Som många andra här så dricker jag inte "för ofta", men däremot så kan jag inte sluta när jag väl börjat. Jag dricker helt enkelt så länge det finns alkohol. Om jag köpt hem en flaska vin så känner jag ångest när jag ser att den snart är slut och vet att jag inte har mer alkohol hemma.
Jag tycker om att dricka vin. Tycker om att gå ut och äta och ta ett par glas och de gånger jag lyckas göra det så får jag ofta underbara kvällar.
Jag har gjort så mycket dumt på fyllan. Varit otrevlig, osmaklig, blivit omhändertagen och allmänt bara skämt ut mig. Dejter har slutat höra av sig ibland och jag har då förstått att jag varit väldigt osmaklig. Själv minns jag aldrig vad jag gjort och skäms för mycket för att fråga. Jag sticker bara huvudet i sanden istället. Det känns som att jag nu hunnit skämma ut mig inför precis alla i min omgivning. Det finns inga kvar som inte sett mig redlös och pinsam.
När jag är nykter är jag rationell, snäll och glad, så jag förstår inte riktigt själv hur kontrasten kan bli så pass stor.
Jag försöker ofta lova mig själv att nästa gång blir det bara 2 glas vin, sen vaknar jag på morgonen med kläderna på och undrar hur jag kom hem och är livrädd för att kolla min telefon.
Jag vet inte vad jag söker här. Kanske behöver jag mest få ur mig detta inför människor som förstår. Få "säga" detta högt.

Första_steget_

Ingen som har möjlighet att säga hej!
Snälla

Första_steget_

Första dagen efter en vecka fått drickande, hjärnan snurrar, minnesluckor, rädd för min egen skugga.
Ligger på soffan och hoppas på att det ska gå över, är rädd
Blev med här för att inte vara själv just nu

Helle

Jag dricker inte varje dag. Oftast mest på helgerna. Problemet är när jag väl börjat kan jag inte sluta så då kan jag dricka i 2-3 dagar från morgon till kväll ... Vin, starksprit, öl allt jag kommer åt..
Har en stark beroendegen.. Min far var alkolist och dog av sviterna.. Så alltid vetat att jag bör hålla mig borta från alkohol.
Hur ser ditt drickande ut Helena ?

Första_steget_

Tycker inte synd om mg själv för jag druckit, mår som jag förtjänar..
Skulle va ledig en vecka, städa, tvätta, hitta på nåt trevligt, slutade med fylla varje dag, i helgen var jag på stan på olika ställen och gjorde bort mig helt, slösat massor med pengar på några dagar och idag gör det ont i själen och hjärtat, vågar inte sova, känner mig helt slut, ledig imorgon också sen måste jag jobba.
Jag vill inte mer, sitter och gråter i en smutsig lägenhet ensam och nersupen, 32år gammal, är bara så rädd

Helle

Jag är också rädd.. Kan inte lita på mig själv. Det är som demoner fyller alla mina sinnen när jag börjar dricka. Allt konsekvenstänk och omdöme försvinner. Vet att jag kommer skaka av ångest när fyllan lagt sig, ändå dricker jag.. Varför!
Det är ett sjukt beteende ,, jag är sjuk!

Första_steget_

Vad ska jag göra, vill ha hjälp, ska jag gå till AA, går ni på aa
Snälla hjälp, snälla

Accretus

Jag dricker vin på kvällarna på helgerna och lagar avancerade maträtter till min familj. Jag blir aldrig otrevlig eller att jag ragglar men får alltid minnesluckor. Jag dricker vin minst två ggr i veckan och får planera för att inte ha massa att göra dagen därpå så jag kan återhämta mig ( helt sjukt). Det jobbigaste jag tycker det är att jag förknippar allt kul med vin, det första jag omedvetet tänker på när jag vaknar oavsett hur bakis jag är så är det vin, när jag tittar på tv och de äter så tittar jag vad de har i glasen som något typ av tvångsmässigt beteende.
Nån som känner igen sig?

Första_steget_

Oron i kroppen är outhärdlig, hjärtat rusar, allt är så grått!
Är så rädd över mitt tillstånd!
Vill gå till AA tror jag, ska se om jag kan hitta nått ikväll
Snälla ni, säg att det kommer bli bra igen

Helle

Jag känner mig som en smygalkis.. Utåt sätt är jag perfekta flickvännen som donar och fixar. Sköter mitt hem och lagar godaste maten till familjen. Skåpsuper i dagarna tre.. Raglar inte heller omkring utan blir ofta tyst och håller mig undan. För att ingen ska märka. Minnesluckor och ångest är min följeslagare ..

Accretus

Det är klart det kommer bli bra, det är bara idag du behöver stå ut med känslan. Men försök att komma iväg till någon idag. Ångest är bara en känsla, inget som kan döda även om det känns så.

Har också haft en jobbig dag idag.
Min man veckopendlar Sthlm så jag är själv i veckorna. Idag skrev jag till honom att han måste komma hem för att jag mår dåligt.. Helt otroligt, 40 år och kan inte bete mig som vuxen.

Accretus

Precis exakt så är jag med! Jag har perfekta jobbet, perfekta mannen och jag är en människa som folk gillar, jag bakar å donar etc etc...

Om jag inte får dricka vin så vill jag inte laga mat, prata i tel eller vara social, då ligger jag bara i soffan och tittar på tv.

Första_steget_

Skulle ge vad som helst för att inte sitta helt ensam och lida såhär :(

Det så sjukt, minns inte sist jag led så mkt psykiskt, helt sjukt, hjärtat slår jättehårt

Första_steget_

Halland, är så begränsad när jag mår såhär, är rädd för allt, vågar inte ens gå ut så jag inte träffar grannar och så, fyller i minnesluckor med destruktivitet.

Helt förstörd, nerver, känslor, hjärta
Jag är så rädd, vill bara att det ska sluta

Första_steget_

aa möte tänker du på?
Jag tror jag kommer gå dit ikväll

Detta är det värsta jag upplevt, rädslan är enorm