement, som jänkarna säger.

Hunden gjorde mig just högljutt uppmärksam på att en granne har gått ut med sina hundar nu. Med tanke på att klockan var fem en lördag morgon undrar jag om det var dagens första promenad eller gårdagens sista? Jag minns åtskilliga gånger jag har vinglat ut klockan två på natten, dels för att jag har vetat att det inte skulle komma att bli någon morgonpromenad, dels för att grannarna inte skulle se mig.

Ha en härlig lördag allihop!

Jag känner igen mig i mycket. Mycket planerande i förväg, och jag letar gärna negativa saker och hur de ska undvikas.
Men det finns en del som kan underlättas med den moderna tekniken. Man kan sms:a/maila om det är korta meddelanden, eller sms:a/maila att man ringer vid någon given tidpunkt etc.

Ha en bra dag Heueh

heueh

Det är ett par bortresta vänner som har bett mig gå på visning för deras räkning. Själv har jag inga planer på att köpa hus, åtminstone inte i Sverige. Det är en härlig känsla när förtroendet återvänder hos ens nära och kära. Jag kan inte ens börja att föreställa mig vilken oro och besvikelse jag har orsakat dom. Just de här vännerna har funnits där genom hela min historia av nykterhet och återfall. Dom känner mig tillräckligt väl för att göra vad de måste; dom drar sig undan när jag dricker och visar att dom tror på mig när jag försöker ta mig ur missbruket. Var dom hämtar det tålamodet är en gåta för mig, men utan dom hade jag suttit på en parkbänk idag.

När jag dricker känner jag mig oerhört ensam, jag inbillar mig att ingen bryr sig om mig och att världen skulle vara en bättre plats utan mig. Jag drunknar i en ocean av självömkan. Så är det ju inte, det finns flera människor runt mig som bryr sig och som lider av mitt missbruk. Jag vet inte om det är ren egoism som gör att jag tänker så, eller om det är en försvarsmekanism för att slippa tänka på den oro jag orsakar hos dem jag älskar. Hursomhelst är jag tacksam för att dom finns.

Under en av gårdagens promenader hörde jag ett högt BOFF bakom mig. Det var en man som hade glömt dra åt handbromsen, hans bil rullade nerför en liten backe, över en gata och ner i ett dike. Som tur var blev ingen skadad. "Så pinsamt" tänkte jag, jag har ju själv gjort bort mig åtskilliga gånger och det är lite kul att se att andra gör likadant. Ingen skada skedd.

Men så började jag fundera på hur jag hade sett på det om det hade varit en kvinna som gjort samma sak. Inte lika överseende skulle jag tro. Gamla invanda mönster är svåra att bryta.

Ha en lugn och skön söndag!

heueh

på semester. Hunden och jag ska på internatskola i fem dagar och lära oss att gå fint och att inte skälla på folk vi inte känner. Det senare behöver vi båda öva på. Gården vi ska till ligger mitt ute i skogen så jag är osäker på om jag kommer att ha tillgång till nätet. Eftersom jag inte har internet i telefonen så kan det bli tyst i den här tråden några dagar.

Jag har förberett mig så gott jag kan, målet är att fokusera på mig och hunden och om nödvändigt hålla oss för oss själva. Jag vet ju inte vad de andra personerna där har för dryckesvanor och jag känner mig inte trygg nog för att sätta mig vid ett bord dukat med alkoholhaltiga drycker. Om jag har förstått det rätt kommer jag att ha ett kylskåp på rummet, det ska jag fylla med Ramlösa, nötter och frukt. Jag packar flera böcker jag inte haft tid att läsa än, så jag ska nog kunna hålla mig sysselsatt.

Det har varit lite drama här nu på morgonen i form av inbrottsförsök i närheten så här har cirklat polisbilar i trakten. Jag har förstått att dom har tagit förövarna nu så det känns ju skönt, men nog är jag lite nervös över att lämna lägenheten obevakad. Obefogat antar jag, men eftersom jag har en tendens att förstora risker och problem så räknar jag inte med en lugn och rofylld resa mot semestermålet.

Ha en bra dag och på återhörande så fort jag är uppkopplad igen!

Levande

Önskar dig sköna dagar och att du slutar skälla på folk du inte känner ?

heueh

Det viktigaste först: jag har inte druckit en droppe. Jag har faktiskt inte sett en enda vinflaska eller ölburk på hela veckan. Jag insåg redan första dagen att det här är inte folk som dricker, dom är uppe tidigt och jobbar till sent på kvällen. Gården vi var på hade fokus på fåglar, där fanns höns, kalkoner, änder, duvor, allt man kan föreställa sig och lite till. Och så hundar förstås, massor med hundar. Jag tror inte min hund har träffat så många artfränder i hela sitt liv.

Själva kursen var inte vad jag trodde den skulle vara. Jag skrev ju att "vi" skulle på kurs men jag menade såklart att hunden skulle lära sig ett och annat. Icke sa Nicke. Fokus låg på mig och mitt sätt att vara, hunden fick praktiskt taget ingen uppmärksamhet. Jag har lärt mig kroppsspråk, hur jag kommunicerar med hunden utan kommandon, hur jag ska röra mig och hur min attityd behövde ändras. Jag har lärt mig grunderna i meditation och hur jag ska bli en lugn och trygg husse åt min hund. Faktum är att det jag lärde mig är i allra högsta grad användbart i min strävan att förbli nykter.

När veckan var över var min hund som förvandlad. Han är lugn och stabil, han går fint i koppel utan att vi har övat på det, han skäller inte på andra hundar; han bryr sig inte om dem över huvud taget. Han följer mig inte oroligt vart jag än går och han blir inte nervös när jag lämnar honom. Uttrycket "sådan herre, sådan hund" har verkligen en djupare mening.

En av de bästa veckorna i mitt liv. Hoppas er vecka har varit lika bra.

LenaNyman

... en alldeles förträfflig vecka, heueh. Och kursen, jädrar, vilken kurs! Verkar helt fantastisk. Tänker på Cesar Millan när jag läser om hur du haft det.
Nu önskar jag dig varmt välkommen hem, och hit, igen. Fin lördag på dig!

Levande

Låter så underbart, men blir glad att du fått uppleva det. Välkommen hem, saknat dina betraktelser ?

Oj vilken kurs du varit på. Kan du lægga ut namnet på kursen eller ær det reklam? Skulle sjælv vilja gå med vår hund. Det kanske ændå var som du skojade en kurs hur ni (!) skulle sluta skælla på folk hehe.

heueh

att börja tänka på min nykterhet igen. Under veckan som gått har jag inte ägnat den en tanke. Jag har bara njutit av tillvaron, jag har suttit med min kaffekopp på morgonen och tittat på rådjuren som har betat på ängen, jag har sett änderna vakna och putsa fjädrarna i dammen, jag har hört hundarnas avundsjuka skall när dom insett att min hund har fått komma ut men inte dom. Livet på landet som Peps sjunger, inte dåligt. Jag önskar att jag kunde leva så här, som om nykterheten var självklar, en naturlig tingens ordning.

Tyvärr funkar det inte riktigt så. Jag har haft många nyktra perioder av varierande längd då jag har gjort just det, lagt nykterheten åt sidan, och det har alltid slutat i ett återfall. Varje gång. Nu, sent omsider, hoppas jag att jag har insett att jag kommer aldrig mer att kunna sänka garden annat än i korta perioder. Det är bara att inse att mitt liv är annorlunda nu. Det behöver inte vara något negativt, genom att fokusera på att leva nyktert så fokuserar jag också på att må bra. Det är vad det handlar om för mig, att må bra och njuta av allt gott som livet har att erbjuda. Och nu när dimman har lättat ser jag att det finns ett helt smörgåsbord av glädje och sinnesro framför mig.

Tack för era kommentarer, LenaN, Levande och miss lyckad. LenaN; ja, deras filosofi är mycket lik Cesar Millan. Jag tror inte dom har sneglat på varandra dock, dom har båda studerat hundars naturliga beteende och då leder det till samma slutsatser. Miss lyckad; jag kanske inte ska nämna några namn men gården ligger i alla fall i Gyllerboda, norr om Uppsala. Med lite detektivarbete borde du kunna hitta rätt.

I en vecka har jag levt på mikromat, där hela matlagningsproceduren består av att knappa in rätt tid på mikrovågsugnens panel, och som serveras på den papptallrik man lagade till den på. Så igår lagade jag riktig mat, lade upp fint och åt på porslin med riktiga bestick. Matlagning är underskattat.

Ha en härlig söndag allihop!

Levande

Tror alla kommer till en punkt där det gäller nu eller aldrig, sluta eller sup ihjäl dig.
Jag tycker det är väldigt skönt att nått dit, som du skriver livet är annorlunda nu.
Önskar dig en fin dag och tack för dina ord som get energi åt min dag