Hej alla,
Jag hade en användare här för några år sedan, men skrev inte just någonting. Jag är 33 och har egentligen hela mitt vuxna liv haft en obra relation till alkohol. Jag insåg ganska tidigt att jag ofta blev fullast eller i alla fall gjorde olämpliga grejer på fester, vilket ledde till att jag började dricka själv ibland. Men har alltid umgåtts i sällskap där det gått bra att festa mycket och hårt. Sedan har jag alltid varit relativt högproduktiv så livet har rullat på. För fem år sedan träffade jag mamman till min son (han är nu 2,5). Hon insåg efter en tid att jag inte kunde sköta alkoholen så bra och ställde ett ultimatum, sluta supa helt eller så var förhållandet slut. ...tyvärr resulterade det i att jag började dricka mer i smyg, när hon reste bort - eller när jag reste bort (gör en del jobbresor och sådant). Och eftersom det var längre mellan gångerna blev det viktigare att bli skitfull varje gång. Skriva till folk på fyllan och vara jättekonstig eller jobbig, minnesluckor, the works. Och tiden mellan fyllorna (som ändå kunde vara ganska glesa) har det alltid funnits ett sug, jag har planerat hur jag ska dricka och tänkt väldigt mycket på det. Det har kanske inte varit bra, alls, men livet har funkat. Förutom då att jag mått allmänt dåligt i mig själv, känt mig falsk och så vidare. Så för en dryg månad sedan sa jag till min sambo att jag vill separera...
Jag var orolig för att mer egentid skulle innebära mer alkohol, men kände ändå att jag inte var lycklig där jag var och var tvungen att göra något. Tyvärr fick jag ju rätt i det. Jag har varit full de flesta kvällar jag har varit själv den gångna månaden (har ju sonen halva tiden och lyckas ändå bra med att inte dricka när jag har honom (även om det har hänt, men då har det ändå varit ganska lugnt). Och de två helger jag varit själv har jag nästan varit full hela dagarna, oftast för mig själv också, även om jag har ett par vänner som jag träffat vid något tillfälle (och som också har tvivelaktig relation till spriten). Sen förra söndagen kände jag att nä fan, det här går inte. Så jag bestämde mig för att inte dricka själv, inte dricka då jag har jobb eller liknande dagen efter och inte dricka om jag har sonen. Sen blev jag sjuk. Det var rätt praktiskt, lätt att hålla sig nykter om man har feber. Och efter det hade jag sonen i helgen och vi åkte pulka och what not. Också lätt att hålla sig nykter. Även om jag kände mig ensam och ledsen på kvällarna sedan han somnat.
Sen vart det i måndags. Och plötsligt när jag satt på jobbet kände jag att FAN vad nice det vore med vin. Så jag blev full själv i måndags. Och så igår träffade jag en gammal polare som jag pluggat med förut och är på besök i stan. Vi gick ut och drack en del öl, men jag kände att jag ville stressa hem, för jag hade vin kvar i dunken som jag kunde hälla i mig. Vilket också blev så. Inte jättemycket, faktiskt, men så jävla onödigt och dumt.
Jag kommer följa med sonen och mitt ex till hennes mamma över jul, det var liksom bestämt sen innan och vi är inte ovänner eller så, så det känns rätt bra, kommer vara lätt att hålla sig nykter. Men sen är jag tillbaka till mellandagarna och jag vill verkligen inte vara bli full den 27e liksom. Har även tagit kontakt med hälsocentralen och ska träffa nån för ett första samtal, inte bara om alkohol utan om ev depression och så också på morgonen den 27e... Det känns bra. Men jag vill inte fortsätta ha det så här. Och tänkte att va fan, det är många som skriver fint och bra saker här. Det kanske är en bra idé att skriva om hur det är...