Hej alla,

Jag hade en användare här för några år sedan, men skrev inte just någonting. Jag är 33 och har egentligen hela mitt vuxna liv haft en obra relation till alkohol. Jag insåg ganska tidigt att jag ofta blev fullast eller i alla fall gjorde olämpliga grejer på fester, vilket ledde till att jag började dricka själv ibland. Men har alltid umgåtts i sällskap där det gått bra att festa mycket och hårt. Sedan har jag alltid varit relativt högproduktiv så livet har rullat på. För fem år sedan träffade jag mamman till min son (han är nu 2,5). Hon insåg efter en tid att jag inte kunde sköta alkoholen så bra och ställde ett ultimatum, sluta supa helt eller så var förhållandet slut. ...tyvärr resulterade det i att jag började dricka mer i smyg, när hon reste bort - eller när jag reste bort (gör en del jobbresor och sådant). Och eftersom det var längre mellan gångerna blev det viktigare att bli skitfull varje gång. Skriva till folk på fyllan och vara jättekonstig eller jobbig, minnesluckor, the works. Och tiden mellan fyllorna (som ändå kunde vara ganska glesa) har det alltid funnits ett sug, jag har planerat hur jag ska dricka och tänkt väldigt mycket på det. Det har kanske inte varit bra, alls, men livet har funkat. Förutom då att jag mått allmänt dåligt i mig själv, känt mig falsk och så vidare. Så för en dryg månad sedan sa jag till min sambo att jag vill separera...

Jag var orolig för att mer egentid skulle innebära mer alkohol, men kände ändå att jag inte var lycklig där jag var och var tvungen att göra något. Tyvärr fick jag ju rätt i det. Jag har varit full de flesta kvällar jag har varit själv den gångna månaden (har ju sonen halva tiden och lyckas ändå bra med att inte dricka när jag har honom (även om det har hänt, men då har det ändå varit ganska lugnt). Och de två helger jag varit själv har jag nästan varit full hela dagarna, oftast för mig själv också, även om jag har ett par vänner som jag träffat vid något tillfälle (och som också har tvivelaktig relation till spriten). Sen förra söndagen kände jag att nä fan, det här går inte. Så jag bestämde mig för att inte dricka själv, inte dricka då jag har jobb eller liknande dagen efter och inte dricka om jag har sonen. Sen blev jag sjuk. Det var rätt praktiskt, lätt att hålla sig nykter om man har feber. Och efter det hade jag sonen i helgen och vi åkte pulka och what not. Också lätt att hålla sig nykter. Även om jag kände mig ensam och ledsen på kvällarna sedan han somnat.

Sen vart det i måndags. Och plötsligt när jag satt på jobbet kände jag att FAN vad nice det vore med vin. Så jag blev full själv i måndags. Och så igår träffade jag en gammal polare som jag pluggat med förut och är på besök i stan. Vi gick ut och drack en del öl, men jag kände att jag ville stressa hem, för jag hade vin kvar i dunken som jag kunde hälla i mig. Vilket också blev så. Inte jättemycket, faktiskt, men så jävla onödigt och dumt.

Jag kommer följa med sonen och mitt ex till hennes mamma över jul, det var liksom bestämt sen innan och vi är inte ovänner eller så, så det känns rätt bra, kommer vara lätt att hålla sig nykter. Men sen är jag tillbaka till mellandagarna och jag vill verkligen inte vara bli full den 27e liksom. Har även tagit kontakt med hälsocentralen och ska träffa nån för ett första samtal, inte bara om alkohol utan om ev depression och så också på morgonen den 27e... Det känns bra. Men jag vill inte fortsätta ha det så här. Och tänkte att va fan, det är många som skriver fint och bra saker här. Det kanske är en bra idé att skriva om hur det är...

linus

Tack för att du delar med dig av dina upplevelser Monday! Och rent krasst, magen mår inte så bra av att dricka heller, så jag vet inte om det kommer bli så jäkla mycket fler toabesök ändå. ...och om det blir det tror jag nog att jag kan överleva det. :) Men jag kommer fortsätta uppdatera här, med förhoppningsvis positiva besked!

Karin, ja, det släpper onekligen upp en ångest en burit på ett tag. Ångest, skam, skuldkänslor eller rätt och slätt sliten eller helt ofokuserad... dålig kod. Det var faktiskt att jobbet blev lidande som fick mig att ta itu med det här just nu. Jag trodde jag kunde skjuta det på framtiden och hantera mitt mående i övrigt först, men jag insåg att det här är på väg att barka i en dålig riktning. Jag hade ett professionellt riktigt bra år bakom mig i höstas men insåg allteftersom att jag fick mindre och mindre vettigt gjort. Jag har "kommit undan" med det rätt bra, för jag har ändå kunnat hålla den dagliga ruljansen väl fungerande, och vara kreativ och inspirerad på möten och så, men så fort jag satt mig vid mitt skrivbord för att åstadkomma något mer långsiktigt har det varit tvärstopp. Nu har det kommit till en punkt att jag måste leverera lite grejer, snart, för att kunna ta tillvara på en karriärmöjlighet som dykt upp pga att jag faktiskt gjort ett riktigt bra jobb tidigare. Jag insåg att tiden krymper, men inget händer, och då vart det som droppen som fick bägaren att rinna över och mig att ta beslutet.

linus

Det är bara jag och två andra på min arbetsplats idag. Folk är lediga eller jobbar hemifrån etc pga helgerna. Dessutom är det halvdag. När kom till fikarummet för att luncha satt de andra två med en flaska O.P. och skålade in helgen och frågade om jag ville göra dem sällskap. Jag tackade nej och det kändes inte det minsta jobbigt. Nästan komiskt däremot, på den nivån brukar det absolut inte vara här, men när jag nu äntligen bestämt mig för att skärpa mig så var det tydligen läge. För ett par veckor sedan hade jag med glädje tackat ja...

Karin01

Starkt att du stod emot.
Hur mår du idag och hur känns det inför helgen?

linus

Tack! Jo, jag mår bra. Jag fyllde år igår och hade födelsedagsfika här. Det var mycket trevligt. Ett par som också har små kids i ungefär samma ålder som min son stannade även på middag och det var på det hela taget en väldigt lyckad dag. :)

Jag har inte haft något alkoholsug sedan jag drack senast, den 2a. Däremot är jag rastlös och lite okoncentrerad. Men jag mår ganska bra ändå och känner mig typ glad. Om jag följer mönstret från senaste veckorna så kommer jag börja bli riktigt sugen imorgon/övermorgon däremot. Så det är bara att stå emot.

linus

... är sådär. Jag tog mig samman och drog iväg till gymmet på lunchen idag. För första gången på en evighet. Fy huggarns, det var tufft. Jag kände mig svag, blev snabbt andfådd och hade dessutom dålig uthållighet... Nåja, det är som det är och det finns väl förklaringar till det. Bara att bryta ihop och komma igen och sikta på 2-3 vita dagar till nästa gympass, istället för att vänta 3-4 blöta veckor innan jag tar det.

I övrigt har det gått bra. Inget alkoholsug att tala om. Jag är jäkligt trött, men känner att allmänkoncentrationen är lite bättre. Mitt tålamod är däremot sorgligt dåligt...

Helgen som kommer nu ser jag som ett risktillfälle. Jag är själv och har än så länge inga planer. Har försökt kolla runt lite om någon vill göra något, men det är trögt... vi får se vad som händer, men jag är säker på att jag behöver ha aktivitet för mig åtminstone en del av helgen. Samtidigt har jag inte riktigt ork att träffa allt för mycket folk just nu, så jag får jobba på balansen... tror jag ska se till att måla en vägg hemma som har behövt åtgärdas en längre tid.

Ta hand om er alla kämpar! Ny vecka idag och som den riktiga omstarten efter helgerna för många av oss!

linus

Tackar som frågar Karin! Jo, det går framåt ändå. Jag har lite bättre styrfart den här veckan och får en del gjort ändå. Även om jag fortfarande skjuter riktigt tunga arbetsuppgifter framför mig... Hur går det för dig?

I övrigt är jag jäkligt trött och har en obarmhärtig träningsvärk, men känner mig vid någorlunda gott mod. :)

linus

Ganska bra! Eller, lite både och. Jag har inget stort alkoholsug alls, så jag är faktiskt inte så orolig för att trilla dit nu i helgen. Däremot är det här ett typiskt tillfälle då jag tidigare hade supit ganska hårt i ett par dagar och jag har ännu verkligen inte lärt mig vad jag ska göra istället. Visst, det ska bli skönt att inte vara bakis och jag har en del grejer hemma jag tänker fixa. Och jag ska träffa en gammal bekant över ett fika på söndag, men jag känner mig verkligen inte sugen på sitta hemma själv ikväll och glo på TV och tycka synd om mig själv. Det är som inte min grej riktigt... Förut, när jag hade varit full när jag gjort precis det så hade jag inte alls känt att det är... inte vad jag vill egentligen. Aja, det är som det är och det blir nog en helt okej helg ändå. Kanske ska unna mig lite ost och kex? Inte så dumt!

Vad fin du är som följer upp och frågar hur det är Karin! Hoppas du har en bra helg att se fram emot!

linus

...för plötsligt blev jag svinsugen på bli full. Är väl iofs så att jag snart slutar jobbet för dan och jag är själv hemma utan måsten. Men ändå. För 20 minuter sedan kändes det helt orimligt att jag skulle vilja dricka alkohol på många veckor. Jävla skithuvud man har. :@

linus

... ja jag blev ju full igår. Skrev konstiga och olämpliga saker till någon... Va fan?! Jag blir så besviken på mig själv.

Tyvärr kan det svänga om på en sekund i hjärnan.
Konstig kroppsdel det där....

Tror dock att det bästa är att ställa sig upp direkt
efter ett återfall.

Kram

Nyckelpigan

Det som hände har hänt, ta lärdom av det och upp igen! Det är så lätt att tycka man är misslyckad och då ta till sin "tröst". Stor kram

Karin01

Känner så väl igen mig. Man ropar hej och sen vaknar man och undrar vad fan som hände.
Jag ska inte förminska dina känslor just nu, men det som hjälpt mig enormt är att så många här inne bara hejar på för att man ska ta nya tag, och precis det kommer du göra. Bakslag kommer och du klarar av dem.
Stor kram!

linus

Tack Monday, Nya tider, Nyckelpigan och Karin! Det känns väldigt bra att få pepp och support även när man är besviken på sig själv! :)

Jo... man undrar ju vad fan som hände... upptäckte när jag vaknade upp (i soffan) att jag hade skrivit med flera personer som jag inte hade något minne av... Sista meddelandet i en tråd var: "Gå och lägg dig Linus." Jag minns inte ens att jag börjat skriva till henne. Dessutom var jag bjuden på födelsedagsfika hos henne idag. Så jag tvingade mig att läsa tråden. Det började helt okej men sen vid någon viss fyllenivå så tappade jag koncepten helt och skrev en del helt olämpliga saker. Va fan är det för fel på en?! Nåja, jag ringde henne i förmiddags och bad om ursäkt och det gick bra, så inga broar brända i alla fall...

Hur som helst så åkte jag iväg till fikat. Hon bor nästan 1,5 mil från mig och jag övervägde först buss eller bil, men bestämde mig för att jag behövde frisk luft så jag äntrade järnhästen och trampade iväg. För ett så hurtigt beteende blev jag belönad med strålande sol och en kanonfin vinterdag. Bra beslutar lönar sig. :) Det var trevligt att komma ut lite och träffa en del folk, även om hemresan var förjävla kylig och mina stackars fossingar har ännu inte riktigt tinat upp. Men jag unnade mig en omväg förbi Max och fick med mig ett burgarmål och en extra stor läsk hem. Jag hade kanske mått ännu bättre av en fräsch sallad, men man får välja sina strider...

Nu är jag nyäten och känner mig nästan som folk. Tack igen till alla som stöttar och skriver fina och smarta grejer! Kram

linus

...imorse för att det skulle bli en tvådagars. Det kändes väldigt nära. Men det gick över lite efter ett tag och när jag sedan kom ut i den härliga vinterdagen släppte suget helt. Just nu känner jag mig inte alls sugen på dricka, vilket är bra. Däremot blev jag som nedstämd när jag kom hem igen... aja, det är väl som det är.

Tyvärr sjunker seratoninhalten drastiskt av A men om du inte fortsätter nu så balanserar du det snabbt igen :)
Bra gjort! Dels att inte dricka idag samt att ringa och be om ursäkt.
Fint och starkt gjort ... :)

Ja vad blir det för fel på oss när vi får i oss A?
Man kan ju bli som en helt annan människa.
Obehagligt.

Famiglia

Grymt av dig att du tog tag i misstagen och bad om ursäkt, starkt jobbat! Det är fan inte lätt att ta tag i det så som du gjorde, jag hade förmodligen dragit täcket över huvudet och kört en tvådagars... Att vi trillar dit igen och igen hör nog tyvärr till. Även om vi mår kass av det tror jag även att det kan göra oss ännu starkare att fortsätta vår resa mot ett vitare liv. Men hjärnan är en märklig jävel, att det kan svänga så fort är helt sjukt. Önskar dig en trevlig kväll och kämpa på!

Karin01

Underbart att du bad om ursäkt samt cyklade iväg för att möta dagen.
Jag hade nog gjort som Famiglia här ovan, men du visade prov på karaktär.
Du är grym!

linus

Tack så mycket! :) Jag känner mig inte så särskilt grym egentligen, men det är klart att mycket ångest släppte av att göra "bra" val. :) Jag fortsatte lite på den vägen idag och åkte ut till en sjö några mil från där jag bor och där de har plogat upp en lång isbana. Så jag trotsade de 15 kallgraderna och åkte 2 mil långfärdsskridskor i strålande solsken. Drack lite kaffe i en snödriva och köpte en korv av några som ställt ut en vagn mitt ute på banan. Som balsam för själen! Sen hade jag planerat in att träffa en gammal bekant för ett fika nere på stan nu på eftermiddagen (jag försöker både komma ut och träffa folk rent allmänt, men även återbygga det ganska levande umgänge jag hade för 5-6 år sedan), men tyvärr ställde hon in pga inringd till jobb. Det är ju inget att säga något åt, men precis som igår så känner jag mig ledsen och nedslagen såfort jag kommit hem, trots att jag har haft en riktigt bra dag so far...