Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

Tilde

Har mycket mera tid till reflektion nu. Jag behöver stanna upp och möta. Mitt "arbete" eller min kamp har varit flackig, jag gjorde så gott jag kunde då. Den var bra och nu vill jag mer, har hunnit ifatt och måste våga möta mer av verkligheten. Har alltid en tendens att vilja fly, att vilja mycket mer och känna mycket mer. En tendens att vilja ha roligare, trevligare, mysigare... Nu finns alla möjligheter för mig att hitta rätt och jag ska ta den här chansen den här gången att gå till botten och inte bara rusa på min vana trogen.

Önskar alla "gamla" och "nya" en god fortsättning på nya året!

Tilde

Ja så är det, en sak i taget och nu är det så att jag mer o mer ofta går in och läser på forumet, ja varje dag tror jag.
Jag har varit "på väg" länge men inte helhjärtat velat avsluta med vinet. Jag ser det ganska tydligt nu.
Långa perioder har jag inte druckit något alls o mått bra av det. Men det har inte varit helhjärtat för sen har jag testat igen och igen... fram och tillbaka... Livet har gått i uppför- och nerförsbackar och jag har sprungit med i kringelkrokarna.
Vet att jag flyr från stress och oro de gånger jag "kopplar av" med vin. Och då blir det automatiskt för mycket. Jag trodde länge att jag kunde lära mig att dricka lagom men det blir oftast inte lagom och dessutom så tycker jag om att dricka vinet för mig själv o det är inte bra. Som avkoppling, för att vila hjärnan och självklart vet jag att stackarn hjärnan helst hade vilat nykter.

Jag har gjort en annan reflektion, att jag alltid måste leva "mycket" som om livet skulle springa ifrån mig om jag har tråkigt. Göra det mysiga mysigare, det intensiva mera intensivt osv...

Mitt liv ser mycket annorlunda ut nu än för bara något år sen. Allt är mycket bättre, mera som jag vill ha det och det är min förtjänst, jag har ändå tagit många bra beslut. Glad för det förståss. Det mesta har fallit på plats. Det har varit en resa i sig.

Jag har tid till reflektion.
Nu känns det som jag för första gången på riktigt är redo att ta itu med den här biten också.

Tilde

precis så...
Vill inte jaga längre.
Idag var det mest spännande som hände att se om jag kom hem på glashala blöta vägar. En bok i brevlådan också och så te och snart sömn.

Malkolm85

Ett stort och viktigt steg du tagit som kommit hit. ? känner igen mycket med tröst från alkohol. Jag har bara druckit för att döva sorg.ångest.stress. Du är ingen dålig människa. ???

stanna i rörelsen och njuta av stunden är så gott att kunna ! Ta små pausar och bara vara, när som helst, ger så mycket energi och skänker livet en ny dimension.

När jag hade alkohol i kroppen var det lögn att njuta av livet, allt vara bara en jakt på nästa fylla. Ett steg i taget så kommer man långt !

Häng på nu :-))

Tilde

Senaste dagarna har jag funderat mycket på hur de senaste fem åren i mitt liv varit. Jag har läst om riskbruk o missbruk o jag har kartlagt de här åren o varit rak i mina iakttagelser gentemot mig själv. Då jag började skriva här för fem år sedan mådde jag inte alls bra, sov inte bra o hade mycket oro inom mig. Hade svårt att reda i mitt beteende, mina handlingar och jag mådde inte bra delvis pga yttre omständigheter. Jag kände mig utkastad i ett hav mycket dålig på att simma...

Då hade jag mycket att kämpa med och jag ser som en röd tråd genom allt det jag skrivit att jag mår så mycket bättre ju mer tiden gått. Lycklig att nu är nu.

Jag känner mycket mera igen den jag var innan, tryggare i mig själv, ganska lugn. Lite svårt att hitta tillbaka till glädjen dock men jag tror på att jag hittar dit också. Försöker peta in goda tankar o handlingar... Det som tyngde ner livet då har lättat då de yttre omständigheterna som var svåra är något som är över och förbi i stort sett. Finns bara som smårester kvar i mig.

Ett beteende finns kvar o jag trivs inte med det. Då jag är stressad av jobb, orolig av någon anledning och trött, då har jag handlat utan att tänka och endast om jag är själv, ja då har jag velat ha vin även då jag ju har långa perioder utan och tycker att det är då jag har det som bäst. Det händer mer o mer sällan och jag funkar dagen efter jag druckit det där vinet men det känns inte bra. Jag vill leva nykter men så jag gör jag detta tvärtemot vad som är bra för mig och egentligen mot min vilja. Inte speciellt smart. Känner inte skam så mycket, det har jag haft tillräckligt med. Känner mest att det är så onödigt och dumt, tar utav min tid och gör inte gott. Det enda jag får ut av det är att vila hjärnan från tankar några timmar och blir ju lite segare nästa dag. Jag har haft tillräckligt med sega dagar och vill ha alla dagar fria från den där sugande segheten.

Tänker mig en vår där jag hittar ännu mera tillbaka till det liv jag vill ha. Tänker mig en vår där jag ärligt funderar på vad jag finner gott och vad jag vill ha ut av mina dagar. Jag älskar våren och jag tror verkligen på att jag ska göra många kloka val denna vår.

Dessa hållpunkter kan jag läsa ofta:
Kollar kurser i keramik, skapa igen som jag vet att jag tycker såå mycket om.
Ta ledigt från jobbet då det blir "för" mycket.
Prata, skriva, läsa, umgås.

Tilde

...med visst vemod. Tröstevinets tid är slut! Så många underbara människor jag har träffat här. Mulletant och Stigsdotter, Hösttrollet som var med ett litet tag som en skyddsängel på min axel, Dompa, käre Dompa... Maria, Adde som fortfarande är här, fine fine Adde och Berra med dina härliga texter. Vinter i min trädgård och Ny man...och alla ni andra som varit med under min mest aktiva tid här. Kära ni vad ni betytt mycket. Känns nu, att blir det mer skrivet här av mig så blir det i en ny tråd. Dags att kliva ut i världen i ny mundering :)
Nu höjer vi glasen med äppelmust!
Allt gott!

Ja, det är ett visst vemod att trappa ner och lämna forumlivet och vännerna. Jag läser fortfarande ganska regelbundet och ofta men skriver sällan - som många andra som hittat en bra balans i livet. Jag kallar det gärna sinnesro - den sinnesro jag inte förstod vad det vara före jag upptäckte när den saknades. Kanske lite som du beskriver dina stressade perioder....
Det var en intensiv och fin tid då vi skrev som mest - visst är det lite märkligt... då hade vi det ju jobbigt i livet. Det säger nånting om hur mycket gemenskapen betyder.
Tack Tilde för det vi delat <3 Allt gott, lev väl! Kram, kram / mt