Varit inne och kollat runt en liten tid, nu ska jag skriva själv också. Känns ovant att inse och beskriva att det varit en tid av tröst i vinet. Det är skämmit och fult i min värld att dricka för att läka sorg och smärta, men det är ju ett mänskligt fenomen och det är just vad jag gjort under en tid som kanske består av år. När glasen vin började att övergå i att tygla och döva sorg och smärta vet jag inte. Jag inbillar mig att jag drack mitt goda vin på ett annat sätt för några år sedan men kanske inte ens det är sanningen.

Jag dricker inte vansinnesmycket. Det är mera den belöning som vinet utgör och som många av er beskrivit här, som för mig är ett tecken på att det inte är ok. Det är liksom svagt att falla för alkohol och göra den till sin vän eller något tröstande, dövande... men vi är ju många som faller.

Jag tycker ni är många här som kommit till insikt och verkar så starka, det är skönt och jag känner igen mig i mångas beskrivning av hur naturen börjar betyda mycket, en lång vandring i skogen eller att sitta vid vatten i tystnaden.

En händelse som inträffat i mitt liv för en tid sedan har gjort att jag faktiskt vaknat upp ur min "slummer", en obehaglig händelse som jag inte ännu kan ta upp här men som både kom som en smocka rakt i mitt "duktiga" jag och som ett nödvändigt uppvaknande för det är massor i mitt liv som varit tokigt de senaste åren.

Utåt sett är jag en välfungerande (usch vilket uttryck) "duktig" (usch för det också) människa som klarar mer än de flesta utåt sett, men inuti är jag ofta en liten flicka som stretar på bara för att jag måste, annars rasar ju precis allt samman. Ett korthus har jag byggt mig och tappat bort mitt inre på något sätt. Det är ju för sjutton nu jag måste ta fram mitt "själv" igen... ett nygammalt "själv" kanske, den som får vara sårbar och be om hjälp ibland, inte klara allt så jäkla galant själv jämt.

Var börjar man? Jo lite har jag fattat... ett steg i taget...

Jag tycker om att läsa runt här. Många kloka tankar och mycket positiv anda. Vilken skön stämning här inne, det är fint det. Jag vill också hitta tillbaka, hitta rätt... tappade bort mig någonstans på vägen./Tilde

höst trollet

Åter slår det mig hur lika vi är.. När jag läser om den där långsamma tillvänjningen, det kunde varit min historia.. Hur alkoholen suddar i kanterna på känslorna, till man inte längre kommer ihåg, vad som suddats bort och varför..

Ibland är det som vissa stunder av drickande blivit så automatiska, att man överhuvudtaget inte reflekterade över om känslorna v a r inblandade.. Ungefär som Emil (han i Lönneberga ;-) ) säger om hyss: Det är inget man "gör".. De bara "blir"..

Jag tror som du, att man måste våga, även om man inte når ända fram varje gång.. För varje gång, når vi ju en bit längre..

Ha en bra dag Tildesyster! kram /trollis

Tilde

Jag tycker om att leva! Det är skönt att dricka te och läsa på forum. Det är skönt att tänka på människor jag tycker om. Skönt att ha många goda böcker här runt mig i sängen. Skönt att höra vinden från fönstret som är lite öppet.

Skönt att jag har gjort fint ikväll, att jag känner mig alldeles lätt i kroppen, att goda tankar kommer till mig och att bitterhet inte biter på mig...

Skönt att jag inte alls är sugen på att ha alkohol pumpande i blodet...
Skönt att jag fått så många människor jag bryr mig mycket om att följa här inne...

En skön natt önskar jag er forumvänner!

Tilde

Jag känner starkt att en ny känsla har infunnit sig.
Den har helt enkelt smugit sig på mig efter många aktiva, högst egenvalda val.
(ibland även mindre bra, valda av gammal slentrian)

Jag känner inte behovet av att döva någonting!!!
Känns som att jag har blivit frisk efter en lång tids dunkel sjukdom.

Den överhängande oro som skulle behöva dämpas, d e n känner jag inte i min kropp...

Det smög sig på mig det här
ja, succesivt
så infann sig känslan.

Faan vad skönt!

NyMan

Underbart att läsa! Är där själv en hel del, i den där känslan av att vara stark som en 1000-årig ek! Jag tror dock inte att känslan bara har smugit sig på dig, Tilde, utan du har nog jobbat fram den själv till rätt stor del. Inget skrämmer, allt är möjligt, livet är på riktigt!

Underbart!/NM

Tilde

Du har rätt, jag har jobbat fram förändring till stor del själv. Det stärker som du skriver.
Känslan förvånar mig ibland trots allt, det var så längesen jag kände mig så frisk i tanken...

Önskar dig och alla andra en harmonisk dag så gott det går veckan innan jul... finns ju risk för stress av alla slag ser jag när jag läser runt. Eftersom jag sedan länge förstått att jag helt enkelt inte gillar det sätt vi "firar" jul på så tar jag det oförskämt lugnt, jag skriver julkort för jag gillar att skriva och det är fint att "komma ihåg" de som kanske betytt något extra under året och visa det.

Pepparkakor och godis är också roligt... dofterna är fint, men stressen runt julklappar och mat i drivor med tillhörande dryck blir ...fel. Jag gillar inte att det ska vara så MYCKET av allt.

Jag märker att jag har förändrat mitt sätt att se på alkohol. Förut reagerade jag inte märkbart på att det var sprit vid jul eller vin till mat... (jag var ju ofta den som v i l l e ha vin!)
Nu, bara ett litet tag tillbaka ser jag vinet som något onödigt och just vid julen så tycker jag det är rent fel att ha alkohol... just för att julen alltid varit roligast för barnen, det är så mycket förväntningar på julen då man är barn, men det kan bli så illa också...
Jag har ju alltid vetat att en och annan kan vara den som drack för mycket vid sammankomster, men jag funderade inte vidare mycket på det. Det är en förändringsprocess i mig... en upplysningsprocess av något slag... (nyvunnen)

Jag börjar fundera mycket på det här dilemmat som ofta kommer upp här på Forumet. Just att har man en gång druckit "för mycket" under en viss tid så är man då för alltid fast i det dåliga sätt att använda alkohol. Är man inprogramerad på alkoholmissbruk? Då jag läser de som vet av erfarenhet så verkar det vara så, man är alltid i riskzonen.

Nu har denna känsla infunnit sig hos mig att jag VILL inte ha alkohol i min kropp, jag är inte sugen på att bli berusad och absolut inte känslan efteråt. Eftersom jag inte "förbjudit" mig att dricka så upplever jag mera att denna känsla infunnit sig, slängt sig på mig... eller bara enkelt, jag kom till insikt...
Det känns precis som om jag vänt blad i min stora livsbok... ett nytt kapitel... eller som jag blivit troende i en hast... Det är en lustig känsla... liksom porlande. Ja jag har nog läst det hos er andra... nån slags känsla av nyfrälsning. Den känslan kommer förståss inte att se likadan ut i evighet, men just nu är det fint i både kropp, knopp och själ.

Lite stress ska ju vara bra
men ta det lugn en stund då och då
stanna upp och lukta på vintern...

fast...

:) Igår kände jag konstigt nog vårdoft ute i dimman och fukten. Kändes hoppingivnade för en vårdåre som mig...

Allt gott till er alla!

vill.sluta

Beskrivande skrivet.
Fantastisk resa du gjort, är glad för din skull.
Lite avis, ja till och med det
Från hatte fnatte land..........
Kram/A

Tilde

...och mycket tacksam för att jag hittade Forumet och alla er!

God morgonkram!
Tilde

Tilde

i min tråd...
Tack ni fina!

Nu när julen nästan är över så känns det som en ingång till det jag alltid ser fram emot... att det börjar ljusna igen, så småningom börjar det lukta gott ute från jorden. Det är vårdoften jag far efter och jag vet att jag är tidigt ute, det är ju bara annandag jul :)

Jag ser med tillförsikt fram emot 2013, jag tror på att det blir ett bra år. På något sätt känner jag det som jag får en ny chans. Jag fick insikt 2012 och jag känner tacksamhet för det.

Jag ska göra mitt bästa 2013, för att fortsätta växa när det gäller min egen personliga utveckling, för att inte dricka alkohol eller vara ytterst måttlig (om jag vill och känner att jag klarar det). Jag ska göra mitt bästa för att göra bra val och för att vara sann mot mig själv. Alltsammans hänger ihop som en bisvärm hänger samman... sabbar jag i någon del så hänger det andra automatiskt med... allt följs åt.

Alla mina nyfunna människor här...
så glad för er
att jag kan gå in här och träffa er och växa med er.
Snart är det ett nytt år med nya möjligheter...
Vi gör det till ett bra år tillsammans!

Kram från Tilde

Vi ska göra 2013 till ett riktigt bra år. Nu har vi lärt oss massor, fått insikt som du säger. Vuxit. Allt hänger ihop. Vi kan. Vi har fått en ny chans. Så känner jag, det kunde ha gått riktigt tokigt. Nu ska vi inte förstöra för oss igen utan göra det bra!

vill.sluta

Du är en fantastisk tjej som fixar detta galant. Värre är det nog med en annan, men det värsta är att jag inte lägger så stor vikt vid eventuella misslyckanden med drickat.
Har du läst om vad jag har skrivit så ser du vilken kamp jag har haft/har efter alla diverse missöden i mitt liv.
Nu , med råd från er, tar jag det förhållandevis lite lugnare.
TÅLAMOD är mitt nya ledord.
Lite om julen........
Kul, massa med paket osv. Våran tvättmaskin brakade i onsdags. Köpte ny på juldagsrean. Våran fläkt över spisen var kajko, den fixade jag.
Våran nyinköpte luftvärmepump låter som ett reaplan...........

Har mitt underbara jobb med diverse saker att sköta.
Det visar sig att jag är byggets enda skyddsombud och har del i det som följer med det uppdraget.
Kommer vara med om en större riskbedömning med chefer, centermanager och företagshälsovårde i början på Jan.

Nyårsaftonen är i antågande, redan nu är jag inställd på att 2013 kommer bli vitt.
Vitt så det förslår.
Bla bla bla, sitter mest bara och skriver av mig nu.
Skall ut på resturang nu med familjen då det inte fanns någon "bra" mat hemma.
Skall upp 03:00 inatt och göra mig klar till jobbet.

Tilde du är en guldtjej hoppas du har någon som talar om det för dig OFTA!!!!!
kRAMAR!!!!!
//A

höst trollet

Ja, låt oss göra 2013 till ett NYTT, bra år för oss! (high five på det forumsyrran;-D )
Kram /trollis

Tilde

är bra som du skriver Andreas, att liksom bromsa in sig själv när farten, irritationen, hjälplösheten, rädslan, suget, lusten att dämpa springer iväg med en... att bromsa då.
Att hitta sätt att bromsa...
Jag har läst i din tråd visst har jag det och jag har sett din framfart och jag ser din goda vilja...
Du skriver att detta är något jag fixar galant, hoppas att jag gör det. Det är inte självklart vet du, för de dagar jag på senaste tiden skriver här är ofta då jag har massor av inspiration till livet och stor tilltro till framtiden...

Men det är också så att den livsviljan som jag hade förr, jag kan räkna tio år tillbaka, då livet var levande i sig och jag trodde jag var stabil, ja den livsglädjen har sett annorlunda ut ett tag. Det hände saker. Oro föddes som måste dämpas under en period. I och med den perioden så "tappade jag bort" glädjen och jag är ju inte ensam om det fenomenet. Det händer de flesta någon gång i livet, sen beror det ju på vad man gör med det.

Jag gjorde idiotiska handlingar som till stor del beror på det livet hade med sig, saker som jag inte var beredd på och som jag alls inte kunde hantera bra. Nu jobbar jag på att inte göra idiotiska handlingar mer utan att göra bra handlingar som kan stärka mig.
Jag känner inte som att jag klarar det här galant (men det är fint att höra ändå, tack) jag har åkt liksom jojo senaste året men jag har hittat tillbaka en bra bit i livsglädjens labyrint, ibland så åker jag tillbaka i nån slags tungt tänk men det går snabbare för varje gång att komma upp. Jag "gör på mitt sätt" i det här, jag tror vi alla har olika sätt att jobba vidare på det här vi skapat oss av dåliga vanor och dåliga handlingar.

Jag vill verkligen göra 2013 till ett bra år. Jag vill gärna det ska vara ett vitt år och jag behöver min inre motivation för att göra det bra och det är i den vevan jag tänker att alltsammans hör ihop. Mina tankar och mitt sätt att kunna hantera händelser och relationer, människorna runt mig och allt hör ihop. För mig är det lika viktigt med min inre utveckling eller vad man vill kalla det som att inte dricka vin i stora mängder... allt hör ju ihop. Hur som haver så är jag tacksam för det år som gick, det var ett uppvaknande för mig. Ett skitår på ett sätt men ett bra år för där väcktes jag och jag växer med uppvaknandet.

Jag tror den inre motivationen är grundplåten i det här "jobbet" och den kan se olika ut hos dig och dig och dig...

Santorini, du känns så stabil i din övertygelse, det sporrar mig, tack!

En bra sak med 2012 är att jag hittade in på Forumet och fick "träffa" er mina forumvänner.

Trollet du slank in här medan jag har skrivit, en kram till till dig och vi gör nya året bra tillsammans!
<3 <3 <3 ...

vill.sluta

Kommer bara på en glasklar sak att säga, även om du inte håller med i hundra tömmar-

- Galant!!!!!!

I rest my case, du är den klippan du alltid varit. Kommit på svaj lite under resans gång.
You are the one....................
//A

Tilde

Då jag har ensam vilodag idag hittade jag just en snutt på Svt play som jag gillade och kan tipsa om. Programmet heter "sverige" del 38 och det jag fastnade för var kvällens gäst Lars Lerin. Han pratar endel om sitt missbruk på ett som jag ser det ödmjukt sätt. Man blir aldrig färdig säger han. Och så är det nog... man blir aldrig färdig. En god kamp... kan man säga så? En god kamp som berikar livet.
Tips!