Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.

Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.

Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.

Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.

Lita

Ångest! Hittade forumet har ÄNTLIGEN bestämt mig för att erkänna för mig själv ( vet att jag har problem, men just erkänna för mig själv har legat så långt bort....) sitter just nu och dricker 1a ölen för dagen vid en strand har köpt tuggummi öl o vin allt för att familjen/ min man inte ska märka att jag druckit när jag o vovven kommer hem från
" långpromenaden".
vill bara hitta mig själv igen. Skönt att det finns fler än jag, känner mig så jävla tragisk/ misslyckad och värdelös. Men ska försöka fånga in mig själv igen. Det här forumet kanske kan va ett bra bollplank.
Mvh Lita

Anbe

Välkommen hit. Hittade hit själv igår och har kommit så mkt till insikt genom forumet och programmet. Är inne på min andra nyktra dag.Hoppas det kan hjälpa dig med. Kram

SkåneTösen

Vad bra att ni hittat hit till forumet. Jag hoppas ni får ut lika mycket som jag fått utav att vara här. Det är en bra början att säga som det är, att sätta ord på hur man dricker. Ni är inte ensamma. Vi är många som kämpar. Läs och skriv. Jag skriver inte så jätte ofta men läser varje dag. Jag gläds åt andras framgångar och bli påmind om allvaret i missbruket när någon tar återfall. Det är kämpigt i början men det blir bättre efter hand. Man får mer ork både fysiskt och psykiskt. Var inte rädda för att söka hjälp det kan vara svårt att komma till rätta med tankemöster osv. Det kan kännas lite otäckt att berätta om något man jobbat så hårt på att dölja men det känns jättebra när man gör det. Man behöver inte bära hela bördan själv, det finns mycket bra hjälp därute.
Lycka till. Kämpa på.

SkåneTösen

Idag är första dagen jag börjar känna mig som människa igen. Otroligt skönt, har suttit ute i friska luften och läst. Lagat mat och diskat. Lite oroande tankar om att dricka har dykt upp. Hade jag inte varit så sjuk denna veckan tror jag att jag hade fått tsmpas med ett rejält sug... " Det var ju så länge sedan"... och nu är det ju faktiskt länge sedan, inte för att det är någon bra anledning men ni vet hur man försöker lura sig själv.
Tankar om att när jag kommer upp i 100 dagar då har jag minsann god anledning att "fira" eller "unna" mig en fylla. Då är det inte som alla andra gånger då jag "firat" något, nej nu har jag ju en jätte bra anledning....helt kokobananas resonerande men så tänker jag lite.
Men jag vet inte samtidigt blir jag trött och illamående an tanken på att dricka. Det kanske är för att jag varit säng liggande ett tag som jag är uttråkad och tankarna om alkohol kommer.
Nej det blir nog inget firande med alkohol ändå. Det får väl bli godis och glass som vanligt. Kanske unna mig en ny klänning eller ett par nya penslar. 89 dagar nykterhet idag.

Oj vad bra kämpat, snart är det 100dagar. Kan tänka mig att fyllorna ser ut precis på samma sätt som förut:-) ingen idé att prova, du blir bara besviken. Du vet, ångest, ångest o ännu mer ångest. Men en klänning o penslar, de e nåt helt annat de. Det skaaa du bara unna dig tycker jag. Stor kram o kämpa vidare

SkåneTösen

Jo jag vet ju precis hur det slutar om jag dricker...det är inte värt det och roligare kan man ju ha för pengarna. Efter allt elände alkoholen ställt till är det otroligt att tanken dyker upp överhuvudtaget men så är det ju.
Aja, dag 90 avklarad.

Kämpa på därute.

SkåneTösen

det känns fint att någon tycker att jag är en bra förebild, själv har jag ju en tendens att fokusera på det negativa men jag jobbar på det.
Inatt drömde jag mycket. I en av drömmarna var det fest och en flaska Jägermeister skickades runt. När den kom till mig tackade jag nej! Tänkte klart och tydligt "jag dricker ju inte alkohol". Känner mig riktigt nöjd och glad idag att jag till och med i drömmarnas värld avstår från alkohol!

SkåneTösen

Nytt samtal med kurator idag. Det känns som det börjar lossna, det var ett bra samtal idag, vi pratade 20 minuter över tiden. Jag växte ju upp med min mamma, (pappa var det inte så mycket med) och vi kom in på hur hennes uppväxt var. Det var intressant, jag vet ju inte så jätte mycket om det men en del av sakerna hon berättade för mig var riktigt jävla skruvade. Så kanske inte så konstigt att hon själv var en så kass förälder.
Iallafall kände jag mig lättare när samtalet var över. Bätter till mods. Det känns bra att jag tar itu med detta om barndomen även om min alkoholterapeut tycker att det kanske är för mycket på en gång så känner jag att jag fattat rätt beslut.
Började läsa Elsie Johanssons nya bok "Sagas bok" på hemvägen och ett stycke text grep verkligen tag i mig, det kändes som det var mig det handlade om.

"Allt det där outredda ligger kvar, det ligger längst inunder och tynger som en bottensats i magen.
//
Men allt emmelanåt, av känd eller okänd anledning, börjar det pluppa i den där bottensatsen, den väller upp som magma och det som spys över mig då heter Förtvivlan, Ensamhet och Skuld.
Och i det läget vet jag att mina motkrafter, både de goda och de mindre goda, måste mobiliseras"

Där fick hon till det, Elsie. Nu ska jag läsa vidare och sedan försöka somna tidigt.
Kämpa på. Drick inte.

Instämmer! Väldigt bra jobbat!. Du är så otroligt stark på nåt sätt. Känns som att du har bestämt dig för att bli den du vill vara.

SkåneTösen

Hösten har kommit och med den trötthet och melankoli. Ovälkomna tankar om att sitta med penslar och färg och vara kreativ. Med ett glas rödvin såklart. Så konstnärligt och mysigt. Att alkohol aldrig alstrat kreativitet för min del, tvärtom, spelar ingen roll i min fantasi. Tänk att tända en brasa hälla upp ett glas rödvin. Eller rent av en whisky! Gud vad normalt det hade varit nu när det är höst och allt.
Ja så går tankarna ibland.
Har drömt om att jag druckit. Ångesten är enorm när jag vaknar innan jag inser att det bara var en ond dröm. Vilken lättnad!
Jag har inte druckit en droppe, hurra! Vill verkligen inte vara med om att dessa drömmar slår in så jag står emot. Tänker på hu verkligheten ser ut och det är långt ifrån fantasierna om kreativitet som flödar och mysiga brasor.
Nej, fy fan för alkohol.