Bestämde mig igår för att det får räcka nu. Vaknade som vanligt inatt och drack en halv liter vatten, trots att jag var nykter. Tänkte att det nog tar ett tag innan kroppen repat sig. Kom fram till att jag nog varit halvpackad/packad minst tre kvällar upp mot fem kvällar i veckan i 28 år bortsett från en paus på tre år då jag väntade, födde och ammade min son. Jag har totalt supit kontrollerat i 25 år. Jag har skött jobb, studier, hem och barn. Jag har haft ett socialt trevligt liv, fester, resor och goda middagar.

Man glömmer lätt baksidan... för det finns en sådan men den ser alkoholen till att sudda bort ur minnet så att jag orkar leva med alla gånger jag gjort bort mig. Jag har raglat runt, skällt ut, dansat alltför utmanande, spelat med andra människors känslor, sårat, förnedrat både mig själv och andra. Jag har missat möjligheter, tackat nej till framgång och jag har gömt mig. Allt för att kunna fortsätta dricka i lugn och ro på mitt sätt. Jag vet exakt vad jag klarar av på jobb bakfull så jag har alltid sett till att inte skaffa mig mer ansvar än så. Med stigande ålder har jag isolerat mig, börjat undvika vänner, fester och andra sammanhang då jag vet att det kan bli aktuellt med alkohol. Jag dricker ensam eller (till en början) till maten med min man. När han är nöjd fortsätter jag i min ensamhet tills jag däckar (snyggt och kontrollerat) alltför tidigt på kvällen.

Jag vill ha framgång nu. Jag vill ha det bättre på jobbet, jag vill springa det där loppet, jag vill se frisk ut och jag vill vara frisk. Jag vill vara en förebild för min son och mina bonusbarn. Jag vill ha en frisk relation till min underbare man som står ut med mig och jag vill älska mig själv och alla andra omkring mig.

För visst är det kärleken till mig själv som inte riktigt räcker till.

Om mina föräldrar inte lyckades förmedla att jag är älskad ( fast jag tycker att de har gjort så gott de kunnat) så får jag väl som vuxen ta ansvar och lära mig att älska mig själv fullt ut. Hur gör man det?

Är det någon som har en idé?

Min utbildning i ett människovårdande yrke har inte hjälpt mig ett dugg, jag har inte förmågan att arbeta med/möta människor i missbruk och inte en bok av de 100 jag läst har gett mig en ingång. Jag läser era inlägg och tänker att vi är så många och vi beter oss olika men ändå så lika. Gamla teorier om alkoholmissbruk håller inte och behandlingsmodeller för alla oss som kontrollerat håller på att dricka bort våra liv finns inte.

Jag är i alla fall nykter idag efter 7 dagars blöt semester och jag får nog allt fortsätta vara det om jag ska bli en frisk gammal tant. Jag har ont i magen, jag tror att min lever säger ifrån, buken buktar misstänkt under revbenen... En ny dag är här!

Och det är väl det vi ska njuta av istället för vin, Kvällsdopp och kanske spinning när du mår bättre. Undrar vad det är som får en att lägga av med de goda vanorna. Jag har galet svårt att få motionen att bli en vana igen, trots att jag älskar att träna. Lättare med att låta a bli en vana, trots att jag hatar bakfyllan. Aldrig mer en vana ska det bli, detta vindrickande.
Vet inte om det är abstinens, har du gått till nån läkare för en vanlig hälsokontroll? Du verkar så orolig. På mina prover syntes ingenting trots att jag drack rätt mycket några år. Det är f.ö. En rätt skön känsla när man inte behöver vara orolig för att gå till läkare o att missbruket ska synas.

Nyttan

Nu har synstörningar gått över till tung huvudvärk och enorm trötthet. Trots allt så är det bara dag 6 så tillbaka där jag var för en månad sedan. Nu tänker jag inför helgen att det här vill jag inte gå igenom om en vecka igen...det är noll alkohol idag fredag. Ja Sisyfos, jag är så orolig som det verkar - det kryper i hela mig. Det är som en slänggunga - upp och ner, hit och dit. Jag har en tuff resa framför mig. Jag ska på en stor Häslokontroll i oktober genom jobbet så jag tänker att jag bärgar mig tills dess. Det är definitivt ångest som visar sig i min kropp... Jag var med i en stor forskningsstudie i vintras med blodprov och allt och då var mina värden bra.
Sisyfos, en reklam för ett visst klädmärke kommer för mig; Just do it! I det vidare livet kan vi väl mötas och prata lite träning :-) Tack för att du hörde av dig!
kram

Pion

Som tur är så är det helg nu. Försök o vila mycket. Tråkigt att höra att det fysiska sitter i så länge, men det borde snart vara över! Håll ut o håll i imorgon!❤️

Nyttan

Läser i tråd efter tråd hur många som plågas och kämpar mot alkoholen nu. Jag blir oerhört berörd och tacksam för att ni delar. Om ni inte gjort det hade min vinflaska varit öppen nu! Men NEJ, jag vill inte må så här någonsin igen! Vi hörs imorgon vänner!

Pion

Men fy, att du ska må så dåligt. Du är en kämpe och jag hoppas att det belönar sig när du vaknar imorgon. All styrka vill jag skicka till dig!

Märtan

Anna... Du är en "duktig flicka" en prstationsprinsessa, rätta mig om jag är ute på djupt vatten. Du har kanske det invant sen barnsben att vara mer kritisk än rosande mot dig själv?

Dag6 och framförallt första veckan är ju en bergodalbana... Abstinensen har många fuls trynen som visar sig, möt dem och mota dem, fly inte ifrån dem.

När det kommer till träning tänker jag lite såhär, efter åratal av överkonsumtion behöver kroppens alla hormoner hamna på rätsida innan man börjar pusha dem med hårdare fysisk aktivitet. Även om man känner sig frisk och pigg i kroppen är det många system som ska läka. Har man dessutom en historia av bantning (läste om vv) så kan det verkligen ta tid innan det kvinnliga hormonsystemet landar och alla pusselbitar faller på plats. Min konsensus här är; lättare fysisk aktivitet enbart, se till att hålla näringsstatusen hög för att hjälpa kroppen att läka, jobba med psyket, sov och bearbeta All form av stress. Sen löser det mesta sig per automatik om man bara vågar gå utanför norm och lyssnar på sin kropp utan att jämföra sig med något eller någon.

Kram kram

Nyttan

Kvällen blev bra till slut men gissa om jag tappade hakan när min man kom hem med en flaska vin!! Hela eftermiddagen hade jag badat i svett och krigat mot alkoholdjävulen och så står min man där leende med en flaska vin... Han lever i total förnekelse och han har redan lyckats förtränga allt vi pratade om förra veckan. Jag får nog låta honom läsa vad jag skriver här!
Hur som helst så bara log jag och sa; nej tack!
Sonen och jag hade varit och handlat och hackat ingredienserna till tacos. Maten var klar och till efterrätt gjorde vi Virgin Colada till oss och en Pina Colada till mannen. Vi kröp upp i soffan och såg en film medan regnet spöade ner utanför. Mysigt. Satt intill min man och bara höll honom i handen. Hittade lugn och ro. Dag 6 var slut och jag somnade utmattad men nykter 21:30.

Som sagt så vill jag aldrig mer må som igår - jag har fått en annan förståelse för vad ångest kan innebära. Fy fan! Idag är kroppen spänd och öm men jag mår så mycket bättre! Kampen går vidare!

att du sa nej tack till vinet. Du är på rätt väg.
Ja, ångest och efterverkningar från alkoholen kan spöka till det.
Men om du får besvär efter en längre tids nykterhet, bör du kanske kontakta läkare. Det kan ju då vara annat än alkoholrelaterat.

Önskar dig en trevlig helg

Nyttan

Märtan, tack för att du skriver vad du ser i min text. Det är alltid spännande att tvingas till reflektion.
Någon Prestationsprinsessa är jag inte däremot är jag högpresterande på många område. Jag har ett behov av att lyckas i livet och visst är det barndomen som driver mig. Jag kommer från förhållande där man inte presterat särskilt mycket och på ålderns höst kan sitta och reta sig på alla som lyckats i livet och avundas dem som har råd att göra allt man vill. Jag vill inte framstå som "en duktig flicka" som många använder direkt förminskande om kvinnor som inte ställer upp på samhällets av män satta spelregler. Jag är stark och kapabel, presterar för min egen skull och ja, jag tycker det är viktigt att leva hälsosamt. Min största svaghet är min kärlek till en tung Rioja eller en sammetslen Bordeaux. Mitt alkoholmissbruk startade den första gången jag fick smaka ett glas rött hemma vid en god middag och jag just fyllt 18 år.
Jag har många fel och brister men Prestationsprinsessa ellr "duktig flicka" är inga epitet som passar mig. Tack för att du skrev till mig att du uppfattar mig så - jag ska tänka på det så att jag uttrycker mig på ett annat sätt.
Stor kram

Märtan

Förstår att du tolkar in min benämning som duktig flicka och prstationsprinsessa som något negativt, men det är ju som med det mesta efter tolkning och bakgrund. Det jag menade var faktiskt precis som du beskriver dig, högpresterande men faktiskt för din egen skull. Duktig kan man vara även inför sig själv, kraven behöver inte komma från andra.

Anledningen att jag belyser det är att jag känner igen mig själv så väl i din beskrivning. Sa en gång till en person som försökte trycka ner mig att det var lönlöst, för den enda som kan trycka ner mig är just jag själv. Vilket jag gjort med alkoholen och även tidigare ätstörningar.

Som sagt, jag känner igen mycket av mig själv när du beskriver dig själv. Tror vi kan vinna på dessa erfarenheter om vi slår samman dem ❤️

Kram

Nyttan

Du satte fingret precis där jag behövde det när jag var på väg ner i självömkan! Igår när jag svarat dig var jag så provocerad ;-) att jag tog mig i kragen och messade min träningskompis och vi kom ut på en 2 timmars promenad längst havet!! Det var precis vad jag behövde. Om jag ska vara ärlig har jag tyckt väldigt synd om mig själv de sista dagarna vilket jag inte tror leder någon vart. Sedan sov jag 2 timmar på det och kunde klara eftermiddagen med städning och matlagning (gäster 18:00) med lagom fart.

Just nu har jag svårt att förstå hur du menar att du har tryckt ner dig själv med ätstörning och alkohol... Vill du berätta hur du tänker för mig? Jag ska läsa i din tråd igen så kanske jag kopplar.

Hur som helst så hade vi gäster och jag satt nykter för första gången en lördag sedan sommaren 2010. Det var väldigt speciellt att behålla skärpan (om igen somnat få glasögon eller kontaktlinser) hela kvällen. Det var precis lika trevligt som när jag lullar in i dimman bara det att jag inte gick till överdrift, sa inget direkt fånigt och idag känner jag mig frisk!!

Kanske klarade jag att göra min Virgin Colada och dricka mitt vatten+Cola tack vare Dig Märtan! Jo, det var jag som tackade nej men den svåra frågan du ställde mig gjorde mig så säker i mitt beslut att inte dricka mer alkohol under minst 21 dagar och kanske mer att det som var så svårt i fredags blev så lätt igår lördag.

Varm kram

Märtan

Faktiskt är det bra att bli lite lagom provocerad, för gudarna ska veta att det inte är lätt att ställa allt på sin spets helt ensam. Oftast fastnar man ju i sina egna tankemönster om vad som är rätt och fel, eller iallafall gör jag det.

Jadu, hur jag tänker ang nedtryckandet. Det är ju det ständiga sökandet efter en kick, att ha kontroll. Jag kan ju bara berätta hur jag fungerade i min äs och för mig var det utöver all ångest som kommer som en biverkan även en enorm kick. Alla som någongång "bantat" vet vad jag menar tror jag, så även du? Att gå in i en egobubbla, stänga av livet och enbart fokusera på kicken, alla biverkningar till trots. Likaså är det ju med alkoholens överkonsumtion, otroligt egoistiskt från min sida. Min kick, min avslappning och mitt sätt att skjuta måsten till morgondagen. Min kick av rus och återigen bubblan, stänga av livet. Det är ju i sig ett sätt att trycka ner sig själv, lägga locket på och slippa ansvar. Där belöningssystemet är den enda Sanna glädjen och guden i livet.

Jag snurrar kanske till det ytterligare, svårt att göra en stor sak kortfattad. Men jag är väldigt svart/vit, går all in på det mesta jag gör (därav prestationsprinsessan). Även om det kan tyckas vara för bara min egen skull. När jag gick ner i vikt var det inte 5 kg som räckte, gränsen flyttar sig i takt med att kicken ska tillfredsställas. Precis som alkoholens toleransnivå.

Nu för tiden känner jag mig själv så väl att jag klarar att gå på gränserna, men jag söker fortfarande, vilket är frustrerande. Att aldrig känna sig helt nöjd.

Usch så deppigt det lät, hoppas jag inte drar ner dig nu. Tycker du är grym!! ❤️

Nyttan

Min första dag 9 sedan jag började skriva här och min första helnyktra helg på många år! Mina tankar vill fara iväg och börja planera en massa MEN jag tänker på vad Levande skrev i sin tråd om att allt ska gå så fort. Jag besinnar mig och tillåter mig njuta av "En dag i taget", ett uttryck som har många bottnar och betydelser. Jag tillåter mig att bara njuta av att en ny dag är här, jag mår bra och har semester.

Heddali

Jag skriver lite kort, jag har mycket nu första skolveckan för alla barn och så jobbet.... Abstinens är verkligen komplex, inte bara suget utan tröttheten, humörsvängningarna och den förbenade ångesten. Jag drack en halv flaska vin Tors o lör tillsammans m min man, trots mina föresatser att inte dricka. Så ingen dagräkning för min del men fortfarande en målmedvetenhet att minska.

Heddali

Hoppas allt går som du tänker dig! Jag traskar på framåt, ett steg bakåt och två framåt så ändå helt ok :-). Drack vin i helgen som sagt men det var iaf under kontroll, nu inne på 4 dgen vit igen. Jag har sorterat ut att jag får se den markanta minskningen som ett framsteg och att det långa uppehållet kanske inte blir för mig ändå. Är dock oroad över att min ångestnivå peakar på eftm/kvällarna, en stark diffus ångest/oro som mal omkring ungefär tiderna då jag ofta druckit vin. Nu så gäller det att parera dessa olustiga känslor istället, så det är min nuvarande kamp mer än sug.

Nyttan

En veckas semester på landet och utan skärm - ska sonen vila från skärmen så får väl mamman göra det samma! Tänker på hans eviga tjat om skärmtid och oroar mig för att det är ett beroendebeteende lika farligt som mitt fast i mycket tidig ålder. Usch och fy om det är så. Hoppas på mycket forskning så att våra barn "födda med iPad i hand" får ett bra liv. Jag har ärligt ingen aning om var gränserna går vad det gäller skärmarna...
Däremot vet jag en hel del om var gränserna går vad det gäller mitt alkoholintag. Jag vet exakt var njutningen slutar och den dumma rösten kommer in och vill ha mer.
Under semestern har jag druckit vin fyra dagar i sträck, torsdag 18 cl, fredag 50 cl lördag 50 cl och så igår söndag 25 cl. När alkoholdjävulen lockat med ett glas till har jag sagt nej. Det har inte varit lätt men jag har stått emot och förstår att jag är på väg att tro att jag kan dricka normalt. Det kan jag inte!!! Nu blir det åter ett försök på 21 dagar men med delmålet nykter 7 dagar.
Gick till Viktväktarna igår och insåg att jag gått upp 7 kilo januari-augusti 2016. Sambandet med mitt ökade alkoholintag är påtagligt och jag väljer att ta ett omtag. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag använt Viktväktarna under många år för att begränsa mitt vindrickande. Deras nya program lämnar ännu mindre utrymme till vin än det förra. Hälsorekomendationerna är tydliga och det passar mig. Jag behöver något att hålla mig i och formen är ganska trevlig. Jag förstår att det inte passar alla och tycker att man ska göra som man vill - så det är ingen reklam för VV.
Imorse missade jag min inbokade spinning - jag sov så hårt (vinet) att jag inte klarade att gå upp när kolockan ringde. Nu har jag lyssnat på morgon-tv och hur bra det är att springa så jag ska strax ge mig ut på en liten tur. Nytt försök med spinning nästa måndag.
Ja, jag har gott hopp om en frisk höst och med ett måttligt alkoholintag.

Heddali

Vad trevligt att läsa dina rader här igen på forumet. Låter som förra veckan slutade ungefär likadant för oss båda med alkoholintag trots föresatserna att avstå. Jag har ju lite vaga föresatser, vågar mig inte riktigt på det där totala stoppet utan nöjer mig lite blekt med minskningen. Kan ändå bli fascinerad över min egen hjärna; jag har uppenbarligen svårt med att avhålla mig vin ens i två veckor i sträck; ändå så är mina argument att jag kan dricka måttligt och därför så "får" jag dricka nu lite då och då. Men eftersom jag inte klarar en längre avhållsamhet så borde jag ju tvärtom ta det som ett tecken på att verkligen göra ett längre uppehåll...ja snurrigt men egentligen enkelt. Jag har också funderat på barnens skärmtid, jag har flera barn mellan 8-17 år och skärmtiden har fullkomligt exploderat sista 2 åren för alla barnen men allra mest för de yngsta. Till stor del ett samhällsfenomen (vi vuxna gör ju det också) men för mig själv så hänger det nog samman med mitt ökade vinintag de sista åren. Om jag runt middagstid dricker ett par glas vin 5dgr i veckan så är jag inte heller på alerten, jag zoomar ut lite, barnen underhåller sig själva- med plattan. Inte helt såklart, jag lagar alltid bra middagar, kollar läxor, försöker prata om hur de haft det etc men ändå, släpper taget lite ändå. Träningen är ett annat försummat kapitel, jag har i vuxen ålder aldrig tränat så lite som sista året. Jag känner tyvärr en enorm trötthet och uppförsbacke just med träningen även om jag egentligen vet att om jag kommer igång så hjälper det även med att jag dricker mindre alkohol. Jag tycker att din plan med viktväktarna är bra, vad som helst som fungerar och får hälsosamma konsekvenser är bra! Det är annars bara att hoppa på sadeln igen och avstå, avstå, avstå från vin idag och närmsta dagarna så inte vin-dagarna börjar samla på sig och snart igen är i princip sammanhängande. Tack för din uppmuntrande text i min tråd också, det gjorde mig glad mitt i morgontröttheten!

Märtan

Dina insikter är, uppfriskande? Den mentala biten tror jag starkt på.

Ang skärmtid så har jag begränsat den hemma, har satt upp en "pott" av total speltid/skärmtid förlagd till helger och vill man ha mer av varan så måste man läsa under veckan, 30 min läsning ger 30 min mer speltid, har fungerat hittills.

VV är inte min melodi, inga svältkurer är (flåt men det är min inställning dock respekterar jag andras fullt ut. Med medför VV en mentalt bättre inställning till måttlighet så är det givetvis bara att heja på!!