av Heddali

Tidigt i våras var jag med några korta veckor här när jag försökte mig på att sluta med alkohol. Ganska snart halkade jag in på tankar med att jag ändå kunde dricka till fre o lördagens middagar, och i princip omgående var jag uppe i mina 5 -6 dagar med lite eller mkt vin och annat. Tycker sista månaderna att jag ökat lite mer, och jag har haft ett antal kvällar där jag varit berusad men under "socialt ordnade former". Har parallellt haft starka tankar hela tiden att jag faktiskt vill sluta dricka men känt mig som handlingsförlamad. Efter att jag startade ett stort bråk med min snälle man inför våra barn på semestern när jag var vin berusad så har jag -igen- bestämt mig för att försöka sluta. Nu med facit att lite drickande är inget jag kan hantera. Så nu kommer jag hänga här igen vilket jag tycker är ett jättebra stöd!

Tassen33
mån, 2016-08-08 - 20:55

Känner med dig, och förstår. Tror kvinnosläktet är mästare på att bädda in, och gömma.

Kämpa på. Ah, löser inget. Skjuter bara allt mot framtiden.

Vi är alla gudinnor! ?

Heddali
tis, 2016-08-09 - 09:21

Min totala minskning av ah i sommar samt sista vita dagarna börjar äntligen ge lite resultat. Som genom ett trollslag har jag mer energi eftm/kväll. Gör pyssliga projekt hemma som jag inte gjort på länge. Möjligtvis kan jag tycka att energitillskottet har en baksida, har sista dagarna svårt att varva ner helt och sömnen har blivit lidande. I det stora är det dock en stor förbättring. Jag ska avstå ah minst 21dgr (nu dag 4) men jag har många tankar kring ett längre uppehåll också, även tankar på att sluta helt. Men vis av erfarenhet och detta forum så delar jag nu upp det. Först 21dgr!

Miriam
tis, 2016-08-09 - 14:11

Precis som du beskriver fyller ju alkoholen ofta en undvikande funktion, när man dricker försvinner lätt jobbiga tankar och känslor kortsiktigt och lurar en till att tro att de är borta för att sen komma tillbaka med tom. större kraft ibland. Att vara utan alkohol är tufft i början, men det blir bättre med tiden. Försök att aktivera dig med annat du tycker om och som du mår bra av (gärna nåt med kroppslig aktivitet), negativa känslor går över om man tränar sig i att låta dem få vara där utan att fly. Det kan också vara hjälpsamt att prata med någon du litar på, så kan det i alla fall bli lite mindre ensamt. Bra att du skriver här också!

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Heddali
tis, 2016-08-09 - 14:48

Det var trösterikt att läsa ditt svar Miriam, jag må vara i en instabil fas nu men är märkligt målmedveten ändå. Vill hjärtans gärna bara lämna perioden med överdrivet ah-drickande bakom mig. Jag har inte haft så fasligt hög konsumtion av ah men tillräckligt för att det var ett problem i mitt liv och helt klart ett osunt leverne. Jag vill nu skapa en tillvaro utan ah där fokus är på livet ; livet hemma med min man, mina barn, vårt hus, och där inte bara avbrotten med vindrickandet blir guldkant utan där vardagen är i fokus och är fullt tillräcklig.

Heddali
ons, 2016-08-10 - 10:07

Ja var är jag nu i min process; det är dag 5 helt utan ah och det är drygt en månad bakåt med stor minskning totalt. Jag tycker att det mest intensiva suget klingat av men ersatts av vissa andra utmaningar. Dels så är det olika debatter som lågmält pågår i mitt bakhuvud. Debatten består av tvivlare på projektet alkoholfritt. Kommande parmiddagar målas upp i mjuk belysning där goda vänner sitter och skrattar och äter en god middag. Jag är avslappnad, glad, kärleksfull mot min man.. och dricker vin som de andra under kvällen. Eller hela hösten passerar revy med alla vardagsveckor där jag till största del jobbar, skjutsar barn och har helgkvällar helt på barnens villkor med taco, godis och tv jag inte vill se egentligen...var är min avkoppling, helgkänsla, egentid utan vinet? Tankar på min tvåsamhet med min man, vår relation, vilka är vi helt nyktra dag efter dag utan de välbekanta guldkantade tillfällena med en whisky i soffan eller champagne en fredag? Tjejmiddagar med de bästa vännerna, min egen välsignade tid med människor som får mig att skratta och må bra. Debattens huvudargument är tvivlet att jag överhuvudtaget kommer klara av att avstå i längden; är det då någon ide alls att hålla på att traggla med dagarna nu? Ett annat favoritargument är om jag innerst inne tycker att det är värt att avstå alla trevliga tillfällen och avkopplande stunder med ah för det något vaga hälsomålet, att må bättre i längden. Sen kommer det sista inlägget i debatten, att jag har ju inte druckit så mkt jämfört med många här på forumet, mina ah-problem kanske inte är ett problem egentligen? Det kanske är så att jag druckit mer än rekommendationerna men inte SÅÅÅ mkt mer att det behövs så radikala förändringar...Kanske räcker det med att jag "skärper" mig lite så vips har jag ett trevlig måttlighetsdrickande...
När mitt mentala alkoholparti får mothugg av den mer sansade oppositionen nykterhetspartiet så är argumenten att "Ja det här parmiddagarna, de är ju faktiskt inte så frekventa som jag vill tro, nån i halvåret. Mycket möjligt så kommer jag sakna vinet just då, kanske kommer jag känna mig lite socialt tafatt och tråkig,( jag hör till dom som blir underhållare efter några glas vin) men jag kan nog överleva det. Skulle parmiddagar utan vin vara trista, ja då får jag väl strunta i dom middagarna då. Sen har vi det här med vardagen, när familjelivet känns tärande, utrymmet för mig är obefintligt och jag känner mig som fången i mitt eget hus (lite melodramiskt), ja då måste jag skapa mig mer utrymme. Att börja träna något, vad som helst ger en ursäkt för att få komma ut, luft under vingarna så det är en plan. När jag väl är hemma så har jag inte tänkt ut riktigt vad jag ska göra de långa kvällarna till helgen utan vin men kanske lite mer tilltro att nya vanor kan sätta sig även om det tar ett tag. En fråga som bekymrar nykterhetsfalangen i min hjärna är hur jag är i min relation till min man. Jag är nu mer lättretlig, har redan ett större behov av att vara själv, få egen sfär både fysiskt och psykiskt på något sätt. Han vill ha mycket närhet och närvaro tillsammans jag känner att min reaktion nu är att backa, fäkta för luft, utrymme samtidigt som jag älskar och vill ha honom nära. Som flera andra skrivit här på forumet så känner jag mig som en enklare, mjukare person med vinintag, utan vinet är jag kantigare, svårare, och jag blir mer introvert, uppskattar att vara själv.
Så denna kamp/debatt finns med mig hela tiden, för eller emot, samtidigt som jag på andra plan självfallet vet att mitt liv är bättre, jag mår bättre, utan min överkonsumtion av vin. Jag läser timmar på detta forum, hjälper mina förvirrade tankar och känslor att hålla sig till den valda stigen steg för steg.

goodall
ons, 2016-08-10 - 14:30

Oj Heddali, vad jag känner igen mig i din beskrivning av alla stunder där ah är, har alltid varit och kommer att vara en del av stunden! Jag ser också alla dom där kompismiddagarna med god mat, tända ljus, prat och skratt och VIN!! Jag ser uteserveringar på sommaren där man sitter och sippar (hmm) det kalla vita vinet och så utlandsresorna...varma, mörka kvällar med alla dofter och ljud och så vinet. Mitt oppositionsparti har samma argument som ditt och innerst inne vet jag att det är nykterhetspartiet som har rätt. Önskar bara så förtvivlat mycket att det skulle kännas ok och kanske till och bra att tänka sig ett helnyktert liv och inte se det som en förlust. Jag hamnar också i tvivel om jag kommer att klara det i längden och att jag därför lika gärna kan fortsätta, kanske redan idag. När jag ser krasst på hur mitt drickande ser ut så är det inte alls så mysigt förutom dom första glasen. Min parkbänk är här hemma, där sitter jag i soffan med mitt vinglas som jag fyller på snabbare och snabbare och mer och mer för att känna ruset och avslappningen. Och så dom där mornarna, munnen som klibbar, smaken, törsten, huvudet, svetten, ångesten... Numera undviker jag att se mig själv i spegeln dessa mornar, som bara blir fler och fler. Jag ser tydligt hur ah har satt sina spår i mitt utseende och det gör ont att se, jag vill ju vara fräsch och "snygg" och pigg och alert!! På senare tid har jag även börjat få tandvärk och det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag alltid har haft starka och friska tänder. Måste boka tid hos tandläkaren men gruvar mig för vad undersökningen kommer att visa och att tandläkaren kan se att det är alkoholrelaterat. Jag börjar att sluta om och om igen men klarar bara någon dag då jag lurar mig själv med "bara den här gången", "orkar inte just nu" eller så tänker jag att jag skiter i alla konsekvenser, nu vill jag ha vin!! Ibland kan jag känna den där 100% iga övertygelsen att jag vill vara alkoholfri resten av mitt liv och dom stunderna ger en otroligt skön frihetskänsla men tyvärr har jag inte kunnat hålla fast dessa stunder. Nu har jag i alla fall börjat att sluta igen, vet inte för vilken gång i ordningen och med ganska svag tilltro till mig själv men vad ska jag annars göra..??

Heddali
ons, 2016-08-10 - 14:38

Tack för ditt långa svar i min tråd. Jag läste hela din tråd och ser att du drabbats av en stor plötslig sorg tidigare. Jag har också mycket sorg, har förlorat mina två närmsta (unga) människor i livet och sorgen som följde var bitvis outhärdlig. Jag gick till slut i terapi flera år i efterhand, fick psykoterapi 1 1/2 år genom min vårdcentral/lokala psykmottagning. Det hjälpte väldigt mycket, och jag hittade strax efter ny kärlek i livet. Mina alkohol-ovanor brottas jag ändå med, men jag har fått en större stabil platta att stå på, så jag kan rekommendera terapi efter svår sorg!

Heddali
tors, 2016-08-11 - 11:08

Jag är på jobbet, motionerade lite igår-första gg på 4 mån- och jag är pigg och lugn. Så en bra dag. Även om det är en bra dag så har jag som ett underliggande malande i bakhuvudet tankar om alkohol, scener framåt när och om jag ska dricka. Ett ständigt ställningstagande, och jag känner lite jämt ett konstant sug även om det inte är så där överväldigande som förra veckan. Är faktiskt förskräckt över vilken närvaro ah har i mitt mentala liv hela hela tiden. Jag har ändå kommit en bit på väg, mina tankar prövar nykterheten hela tiden, men kommer också fram till hela tiden att det är det rätta. Då jag tidigare balanserat mellan ett acceptabelt drickande och ett icke-acceptabelt drickande så är min största mentala fiende nu att jag tror att jag kan återgå till när det fungerat bra. Gäller att skriva sig själv på näsan då att drickandet trots allt sista 4-5 åren gradvis ökat, att jag kanske inte varit asberusad men jag har typ 2ggr i veckan druckit en hel flaska vin på en kväll och då somnat berusad och varit bakis. Lägg till då ett par kvällar till med nån whiskey och kanske 2-3glas vin så är veckoransonen ändå hög och alkoholen dominerade min fritid. Min man har tack och lov tagit ett ställningstagande att vi både klart först har uppehåll och OM vi dricker sen så är det väldigt måttligt och sällan. Med hans hjälp, stöd och kontroll så kan det i längden fungera men samtidigt vet jag hur jag är när jag druckit två glas vin, då vill jag till varje pris dricka två glas till, vargen vill bli matad.... Så jag funderar och reflekterar men har närmsta veckorna helnykter till att börja med.

Nyttan
tors, 2016-08-11 - 15:48

Tänk så mycket tid vi får över till träning och andra intressen när vi inte häller i oss de där två-tre flaskorna vin i veckan. Tänk så skärpta vi kommer att vara på jobb varje dag. Jag vet inte heller om det går att dricka 1-2 glas när man har vargen inom sig men precis som du gör jag ett försök att vara nykter en längre tid.

Märtan
tors, 2016-08-11 - 17:06

Samma här Heddali!! Mycket av det du skriver och de tankar du har känns igen så väl. Jag tänker liksom såhär att begränsningar förstör för just mig, åtminstone långsiktiga pekpinnar. Jag blir lätt som n barnunge och gör tvärtom.

Mitt mål är måttlighet, att finna ro i att kunna dricka just måttligt och i nuläget är det en omöjlighet. Men sen!! En längre tids uppehåll, nya tankar, nya infallsvinklar kommer ge utrymme för en annan framtid, det är min övertygelse. Samtidigt som det måst finnas realism och en nypa ifrågasättanden på vägen. Bara dessa 12 vita dagar, av bestämdhet och utan att ha satt en gräns har öppnat många nya känslor och tankesätt. Jag tror att du är på samma väg!!

Imponerad av de framgångar du gjort den tid jag fått möjligheten att följa dig ❤️

Heddali
mån, 2016-08-15 - 09:22

Ja jag har inte lyckats med mina föresatser om att inte dricka på 21 dgr, dag 6 torsdag drack jag två glas champagne och en whiskey. Lördag så drack jag 3 glas vin. Det ord som dyker upp i huvudet är en djävulsdans, så upplever jag situationen när jag försöker minska och dessutom börja med ett längre uppehåll. Jag har lyckats minska min konsumtion under ca 6 veckor och jag har många vita dagar. Men jag lyckas inte med ett längre uppehåll och jag kan inte själv förklara riktigt vad som saknas i min motivation/vilja/ork att genomdriva uppehållet. Jag är idag besviken på mig själv. I helgen var jag inte det, då hade jag någon tillfällig mental blockering och föresatserna var bara borta. Nån ljuspunkt finns, drickandet blev inte mer än acceptabel nivå (bortsett från att det inte borde varit något då) och gårdagen vit och veckan framåt vit och det känns inte svårt. Kanske är det totala uppehållet inte för mig nu iaf utan jag koncentrerar mig på minskning som ändå hittills fungerat.

Heddali
mån, 2016-08-15 - 09:49

Jag samlar vita dagar men haft ah-dagar däremellan. Ska ändå, trots mina avsteg fortsätta försöka nå det långa uppehållet... Så nu dag 2 med en dåres envishet ska jag bortse från helgen och damma av dammet från axlarna och kliva på stigen igen. Mot framtiden!

Heddali
tis, 2016-08-16 - 09:04

Sista 6 veckorna med minskat ah, många vita dgr men misslyckande i att helt avstå, fast jag fortsätter att jobba på att komma upp i ett längre uppehåll! Jag märker att jag ändå kommit längre i processen mot ett sundare liv utan ah som ständig följeslagare. Jag har mycket mer "goda" tankar kring att avstå från alkohol, jag tycker sugen och fixeringen vid ah har minskat även om helgen innebar snubbelsnöre på klassiska triggertider; helgmiddagen. Jag ser mycket tydligare mitt liv utan ah nu, kanske att det innebär ett begränsat måttfullt drickande till slut. Mitt problem har inte varit fyllor och en superhög konsumtion konstant utan en ohälsosam vinkonsumtion med för många glas i veckan. Så uppehåll nu, jag har varit dålig på att följa mina föresatser så en dag i taget nu!

Märtan
tis, 2016-08-16 - 11:41

Vilken kamp du för, både med och mot dig själv. En stilla undran jag har när jag läser om din djävulsdans är vad är dina målbilder?

Om målet är att bli absolutist (tror jag dock inte?) måste mycket mentalt ställas om.
Är målet måttlighet, då kanske du ska vara mindre hård mot dig själv och hitta belöningar för dina lyckanden istället för att slå på dig själv.

Summan av mina tankar här är att du är bättre än du tror! Ge dig själv än mer cred, fokusera på det vita och det måttliga. Hitta njutningen och det positiva i det du uppnår istället för att slå på dig själv i det du inte nått än.

Kram

Heddali
tis, 2016-08-16 - 12:23

Jag har nog sista veckorna hoppat mellan målbilderna. Jag blir inspirerad av alla kämpar här att göra ett längre uppehåll samtidigt som jag egentligen tror att för mig så kan det räcka om jag lyckas strama upp och stoppa det överdrivna drickandet. Att det sen är svårt med måttfullt drickande vittnar allas berättelser om här men jag har haft ett måttfullt drickande i nästan 20 år innan de sista 5 åren gradvis eskalerade. Så målbilden är att styra tillbaka vanorna till måttfullhet. Jag kommer behöva klara regler för mig själv och nu är regeln inget drickande i veckorna och ett begränsat drickande lör-sön och inte heller nödvändigtvis varje lör-sön. Min man är helt införstådd i planerna (han har inget problem med ah själv) och det hjälper mig mycket, det är inte tal om att dricka i veckorna nu. Vi har sagt att till helgen som kommer kan vi dela på en flaska vin en kväll -eventuellt- men inte mer.
Så tack för stödet att reda ut målbilderna, jag tror att jag också vill vara lika "duktig" som alla här som helt avstår, samtidigt som det viktigaste såklart är att långsiktigt inte missbruka ah utan ha en livsföring man mår bra av.

Heddali
ons, 2016-08-17 - 13:11

Ja idag 4 vita dagar, jobbar, startar upp skolor med barnen etc., en tid som brukar kännas ganska stressig. Alla aktiviteter drar också igång för barnen och alla behöver höstkläder oh fotbollsskor på en gång. Jag har ganska länge haft problem med ångest och oro och även gått i terapi för det. Det är både långsiktiga saker som genererar olustkänslorna (jobbiga händelser bakåt, oro för barnen etc.) och korta jobbiga saker som tex någon konflikt på jobbet eller hemma. Ibland är det perioder som denna då det bara är mycket av små saker som pallrar upp sig till en jättehög av allmän stress och oro. Jag märker att min markanta minskning av ah har ökat just ångesten, hela eftermiddagarna och kvällen kämpar jag med ganska stark ångest i bröstkorgen. Känner ungefär som något läskigt är på väg att hända och mår nästan lite illa. I min vardag finns inget läskigt och bekymren är egentligen väldigt hanterbara. Dessutom har jag en uppsjö av goda ting runt mig men ändå far mitt inre stundtals omkring som en fladdrande trasa. Bra ändå så har suget minskat, och jag har ändå ganska lätt för att avstå från ah,även om jag istället då boxas med lite andra spöken. Jag hoppas verkligen att den mest intensiva ångesten ska lägga sig perioden framåt, det skulle verkligen lätta upp min tillvaro.

Heddali
sön, 2016-08-21 - 13:57

Jag balanserar med min "måttlighet", 4 dgr vita för sen ha 2 glas vin Tors, fredag skulle bli 2 glas, blev 5 och jag mådde mkt dåligt av det jag drack. Fick psykisk breakdown efter intaget, blev ledsen trött arg och hysteriskt labil. La mig 21.30 och grinade. Happ det var inte bra, påverkade hela familjen. Igår lör 2 glas vin ovh en trevlig kväll rakt igenom. Idag mår jag bra även om jag försöker reflektera över "snedtändningen" i fredags och inser att jag inte var så måttlig som jag föresatt mig. Idag och veckan framåt ska bli vita, känns bara bra, tror det kommer att gå bra. Har tankar fortfarande om min " måttlighet" ska övergå till helt stopp m ah. Håller det öppet framåt, trots allt har två månader förlöpt snart med klar minskning av ah-intag. Är inte så nöjd med denna helg överlag då det blev för många glas på tre dagar. 9 glas borde varit 4. Inte galet mkt oavsett men om måttligheten nu ska ha chans att etablera sig måste jag se till att inte glida på intaget. Så lite reflektioner, nu ny vecka med fortsatt ambition vita dagar till fre och måttligt intag till helgen. Om det inte håller, ja då får det bli ännu mer vita dagar.

Nyttan
mån, 2016-08-22 - 07:34

Tack för din fråga i min tråd! Det är väl lite så för mig också att det fladdrar en liten oro som stillas av ett-två glas rödvin. Det är något märkligt med det för min del för det är bara rödvin som fungerar. Allt annat är ointressant. Hur som helst så kan jag falla igenom precis som du och jag vet aldrig säkert när det ska ske.
Hösten är här och jag tänker på dig och barnen. Vi har ju tre vuxna och nu en sladd på 9 år. Vilken skillnad med ett barn och tre barn som ska börja skolan ... När de stora skulle igång var det ett kaos utan dess like precis som du säger, fotbollsskor, hockeyklubbor, regnkläder och ryggsäckar om vart annat. Herregud, jag kan verkligen sätta mig in i "små saker som växer till berg".
Hoppas du hittar en balans i hösten. Jag planerar att stryka när oron kommer på kvällen - har satt upp en klädstång i förrådet där jag hängt allt som ska/kan strykas plus lite som kan lagas/sättas i en knapp m m. Är verkligen ingen praktisk människa men tänker att det kan vara bra att plocka med något när suget sätter in. Liten grej men i alla fall ett försök.
Rörigt inlägg - mycket tankar men gott hopp om att kunna dricka måttligt och utan att behöva tänka så förbaskat mycket på det!

Kram till dig Heddali och alla andra som kämpar på!

Heddali
tis, 2016-08-23 - 10:25

Usch nu måste det ut, efter 6 veckor av hygglig måttlighet (ca 10dgr med ah, 33 utan) så har sista dagarna inte gått bra. Tors lite ah, fredag för mkt, lör lite ah, sön vit, igår en hel flaska vin huah :-(. Igår riktigt ah-beteende, köpte en flaska vitt vin för att jag skulle vara själv hemma och drack upp den på ca 2 timmar. Är på jobbet idag, blev igår avslappnad och tung, tänkte ingenting. Är besviken över att jag lät mig själv upprepa mönstret jag vill ur.

Jag har ett par saker som försvårar att orka sluta helt. Utan att dricka så har jag en eftermiddags och kvällsoro i bröstet som till slut övergår till ångest och lagom till att jag ska sova så är jag trött men negativt uppvarvad och stressad. Jag kan då absolut inte sova, snurrar hit och dit i timmar och har till slut arbetat upp en stress och ångestnivå som får mig att må ordentilgt dåligt. På morgonen är jag då väldigt trött och under dagen trött, håglös irriterad..och så byggs det upp samma mående igen framåt kvällen. Jag förstår ju att det säkert har ett samband med att jag druckit för mkt ah bakåt och om jag lyckades avstå längre så skulle kanske mitt inre stabilisera sig mer och jag skulle börja må bättre. Bakåt har jag ätit SSRI (?) antidepp mot oro, i ca 1½år och gick då också i bra terapi men slutade för ca 6 mån sedan. Jag har också i perioder haft insomningstabletter då jag har en störd sömn. Vill helst undvika insomningstabletter då det är så jobbigt att sluta med dom igen sen, men nu när jag sover så dåligt så måste jag kanske höra av mig till husläkaren om nytt recept.

Att stryka på kvällarna var faktiskt ett bra tips, jag behöver lite styrning så jag håller mig sysselsatt.

Tilde
tis, 2016-08-23 - 12:49

För några år sedan hade jag den där ständiga oron på kvällen, jag känner så igen mig i det du beskriver. Jag köpte en "sömnkurs" på nätet genom apoteket tror jag, ev hette den livanda. Den innehöll övningar och lite mindfulness. Jag tror det kommer veckobrev. För mig var det väldigt bra jag gillar den sortens projekt... Nu för tiden är oron på kvällen borta o känner jag den ibland så kan jag hantera den. Kan numera tänka att den finns men är inte farlig, den går över. Jag minns att kursen var en del i att jag började kunna hantera oron. Senaste året har jag lyssnat mycket på avslappnande cd dagtid och efter ett tag har det funkat att slappna av även utan cd. Det var bara ett tips eftersom jag vet hur jobbiga de där nattliga timmarna är. Hoppas att du snart kan sova lugnt utan oro.
Tilde