Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

Hej kära du,

hur har du det? Känner du dig fortfarande lite nere? Eller hur mår du?

Du skriver om bipolaritet i min tråd. Ja, kanske är det så. Glada och kreativa toppar, men med introverta och mörkare stunder? Jag har under en ganska lång tid funderat på om jag själv inte är bipolär typ 2 (inte mani, men hypomani varvat med depression). Antingen det eller cyklotymt temperament. Vad är det som du funderar på och som du tycker stämmer in på dig själv? Om du vill skriva om det alltså... du behöver inte om du inte vill...

Vi börjar få in något som kan ses som höst här idag. Träden börjar gulna, kanske mest på grund av att det är så torrt. Luften kändes så där krispig när jag var ute tidigt imorse. Tänkte på dig då. Tänkte på din daggfyllda spindelväv och dina mörka blanka kastanjer. Du brukar väl uppskatta hösten, om jag inte minns fel? Hoppas att du tar dig tid att promenera bland enarna bredvid havet. Naturen läker oss, eller hur?

Skickar värme och kärlek till dig min fina vän

Hej min vän,

Hur har du det? Mår du bra?

Dagarna rullar och det är redan mitten av oktober... Har haft sug som gått upp och ner som börskursen en svajig dag. Det hänger nog ihop också med att mannen druckit lite mer sista veckorna. Det har väl funnits anledningar till det som kan ses som helt "legitima", men jag blir väldigt störd av det. Känner att jag inte alls har lust att sitta och prata med någon som har druckit. Jag blir riktigt irriterad när han blir så där lite loj och få en massa kreativa ideér. Allt det där som vi älskade att bli tillsammans förut. Nu känns det enbart irriterande! Sedan kom han hem trött och sliten efter en jobbresa och jag blev bara kokarg för att han var bakis. Har noll i tålamod med att någon är trött pga festande! Egentligen vill jag verkligen inte dricka, men det är så svårt när han dricker vin här hemma. Öl struntar jag i, men vin, ja det är jobbigt. Morr...!

Hoppas att du har det bra och att ni har det bra där hemma!

Bamsekram till dig

PP

Ser du inte att du är saknad här inne. Oavsett anledningen till frånvaron kan du väl skicka en rad? Är allt bra blir vi glada, har du sladdat av vägen drar vi upp dig!
Kram
//PP

LenaNyman

Jag bakade en äppelkaka med toscatäcke häromdagen och då tänkte jag på dig. Så här ser receptet på den ut:

100 g smör
2 st ägg
1,5 dl strösocker
1,25 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
3 st skalade och urkärnade äpplen
1 tsk kanel

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret och låt det svalna.
Vispa ägg och socker luftigt.
Blanda i mjöl och vaniljsocker och rör till sist i det smälta smöret.
Blanda väl.
Häll smeten i en bröad springform.
Skär äpplena i lagom tunna skivor, tryck ner dom i smeten och pudra över kanelen.
Grädda i ugn cirka 25 minuter.
Ta ut kakan och höj ugnsvärmen till 200 grader.

Nu är det dags att göra i ordning toscatäcket:

50 g smör
0,75 dl strösocker
50 g flagad mandel
1 msk vetemjöl
1 msk mjölk

Smält smör och socker.
Blanda i mandelspånen i mjölet. Rör noga.
Häll i mjölken.
Häll den varma toscasmeten över kakan.
Ställ in kakan i ugnen cirka 8-10 minuter.

KLART!

Jag är så förtjust i toscatäcket så jag brukar göra dubbel sats av den.

Du, Konstnären? Stor, stor tredjeadventskram på dig.

PP

Är en sån gottegris ;-) Dubbla toscatäcken! Fint att du har det gött, önskar dig en riktigt God Jul såsmåningom!
Kram /PP

PP

Han har väl inte svalnat av Lucas så att dubbla täcken behövs, hoppas jag ;-)
//PP

konstnären

vänner, jag vill tacka för hälsningar från pi, Lena goa du jag ska baka den kakan, dubbla täcken passar mig jag är så frusen. Tack, ingen glömd. Skriver det här mest för att jag behöver skriva av mig.
Denna gången kom det smygande med tankar på varm glögg och pepparkakor. Gojan tjatade natt och dag och va faan tänkte jag det ska nog gå. Började så fint med lite glögg, varade bara någon gång sedan ville jag ha mera av allt. Vet inte riktigt hur karusullen började snurra fortare och fortare och jag kunde inte kliva av, jag visste vad som skulle komma med efterdyningarna, jag var skräckslagen, döva med mera vin och sprit det var vad jag sysslade med. Vet inte hur hög promille jag hade när jag lade ner, men hjärnan fick en chock, ingen matning mera. Hela lördagen visste jag knappt vad jag gjorde, om jag skulle hämta en sak glömde jag vad det var. Skrämde slag på mannen när jag brakade i golvet, stor bula i pannan har jag som ett minne.
Hunden hade ylat av förtvivlan när mannen försökte resa mig upp. Vaknade av att två ambulanskillar står över mig och jag undrade vad dom gjorde i mitt hem. Fick förklaringen men kunde inte ta in det just då, men nu så vet jag, och till min stora glädje verkar hjärnan vara intakt. Snacka om skyddsängel, jag gråter mycket nu av att finnas till. Har börjat om i A-gruppen och jag var så välkommen, fick lussekatt och kramar, och så har jag ju er här inne som betyder så mycket. Vit fin jul väntar och jag vill att det ska vara tills jag slår ihop mina ljusblå för gott. Jag tror verkligen inte att det går att bli måttliighetsdrickare, när man är alkoholist helt omöjligt för mig i alla fall. Nu ska jag leva och ta små steg i taget. Djupandning varje morgon och tacksamhet. Jag kommer inte att bli skonad en gång till det känner jag, så någon mening var det, tror jag skulle kunna bli troende som ateist jag är. Prova aldrig igen om någon funderar på det, svart flagg.
Tack än en gång att ni finns
Morgonkramar Konstnären

detta "snedsteg" med hälsan i behåll. Ja, detta att tro att man kan börja dricka med måtta efter uppehåll, går inte om man varit beroende och slav under alkoholen. Jag har provat med nattsvarta ångestfyllda resultat, och många andra skriver om samma erfarenheter här inne på forumet. Men det är ju bra, då vet man att det inte går och behöver inte prova igen.
Jag är glad för att du är tillbaka här nu Konstnären. Ta denna händelse som en erfarenhet, borsta av dig och se framåt. Ta all den hjälp du kan få. Och ta en dag i taget.

Varmt välkommen tillbaka i forum-gemenskapen Konstnären

Älskade fina du... det är med blandade känslor jag läser dina mail och dina inlägg här... Å ena sidan är jag så ledsen att du föll så djupt - fan delirium...? Du vet att man kan dö av det...?! Å andra sidan är jag så glad att du har tagit dig upp igen. Emotionell härdsmälta här, men det är naturligtvis inget jämfört med hur jag anar att du känner och mår... Samla ihop dig nu vännen. Se det som en änglachans att du faktiskt får möjlighet att börja om nykter igen.

Skickar kärlek, värme och styrka till dig käraste du <3

konstnären

och här sitter jag med ett tänt ljus och en kopp kaffe o pepparkaka. Nu gäller det att se framåt utan alkohol. Denna händelse var ett slag i solar plexus och kroppen har långt ifrån hämtat sig. Nu grunnar jag på om EP-anfallen ska komma tillbaka men det ska det väl inte göra efter en vecka. Pratade med min syster som jobbar på psyk och hon varnade mig för tredje dagen det är den mest kritiska, hon är lite arg för att jag inte följde med abulanskillarna upp till sjukhuset, men hjärnan känns ju som vanligt . Jag ska lägga upp delmål för mig själv, grunnat på stadsmissionen att hjälpa till där, känna mig behövd, eller något annat. Mardrömmarna har försvunnit och hemska ångesten oxså och det är jag jublande glad för. I jul ska jag undvika allt umgänge där alkohol är inblandat måste göra så nu första tiden till jag själv landat. Slet fram backen igår och den skall fyllas med julmust, då kan jag dricka hur mycket som helst. Ja ni det var länge sedan alkoholen gjorde mig upprymd flera år nu ger den bara ångest oro stress bara jävulskap. Vill jag verkligen ha det så, ett bestämt nej jag vill vara nykter, börja måla bli kreativ, baka liten kaka allt det där som läggs på hyllan när jag prioriterar alkoholen. Mannen har blivit måttlig med intaget nära öl på helgen innan var det vodka som gällde för honom. Allvarligt skiter jag i om han dricker lite grand, det är mig det gäller nu. Gick ner till sjön igår och tackade änglarna för att jag får finnas kvar ett tag till kände ett lyckorus just då och där. Min älskade hund är mig trogen och verkar mycket gladare när jag är nykter, en hund känner av alla sinnesstämningar. Naturligtvis har jag börjat storstäda som alltid händer efter en period, då ska allt vara perfekt, lite sjukt kanske men jag är ju en kontrollmänniska och allt precis allt släpper jag när jag dricker. Har även gömt denna gången, bakom soffan längst in i garderoben som jag hittat nu och hällt ut. Jag blev en hamster som byggde upp ett förråd med vin och glögg, så sjukt. En dag när jag varit på systemet satte jag mig stadsparken och halsade direkt ur flaskan när jag nu tänker på det hade vem som helst kunna komma men just då sket jag i det. Hua, hua. Nu kan jag nästan skratta åt det. Går på min behandling och det är min livlina nu och ni här inne förstås. Jag får bara inte ge vika flera ggr när gojan tjatar för det kommer han att göra det vet jag. Jag ska göra pi vara beredd och mentalt förberedd. Nu ska jag ut i mörkret med ficklampa och Kia har ett blinkande rött hjärta runt halsen så fint.
Älskade vänner ha en fin fredag
Konstnären

Tjalle

Hej Konstnären. Jag ska iväg så jag hinner inte skriva många rader. Vill bara att du ska veta att jag känner igen så mycket som du beskriver och även jag måste avhålla mig från alkoholen för gott. Har nu snart tre nyktra veckor och för varje dag känns det lite, lite bättre.

Du behövs här på forumet och jag är väldigt glad att du är tillbaks.
Kram/Tjalle

konstnären

Tack för din hälsning jag blev så glad. Tre veckor tjalle inte illa alls, och visst blir det bättre för varje dag som går. Inte tillbaka till h-vetet vill vi inte.
Kramar konstnären