Jag undrar om jag nått den absoluta botten nu. Jag hoppas verkligen det för jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är så ensam med min stora hemlighet: Jag SUPER. Helt otroligt hemskt att formulera den meningen och inse att den är sann. Jag?! Den duktiga flickan. Den goda vännen. Mamman. Jag dricker ensam i hemlighet och det är väl det som är det värsta. Mitt drickande har eskalerat i en rasande fart på senare tid och jag har just räknat ut att jag denna vecka hällt i mig 30 glas vin. TRETTIO. Helt ensam dessutom. Så mycket har jag aldrig tidigare druckit och så här dåligt över mitt drickande har jag nästan aldrig mått. Jag har haft problem att hantera alkohol länge, men det har varit mer av typen ”fullast på festen”. Jag är alltid rolig att festa med och aldrig otrevlig så när jag har gjort uppehåll från alkohol tidigare så har min omgivning inte direkt varit förstående. Jag har varit medlem på alkoholhjälpen i några år nu utan att ha en egen tråd men nu är det dags. Jag behöver stöd och peppning och INTE skäll som någon i forumet tyckte alkisar ska ha. Jag skäller så mycket på mig själv och brottas med mitt självförakt så jag behöver inte mer av den varan. Idag börjar i alla fall min resa mot ett nyktert liv. I kväll blir det inte svårt att vara nykter för jag är så bakis och beslutsam ("jag ska aldrig mer dricka", har vi hört den förr haha) men jag kommer antagligen stöta på sug senare i veckan.

Krumeluren

Tack för att du skrev på min tråd! Vi har onekligen mycket gemensamt! Jag har varit nykter nu i en månad (förutom ett avsteg dag 14) och mår så mycket bättre. Sover bättre, ingen ångest, och framför allt så mycket bättre självkänsla och självrespekt!
Ditt nya liv börjar idag. Läs andra trådar och lär och påminn dig själv från andras erfarenheter om varför vi inte ska dricka!
Vi kommer att ta oss ur missbruket nu. Det finns inga alternativ!
Kram!

Vilda

Jag har också alltid druckit i smyg! Tyvärr så blir du förr eller senare påkommen! Vilket jag blivit ett antal gånger den senaste tiden!
Den skammen och ångesten är ändå värre än den man har för sig själv i smyg!
För övrigt så känner jag igen mig i allt du skriver! Är också utåt sett en "duktig" person på alla sätt!
Varför då? Den frågan har jag börja ställa mig!
Jag tränar mig på att känna efter och faktiskt tänka på vad jag själv mår bra av!
Jag är också ny här och det är ett fantastiskt bra komplement i strävandet efter ett nyktert liv utan baksmälla och ångest!
Stort lycka till önskar jag dig!

skammen

Vad härligt med respons! Tack Vilda, Krumeluren och Mia-Pia, skönt med sällskap. Jag har gråtit mycket idag men nu känner jag tröst.

För några år sedan, efter en natt med en total bläcka (rock bottom trodde jag då), gjorde jag ett uppehåll från alkohol. Uppehållet varade i sex månader och sedan började jag sällskapsdricka lite försiktigt igen. För att klara detta gjorde jag upp regler för mig själv. Skulle jag följa reglerna skulle allt gå bra!

1. Handla aldrig på systemet
2. Drick aldrig ensam
3. Drick endast alkohol vid mycket speciella tillfällen (aw, middag hemma eller juldag etc är inte speciella tillfällen)
4. Om jag verkligen ska dricka: max ett standardglas per timme och håll tiden!!! Varva med vatten, läsk.
5. Skjut upp det första glaset så länge som möjligt (undvik fördrinken till exempel)
6. Acceptera suget!

Otroligt präktigt :D Jag avslutade dessutom reglerna med ett citat (vet ej var jag hittade detta, men det är rätt klokt va?): ”When you drink alcohol you are just borrowing happiness from tomorrow”

Vad var det som hände sen? Jo jag höll mig till reglerna de första månaderna kände mig stolt över mig själv som tagit tag i mina problem på riktigt osv. Men sedan glömdes reglerna bort, eller ignorerades och senaste tiden har jag druckit mer ensam än med folk och systembolaget har jag så klart handlat på ofta. Vilket misslyckande.

Någonting jag funderade mycket på under min nyktra period var vem jag var utan alkohol. Jag som var van att vara nattens drottning, en kul typ som alltid hade en kul historia att bjuda på. Vem var jag utan alkohol?! Och hur skulle jag någonsin hitta en kärlekspartner om jag inte kunde gå ut och dricka? Nu, två år senare så bekymrar jag mig inte så mycket över det, inte ännu i alla fall (efter tre timmar som nykter haha). Jag vet att jag är rätt kul när jag är nykter också och det där med kärlekspartner får hända om det händer. Det har i alla fall inte hänt när jag druckit.

skammen

Utsövd och ångestfri, vad mer kan egentligen man begära?! Jag la mig tidigt igår och somnade gott innan ett av barnen till och med. Natten innan blev det ju inte mycket till sömn då ångest, svettningar, törst, huvudvärk och kräkningar förstörde nattron.

Det regnade oavbrutet i lördags och jag skulle ha en kväll för mig själv. Jag var helt fixerad över att ta mig till bolaget, trotsade regnet och promenerade 5 km enkel väg för att skaffa det där vinet. Köpte en liten box (1,5 liter) eftersom jag visste att en stor box skulle göra att jag även skulle dricka på söndagen. Så det var ju ”klokt”. Men vilken idiot handlar 1,5 liter vin efter att redan ha druckit fyra flaskor under veckan? JAG. Och jag känner ju mig själv och visste att SJÄLVKLART skulle jag tömma boxen, och snabbt skulle det gå. Man skulle kunna tro att vetskapen om min omåttlighet skulle stoppa mig, men inte!

Ofta när jag sitter med mitt vinglas och dricker, fyller på, tömmer, fyller på och tömmer igen tills allt är slut så känner jag mig som en robot som utför ett uppdrag. Uppdraget är att dricka upp vinet så jag får gå och lägga mig. Det finns liksom ingen njutning kvar, bara ett arbete som ska utföras. Och arbetet kostar massor med pengar (som jag egentligen inte har), det kostar på hälsan och det kostar på relationer med mina närmsta. Jag måste hitta ett nytt arbete helt enkelt, ett bättre! Jag tänker mig en hobby, en mening, ett mål. Får fundera vidare på det. Någonstans längst min alkoholmarinerade väg har alla mina intressen försvunnit.

Sista gången

dig och ditt alias skulle kunna varit mitt. Jag har heller inga intressen kvar och det känns som att min person numera till största del bara består av skam. Och jag har alltid haft nära till skammen så nu när jag har något riktigt att skämmas för (kvinna, alkoholist, mamma, fyllo, äckligt) så är det nästan outhärdligt att leva. Men nu orkar jag inte mer. Nu ska jag sluta. Vi gör det tillsammans. Jag har varit här i fyra år nu och bara tanken på att logga in här om ett år för att skapa ett nytt alias och inse att ännu ett år av mitt liv har förflutit på samma destruktiva sätt gör mig gråtfärdig. Jag vill så gärna lyckas den här gången, jag vill bli en av de där forumveteranerna som klarade det, inte en av eldflugorna som dyker in och lovar stort och sen försvinner.

Wicca

Fiffig lista! Tar å lånar den, skulle behöva förstora upp den och hänga på kylen och påminna mig varje dag, resten av livet.
Som flera andra så har jag också tappat intresset för allt och det mesta.
Idag är dag 1 för mig. Kraft å pepp till er kämpare!

SkåneTösen

Det där var exakt vad jag kände när jag tog mitt senaste återfall. Jag brukar bli lättad och upprymd vid berusning men sist var det precis som du säger att det kändes som en uppgift jag blivit tilldelad och var tvungen att utföra. Det kändes som mitt riktiga jag var bortkopplat.
Men vi måste inte alls göra det vi gör. Men visst kan set kännas som ett tvång. Du kanske ska söka hjälp? Jag har gjort det och det är väldigt skönt att berätta den ocensurerade sanningen. Skönt att slippa hålla reda på alla lögner.

Välkommen hit till forumet.
Jag vill utifrån egna erfarenheter komma med ett råd, i all välmening.

När man druckit alkohol under en längre tid och i för stora mängder, och kommer till insikt om att man har problem, så har också hjärnan blivit ”programmerad” av alkoholen. Om man efter ett uppehåll sedan försöker börja måttlighetsdricka, så fungerar inte det, utom kanske en kort stund i början. Hjärnan börjar köra det gamla alkoholprogrammet, och ofta förvärras det dessutom.
Enda sättet att undvika detta att åter hamna i samma, eller ett värre alkoholmissbruk, det är att aldrig ta det första glaset. Alltså att leva nyktert. Detta kanske kan verka hårt, men det är enda möjligheten för att inte till slut hamna i en omöjlig situation.
Sätt inte upp omöjliga mål i början, typ ”jag ska aldrig mer dricka”, utan ta en dag i taget.

Det är nog många här inne på forumet som skulle kunna intyga samma sak.

Ta inte detta som en pekpinne, utan ett råd.

Jag önskar dig all lycka till framöver. Kämpa på.

/Pi31415

skammen

Sista gången, Wicca och Skånetösen: tänk att vi r så många i samma sits! Och samtidigt tror man att man är helt ensam. Vi kämpar på tillsammans. Det är dag tre för mig, inga problem att hålla mig nykter än så länge, har jobbat vilket spelar roll så klart. Men jag känner mig stark och målinriktad. Har en plan för mitt inte-drickande. En kompis ville ta en aw imorgon, gärna sa jag men jag kommer inte dricka a. Nähä sa hon. Inte så mycket mer att snacka om. Jag har också en plan inför midsommar, den känns solid. Jag ska inte dricka alkohol. Punkt.

Pi31415: tack för ditt råd! Jag vet inte hur min framtid ser ut (det gör ju ingen) men har (som du läst) erfarenhet av att misslyckas med måttlighetsdrickande efter ett längre uppehåll. Jag behöver jobba med mig själv först och främst (utan a) för att sedan fatta beslut om huruvida jag ska ta det första glaset eller ej. Men just nu nykter som sagt, en dag i taget!

skammen

Jag vill förklara mig. Jag har under den senaste 25 åren ätit alldeles för mycket (i smyg), ätit för lite, tränat hysteriskt, grävt ner mig i arbete/studier och nu då: druckit alldeles för mycket. Alkoholen är ett problem men lösningen är inte enbart att sluta dricka, jag måste jobba med mig själv annars är risken att jag övergår i annat missbruk (eller fortsätter med a) mycket stor. Och vad gäller matmissbruk så är ju total avhållsamhet inte möjlig.

Wicca

Du har så rätt i att alkoholen är ett problem, men man har också ett oerhört jobb man behöver göra med sig själv, lösningen är inte bara att sluta dricka. För egen del känns själva avhållsamheten från alkohol som det enklaste, men när jag inte gör "jobbet" så faller jag pladask! Det tar tid. Önskar dig en fin dag?

skammen

Dagarna går och jag har haft fullt upp, inte mycket tid till att tänka på alkohol vilket känns bra. Tristessen är min fiende, har jag mycket för mig så glömmer jag bort vinet. Något sug efter alkohol har jag inte, däremot grubblar jag en del över mig själv. Jag borde verkligen gå och prata med någon men har inte råd just nu (fast nu när alkoholkassan minskar kan jag ju använda pengarna till något lämpligare...). Orkar inte skriva så mycket mer i kväll, ser fram emot en god natts sömn utan svettningar, törst och ångest :-).

Önskar er alla en härlig midsommar!

Krumeluren

Jag hoppas att du har sovit gott inatt och vaknar upp till en härlig midsommarafton!
Ha en riktigt bra dag idag och tänk så härligt det kommer att kännas imorgon när du vaknar upp nykter och ångestfri! Känn också hur stark du blir av att tacka nej till alkohol!
Stor kram!
?????????

Sista gången

så mycket här men jag är bara tvungen att berätta för någon som förstår. Har firat midsommar på traditionellt vis, har varit här sedan i morse och jag har inte druckit en droppe! Och OJ vad det har trugats ska jag säga. Känner mig faktiskt stolt. Glad midsommar alla!

skammen

Till krumeluren och Sista gången: Tack det samma! Och bra jobbat ? Vilken fin dag det blev ändå. Har redan gått och lagt mig, nöjd och glad ?

anonym11208

Jag dricker hemma, ingen ser, ingen märker att jag är bakis, försöker verkligen dölja det med smink. Men jag mår så mycket bättre när jag vaknar upp och inte har druckit kvällen innan. Hur går det för dig? Vad härligt att du var nykter på midsommar.

skammen

Jag har varit dålig på att uppdatera, inte varit inne på detta forum sedan midsommar tror jag. Jag har fullt upp och därmed inga problem att hålla mig nykter ännu. Det är en falsk trygghet dock, jag har begravt mig i arbete och andra aktiviteter och inte börjat jobba med mig själv som jag behöver (hur gör man det?). Känner igen mönstret... Ikväll kommer jag iaf inte dricka, det är jag helt övertygad om. Hoppas ni andra håller balansen! Promenader brukar hjälpa mig när jag känner sug eller är deppig. Och coca cola light är faktiskt väldigt gott till grillat ;-)