Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.

Man glömmer lätt baksidan... för det finns en sådan men den ser alkoholen till att sudda bort ur minnet så att jag orkar leva med alla gånger jag gjort bort mig. Jag har raglat runt, skällt ut, dansat alltför utmanande, spelat med andra människors känslor, sårat, förnedrat både mig själv och andra. Jag har missat möjligheter, tackat nej till framgång och jag har gömt mig. Allt för att kunna fortsätta dricka i lugn och ro på mitt sätt. Jag vet exakt vad jag klarar av på jobb bakfull så jag har alltid sett till att inte skaffa mig mer ansvar än så. Med stigande ålder har jag isolerat mig, börjat undvika vänner, fester och andra sammanhang då jag vet att det kan bli aktuellt med alkohol. Jag dricker ensam eller (till en början) till maten med min man. När han är nöjd fortsätter jag i min ensamhet tills jag däckar (snyggt och kontrollerat) alltför tidigt på kvällen.

Jag vill ha framgång nu. Jag vill ha det bättre på jobbet, jag vill springa det där loppet, jag vill se frisk ut och jag vill vara frisk. Jag vill vara en förebild för min son och mina bonusbarn. Jag vill ha en frisk relation till min underbare man som står ut med mig och jag vill älska mig själv och alla andra omkring mig.

För visst är det kärleken till mig själv som inte riktigt räcker till.

Om mina föräldrar inte lyckades förmedla att jag är älskad ( fast jag tycker att de har gjort så gott de kunnat) så får jag väl som vuxen ta ansvar och lära mig att älska mig själv fullt ut. Hur gör man det?

Är det någon som har en idé?

Min utbildning i ett människovårdande yrke har inte hjälpt mig ett dugg, jag har inte förmågan att arbeta med/möta människor i missbruk och inte en bok av de 100 jag läst har gett mig en ingång. Jag läser era inlägg och tänker att vi är så många och vi beter oss olika men ändå så lika. Gamla teorier om alkoholmissbruk håller inte och behandlingsmodeller för alla oss som kontrollerat håller på att dricka bort våra liv finns inte.

Jag är i alla fall nykter idag efter 7 dagars blöt semester och jag får nog allt fortsätta vara det om jag ska bli en frisk gammal tant. Jag har ont i magen, jag tror att min lever säger ifrån, buken buktar misstänkt under revbenen... En ny dag är här!

Nyttan

Så vänder vi hem från vår lilla semester. Den har varit underbar, dock inte helt alkoholfri. Jag har lite nervöst druckit ett och annat glas vin på hotell och uteservering och en riktigt god drink. MEN jag har också beställt Cola och Ramlösa på restaurang - det är första gången sedan amningen 2008. Det var jättekonstigt men maten smakade faktiskt bättre utan alkohol!! Nu vet jag att jag kan och jag vill.
När vi kommer hem ska vi bjuda hem ett par vi gillar mycket där mannen varit nykterist i ett flertal år - vi vet inte så mycket mer men jag tänker i alla fall sitta nykter jag med! Vi behöver nya vänner så tiden är mogen att våga ta initiativ. Läskigt och roligt.

Ja, jag börjar om på dag 1 av 21. Anledningen till mina 21 är att jag en gång läste en studie som visade att det tar 21 dagar att sätta en ny vana. Nu är det rätt många nya vanor som ska på plats men jag gillar ändå att sikta på 21 dagar. Tänk att vara helt nykter i 21 dagar!!! Min semester varar ytterligare 14 dagar och då är jag ensam hemma med min son på 8 år. Vi har bokat in ett träningsläger och planerar för övrigt att slappa på förmiddagen, åka och träna för att sedan låta vädret avgöra om det blir strand eller annan aktivitet. Då tänker vi aktivitet där man bara kan vara ... Träffa lite vänner och familj. Inget märkvärdigt. Ha kompis och pilla lite i trädgården (pytteliten).
Jag älskar augusti när vi går in i nya rutiner. Det är dags att börja om, ett nytt skolår står för dörren och luften blir krispig om kvällarna. I år ska jag uppleva hösten utan dimmor, utan att krypa upp med ett glas vin, utan bakfylla och utan ångest över min röda näsa. Redan nu, när jag dragit ner rejält på mitt alkoholintag ser jag betydligt piggare ut. Jag har inget emot mina rynkor men jag slipper gärna det lilla röda, blanka på näsa och kinder som måste pudras bort. Jag är gärna utan svullna ögonlock och rödsprängda ögonvitor. Jag ser gärna mig själv i skyltfönstret utan valken runt midjan. Ja, jag är precis lika intresserad av det yttre som det inre. Vår kropp är vår boning här på jorden och för att respektera sig själv så måste man respektera sin kropp. Att vårda både yttre och inre är viktigt för mig.
Som sagt den riktiga Dag 1 av 21 är här. Nu har jag övat i sommar och är redo för en nykter höst!!

Nyttan

Dag 6 åkte vi iväg på semester och jag drack lite nervöst ett glas vin när vi kom fram till hotellet. Sedan klapp jag den lilla vinflaskan i minibaren när vi kom tillbaka från en annars nykter middag. Det var bara tvångsmässigt och dåligt, absolut inte värt det. Men eftersom jag stannade vid dessa 15 + 18 cl vin så hade jag ingen baksmälla dagen efter. Som du säkert förstår ska det lite mer till för det. Jag drack massor av vatten innan jag la mig och vaknade pigg och närvarande dagen efter.

Hur går det för dig? Jag är fast besluten att hålla mina 21 dagar nu och dessutom tappa 3 kg. Jag är precis som du dock beredd på att känna mig malplacerad i mitt eget liv och jag är beredd på att vara deppig, ledsen, irriterad och orolig. Har läst Pi;s tråd och funderat över hennes kloka råd så jag har gått tillbaka i mig själv genom meditation och kommer fram till att jag tycker om att läsa, jag tycker om te, jag gillar växter och att odla (i mycket liten omfattning men ändå), jag älskar skogen och jag älskar havet. Jag behöver styrketräna - kanske med hjälp av sjukgymnast och jag skulle vilja kunna springa som jag gjorde i min ungdom (inte lika fort men lika långt) SÅ det finns en del uppslag att börja med för att hitta balansen. Fortsätta läsa och skriva här...Jag är Viktväktare (Guldmedlem sedan 1998) så att registrerar mat och dryck i appen är ytterligare ett sätt att mäta framgången. Det blir mycket skärm även för oss vuxna så jag tror jag väljer bort TVn till förmån för Forum och Viktväktarna.

Det blev mycket om mina tankar som fladdrar hit och dit. Hur går det med dina?

Kram

Heddali

Låter som en väldigt bra semestervecka, och väldigt bra att dina aktiva tankar att minska /göra uppehåll var levande och inte glömdes bort! Jag har "nollat" 8 av 10 dgr bakåt, och det går bättre och bättre att avstå! Jag ska också ta ett längre uppehåll och ska kanske satsa på 21dgr till att börja med?? Då är jag på dag 2 idag. I fredags var det fest och glam och jag drack mer än jag tänkte (dock under trevliga former och inget dåligt hände). Utöver det snedsteget så går det riktigt bra och jag tycker mitt enorma sug börjat lätta lite. Har fortsatta problem med de känslor och irritationer som kommer upp till ytan parallellt med minskningen men det är iaf hanterbart!

Mollan73

Hej!
Jag är ny här och fastnade för din tråd, då jag känner igen mig så väl.
Idag har jag bestämt mig för en vit månad (till en början i alla fall). Har försökt många gånger, men misslyckats när gråten och ångesten kryper på...Jag måste sätta mig över det, promenixa eller något istället. Min man har varit nykter i 3 månader, men jag pallade inte hänga på, på semestern. Dålig fru...
Men Imorron tar jag tag i det och kommer hålla mig här på forumet och insupa dina framgångar och bli peppad.
Lycka till för dig och mig?
Kram från Skåne

Mollan73

Hej!
Jag är ny här och fastnade för din tråd, då jag känner igen mig så väl.
Idag har jag bestämt mig för en vit månad (till en början i alla fall). Har försökt många gånger, men misslyckats när gråten och ångesten kryper på...Jag måste sätta mig över det, promenixa eller något istället. Min man har varit nykter i 3 månader, men jag pallade inte hänga på, på semestern. Dålig fru...
Men Imorron tar jag tag i det och kommer hålla mig här på forumet och insupa dina framgångar och bli peppad.
Lycka till för dig och mig?
Kram från Skåne

Nyttan

Lite förvånad sitter jag här och konstaterar att det är dag tre och att jag glömde att skriva igår. Jag var tvungen att åka in på jobb ett per timmar på morgonen och hela jag var så uppfylld av ett stort projekt jag leder i höst. Inte förrän vid lunchtid kom det för mig allt som hänt med mig under sommaren. Jag tog en lång promenad och rensade skallen från jobb och då upplevde jag att min kropp svarade mig på ett helt nytt (gammalt) sätt. En annan spänst i stegen, lätt i tankarna och på något sätt lättare att andas. Jag tänkte tillbaka på söndagen då jag körde 35 mil och för första gången på många år var fri från spänningar i huvudet. Jag var utvilad och tyckte det gick bra att köra så långt. Jag inser och skäms som ett djur; jag har kört många mil bakis de senaste somrarna.
Aldrig mer kommer det att ske!
Nu är jag i ett lägge där jag lätt kan tro att det svåra är över. Jag är nykter och renad, jag har semester två veckor och känner stor lust till livet. Det är nu jag måste ta tag i mig själv, gå tillbaka och läsa både min egen och andras trådar. Bearbeta insikterna och inte förtränga sorgen igen.
Solen skiner vackert och livet är tillbaka!
Kram alla

Nyttan

Vad bra att du hittat till Forum! Dålig fru, vad det nu innebär, har jag varit många gånger men har bestämt för att aldrig mer vara dum mot min fine man. Vi har pratat ut och jag gottgör så gott jag kan. Min man säger att det räcker med att jag har tagit tag i min situation och allt det goda spiller över på honom. Sakta blir vår relation bättre och bättre. Den känns dessutom djupare på något sätt utan alkohol. Är man två och vill fortsätta tillsammans blir det en styrka men också en svaghet. Man blir alltid svag när man älskar någon annan och inte är säker på sin kärlek till sig själv. Vet inte varför jag skriver just detta. Du är välkommen hit och jag hoppas du hittar kraften idag!

Kram

Åh så bra Anna!
Det är verkligen skönt när kroppen och huvudet är med igen. En slags lyckokänsla. Och jag tycker att man kan få vara där en period att allt känns lätt. Det kommer prövningar, men dem kan man ta sen.
Och kul att du hänger på Mollan. Vi är många här som startat lite knackigt. Alkohol är en usel medicin. Kanske borde du försöka få nåt annat.

Heddali

Visst är det skönt när beslutet att minska och avstå ah inte bara innebär kamp mot sug och vanor utan också innebär stora förbättringar i livet (såklart). Jag har också precis börjat känna mig mkt mer energifull, tycker suget iaf för stunden har dämpats och jag ägnar inte hela dygnet på att tänka på att jag inte ska dricka ah... Jag läser timmar här inne på forumet, det är en livlina om förträngningsmekanismerna skulle dra igång. Ha en skön augustitisdag!

Startanew

Det där med att köra bil bakis känner jag igen. Fy fan vad det inte kändes bra!
Fortsätt på den inslagna vägen och 21 dagar är ett bra delmål. En dag i taget icke att förglömma ;) . Kram!

Nyttan

Vaknade utvilad och klar i huvudet 05.30 - min normala tid att stiga upp. Underbart att sätta på kaffe och slå på Tv:n (OS) och inte vara zaggig. Vackert augustiväder och jag har noterat att koltrasten tystnat för säsongen. Ungarna är utflugna och skatorna tar sovmorgon. Inte ens måsarna för liv. Allt är moget och i full blom. Naturen står och skälver innan det är dags att gå i vila. Så underbart vemodigt och vackert. Nu vill jag ut i skogen, i hagarna och till stranden.
Hängde fram höstgarderoben i går och kompletterade med ett par byxor på rea medan sonen tränade. Såg i provrummet att jag tappat ett par kilo och att jag (för första gången sedan jag började dra ner på vinet) ser lite piggare ut i ansiktet. Ingen svullnad och inga blanka kinder, nästippen inte särskilt röd... Det känns hemskt att skriva det men jag var på väg att se ut (såg ut?) som ett fyllo och var på väg att acceptera det. Hur är människan funtad? Jag som tränat hela mitt liv, ätit sund kost hela mitt liv, utbildat mig och arbetat i ett yrke där man uppmuntrar andra att leva ett hälsosamt liv. Hur i hela friden hamnade jag här? Det är så absurt och konstigt - det som i min ungdom var fest och dans blev vinpimplande i min ensamhet. Ja, tankarna snurrar och jag stoppar dem här.
Idag är ännu en nykter dag och jag är tacksam för den. Jag ska stanna vid mantrat "en dag i taget".
Igår gick jag förbi Systembolaget och stannade på lite avstånd. Tittade in på det vita vinet och boxarna man kunde se från fönstret. Tänkte att det där sura vita vinet skulle bara svida i magen och jag vill inte ha svid i magen, jag vill inte ha ont i min lever och jag behöver inte dricka för att koppla av. (Det sista är ännu inte helt sant men det är ett mål i sig) Vände på klacken och gick till bilen. Nästa gång ska jag gå in och titta på rödvinerna utan att sträcka ut handen.
Kram på er alla!

Heddali

Vad roligt att du känner olika positiva förändringar i din pågående livsförändring! Jag tycker utseendet är en intressant del i denna process. För min del har vindrickande hjälpt att sätta skygglappar på mig om mitt eget utseende. De sista åren har jag inte SETT mig ordentligt, inte velat kännas vid att det pågått en nedåtgående förändring utseendemässigt också. Från att ha tränat hyggligt alla år har jag sista året knappt tränat. Jag har sista två åren gått upp 6-7 kg totalt och även ansiktet såg mer konturlöst och trött ut på något sätt. Nu efter den sista månadens minskning så ser jag mig igen, på gott och ont. Jag ser helt plötsligt att min mentala bild av hur jag ser ut inte stämmer med verkligheten. Jag har nu blivit av med 2-3kg, och har ungefär samma kvar för att vara där jag var innan. Jag tycker också att jag ser fräschare ut nu även om det också är lite dagsform. Det är positivt att SE förändringarna dock, det blir mer påtagligt. Insidans mående och hälsan är såklart viktigast, men att ta hand om sig själv och sitt utseende får oss ofta att må bättre inombords också!

Nyttan

Såklart är det insidan som är viktigast men som du påpekar Heddali så visar utsidan en hel del.

Vår yngste son fyller snart 9 år. De två äldsta är utflugna. Min nyktra period sammanfaller med den period i hans liv då han är i den där härliga mellanåldern, inte barn och inte tonåring. Kan det kanske ha med min nykterhet att göra att han plötsligt är samarbetsvillig, talför och ett mycket trevligt sällskap. Eller har jag bara sån tur att jag slutat supa innan hans barndom gått förbi? Det spelar ingen större roll vad som är hönan eller ägget. Just nu känner jag bara en sådan enorm tacksamhet över att jag tog tag i situationen och torkade upp. Tankar på alkohol finns men mer i termen av att det är något som har varit. Precis som med rökningen. Det är snart 10 år sedan jag släckte min sista fimp och jag kommer aldrig att tända en cigarett igen. Man måste dock minnas att det tog mig fem år att verkligen avsluta min kärlekshistoria med herr John Silver. Fem års feströkning, oftast i samband med alkohol, innan jag sa stopp. Om detta är totalstopp på alkohol vet jag ännu inte. En dag i taget och en liten blick framåt.
Jag har i alla fall tagit fram recept och förberett för välkomstdrinken på lördag då vi har gäster. Jag har förberett en exakt lika lyxig fördrink utan alkohol som den med alkohol. Vi får se vem som väljer vad på lördag. Jag väljer alkoholfritt.
Sex veckor har jag varit här på Forum och det är min räddning. Tack alla ni som delar med er!

Nyttan

Jag har äntligen semester på riktigt. Nu känner jag hur viktigt det är för mig att bara vara några dagar. Inga måsten, ingen som behöver mina insatser utan bara jag och tystnaden. Låta tiden gå, kanske låta tårarna rinna, vara i nuet och glädjas åt livet. Jag läser att ni andra som jag saknar kicken det första glaset ger och ja, jag kan nästan föreställa mig känslan. Men att gå ner i vinkällaren igen är inget alternativ utan nu är det dags att söka glädjen, värmen och kicken i livet. Lätt att förstå om människor väljer att bli frälsta eller börjar träna för en klassiker. Lite samma sak. Var och en måste hitta sin egen glädje. Just nu är jag bara glad för att jag är frisk och att jag har en familj att älska.

Nyttan

Låter tomheten komma till mig och gör precis ingenting - tankar på vad gott det skulle vara med ett glas vin till maten ikväll...jag låter tankarna passera. Tänk om jag ska ta mig till spinningpass imorgon? Det är minst 8 månader sedan jag pallrade mig iväg sist på det pass som jag frekvent besökt under säkert 5 år. Någonting hände med mig i julas som gjorde att mitt drickande eskalerade. Jag vet inte vad. Stress, rädsla, osäkerhet... Jag har ingen aning - det liksom smög på mig - ensamdrickandet. Inte det hejdlösa parydrickandet, de galna fotbollsfesterna eller nattklubbar. Nä, ensamdrickande när sonen gick och la sig och mannen fastnat i något tv-program. Tristess kanske? Ensamhet, rastlöshet och klimakteriet? En känsla av att lyxa till det ...
Hur som helst så är jag här nu och håller mig nykter. Jag går och letar upp mina spinningbyxor.

Märtan

"Var och en måst hitta sin glädje" så sant som det är sagt och för att citera Ernst, I det enkla bor det vackra. Det måst inte vara så pretantiöst, att hitta glädje. Att lyfta blicken ur dimman och se det som finns rakt framför en är en gåva ❤️

Bra kämpat av dig!! Semestern är över för min del och jag kan med enkelhet konstatera att den sista veckan, den nyktra veckan, var den tuffaste men faktiskt ändå den bästa på många sätt. Ha en fortsatt fin ledighet ❤️

Nyttan

Till jul är det 10 år sedan jag slutade röka efter 23 års vanerökning. Jag kan inte minnas hur det var - var jag sugen, var jag ledsen, orolig? Jag vet inte. Strax därefter blev jag efterlängtat gravid med min son och jag har inte ens tänkt tanken att någonsin tända en cigarett igen. Vad är skillnaden? Är det för att röken så uppenbart kan förstöra någon annans fysiska hälsa som det på något sätt är så självklart? Är det svärfars lungcancer, min mors tandlossning eller tidens trend som gör att det var så lätt att sluta? Alkoholen är också farlig för hälsan, en full mamma är inte bra för den psykiska hälsan hos ett barn, min kusin dog i levercancer förra sommaren och ja, han var alkoholist. 50 år gammal. Vad är det som gör att jag ens funderar på att ett endaste glas ...

Levande

Vanans makt är stor, läs ditt första inlägg om spöket tittar fram. Mitt första inlägg har hjälpt mig många gånger.
Se dig själv och känn det du kände då.
Att se sig själv och känna hur man mådde då och hur jag mår nu, har styrt mina val.
Kram på dig

Nyttan

Tack Märtan och Levande för era tröstande och lugnande ord. Tack Pi för din hälsning. Jag läser er alla och många fler. Uppskattar er alla och våra olikheter - lär mig mycket om andra sätt att tänka. Vilket underbart Forum vi har!!

Vaknar och mår bra men har en störning på synen. En skugga över vänster öga och skärpan är dålig. Min lilla tinnitus är också värre än vanligt (förvärvad på arenakonstert i ungdomen) Hade jag varit bakis nu hade jag tänkt att jag måste sluta dricka så mycket/ofta. Nu undrar jag mest om detta är abstinens. Någon spinning är det inte tal om - mår lite illa. Är det hypokondrikern i mig som talar?
Ikväll är det fredagsmys som jag redan nu tar kontrollen över. Det blir en film och grönsaksstavar+dippa, lite snacks. Fruktdrink och Cola Zero. Kvällspromenad med man och son. Kanske ett Kvällsdopp. Det är varmare i vattnet nu än i luften vilket jag tycker är så galet skönt ... Sådär tvärtom ...
Ha en skön dag alla!