Jag undrar om jag nått den absoluta botten nu. Jag hoppas verkligen det för jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är så ensam med min stora hemlighet: Jag SUPER. Helt otroligt hemskt att formulera den meningen och inse att den är sann. Jag?! Den duktiga flickan. Den goda vännen. Mamman. Jag dricker ensam i hemlighet och det är väl det som är det värsta. Mitt drickande har eskalerat i en rasande fart på senare tid och jag har just räknat ut att jag denna vecka hällt i mig 30 glas vin. TRETTIO. Helt ensam dessutom. Så mycket har jag aldrig tidigare druckit och så här dåligt över mitt drickande har jag nästan aldrig mått. Jag har haft problem att hantera alkohol länge, men det har varit mer av typen ”fullast på festen”. Jag är alltid rolig att festa med och aldrig otrevlig så när jag har gjort uppehåll från alkohol tidigare så har min omgivning inte direkt varit förstående. Jag har varit medlem på alkoholhjälpen i några år nu utan att ha en egen tråd men nu är det dags. Jag behöver stöd och peppning och INTE skäll som någon i forumet tyckte alkisar ska ha. Jag skäller så mycket på mig själv och brottas med mitt självförakt så jag behöver inte mer av den varan. Idag börjar i alla fall min resa mot ett nyktert liv. I kväll blir det inte svårt att vara nykter för jag är så bakis och beslutsam ("jag ska aldrig mer dricka", har vi hört den förr haha) men jag kommer antagligen stöta på sug senare i veckan.