Som många andra här så dricker jag inte "för ofta", men däremot så kan jag inte sluta när jag väl börjat. Jag dricker helt enkelt så länge det finns alkohol. Om jag köpt hem en flaska vin så känner jag ångest när jag ser att den snart är slut och vet att jag inte har mer alkohol hemma.
Jag tycker om att dricka vin. Tycker om att gå ut och äta och ta ett par glas och de gånger jag lyckas göra det så får jag ofta underbara kvällar.
Jag har gjort så mycket dumt på fyllan. Varit otrevlig, osmaklig, blivit omhändertagen och allmänt bara skämt ut mig. Dejter har slutat höra av sig ibland och jag har då förstått att jag varit väldigt osmaklig. Själv minns jag aldrig vad jag gjort och skäms för mycket för att fråga. Jag sticker bara huvudet i sanden istället. Det känns som att jag nu hunnit skämma ut mig inför precis alla i min omgivning. Det finns inga kvar som inte sett mig redlös och pinsam.
När jag är nykter är jag rationell, snäll och glad, så jag förstår inte riktigt själv hur kontrasten kan bli så pass stor.
Jag försöker ofta lova mig själv att nästa gång blir det bara 2 glas vin, sen vaknar jag på morgonen med kläderna på och undrar hur jag kom hem och är livrädd för att kolla min telefon.
Jag vet inte vad jag söker här. Kanske behöver jag mest få ur mig detta inför människor som förstår. Få "säga" detta högt.

Karin01

Vad härligt! Din vilja är verkligen starkare än ditt begär.
Jag känner mig ganska lätt i kroppen. Två veckor utan fylleångest har börjat göra mig gott.
Imorgon tänker jag dricka vin till maten på en restaurang.
När jag vände mig hit kom det på tal i vilka lägen det brukar spåra ur och det brukar inte vara när jag känner mig lugn och sitter på en stillsam restaurang.
Jag ser fram emot att gå hem imorgonkväll och dona på lite hemma och vakna pigg och ångestfri på lördag. Det är min vision och så ska det bli :)

Karin01

Två veckor blev aldrig tre veckor då jag inte stannade efter två glas igår. Konsekvenstänket försvann totalt och det fanns inga tankar som stoppade mig från det tredje glaset som sedan blev fler.
Minns inte taxiresan hem och vet att jag har minst tre pinsamma sms skickade som jag nu inte vågar läsa. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nu att bara undvika dessa människor.
Ligger kvar i sängen och allt känns bara förjävligt. Så ledsen på mig själv.

anonym11208

Alla har vi varit där och när ångesten ligger på tycker man att det är pinsamt, men det kommer att försvinna. Vad jag har gjort för att minska drickandet? Jo, jag har varit inne här en del och läst, jag har börjat träna och då går det ju inte att vara bakis. Ska jag dricka ser, jag till att börja vid 20, för då hinner jag inte dricka så mycket innan jag ska lägga mig. Jag märker själv att jag mår så mycket bättre och bara det är en morot till att inte dricka. Jag har haft mängder med felsteg och bakslag, men jag, liksom du är på rätt väg!! Kram och döm dig inte för hårt nu.

Ta nya tag Karin 01 det är lätt att falla dit o du lär dig nya saker om dig själv. Göra bort sig har nog vi alla gjort här inne, jag har nog gjort bort mig och fått minnesluckor varje gång, de senaste fem åren. Nä påt igen och kämpa vidare, det blir bättre. Stödkramar

Karin01

Vad fina ni är. Igår drack jag alkoholfri öl och får börja om igen utan fyllor.
Det betyder mycket för mig att kunna gå in här bland människor som inte dömer.

Avslutat konto

Upp i sadeln igen bara! Vet att det är lättare sagt än gjort att du inte ska piska dig själv. Men så är det. Besvikelsen är så stor när man är helt maktlös, och inte kan stå emot eller hålla sina löften till sig själv och andra. Det är därför det är så skönt att det här forumet finns för här finns det ingen som dömer en för vi sitter i samma båt. Det är också skönt att dela med sig av sin börda lite. Den brukar bli lite mindre tung då när man får berätta. Skriva av sig. Fortsätt med det och kämpa på! Vi är många som trampar vid din sida.

Karin01

Och öppnade de mess jag skickat. Som väntat hade jag gjort bort mig inför ett par män. Inget vulgärt, men ack så pinsamt. Jag tror att det är någon desperat önskan om att inte vara ensam, som kommer fram när jag är sådär full att jag inte ens minns något.
Jag önskar att jag vore lättsam och kunde höra av mig med ett hoppsan, det där blev ju lite dumt, men skammen tar alltid överhanden och jag slutar bara höra av mig. Fram till nästa gång jag är lika full.
Ikväll är det tungt, men jag trampar vidare med er andra ❤️

Linnea Lieto

Drack i min ensamhet hela helgen. Känner mig så misslyckad. Hade barnen på söndagen och kunde inte sluta helt. Var inte jättepåverkad men sonen märkte att hade"någonting som ser ut som öl" i en kaffekopp och han tog illa upp eftersom jag lovat att sluta. Han var så hoppfull när jag berättade att jag börjat skriva här. Och nu är tillbaka på noll. Kram till er alla.

Karin01

Kan nu pricka av en vecka utan fylleångest. Tog ett par glas i torsdags och samma igår och åkte glatt hem efter att ha tackat för mig.
Har lugna veckor framför mig i kalendern så nu ska jag försöka hålla i det här och lyckas bättre än förra gången.

aldrigsnyggt

Tänkte kika in i din tråd. På en del sätt påminner vi om varandra i vårat drickande -jag hade också väldigt svårt att sluta när jag väl hade bjudit upp fru A till dans. Grejjen var att jag inte heller drack så ofta och var en person jag själv tyckte om emellan fyllorna. Men. När jag drack kunde det sluta hursomhelst. Känner igen det där med att stoppa huvudet i sanden av skam efteråt. Jag försökte alla möjliga tricks för att inte få de där karatefyllorna och ibland lyckades det men oftast inte. Så småningom började dessutom gångerna jag drack komma oftare och oftare och en känsla av normalisering att dricka för ofta smög sig på. Det eskalerade, och känslan av kontrollförlust gjorde sig alltmer påmind. Det var det som tillslut fick mig att dra i nödbromsen för ungefär en vecka sen. Jag har länge vetat att jag inte kan dricka normalt och efter noga övervägande har jag bestämt mig för att min väg nog måste förbli avhållsamhet. Med det sagt är ju inte alla lika!!!! Men om du tänker försöka dricka måttligt -var på din vakt! Sätt upp gränser för hur mycket och hur ofta/vilka tillfällen som är ok, och följ dem! Det hade besparat iallafall mig väldigt mycket problem och ångest ?

Önskar dig en fin start på veckan //aldrigsnyggt

aldrigsnyggt

Tack den har gått fint. Visst ibland inser jag att det finns situationer som kommer komma som jag inte kommer kunna dricka på och då känns det lite tradigt. Man blir ledsen nån minut men sen kan man bara tänka på hur det brukar sluta och då känns det inte lika ledsamt längre. Redan nu, på 6:e dagen, börjar självförtroendet tillbaka. Hade just ett möte på jobbet där jag, istället för i ångestens och självförebråelsens tykna töcken hålla tyst, nu var deltagande på ett helt annat sätt. Mitt beslut att sluta har gjort att det känns som att en stor sten lyfts från mitt bröst -jag behöver inte gå runt och oroa mig för mitt drickande -jag dricker ju inte längre!

Jag är medveten om att det är väldigt nytt och att euforin kommer lägga sig så småningom. Jag har varit nykter längre perioder förut (typ nån månad), men alltid med tanken att jag ska tillåta mig själv att dricka kontrollerat efter perioden, vilket aldrig funkat. Den här gången känns det annorlunda. Det är mycket möjligt att jag kommer prova att dricka litegrann nån gång låångt in i framtiden, men det kommer vara efter nogrannt övervägande och minst ett år av total nykterhet. Jag behöver lära mig på nytt hur man fungerar socialt utan A. Alkoholen är och kommer för alltid förbli en öm punkt hos mig, jag har stor respekt för hur mycket den förstör för mig. Som jag känner nu är jag faktiskt maktlös inför den, även om det inte betyder att jag blir skitfull varenda gång. Effekterna av den smyger sig på och nästlar sig in överallt. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Det är mitt liv det handlar om och jag tänker inte ta åt mig om nån tycker det är konstigt.

Det där blev ett långt och lite svamligt inlägg, men jag skyller på att det står en radio på i bakgrunden här på jobbet :)

aldrigsnyggt

Och hur känns det själv förresten? Skönt med en vecka utan fylleångest förstås. Bra jobbat, du verkar ju kunna hålla det på en "par-glas-nivå".

Karin01

Tycker bara att det var intressant med ett långt inlägg och att få höra dina tankar.
Har du lagt till någon ny hobby eller liknade för att tänka på annat?
Tyvärr så tror jag inte att jag kan hålla det på en "par-glas-nivå". Kanske åtta gånger av tio. Annars blir det minnesluckor, pinsamheter och ångest.
Jag har ropat hej förut (som här i tråden) och sen gjort bort mig igen. Men jag försöker lära känna och förstå mina svagheter så att jag kan uppnå tio gånger av tio.
Har satt ett tak på att jag aldrig får dricka alkohol mer än två dagar i veckan (vilket kanske är mycket med svenska mått mätt?) och igår drack jag ett halvt glas vin till maten vilket minimerar risken för att en urspårning ska ske den här veckan.

Tiger

Om du nu kan vet skitsvårt, är och börja trappa ur alkoholen, köp nån folk öl eller 2.8or och fasa ut.. eller så lägger du in dig på torken/beroende

Fördelen med att vara på torken/beroende

Du får hjälp med att kunna sova, du får medicin mot din ångest, du har nån att surra med som är i samma båt.......

Fördelen trappa ur själv

Du behöver inte få någon alkoholdiagnos du kan vara hemma, sova i din egen säng..
Men faran är ju att du dricker mer än att trappa ur så rekomenderar starkt att du lägger in dig ett par dagar...

Lycka till vet du fixar det

aldrigsnyggt

Karin01, när jag läser din tråd så verkar du vara en fighter. Det kommer säkert gå vägen med dina föresatser, och gör det inte det så är det bara att utvärdera, justera och hoppa upp i sadeln igen. Tror det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Det ÄR tufft att bryta ovanor och lägga om strategi, vad det än handlar om. Sen att alkohol är så kraftfullt gör inte saken lättare. Man är inte en loser bara för att man snubblar på vägen. Du har ju insett att du vill ha förändring.

Du frågar om hobby... Nej inte ännu, men jag har ju bara varit nykter en vecka. Jag har använt tiden till att äta bra, vila mycket, äta godis :) och framförallt läsa på forumet. Annars gör jag redan en hel del på fritiden (repar med band etc.). Saker som jag ofta gjort med alkohol. Nu måste jag göra såna saker utan. Det känns lite grått men vafan det blir nog bättre. Och imorgon hade jag tänkt pipa iväg till AA och se vad det kan vara... Är det bara gamla arbetslösa vrakgubbar eller? Troligen inte. Om jag har tur är det folk där i 35-årsåldern som man kan utbyta erfarenheter och stifta nya bekantskaper med. Skulle vara trevligt att få lite nya vänner som man kan umgås med utan att A måste vara inblandat.

Karin01

Vad intressant! Kan du inte berätta efteråt hur det var? Jag fick tipset här i tråden men har väl varit lite fundersam om mitt problem är för "banalt" eftersom jag inte är beroende.
Å andra sidan så har jag sjukt mycket alkoholrelaterad ångest och hamnat i många farliga situationer så det kanske man kan bolla också.
Berätta gärna som sagt.

Linnea: hur går det för dig nu?

aldrigsnyggt

Hallå där, jag har skrivit om mitt AA-besök i min tråd om du vill läsa. Kan bara passa på att lägga till att det var gott om människor som var där som inte drack ofta (och var beroende) men när de väl gjorde det tenderade det att gå över styr. Jag kan varmt rekommendera ett besök och man behöver absolut inte säga nåt, det går bra att bara lyssna (om man går på ett öppet möte)