av heueh

Hej alla!
Jag har suttit här och läst trådar i flera timmar. Jag är imponerad av den visdom och medmänsklighet som finns här. Själv har jag svårt att se mig själv som något annat än en stor idiot just nu. I mars hade jag två år nykter och valde att fira det med ett par flaskor vin. Så höll jag upp ett par veckor innan nästa gång. Därefter blev det tätare mellan gångerna och större volymer. Nu sitter jag här med ångesten och känslan av värdelöshet. Sedan i onsdags har jag druckit tre liter starksprit och två liter stark cider. Och inte har jag ätit något heller. Det är dags att jag tar det här på allvar. Jag har varit alkis sedan 1989 och bara gjort två uppehåll, det första i sju år och så nu det här sista i två år. Jag har skött jobbet dock, har begränsat drickandet till ledig tid. Men nu börjar pensionen närma sig och paniken kommer som ett brev på posten. Om jag tar ett återfall som pensionär, när jag inte längre har ett jobb som begränsar mitt drickande, kommer jag att överleva? Jag har provat det mesta under min karriär, AA, psykiater, KBT, Antabus etc. utan något långvarigt resultat. Jag blir mer och mer övertygad om att jag måste hitta boten inom mig själv.
Förlåt om jag skriver osammanhängande, jag är inte van.

heueh
ons, 2016-07-27 - 06:33

för era kommentarer, alla ni som skriver. Jag är dålig på det där, att tacka och så, jag är socialt inkompetent skulle jag tro. Jag hoppas ni ursäktar, även om jag inte säger det särskilt ofta, så uppskattar jag verkligen att höra av er.

heueh
tors, 2016-07-28 - 06:26

att göra en översyn av mina vanor. Alltför ofta ursäktar jag mig själv med att "jag är ju i alla fall nykter". Jag vet att det är tidigt än, men det känns ändå som om jag åtminstone behöver vara medveten om vad som är vad. Jag slarvar med städningen, jag tar ofta en tupplur och jag slöar mig igenom kvällarna framför TV'n. Visst kan jag ge mig själv ett visst mått av frihet från ansvar, men det får inte bli en ursäkt för att bara vara lat.

När jag just hade slutat dricka var det den enda uppgift som betydde något. Det var allt jag behövde fokusera på, om jag hade fortsatt dricka hade inget av allt det där andra ändå blivit gjort. Och visst känns det fortfarande så, i viss mån, men jag behöver ju också lära mig att handskas med livets alla måsten. Jobbar gör jag ju, men det har jag alltid gjort oavsett grad av nykterhet. Det är allt det andra som behöver inventeras. Kanske skulle det fungera att stanna till inför varje aktivitet och tänka över den; innan jag t.ex. trycker på fjärrkontrollen kan jag försöka tänka igenom om jag verkligen vill titta på den där showen eller om det finns något annat som jag hellre vill, eller borde, göra. Hursomhelst ska jag ta det med ro och inte ändra allt samtidigt, som jag har brukat göra tidigare.

Min hund måste ha en inbyggd avståndsmätare. Han bajsar var 1,5 km har jag räknat ut. Går vi under 3 km gör han det en gång, går vi över 3 km blir det två och de gånger vi går en halvmil måste han bara krama något ur sig något en tredje gång. Lustig liten krabat.

Ha en härlig dag!

heueh
fre, 2016-07-29 - 14:20

är en intressant sida som jag besöker ibland. Där finns mängder med videos av föredrag som hålls av forskare och diverse andra människor som ofta vill sälja en bok eller avhandling dom skrivit, men likväl innehåller mycket matnyttigt. Där finns också några föredrag som behandlar missbruk och forskningen kring det. Nyligen såg jag ett föredrag av en gosse med missbruksproblematik som rest till Sydamerika och tillbringat några dagar med en häxdoktor. Han hade käkat mystiska örter och svampar och blivit hög som ett hus. När han kom hem igen var han fri från sitt missbruk. Han propagerade för att fler institutioner borde forska kring hallucinogener som ett sätt att bota missbruk.

Det här hörde jag först talas om i mitten på 90-talet, när jag var inne på min första behandling. Då var det hela förlagt till Afrika och det var en hel grupp av soldater som hade skickats dit av USA's krigsmakt som ett sätt att försöka handskas med alla som kommit hem från Vietnam som missbrukare. Och visst söker vi väl alla en mirakelkur, allra helst en som låter oss dricka normalt utan att riskera att det går överstyr. Jag misstänker starkt att, åtminstone just nu, det inte finns någon sådan. Så jag kämpar vidare på det gamla hederliga, svåra och ibland rent plågsamma sättet.

Min hund äter gräs ibland. Det ska vara en viss sort, det duger inte med vilket gräs som helst. En skröna som har hängt med länge är att hundar äter gräs för att dom behöver spy. Det har motbevisats på enklast tänkbara sätt; en enkät bland hundägare visar att de flesta hundar spyr inte efter att dom ätit gräs. Så nu har vi ingen aning om varför det är så här. Kanske är det som några forskare föreslår; dom tycker helt enkelt att det är gott.

Ha en Fabulös Fredag allihop!

Levande
lör, 2016-07-30 - 06:15

Tror att det plågsamma sättet funkar bäst i längden för vanans makt är stor.
Ser själv hur ledighet påverkar mig och viljan att förhöja känslan.
Så vi får kämpa vidare, önskar dig en fin lördag

heueh
lör, 2016-07-30 - 06:15

är tillräckligt sen nu för att jag ska få uppleva den under min morgonpromenad. Just idag hade solen hjälp av höga, spridda moln att bjuda på en fantastisk syn av ljus, skugga och färger. Hela den här sommaren har varit härlig, tycker jag. Det är som om naturen har bestämt sig för att visa mig vad jag går miste om när jag ligger utslagen på soffan. Att göra nykterheten värd besväret.

Halvvägs in i promenaden dök ett av de mer skamfyllda minnena upp från en av mina tidiga aktiva perioder. Min första impuls var att skjuta det ifrån mig, det som har varit har varit, inget jag kan göra något åt. Men så bestämde jag mig för att i stället ta fram det och granska det. Jag vred och vände på det vilket inte gjorde det mindre obehagligt, men jag fann det mycket lättare att lägga det åt sidan sedan. Mycket snabbt försvann den där krypande känslan av skuld och jag kunde gå vidare med lättare steg. Kanske är det så jag behöver handskas med mitt förflutna, det kan inte göras ogjort, men det finns ju ändå där och är en del av den person jag är idag.

Min terapeut hälsade på igår. Han flyttade för ett tag sedan till en annan del av landet, och vi har hållit kontakt per telefon sedan dess. Igår sågs vi på samma ställe där vi träffades en gång i veckan efter min senaste behandling. En våg av saknad sköljde över mig, det ger trots allt mer att träffa någon öga mot öga. Fast förändring är en del av livet och det är nog nyttigt för mig att lära mig handskas med den.

Ha en Lysande Lördag allihop!

heueh
sön, 2016-07-31 - 06:14

är en magisk dryck. Jag vaknade urbota trött och på dåligt humör i morse. En två-koppars morgon som jag brukar kalla dom. Lite extra starkt kaffe i lite extra mängd råder bot på det mesta. Jag minns min ungdom, när en kopp kaffe och en cigarrett botade den mest envisa bakfylla. Vid ett annat tillfälle var jag i Spanien och körde motorcykel, efter första veckan tog det medhavda Zoega's- kaffet slut. Eftersom jag inte kan spanska så blev nog det kaffe jag köpte i en lokal butik inte av bästa sort, det var kort sagt odrickbart. Hur jobbigt det än är att sluta dricka, så är det ännu svårare att avstå kaffet.

Den klassiska frågeställningen "om du kunde leva om ditt liv" dök upp i mitt huvud under morgonens promenad. Den frågan kräver en av två utgångspunkter; antingen är jag medveten om mitt gamla liv eller så är jag det inte. Om jag är medveten om mitt tidigare liv så kommer jag att mycket tidigt ändra på saker som lett till negativa resultat, jag skulle t.ex. när jag var tio år gammal och för första gången själv fick välja mina vinterskor, inte ha valt dom där håriga sakerna som såg ut som om jag hade ett par bävrar på fötterna och som jag blev så retad för. I förlängningen hade ju detta lett till att jag alls inte hade levt om mitt liv; jag hade levt ett helt nytt och annorlunda liv. Det är långt ifrån säkert att det hade blivit bättre, bara annorlunda.

Om jag är omedveten om det gamla livet så hade jag troligen gjort samma val och fått samma utfall. Så frågeställningen är egentligen irrelevant, bara ett tankeexperiment som inte leder till annat än att man fokuserar på det man ångrar, de dåliga val man gjort.

Jag köpte den där vakuumförpackaren i går i alla fall. Jag inbillade mig själv att den inte var till hundens mat i första hand, att den har så många andra användningsområden. Vad är den manliga motsvarigheten till "Cat Lady"? Dog Dude kanske?

Ha en Sund Söndag allihop!

Levande
sön, 2016-07-31 - 07:08

Dina tankar, betraktelser och kaffe startar min dag med ett leende och ger tankar att fundera på.
Tack för en fin start på dagen önskar dig en bra dag

heueh
mån, 2016-08-01 - 06:55

ser jag sällan idag. När jag växte upp stod det en i var och varannan trädgård, stora, tunga och otympliga saker i trä som skulle fällas och målas varje vår. Då samlade man ihop några grannar och hjälptes åt. Självklart skulle det bjudas på öl med tilltugg. Inte korv med dryck; öl med tilltugg. Det gällde att få prioriteringarna rätt.
Min far var inköpare på ett stort företag och varje jul dök det upp diverse korgar med delikatesser, en flaska vin var en obligatorisk del därav. Ibland kom det en fin flaska konjak i en trälåda. När jag sommarjobbade satt jag i omklädningsrummet på måndagsmorgnarna och hörde gubbarna skryta om sina fyllebedrifter under helgen. Så jag kan nog lugnt säga att alkohol var en del av mitt liv långt innan jag började dricka själv.

På den tiden var supandet begränsat till helgerna, och ofta bara en kväll. Dryckerna á la mode var pilsner, renat och koskenkorva. Vin var för Östermalmskärringarna. En riktig jobbare drack inte så´n skit. Jag minns när jag just träffat min första flickvän; hennes far bjöd ut mig till deras sommarstuga en fredagkväll, bara han och jag. Vi satte oss i köket, han ställde upp två snapsglas och en flaska renat på bordet och sade: "nu ska vi prata lite, du och jag". Jag var 18 år och det var första gången jag drack starksprit och också första gången jag slocknade på golvet.

Jag tror ändå att det är sämre nu. Myndigheterna har varit så fokuserade på att få folk att dricka mer vin/öl och mindre starksprit att man missar skiftet i dryckeskultur som kommer med den förändringen. Jag minns en forskningsrapport från 70-talet som hävdade att det är bättre ur hälsosynpunkt att dricka rejält en gång i veckan än att dricka lite varje dag. Om inte evolutionen har ändrat vår biologi på bara drygt 40 år så borde den vara giltig fortfarande. Men vad vet jag, när vi väl får facit i hand så är jag nog död sedan länge.

Vi var lite sena i morse, hunden och jag. När vi gick förbi kommunens garage så var sopgubbarna på väg ut med sina bilar och hemtjänsten började sina rundor till alla dem som behöver hjälp. De här människorna har ett schema som är inrutat minut för minut, blir dom sena någonstans får dom stressa som galningar för att hinna ifatt. För att inte tala om fabriksarbetare vars arbetstakt styrs av maskinerna. Och här sitter jag vid min dator och gör ett jobb jag älskar, jag kan ta pauser när jag vill och fuska till mig en stund på internet då och då. Och ändå har jag högre lön än dom. Livet är bra orättvist.

Ha en Magnifik Måndag allihop!

heueh
tis, 2016-08-02 - 06:00

ser man ibland, men igår såg jag en tämligen unik sådan. Jag såg nämligen nästan hela cirkeln. Normalt måste man vara väldigt högt upp för att se regnbågen som den cirkel den är, i ett flygplan eller på en bergstopp. Jag vet inte vilket optiskt fenomen som gav mig den upplevelsen, men det var fascinerande att se. Jag fick den där känslan av att ha upplevt något unikt, något som åtminstone jag knappast kommer att få se igen under min livstid. Den där krukan med guld blir påtagligt ouppnåelig, ännu en barndomssägen i spillror.

Kanske är det det jag har gjort i hela mitt liv; jagat en kruka med guld som inte finns. Jag har alltid sett framåt, levt för nästa dag, nästa möjlighet att rusa vidare i livet. När dagen har varit på väg att ta slut och jag sitter där med tomma händer har jag gett upp den och börjat se fram emot nästa. Kanske är det därför jag har lyft glaset varje kväll, för att snabbspola fram till nästa dag och dess skattjakt. Jag tror det är bättre att bara njuta av regnbågen.

Tack Pi för länkarna. Jag har sökt efter avsnittet i sin helhet men tyvärr inte hittat det. BBC har det i sitt arkiv men man måste vara i UK för att kunna se det. Jag vet att det finns vägar runt den begränsningen men jag orkar bara inte. Under mina expeditioner på internet i sökandet efter det har jag kunnat konstatera en sak dock; för varje undersökning som pekar i en riktning verkar det finnas en annan som pekar åt motsatt håll. Ungefär som med e-cigaretter: när dom först dök upp kom det också en massa undersökningar som pekade ut hur farliga dom är. Nu när tobaksindustrin har börjat köpa in sig i e-cigaretter så dyker det plötsligt upp undersökningar som visar att dom är helt ofarliga. Det gör mig lite orolig, det kan väl ändå inte vara så att forskare är till salu?

Sedan vi var på kurs är min hund inte längre rädd för åskan. Tills för ett par dagar sedan, då blixten slog ner i grannhusets åskledare, bara 30 meter bort. Herredumilde vilken smäll det blev. Så nu har han bestämt sig för att han är nog rädd för åskan i alla fall.

Ha en Tindrande Tisdag allihop!

Levande
tis, 2016-08-02 - 08:08

Tror du har rätt i att vi rusar vidare till morgondagen, upprepar våra misstag och val ända tills vi kraschar.
Du är en ovanligt klok människa och vill bara säga att dina ord är viktiga här.
Sen håller jag med hunden, åska är läskigt
Ha en fin dag

Rosen
tis, 2016-08-02 - 09:23

Jag tror att man mår bra av att tro på att den där krukan med guld finns. Det är ju en fantastisk metafor för lycka som man inte finner när man jagar den, utan som lyser till enstaka ögonblick. T.ex som när man ser en rund regnbåge!
Tack för dina inspirerande inlägg!

Heddali
tis, 2016-08-02 - 20:56

Jag känner igen mig i rusandet och snabbspolandet. En vanlig vardagskväll kan vara så lång.... En helg med för den delen. Vin drickandet har absolut haft med tid, tristess, rastlöshet att göra för min del. Jag har gått mindfulnesskurser men samtidigt kommit på att jag har just så svårt för att stanna upp i nuet, tankarna och jaget vill bort,

heueh
ons, 2016-08-03 - 06:45

inte så att jag lätt får blåmärken, det ligger mer på det psykiska planet. Ibland blir jag nedstämd, rentav deprimerad, utan synbar anledning. Jag har ofta en tendens att älta misstag jag gjort, saker jag sagt, men det kan jag handskas med. Det är när jag inte omedelbart kan identifiera orsaken som det blir besvärligt. Som alkoholist har jag dålig självkänsla, det är naturligt. Jag anser mig vara normalbegåvad men i missbruket är jag stendum. Självklart blir jag besviken på mig själv. Så det måste vara något annat. Jag är inte högkänslig, min terapeut har kört ett test på mig och jag är snarare lite på den lägre delen av skalan.

Det är en klassisk hönan eller ägget - situation. Drack jag för att jag mådde så här eller mår jag så här för att jag drack? Jag har försökt spåra mitt dåliga mående tillbaka till någon orsak, och det verkar vara triviala saker för det mesta. Bilisten framför mig kör för sakta (kärring) eller bilisten bakom mig kör om (blådåre), det kan vara kön till kassan som går för sakta (öppna en kassa till för guds skull) eller någon som parkerat för nära min fina sportbil (knöl). Saker som jag inte borde låta påverka mig för så lång tid framöver, och som jag tror inte har påverkat mig tidigare. Alkohol är ju en sinnesförändrande drog, kanske återställs psyket inte automatiskt när man slutar dricka, kanske får jag jobba lite hårdare för att bli den jag vill vara.

Nyponen börjar få färg nu, många är fortfarande gröna men jag ser en del rodnande frukter här och där. Nu hade jag tänkt skriva något underfundigt om nypon och frostnätter och min barndom, men när jag hade formulerat det hela färdigt kom jag på att det är ju slånbär som behöver en frostnatt innan man kan plocka dom. Någon botanist blir jag nog aldrig.

Ha en Omistlig Onsdag allihop!

Rosen
ons, 2016-08-03 - 07:31

Tack för den! Hur bra som helst! Hade tänkt strunta i denna dag men det går ju inte nu,

heueh
tors, 2016-08-04 - 06:56

igår, utan att ens lämna mitt hem. Vi var ett antal personer runt om i världen som satt vid våra datorer och diskuterade, vi visade varandra skisser, gjorde beräkningar och tittade på bilder. Så mycket tid, pengar och flygbränsle vi sparade! Tekniken är fantastisk, nu pratar man också om att låna teknik från spelindustrin och skapa tredimensionella avatarer som liknar de verkliga personerna så att man får en ännu mer intensiv känsla av att befinna sig på plats.

Det här hade gjort inledningen av min karriär som alkoholist mycket svårare. Jag drack sällan hemma när barnen var unga, när jag däremot var ute på resa, och det var ofta, så fanns inga hämningar. På den tiden fanns det naturligtvis inga mobiltelefoner, så ingen förväntade sig att man skulle höra av sig stup i kvarten. Att ringa hem från en hotelltelefon var dyrt och komplicerat, så det gjorde man bara när det fanns något viktigt att säga. Ergo, kvällarna var fria att supa sig redlös på. Inte för att jag tror att jag hade undvikit att bli beroende, men kanske hade jag blivit upptäckt tidigare om folk hade kunnat ringa mig när som helst. Och eftersom jag har ett behov av att till varje pris dölja mitt missbruk hade jag kanske kommit i behandling tidigare. När jag tänker tillbaka på min karriär har det varje gång varit först när någon har kommit på mig på fyllan som jag har tagit tag i problemet. Nåväl, ingen idé att älta det som kunde varit.

Vi tog en rejäl sovmorgon idag. Min hund tycker inte om att bli blöt om tassarna, så om det regnar ute väcker han mig inte. Inte för att det hjälpte att skjuta upp promenaden, vi blev blöta ända in i själen. Jag gissar att han önskar att han hade lärt sig använda toaletten. Han försökte minsann när han var valp; när jag gick och kissade kom han och ställde sig bredvid och kissade, han också. Härmapa.

Ha en Torrskodd Torsdag allihop!

Sisyfos
fre, 2016-08-05 - 00:44

När någon kommit på dig har du tagit tag i det... Hmm det lät precis som jag. Galet eg för det sista man vill är att bli påkommen, men det är det enda som hjälper. Ja, ja att älta hjälper ju inte som du skriver. Lycka till fortsatt!

heueh
fre, 2016-08-05 - 06:01

är det idag sedan jag först satt här på forumet med darrande händer och fullt utvecklad ångest. Jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med det. Nog tycker jag att jag har gjort något bra och förtjänar en klapp på axeln. Men å andra sidan; förtjänar jag verkligen en belöning för något jag inte gjort? Om man ska hårddra det hela så är allt jag behöver göra för att hålla mig nykter - ingenting. Så länge jag inte åker till bolaget, inte korkar upp, inte lyfter glaset så är allt ok. Att däremot supa varje dag och ändå prestera på jobbet, ändå klara vardagslivet trots bakfylla eller berusning, det är en prestation.

Visst, jag jobbar hårt med mig själv varje dag, men är det för att hålla mig nykter eller för att få ett bättre liv? Det där livet jag levde för två månader sedan känns så avlägset nu. Allt arbete jag lägger ner numer går ut på att bli den person jag vill vara, att leva det liv jag önskar, och där har alkoholen ingen plats. Jag tror att även personer som inte har missbruksproblem skulle må bättre om de gjorde vad vi gör. Så egentligen ska jag nog ge mig den där klappen på axeln för att jag har blivit den jag är, inte för den jag inte är.

Mina allitterationer på veckodagar får vara slut nu. Jag tänkte från början att det skulle vara en utmaning till mig själv, men när jag redan i onsdags blev tvungen att ta till ordboken så insåg jag att en vecka får vara nog. Jag har nog ett mindre ordförråd än jag trodde.

Ha en bra dag!

Levande
fre, 2016-08-05 - 07:12

Kram och klapp på axeln, klart du skall ha det.
Att ta tag i sig själv och sen ändra på sig själv, kräver mer energi och insikt än någon kan tro.
Tycker du är en fantastisk människa som skall hålla huvudet högt och vara stolt över det jobbet du lägger på din egen resa.
Önskar dig en riktigt fin dag