..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

Rödvinsbrässerad högrev är gott! Jag köpte 2 kilo inför helgen med planen att göra köttgryta utan vin i, eftersom risken är mycket stor att det annars blir vin i kockan också!
I vilket fall kom jag fram till att jag vill ha vin i maten och sa det till maken..Sa att jag köper en flaska så kan han dricka till maten av det som inte går i matlagningen. Då frågade han om jag tror att vi kan köpa hem en bag och dricka "lagom" ur den. Alltså att vi skulle ha hemma. Jag sa NEJ och att jag kan inte dricka lagom, jo kanske några gånger men sen är jag tillbaka. Ok svarade han. Möjligt att jag övertolkar men jag tycker mig se att det är jobbigt för honom att inte ha vin hemma. Saken är den att jag tycker att han är mer fixerad vid att dricka än jag är. Han dricker oftare men inte alltid stora mängder. Jag har många gånger sagt ja när frågan om att köpa vin på fredag kommit fast jag lika gärna varit utan. Det har att göra med att jag har svårt göra honom besviken. Det här är förmodligen mest i mitt huvud även om det delvis stämmer. Jobbar med att ta egna beslut. Det var en fråga om vi skulle ha vin hemma och jag sa att jag inte vill. Det var inte en begäran som jag nekade och kanske orsakade besvikelse. Fan vad bra jag är som klarar att sortera ut det här!

..Så kom frågan om att köpa hem vin kl 18 ikväll lördag, så det gick ändå inte. Maken var klockvill och trodde systemet var öppet. Jag är tacksam att det är stängt för då kan jag inte ändra mig angående vinet ☺

...det du ☺
vin är den stora vanan....Och tätt förknippat med mat. Men stor varningsflagg på inköpet av högrev! Men värre vore om jag köpt musslor, för de bara måste kokas i vitt vin...Och sköljas ner med mera vin.
Så i sammanhanget var högrev mindre farligt ty det kräva icke nödvändigtvis vin ☺

linus

Jag kan komma på mig själv att fokusera sjukt mycket kring alkohol i vissa perioder och liksom "komma in" på alkohol i alla möjliga konversationer... Dessutom är ju vanans makt enorm. Och klart att det är nice med god mat och gott vin, bara om det inte vore för att det blitt för mycket av det goda på olika sätt... Fint att du är så pepp Hjärnklar, jag blir glad av att läsa hur du skriver! :)

Linus! Vad glad jag blir att du blir glad av det jag skriver och att du talar om det för mig! ☺

MM Jag håller inte med om att matlagningsvin går lika bra, jag har provat för några år sen. Men du har säkert rätt i att det inte är lika gott att dricka ?

Har under lång tid ätit antidepressiva som hjälpt till viss del men långt från fullt ut. Träffat vettig läkare idag och byter medicin. Jag tänker att kommer jag ur eländet utan att triggas för mycket uppåt släpper en del sug. Pratade om alkohol också och det kändes bra.

Idag är det 28 dagar sedan jag drack alkohol senast! Inte en enda morgon har jag vaknat med dålig smak i munnen, lätt huvudvärk och en seg känsla i kroppen! Jag har kunnat svara ja på frågan om skjutsar. Jippiii mig!!

Ja, bra jobbat. Skönt att du får stöd och att du är ärlig mot läkaren.

Hej! Vad roligt att logga in och så har jag fått ett anrop från dig! Jag säger, skriver, som så många andra härinne att det är skönt att inte vara ensam. Att läsa en och flera gånger i andras trådar är väldigt givande och ger mig en del att tänka på. Som till exempel det här med att kunna dricka "normalt", vad är det egentligen och är det något att sträva efter? Jag vet inte vad jag själv tänker, största och klokaste delen av mig själv säger att jag aldrig kommer att kunna förutse när det blir onormalt igen, att det för de flesta verkar gå bra en, två och flera gånger innan det till sist inte går bra längre. Varför skulle jag vara annorlunda? När jag tänker tanken att begränsa mitt drickande enligt olika regler, typ antal tillfällen, antal enheter, så slår jag bakut. Jag blir trotsig! Då tror jag att jag har lättare att leva med att avstå helt. Men nog sjutton pockar det på ändå. Dessa högrevstankar, inte går det att laga högrev utan att rödvinsbrässera...jag kan inte släppa det...trodde jag hade bestämt mig för att göra gryta utan vin..men kvar i kylskåpet ligger 2 kilo kött att tillaga. Mums att dricka ett fylligt vin till det. Jag pratade med maken om min mat/drycklängtan och han föreslog att vi skulle köpa 2 flaskor, en del till maten och resten i oss. Jag sa att jag tycker det är en bra idé men att vi nog ändå bör avstå. Vi har ju pratat om att inte köpa hem slentrianmässigt och visst är gryta och vin gott, men som vi båda kom fram till så är gryta och vatten också gott. Men den delen av mig själv som vill dricka vin sitter nu och surar och skriker rätt högt att hon är" besviken, varför måste du vara så jävla präktig för och bestämma dig för sånt där elände. Jag vill ju ha vin"
Tänk vad roligt man kan ha med sig själv och sina tankar....
Jag fick en ny medicin i veckan, och bestämde mig en gång till för att fortsätta vara nykter för att kunna säkerställa om och i såna fall vilken effekt den har på mig-utan alkohol i systemet och den bakisseghet som kommer med drycken. Fascinerande att resonera så klokt som jag gör och ändå som sagt vara sur på mig själv! Jag kanske har många personligheter...

Nu har jag en ny medicin som jag håller på att ställa in, jag har bestämt mig för att vara nykter under den fasen för att göra en rättvis utvärdering.

Mags

Av någon anledning så känns det så himla skönt att finna fler socionomer som har samma problem med alkoholen som jag. Å ändå tror jag att det är jättemånga inom vår yrkeskår som dricker för mycket så jag borde inte bli överraskad :). Min överkonsumtion har gått hand i hand med stress och tyngd på jobbet. Sedan har alkoholismen fått ett "eget liv" så som det ju blir om man övar på att dricka tillräckligt ofta och mycket.... Jag börjar idag om med nykterhet efter en dekadent all-inclusive semester å ett naivt försök att dricka "lite vin" igår kväll. Känner mig oerhört trött på denna kidnappade hjärna! Tack för att ni delar med er så jag blir peppad.

...på den 31:a drack jag vin igen. Har ju lixom laddat för det ett tag vet jag, och haft diskussioner i mitt huvud om det är smart eller inte att dricka. Hittills har ju den kloka delen av mig vunnit. Det var ett aktivt val, jag formulerade klart och tydligt att "ikväll vill jag dricka vin". "Det vill jag också", svarade maken med eftertryck. Han skulle köpa 3 flaskor, kom hem med 4. Middagen lagade han, så jag drack vin utan att det var högrev till :)
Första klunken var smakrik, rätt kärv beska och jag kände att "jo men det här är ju relativt gott"-alltså inte JÄTTEgott utan bara helt okej. Drack före mat, under mat och efter mat. Sen fick jag bara tvärnog, var trött och kände mig lätt illamående så jag lämnade ett halvt glas. Maken var också trött, så vi la ner båda 2. Och vet ni...det är kvar 1 och 1/3 flaska, jag drack alltså en flaska vilket jag brukar tycka är okej även om jag ska jobba dagen efter-förutsatt att det är utspritt på flera timmar. Men...när jag vaknade på småtimmarna (sömnen var ytlig) hade jag äcklig smak i munnen, viss tyngd i skallen och svag i benen. Plus att jag var hungrig. Så jag gick upp och borstade tänderna, drack och värmde middagsrester, vilka var lika goda som igår.
Tog ett par chokladbitar ur chokladasken jag köpte igår när jag var och handlade, julgodiset slumpas ju ut på butikerna. "Finchoklad"" men lika sockerstinn och fet som vanlig, billigare, dito- "fulchoklad". Ungefär som vin, "finvin" är lika berusande och skadlig som "fulvin"

Jag tror att jag drack för att övertyga mig om att beslutet att avstå är helt riktigt, påminna mig om den seghet jag känner idag. Att gå in på fejjan och se bekanta vara på utflykt, checka in på träningsställen, badhus med barnen redan vid tiosnåret fick mig att inse klockan 12...att den här dagen även den kommer att gå i seghetens tecken. Inte många knop kommer bli gjorda. Den nya medicinen har fått upp mig ur värsta svackan, jag har kommit på mig själv med att gå runt och le och småskratta ett par dagar, jag har städat och donat och tagit itu med saker som legat sen i oktober. Så dagens trötthet beror inte alls på depression utan bakfylla. På bara en flaska vin. Jaa, på bara en. Jag brukar dricka betydligt mera, men efter en viktminskning tål jag betydligt mindre än förut.

Hade jag levt ensam hade jag troligen inte druckit vin igårkväll, jag hade troligen inte heller hamnat i situationen med alkoholproblem. Vi har en etablerad vana, jag och maken, som jag beskrivit förut. Så att köpa hem igår var inget svårt beslut att få igenom. Men det positiva i det negativa är att även maken känner av vinet från igår, han drack väl 1 1/2 flaska, priset han betalar idag är att den manliga förkylningen som han lidit av har återkommit med buller och bång samt gett honom halsont. Detta konstaterade han själv utan att det var jag som lirkade och fick fram det.

Sååå...nu har jag kvar vin...tänker jag dricka det? Nej, det ska ner i högrevsgrytan. För idag tror jag att jag ska köra över den delen av mig som skriker "hämtmat" och göra iordning en gryta som får puttra medans jag tittar på dåliga serier!

Ha det gott alla finingar och goa människor!

Ja, jag tycker också det är skönt att finna fler som "borde veta bättre". Men så tror jag mycket av skammen kommer från synsättet att alkoholproblem enbart är ett beteendeproblem. Sen länge är alkoholism klassat som en beroendesjukdom, "godkänd" av WHO. Därmed tycker jag att all vård och behandling borde övergå till hälso-och sjukvården. Men av hävd är ju alkoholproblem "tillhörande kommunens nykterhetsvårdsnämnd" och som jag skriver, med tyngd på beteendet hos individen.

Stress och tyngd på jobbet, enorm stress i privatlivet utöver det. Klart som korvspad att alkohol är en lösning.
Har du någon egen tråd Mags? Jag kollade efter den men hittade inte. Skriv gärna här, jag tycker om att ha en dialog!

Mags

Sedan 2/1 men kommer nog börja på en ny vilken dag som helst. Kämpar en del med vad som är vad i mitt drickande just nu och har ett större behov av att läsa än att skriva. Har haft några veckor av drickande som inte urartat men samtidigt ser jag att det är en lek med elden. Någonstans inom mig vet jag att jag passerat en gräns där alkoholen är överordnad umgänget och skrattet. Så vill jag verkligen inte ha det men tvekar inför att göra "fotarbetet". Så just nu sorterar jag; tankar, känslor och insikter. Jag har ett mycket fint privatliv nu efter att ha levt mer än 20 år i kaos som medberoende till andra alkoholister. Å då klarar jag inte av att vila i lugnet utan skapar eget kaos...suck!

Känner igen beteendet. Kör 30 dgr till nu så ska du se att du mår ännu sämre efter 1 flaska. Det läskiga är att det är det som är normalt! Inte att vara lite lätt bakis efter två flaskor. Kör vidare nu, det är lätt att halka tillbaka i ovanorna.

Tänk att andra finner MIN tråd intressant! Det säger en hel del om betydelsen av att vi alla finns här. Jag har läst och läst både tidigare, men framförallt senaste veckorna. Jag känner också igen mig, inte i allas beteende men i mycket av tänkandet och upplevelser. Så bra att vi kan ge varandra något!

Grytan blev jättegod! Och vet du vad NyaTider, vi hade kvar 1/2 flaska sen i julas då jag bestämt sa att jag inte skulle dricka mer. Den flaskan hittade jag när jag plockade fram vinglas i fredags, sparade och hällde ner i grytan i lördags. Lämnade motsvarande en halv flaska vin i (av det fräscha) det fall maken skulle vilja dricka till maten, men han ville inte! Så vi har kvar vin som jag ställt intill spisen, självsäker på att det ska ner i nästkommande gryta.
Men nu när jag skriver, inser jag att jag ska ta och hälla ner det där i en plastpåse och lägga in i frysen, för det är ingen bra idé att ha det flytande!

Vet inte om jag ska testa att dricka igenom om 30 dagar, vore rätt intressant att ta reda på om det är sant som du skriver Sisyfos att jag skulle må ännu sämre då. Intressant men just nu inte lockande!

Nu är det dags för kaffe! Var rädda om er alla!

Ha, ha, som den beroende person jag är kan jag inte låta bli att fundera lite över ändå om det finns några procent kvar i fryst och micrat vin... tror inte jag skulle testa, men man vet aldrig.
Och 30 dgr till kanske inte är helt tillräckligt för att få den riktiga eländes effekten av en flaska.
Men sen, illamående, huvudvärk etc som sig bör.
En nackdel till med att ha varit där med ökad tolerans är att det gick väldigt fort att träna sig tillbaka till toppform måste jag säga. Kör på nu lite till och bli än mer "Hjärnklar" - det är en skön känsla när dimman lättar.

Jag tog aldrig reda på om vinet skulle klara infrysning samt upptining i Micro. Sparade istället vinet eftersom jag hade mer kött att tillaga (för lite lök hemma att tillaga allt i helgen). Igår var jag väldigt trött, sov länge och var sen på samtal hos min prattant. Egentligen orkade jag inte åka och handla mat som jag tänkt, ville helst åka hem och sova. Men maten hemma var slut, slut på riktigt alltså. Fanns ingenting att laga mat på och resterna uppätna. Så jag pressade mig och fixade inköpen. När jag kom hem ville jag dricka vin. Sa till mig själv att det finns nog andra sätt att varva ner på. Varför det undrade jäveln på axeln, vin är ju gott och det är inte så mycket kvar så att det kan bli för stor berusning. Okej, sa jag och hällde upp ett glas vin.
Maken kom hem och jag hojtade till honom i hallen att nu kommer du tro jag är klart alkoholiserad, men jag sitter bara och tar ett glas vin för att det är gott och jag är svintrött (glad ton i rösten). Visst, visst du är en alkis svarade maken, bara jag får ett glas jag också. Han fick ETT, sen uppmanade jag honom att ta en whiskey istället så jag fick behålla vinet själv. Han tog sig en whiskey och sen den skvätt av vinet jag hade kvar.
Summa sumarum drack jag 3/4 flaska och sen la jag mig tillrätta i hans famn och såg ett avsnitt av en serie vi följer, höll nästan på att somna. Gick och la mig 19:30 och har sovit till 8:30 idag. Fortfarande rätt mosig.
Nu tror jag inte att det är vinet i sig som orsakat att jag sov 13 timmar. Snarare att jag var übertrött och valde att dricka vin för att minska på varvtalet. Vinet gjorde att jag fick fram tröttheten. 3/4 flaska är ju faktiskt ingenting, det tänkte jag igår och tycker fortfarande idag. Men varför är jag då vinseg? Eller är jag sömnbakis, eller en kombo?