Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.

Man glömmer lätt baksidan... för det finns en sådan men den ser alkoholen till att sudda bort ur minnet så att jag orkar leva med alla gånger jag gjort bort mig. Jag har raglat runt, skällt ut, dansat alltför utmanande, spelat med andra människors känslor, sårat, förnedrat både mig själv och andra. Jag har missat möjligheter, tackat nej till framgång och jag har gömt mig. Allt för att kunna fortsätta dricka i lugn och ro på mitt sätt. Jag vet exakt vad jag klarar av på jobb bakfull så jag har alltid sett till att inte skaffa mig mer ansvar än så. Med stigande ålder har jag isolerat mig, börjat undvika vänner, fester och andra sammanhang då jag vet att det kan bli aktuellt med alkohol. Jag dricker ensam eller (till en början) till maten med min man. När han är nöjd fortsätter jag i min ensamhet tills jag däckar (snyggt och kontrollerat) alltför tidigt på kvällen.

Jag vill ha framgång nu. Jag vill ha det bättre på jobbet, jag vill springa det där loppet, jag vill se frisk ut och jag vill vara frisk. Jag vill vara en förebild för min son och mina bonusbarn. Jag vill ha en frisk relation till min underbare man som står ut med mig och jag vill älska mig själv och alla andra omkring mig.

För visst är det kärleken till mig själv som inte riktigt räcker till.

Om mina föräldrar inte lyckades förmedla att jag är älskad ( fast jag tycker att de har gjort så gott de kunnat) så får jag väl som vuxen ta ansvar och lära mig att älska mig själv fullt ut. Hur gör man det?

Är det någon som har en idé?

Min utbildning i ett människovårdande yrke har inte hjälpt mig ett dugg, jag har inte förmågan att arbeta med/möta människor i missbruk och inte en bok av de 100 jag läst har gett mig en ingång. Jag läser era inlägg och tänker att vi är så många och vi beter oss olika men ändå så lika. Gamla teorier om alkoholmissbruk håller inte och behandlingsmodeller för alla oss som kontrollerat håller på att dricka bort våra liv finns inte.

Jag är i alla fall nykter idag efter 7 dagars blöt semester och jag får nog allt fortsätta vara det om jag ska bli en frisk gammal tant. Jag har ont i magen, jag tror att min lever säger ifrån, buken buktar misstänkt under revbenen... En ny dag är här!

Alina

Jag trodde jag var själv med mitt beteende, men det ni skriver är så igenkännande.
Läser ofta här på forumet och kämpar med mitt drickande, det går sådär. Jag kommer aldrig riktigt till skott, efter några nyktra dagar så tror jag att jag kan nog ta lite en kväll men det slutar nästan alltid att jag tömt en flaska. Och som sagt så vet jag inte vad jag sagt eller hur jag kommit i säng. Fruktansvärd ångest dagen efter, pgr av att jag inte vet vad som hänt. Jag tror nog oftast att jag går och lägger mej lugnt och stilla, men jag vet inte. Dagen efter som jag inte druckit så mår jag så himla bra, glad och pigg och verkligen älskar livet, så det är så konstigt att man gör detta på sig själv. Eftersom jag vanligtvis tränar mycket blir det också lidande då jag inte orkar träna dagen efter. Allt detta har resulterat att man går upp i vikt och träningen blir ännu mera lidande. Jag brukar säga att jag är allt eller inget människa, en beroendemänniska eftersom jag byter beroende hela tiden. Från att varit beroende av rökning och lyckats sluta med det och då istället börjat med alkoholen. Men som många av er så sker detta inför stängda dörrar, inte ens familj eller barn tror nog inte att jag har detta problem. Och mitt jobb sköter jag bra även fast jag är dålig med ångest vissa dagar så sitter jag alltid på mitt kontor. From måndag skall jag börja med min dag 1 (varför måndag? kan man fråga sig). Nog bara för att jag mentalt skall ta in detta, jag skall försöka att skriva varje dag för att detta skall lyckas.
Tack för att ni finns:)

Heddali

Att vi har så många likheter ?! Jag har utöver det jag beskrev också druckit ur makens glas när han inte ser, jag har också varit snabb med att hälla upp mest till mig etc etc. Att sitta som en hök på middagar och bevaka glas påfyllnad och acceptabel hastighet att dricka upp har oxå varit normalt beteende...

Tack för välkomnandet ! Detta är andra dagen för mig här o jag har inte alls kommit igång .....
Håller med dig alina , om jag klarar av att inte dricka en dag så mår jag kanon dagen efter,livet leker ,jag är pigg! Varför förstör jag då det direkt med att " belöna " mig genom att ta lite vin ? Idiotiskt !! Jag har oxå flyttat mitt beroende på olika saker genom livet ,inte äta, bara äta, jobba för mycket, alkohol, drogs alltid till ' dåliga' killar som utnyttjat mig ,både ekonomiskt o känslomässigt ,.
Nu har jag en snäll o go sambo, som jag själv bara gör illa genom att dricka för mycket .
Varför ?? Varför tillåter jag mig inte att må bra ? Varför tycker jag inte att jag är värd det?
Varför gör jag mig själv illa när ingen annan gör det ?
Tänker oxå att börja på måndag för jag måste dricka upp det som är kvar av vinet ...
Varför inte börja idag? Nä, måste få njuta,unna mig ett par dagar till .....
Detta att dricka ur någon annans glas när han inte ser.. Hälla upp till sig själv när ingen annan ser.. Göra sig ärenden till köket hela tiden ....för där är vinet .. Är så skämmigt, förnedrande o som du skriver Märtan ,sorgligt !
Nu ska jag ta mig i kragen o gå ut o gå en runda, i alla fall positivt .
Glad att jag hittat er här !

Nyttan

Jag vet inte var men jag ska samla ihop allt det vi gör i vårt drickande och skriva ner det någonstans för det här är viktigt. Hoppas ni är med i forskningsstudien för jag tror att vi är del av något väldigt stort som få pratar öppet om. Hälsomässigt är det nog en krutdurk...
Jag jobbade över igår för att tömma mitt skrivbord och kunna slappna av på semestern. När jag kommer hem lyser levande ljus överallt (det ösregnade och var nästan höstmulet) Hela huset ä städat och i köket står min man och fixar mat. Jag får en Aperol Spritz i handen (vår semesterfavoritdrink) och ett stort leende. Jag tar emot drinken och tänker på er här på Forum. Min man har dukat på uteplatsen med mer tända ljus och serverar min favoritlyxigaste rätt; råbiff. Till detta en flaska Faustino 1. Jag tänker på er här på Forum. Redan där bestämmer jag mig för att skriva här just idag och direkt på morgonen. (Tanken finns att jag inte behöver skriva om jag inte vill, bara låta detta undantaget försvinna)
Jag anstränger mig, halva drinken finns kvar i glaset när vi börjar äta. Jag sippar långsamt på det första glaset vin. Jag känner och upplever när jag börjar öka takten på sippandet och när min man häller upp andra glaset har mitt varit plågsamt tomt en, för mig, lång stund. Jag fångar känslan och anstränger mig för att dricka det andra glaset riktigt långsamt. Kroppen vill ha mer. Vi äter länge och det är sååå gott och mysigt. Jag är så lycklig och ärligt glad. Glad för min man, för vårt gemensamma liv, våra barn och att det är sommar. Semester och livet är så vackert! Jag dricker upp den lite avslagna drinken till efterrätt. Jag är trött efter en lång arbetsdag. Min man ska se en film men jag väljer att gå och lägga mig. På köksbänken står våra vinglas. Det är en slatt i min mans glas. Jag häller den snabbt i mig på väg mot badrummet. Pinsamt nog ser min man vad jag gör...men han säger inget. Han vet ju hur det står till även om han inget vet om mina 21 dagar. Så sängen och jag somnar faktiskt riktigt gott. Vaknar så klart mitt i natten törstig på vatten, torr i ögonen och med huvudvärk. När vi kramas god natt säger jag - en flaska vin. Ja, säger han, en flaska vin under tre timmar och ler. Han vet och han vill så gärna att jag ska dricka måttligt och normalt (vad det egentligen är). Jag undrar om jag någonsin kommer att kunna hålla mig inom normen för det måttliga. Jag ger det en chans till men först 21 dagar i nykterhet.
Idag en vanlig liten baksmälla - lite huvudvärk av uttorkningen som uppstod. Det kan jag gott ha! Ny dag och nya val. Ikväll ska vi på fest och jag ska köra.?

Märtan

Tror du fick med dig fina erfarenheter och tankar för framtiden efter gårdagen Anna ❤️

Undrar ändå, det känns lite som du låser dig inför din man i detta? Att du vill vara till lags, ja både inför honom och dina önskningar att leva i en schysst relation med ah. Hoppas du inte blir arg på mig, då får du ryta ifrån.

Kram

Heddali

Att hela den fina kvällen med att fira in semestern, dela känslan och kvällen med din man, att få njuta av vin och en drink. Jag brottas med samma längtan och hel avhållsamhet känns avlägset och svårt. Samtidigt igår-dag 2(...j så led jag av ett grymt sug som varade i säkert 4 tim då jag lika gärna kunde ha druckit men jag avstod, det som vägde över till slut, utöver stödet av forumet är att jag sagt till min man att vi ska ha en vit månad och att jag tycker jag dricker för mkt ibland. Han har då helhjärtat tagit det till sig så det är inte på kartan att vi skulle dricka vin nu. Så kanske det är något du kan göra (om du vill), att involvera din an lite mer i omfattningen av problemet och att ni behöver avstå tillsammans. Det kändes för mig väldigt svårt att göra det, skämmigt och man öppnar locket på allt det hemliga beteendet man hållit på med. Hoppas semestern framåt ändå kan forma sig så att valen inte blir så svåra för dig❤️!

Nyttan

Jo, satt nykter igår trots att alkoholen kallade när sommardrinken serverades på trädäcket i en underbar sommarkväll. Såg vad vinet gjorde med våra relativt nyfunna bekanta/vänner. Visste innan vi kom vem som skulle bli full. Jag hade rätt och såg denne någon lite besviken på att jag inte följde med in i dimman. Ja, sitta nykter är en utmaning... För övrigt kudde jag konstatera att övriga drack så långsamt att jag hade skämt ut mig totalt om jag hade räckt ut handen....nog om detta! Jag var så jäkla vinsugen när vi kom hem (i köket står en halvfull Box sedan föra fredagens kalas och i kylen ligger två flaskor rosevin) att jag fick gå rakt marsch i säng. Jobbigt men idag är det värt det. ?

Ja Märtan och Heddali, ni har helt rätt. Jag vill så gärna vara min man till lags. Han är min hjälte i livet och det borde jag kanske tala om för honom. Och ja, om jag ber honom kommer han också att vara helt nykter så länge jag behöver det. Han vet allt om alkoholens kraft genom egen erfarenhet då han växt upp med en förälder som konsumerat stora mängder alkohol och varit fullt fungerande socialt. Föräldern dog i cancer relaterat till alkohol och rökning alldeles för ung.
Vi slutade röka i sambandet med detta så vinet står på tur.
Tack Märtan för att du vågade skriva till mig vad du ser.
Stor kram

Nyttan

Bröt ihop totalt igår inför min man som inte riktigt förstått hur tufft detta är för mig. Tårarna bara rann och rann. Han lyssnade och gick sedan och vaskade han allt vin vi hade hemma.
Somnade utmattad och svullen vid 21-tiden. Idag är jag nykter igen dag 3 utan sug efter alkohol. Har däremot snaskat lite helt omotiverat men tänker att bättre lite socker än en fylla. Sockerberoendet får hänga med tills jag är mer mentalt stabil.
Första semesterdagen idag.
Kram alla som nu kämpar på.

Märtan

Vad BRA gjort Anna!!!! Det här är nog en av dina viktigaste nycklar gissat jag, för bara genom att vara helt naken i person inför din man kan du vara det inför dig själv ❤️

Sockerberoende går att lösa, men ett beroende i taget nu ❤️

Lino

för din rakhet Anna om just hur kämpigt det kan vara att avstå alkohol. Det känns skönt att logga in här och läsa det du skriver och få känna - jag är inte ensam! Idag konfontrerade min man mig med att jag gått och druckit i smyg i ett år, gömt flaskor här och där i huset osv osv. Åhhh ångesten kryper i kroppen VARFÖR VARFÖR? Förra sommaren lovade jag att sluta dricka helt och här är jag nu...., vad hände? Det är med stor ångest och skuld jag nu fått erkänna mitt misslyckande, jag behöver kämpa vidare och jag hoppas hitta en bra väg dit. Anna jag ser att också du kämpar på. Kram på vägen!

Nu kämpar vi på. Du har verkligen en fin man. Förmodligen är du en lika fin person själv. En stund i taget. Lite gott godis och läckra bär och frukter att frossa i. Styrkekramar...

Nyttan

Soluppgång, har tänt ljus på uteplatsen. En liten, liten stund av kompakt tystnad innan ytterligare ett flygplan går in för landning. Grannens koltrast är vaken, vår syns ännu inte till. Det är helt vindstilla, lite krispigt och magiskt. En flock gäss ger sig in över staden - förflyttningen har börjat. Augusti är här.

Kaffet smakar ljuvligt och jag tänker att idag kan jag bara låta dagen gå. Inga måsten, inga krav, ingen tid att passa. Semester. För första gången på en månad ( det är så länge jag varit aktiv här) vaknade jag idag och kände mig frisk. Någonting har förbättrats i kroppen. Någonting belönar mig för att jag är nykter, något i min kropp tackar mig för att jag är nykter. Inte förrän nu upplever jag att det saknas något... Huvudvärk. Jag har ingen huvudvärk. Jag har ingen värk i nacke och axlar. Jag har fortfarande värk i benen och minnet av kramp i vadern sitter kvar men ändå. Min kropp håller långsamt på att återhämta sig. Den klarhet jag känner i huvudet har jag inte känt på många, många år.

Jag har bekanta som gett upp att dricka alkohol. När jag tänker efter är dem snart lika många som storkonsumenterna. Det är människor som tillkommit i mitt liv under senare år. Jag kan plötsligt se en mening med det - att jag omedvetet börjat samla på dem, ta dem till mig, närma mig nya vänskaper. Jag ser hur jag dragit mig undan festprissarna och missbruket som funnits i min närhet. Medberoendet i mitt umgänge från min ungdom som jag faktiskt steg för steg lämnat. Nära relationer, delad barndom/ungdom och så många liter alkohol ... Fester, fyllor, glädje som allt som oftast slutat i tårar. Nyår, midsommar, födelsedagar, bröllop ...vin, öl, sprit.

Molnen seglar som vita bomullstussar, solen stiger och färgar dem rosa. Magiskt.
Jag klär på mig och går ut.

Tack alla för era fina inlägg - det värmer mitt hjärta!

Heddali

Blir så glad att läsa att du mår så bra i kropp och knopp och att du känner de positiva effekterna redan. Håll kvar vid den känslan och hoppas dagarna utan ah bara blir fler och fler. Jag är min största fiende själv, har inte lyckats med något riktigt uppehåll, bara minskning. Jag hoppas komma till att avstå helt, mina 3-4 dgr utan (med vånda) för en dag med ah ger såklart ingen balans utan suget underhålls, tankarna är fixerade vid ah ändå. Väldigt bra att du öppnade dig för din man, det är som sagt också min bästa livlina (ja och forumet..) att han vet att jag ska avstå. Hade han inte vetat och druckit nu så hade jag aldrig kunnat stå emot de dagar jag ändå lyckas göra det. Hoppas dagen varit bra även idag!

Bra ett du pratat med din man. För mig krävdes det verkligen att hemmet blev a-fritt en lång. Det är det jag vilar mot nu och det som gör att jag tror att det går vägen igen. Tycker att det funkar utmärkt att göra nyktra aktiviteter med vänner. Det är oftast underförstått att a ska ingå, men man blir lite meri itiativrik utan.

Nyttan

Igår uppstod en lite stressig situation just när jag skulle ha semester och bara vara en hel dag. På eftermiddagen kunde jag se vinflaskan framför mig och sedan hur jag drack den sittande i min favoritstol och sakta försvinna ner i min vinkällare. Samtidigt viskade för första gången en svag röst inom mig; nej, det är inte värt det....
Med en enorm irritation inom mig bet jag ihop, min son fick sig en skrapa, och min man såg hur det stod till. Jag åkte iväg och fick fixat mina naglar och när jag kom hem stod middagen på bordet. Lyx, lyx och lyx för mig. Spänningen i kroppen ville inte ge med sig så jag drack ett glas magnesium (precis som man tar en huvudvärkstablett) och gick och la mig. Trött, ledsen och helt förrvirrad. Jag hoppas detta är abstinens annars har jag nog andra problem än alkoholen.
Idag känns det lite bättre men jag kan inte påstå att jag mår bra. Hoppas kunna vara snäll mot min familj när vi idag sätter oss i bilen och kör mot vår vackra huvudstad.
Önskar er alla en bra dag!

träningstanten52

Men glömde logga in på forumet i går. Hade inga tankar på ett glas vin och det känns lättare. Jag tror att ditt tips till mig blir helt perfekt. En daglig inloggning gör susen. Jag tror att abstinensen kan sitta i allt ifrån en månad till sex månader! Min försvann på två månader sen blev det bättre!
Fortsätt att göra kloka val som Levande skriver. Det blir bättre och bättre för varje vecka.

Heddali

Jag har varit i ett känslomässigt och mentalt gungfly hela perioden (ca en månad) som jag minskat/försöker sluta. En dag med särskilt labila reaktioner tänkte jag, har jag blivit psykiskt sjuk?? Känner mig ofta så mentalt och känslomässigt urlakad att jag är utmattad. Sen är jag inte så hela tiden, är i det stora hela mitt vanliga jag men med inslag av väldiga dippar. Vi hat båda en lång period kvar innan vi nått en längre tids nykterhet och kanske om vi når dit att balansen blir bättre! Ha en underbar semesterdag, själv bor jag stadigvarande i den vackra staden du ska besöka, en livslång kärlek :-)!

Märtan

... Mot barnen... Jag är en häxa, så sur tvär och exploderar för minsta lilla, hemskt!! Hur gamla är era barn/ert barn? Det är definitivt abstinens!! Tvivla inte på dig själv ❤️ 3, 6 och 9 månader har jag fått för mig är viktiga stolpar att både se fram emot och vägskäl att se upp med, håll dem i åtanke och ta babysteps framåt.

Gott med vardagslyx!! Ska till frissan i veckan jag, borde boka tid för naglarna med så shit vad de har växt under semestern!

Kram

Märtan

Vilket mg tar du och i vilken dos? Bara nyfiken. Av egenintresse (skadad haha)

Heddali

Hur går din dag 6? Jag samlar tyvärr inte på mig dagar i sträck varaktigt men dag3 utan här och överlag så är det en minskning att vara glad för... Är inte lätt dock, har både ett starkt sug idag och känner mig malplacerad i mitt eget liv, vandrar runt utan större ro...