Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Min metod för att hålla mig nykter är att jag tar Antabus och Campral, Jag tar också sömntabletter Imovan vid behov. Antabusen är jag mycket noga med och tar 200 mg två gånger i veckan. Det räcker eftersom jag vet att effekten kvarstår länge när man tagit dem under längre tid. Jag upplever ingen ofrihet i att ta antabus snarare tvärtom. Två beslut i veckan håller mig nykter.
Jag går också ibland på AA och jag kommer att vara aktiv på nätet.

Min plan är också att jag kontinuerligt här på Forumet skriver om hur det går. Hur jag känner det att vara nykter. Och sedan göra en avstämning den 2/1 2018. Det vore trevligt om någon ville följa mig och kanske kan det jag skriver vara av något värde. Kravet på mig själv är att jag skall vara fullständigt ärlig.

Men jag vet att dagen kommer då det blir svårt. Dagen då min omprogrammerade hjärna vill dricka mot allt förnuft. Det gäller för mig att läsa varningstecknen. Känna igen när olusten börjar smyga sig på, när tillvaron börjar kännas trist, när irritationen stannar och när jag börjar ompröva mina alkoholproblem. "Det är inte så farligt!" "Jag har varit nykter länge nu" "Tänk vad skönt att slå sig ned med en öl och koppla av"
Irritation på en massa åtaganden som står i vägen för drickandet.

Ja, vad gör jag då, när tankarna kommer?. Går hit till Forumet och läser vad ni skriver, läser vad jag i dag skrivit, tränar, tar kontakt med min alkoholläkare, berättar för min sambo, går på AA. Ja, detta är vad jag skall göra!

Ikaros

Loffeloffe

Så genomtänkt. Du har ju berättat om dina svårigheter ofta här i forumet man kan ju lära sig en hel del av det.
Jag hade bestämt mig för att vara nykter ett år för ganska länge sedan. Sedan, när det var 4-5 dagar kvar och jag var ute på en resa med kompisar och barnen, en trevlig resa där det knappt dracks alls,knallade jag iväg och köpte en flaska vodka. Efter någon vecka eller två var jag fast igen om än på en blygsam "möjlig att mörka" nivå. Så idiotiskt!! Men kanske är en klokare nu? För ibland kan jag känna att det drar ner motivationen om jag "ändå kommer att åka dit igen". Jag får pröva Campar. Men sen vill man ju gärna... Jag vet inte. Bli ännu säkrare, sätta ett stort jävla hänglås över alltihop. Jo. Det är väl det vi så mycket önskar oss alla här på forumet. Gott nytt år alla! Det känns särskilt bra att säga det här!

Gredos

Gott nytt år och god fortsättning, Ikaros. Jag är med dig i det att försöka slå bort mörkret som finns där inuti alltid och jämt och förvägra den en röst. Nykter 2017, det låter bra det!

du känner så någon gång så skriv här innan du dricker.
Kanske kan vi då hjälpas åt? Tror vi kan hjälpa varandra
att inte ta återfallet.

Jag har samma problematik som Du har och jag tror
det är därav läkaren vill sätta mig på Campral på
livstid då jag inte har vardags suget utan får hjärnsläpp
och tycker att jag är nog värd att dricka nu vilket
leder till 7-8 dagars kraftigt drickande....

Med stora påföljder.. Ja du vet ju :)
Behöver ju inte förklara för dig.

Famiglia

Jag har läst många av dina inlägg och för mig gömmer det sig en otroligt klok man bakom ditt alias. Jag kommer följa denna tråd och kämpar med dig!

Tack alla.
Det känns stärkande med ert stöd och jag stödjer er av hela mitt hjärta. Vi är många som kämpar och har kämpat med denna sjukdom men jag tror inte att jag har fel när jag påstår att alkoholister är sensibla personer. Det verkar som att just känsligheten gör oss sårbara för det nedbrytande giftet.
Jag kommer att skriva här regelbundet och särskilt när jag börjar få för mig att jag kan dricka.
Ikaros

Jag har läst många av dina kloka inlägg här på forumet. Jag vill gärna ha ett nyktert 2017, och 18 o 19 me. Jag följer dig gärna och vi får hjälpa varandra när dom mörka dagarna slår sina klor i oss. Jag tar dock 24 timmars löftet om nykterhet, det känns mer överkomligt, men visst vore det härligt med en nykter framtid. Kram

Villvetamer

Så bra skrivet! Jag har oxå funderat på ett helnyktert år men är osäker på om jag klarar det. Vill gärna följa dig på din resa och på så sätt få inspiration och motivation men även bidra till stöd om jag kan. Håller tummarna för att du lyckas!

Jag är tjej på 27 år, har ett bra jobb en fin pojkvän och lägenhet och allt det där.

Jag har redan en depression och medicinerar denna sen 1 år tillbaka.

Men jag har ett problem och det är att när jag väl dricker så går det åt skogen.
Jag dricker alltid för mycke, jag får minnesluckor , jag utsätter mig själv för fara eftersom jag inte vet var jag är eller så.

Jag är i ett förhållande sen ca 4 år tillbaka, vi har toppar ovh dalar mest hela tiden. Och det har också varit slut. Ja ni hör ju.

Det har varit saker på min fylla som jag än idag tänker och ältar i princip flera ggr i månaden, men speciellt när jag nyligen druckit alkohol.

Jag har sjukt svårt att lita på människor överlag, inklusive min kille. Men det är massa små tjafs om olika tjejer och allt som ni säkert vet eller själva varit med om.

Ibland är jag så full så jag inte ens kommer ihåg hur jag tog mig hem, jag får för mig att jag gjort ngt dumt eller att någon varit i min lägenhet, vilket i sig är omöjligt. Och jag är bara dyngrak, jag gör inget dumt mot varken vänner eller kille.

Men jag tror inte jag har någon annan utväg än att bli nykter.
Jag vet inte när man klassas som alkolist, dricker ej dagligen men när jag gör det blir jag för full.

Vet inte vart man ska börja eller någonting , kanske någon kan hjälpa mig? Ibland känner jag att jag vill "unna" mig och så gör jag det och så är jag trött på jobbet och får ännu mer ångest. Sånna tillfällen jag skulle behöva bryta banan och önskar jag hade ngn medicin som hjälp för att inte kunna dricka.

Jag ligger här och kan inte sova, varav jag skriver och allt kanske inte är sammanhängande, ber om ursäkt för det.

Jag har inte druckit på 3 dagar nu, och jag vill verkligen sluta helt. Just nu, jag måste bli kvitt min ångest över gamla saker som kommer upp så fort alkohol är med i bilden.

Tack för mig för tillfället :) kom gärna med tips

Frihet

Du är alltid generös och välkomnande Ikaros och jag önskar dig verkligen all lycka med 2017. Låter som du har bra strategier och mycket vilja för att klara det, jag tror på dig! Och om det blir svårt snälla skriv här och ta annan hjälp!!!

Mick

Jag önskar verkligen på ett nyktert 2017 men är mer än jag vågar hoppas på då jag efter så många, många gånger misslyckats efter i bästa fall en månad i nykterhet, så jag tar en dag i taget.

Just nu känner jag en rädsla för suget och dom tankar som jag vet helt plötsligt kan komma, denna ångest och ibland rentav självmordstankar som kommer för mig efter ett återfall är något jag önskar så högt att slippa, jag ska ta hjälp liksom du Ikaros av detta forum och min sambo i den bästa mån jag kan, kanske behöver jag mer stöd som tex en läkare eller AA, antabus eller / och campral. Ensam är jag ganska chanslös.

Du har erfarenhet Ikaros, du har varit med betydligt längre än jag, det känns att det hjälper mig det jag läser i din tråd, vi ska följas åt här och hjälpa varandra när det behövs, och alla andra som kämpar oxå givetvis.

Mvh
Mick //

BElisabeth

Du är så jäkla stark. Själv känner jag att det är helt slut med ensamdrickande men jag vill gärna ta ett glas i sociala sällskap. Får se hur det går med det :-)

Elias

Har läst dina båda trådar och vill sälla mig till skaran som håller tummarna för ditt helnyktra 2017! Blir intressant att se vad du kommer att skriva den 2/1 2018, förhoppningsvis att det gått riktigt bra.Tror du har en bra plan när varningssignalerna kommer, bara du noterar dem.
Vill också tacka dig för ditt stöd i min tråd, det hjälper mig. Vit dag nr 4 nu...

Mick

Här finns många människor med lång erfarenhet av alkohol som gärna hjälper och stöttar dig.
Om du startar en ny tråd och skriver regelbundet där så kommer du att få många tips och råd.

Mvh
Mick //

Hej och tack alla för ert stöd.

Jag satsar som jag skrev på ett nyktert 2017 men jag tar ändå en dag i taget. Jag har kommit underfund med att framtiden är så bra inrättad att den kommer en dag i taget. Många gånger när jag tagit ett återfall har jag känt mig orolig för just framtiden. Den har då varit som ett hotfullt dunkelt moln över mig. Alkoholen har då varit "lösningen" trodde jag. Men i själva verket var det just den som var hotet.

I dag har jag känt mig orolig och lite tungsint. Men det är väl mörkret försöker jag tänka. Flaskan är dock nu väldigt långt borta. Ännu är alltså inte nykterheten hotad.
Jag känner med er som kämpar. När jag minns hur det är får jag en hård knut i magen. Men, vänner det går att vara nykter och det är viktigt att vara det för sin egen skull sedan får vinsten för omgivningen vara bonus.
Tacksam i dag för att jag slipper förgifta min själ.

Ikaros

BElisabeth

Om du äter antidepressiva så vet du ju att du inte bör dricka alkohol. Det ställer till i skallen. Och om du dessutom dricker för mycket så blir du helt körd. Alkoholen gör dessutom så dina signalsubstanser goes bananas när du äter antidepressiva medel.
Gör dig själv tjänsten att överhuvudtaget inte dricka.
Detta är inga pekpinnar. Inte alls. Bara krass verklighet. Jag har erfarenhet från närstående att det där med alkohol inte skall kombineras med antidepressiva medel.
Kram på dig!

levalivet79

Jag har läst din post och känner igen mig så väl i det du skriver.
Jag kan inte heller hantera alkohol, dricker för mycket och gör dumma, dumma saker på fyllan. Jag undrar hur mkt min kille måste tycka om mig att han står ut med mig. Jag har oxå lätt för svartsjuka och hittar på massa dumma anklagelser som saknar grunt.
Just nu på min tredje nyktra dag och känner mig stark och bestämd.

Hur länge har du druckit?
Vet någon i din omgivning om dina problem?
Styrka till dig som tagit steget att skriva här. Det hjälper mig så hoppas du kan hitta lättnad med.

Nyckelpigan

Håller med dig - jag satsar även på ett nyktert 2017, även om det är en dag eller en timme i taget. Du skriver många kloka inlägg och stöttar. Vi hjälps alla åt nu att låta detta år bli bättre än det förra! Kram

Nu när jag varit nykter ett tag börjar jag fundera på alla de gånger jag tänkt tanken : "Aldrig mer.!" Många, många, gånger har jag ärligt velat det.

Men då har tungan varit fäst vid gommen och jag har befunnit mig i en tvångströja av ångest. Minnet av i går suddigt och flyktigt. Vad har jag gjort? Plånboken, fan plånboken. Upp ur sängen, händerna skakar, se där ligger den. Kreditkorten kvar. Vad skönt. Men vad är mobilen... osv osv. Men se där i kylskåpet två starköl! En gudagåva. Jag slickar i mig dem. Lugnare. Nu klarar jag att gå och köpa några 3,6-or. Ja men, va fan. Jag blir nykter på måndag. Sedan 3,6 or och krogen. Och uppvaknande en vecka senare. Sjukhussäng, sönderslaget ansikte och vad fan är jag. I bästa fall tårar och stesolid.

Ett scenario som inte varit verklighet bara en gång.

OCH sedan nu. Jag mår bra, har hämtat ett av barnbarnen som varit i vår stuga på landet. Gnistrande vacker vinterdag. Harmoni. Alkoholtankarna långt borta och jag tänker: "Varför?" En tanke som jag också haft många, många, gånger. Något svar har jag aldrig hittat utom det att jag är alkoholist. Att jag kan hamna i situationer och sinnesstämningar där mitt förnuft inte styr. Då tappar jag helt enkelt kontrollen.

Ja, detta är mina reflektioner nu när jul- och nyårshelgerna är till ända och jag inlett mitt nyktra 2017 som jag tidigare nedskrivet här. Det hjälper mig att avge det löftet. Hjälp har jag också av alla er här på forumet.

Ikaros

Vaknade i dag och kände att tungsinnet lämnat mig. Livet är på väg tillbaks och jag känner att det ljusnar. I dag skall jag träna och ha en telefonkontakt med min alkoholläkare, som för övrigt konkret räddat livet på mig en gång. Alkoholen är mycket långt borta. Ja, i själva verket har jag inte känt något sug på över två månader men det är ingen nyhet för mig.
Det verkar alltså som min hjärna är inne på ett bra spår. Förmodligen överskattar vi alla förnuftet eller den medvetna tankeprocessen bakom vilket känslor och styrsystem döljer sig. Att förstå sig själv på djupet är mycket svårt för att inte säga omöjligt. När vi alkoholister går emot vårt förnuft och våra egna värderingar är det nog så att vi följer ett spår som finns där i dunklet.

Ja, detta om detta. Skönt att må bra. Livet har varit generöst mot mig det enda undantaget är alkoholismen och den är det möjligt att hålla i schack.
Jag tänker gärna på alkoholismen som en allergi. Och det är klart att om jag vore allergisk mot choklad skulle jag nog ibland längta efter det och känna ett sug. Förmodligen förstärkt av det faktum att jag inte kan eller bör äta det.

I oktober förra året var allt mörkt för mig det var som livet tappat sin mening och nu har det vänt. Fantastiskt, något att minnas och dela med sig av till andra. Det finns en väg ut ur mörkret och för oss alkoholister är det nödvändigt att vara nyktra för annars hamnar vi i diket.

Ikaros