..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

...morgon och jag ligger tillfredsställd i sängen och hör maken greja fram frukost. .Sexet är helt klart bättre nykter, och att vara nykter en period gör de kroppsliga funktionerna bättre. På ren svenska är vinballe och bakisseghet/berusning ingen höjdare!
Tvärtom är roligare!

Idag är en dagsutflykt som inbegriper bilkörning 4 timmar med hyfsat tidig avfärd planerad. Jag var också inbokad på träningspass igårkväll. Slutade kl 20. Så hem, äta och slappade. På förmiddagen hade jag varit ute och gått 2 timmar. Så nästan 4 timmar fysisk aktivitet igår. Kan säga att jag var lugn som ett lamm igårkväll. På eftermiddagen sa mannen att han kunde tänka sig att dricka vin lördag kväll, dock inte fredag eftersom vi ska iväg. Ok sa jag men jag vill inte dricka alls, förstår inte varför. Men köp hem du om du vill.
Det ville han inte, "inte tänker jag sitta där och kolka utan dig."
Återigen det där med mysdricka jag skrivit om tidigare. Jag har börjat vända på mitt svar"varför inte " som svar på frågan om jag vill ha vin. Nu ställer jag alltsomoftast frågan "varför ". Det är för det mesta hjälpsamt för mig.

Nu ska jag upp och börja min dag. Pigg och fräsch utan huvudvärk och seghet i kroppen och själen ☺

Var rädd om er alla!

Var, vad, när och hur är öppna frågor som är grunden i samtalsmetodik. Jag är skolad att inte använda ordet varför, eftersom varför gör att du hamnar i ett försvar istället för ett beskrivande. Beskrivande möjliggör fortsatta öppna frågor. Men just när det gäller mitt förhållande till alkohol så tycker jag att ordet varför är bra, eftersom "varför inte" är ett sånt uttryck jag tycker att jag säger ofta, ofta när jag är på väg att göra något som kanske inte är så genomtänkt. Så då tänkte jag att göra tvärtom kan vara nyttigt. Blir rätt skrattretande också eftersom det faktiskt inte finns något bra svar på "varför ska jag dricka alkohol" :)
Både igår och idag har varit riktigt bra dagar! Hoppas du har fina dagar du också!

Aha, jag fattar, spännande! Jag har haft en rätt bra dag idag tack. Min man var ute igår och det blir extra påtagligt för mig hur skönt det är att vakna upp fräsch och inte behöva lukta "fylla", vara uttorkad, ha huvudvärk, trött hela dagen, se bakfull ut med trötta ögon etc. Den här gråa vintern är tillräckligt motig som den är, inte behöver man försämra livet med att vara bakis.

Fy vad det är hemskt när man känner hur andra ser ut och luktar och verkar må dagen efter dagen innan! Och också rätt läskigt att vara nykter på en tillställning där övriga medverkande blir totalt personlighetsförändrade efter några glas. Jag har försökt räkna och kommit fram till att det är ungefär vid tredje glaset som människor slutar prata MED varandra utan övergår till rätt lalliga monologer. Kolla någon gång...man blir rätt fundersam på vad som är roligt i det där!

Vill du (jag) vara den där personen som pratar med sig själv och bara om sig själv, lallande och småvinglande med stirrig blick och halvhängande ansiktsdrag? Gissningsvis inte...så "varför" välja det? Tänk om man det visste. Och mitt kloka jag säger att det spelar väl ingen roll varför man väljer det, utan det är vad man gör som räknas. Eller i det här fallet, INTE gör...hoppsansa vad klok jag är då :/

Likt de flesta morgnar kröp hunden upp intill mitt ansikte och väckte mig genom att pussa och slicka och trycka sig tätt intill halsen. Det är hur mysigt som helst och jag tycker det är gosigt. Nu vet jag att det egentligen handlar om att hon behöver ut och lätta på trycket och det helst nyss, men att hon av hänsyn till mig låtit mig sova tills det inte går att hålla sig längre. Alltså..jag får mysa typ 30 sekunder och sen inse att det handlar inte om mig utan om henne *klassiker då det handlar om relationer och att göra slut* och hoppar i kläderna. I halvdimma har jag gått ut med henne. Nu inne sitter jag och äter frukost, känner att det vore skönt att somna om men inte alls samma tvingande behov som när jag vaknar bakis. Så skönt att ha ett val!!
Det bästa med vardagmorgnar är att min man då kliver upp vid samma tid som hunden vaknar och då blir det oftast han som går ut och jag som ligger kvar och drar mig, eventuellt somnar om. Och så skönt det är att somna om för att man vill och behöver och inte för att man nästan är i kräkande behov av några timmars ytterligare sömn för att rensa systemet!
Så idag söndag är jag nöjd och glad med gårdagen som gör att jag sitter här, relativt pigg. Kan inte påstå att jag studsar omkring-jag sitter ju och skriver gudbevars-men ren i systemet, hyfsat iallafall. Frisk luft i massor ett par dagar i rad gör att jag känner mig pepp på att senare idag gå ut och tanka ljus igen! God söndag på er!

Fan vad jag trycker sötsaker! Idag har jag ätit stora portioner glass, sockerkaka och lösgodis! Förra veckan bakade jag semlor och vi har vräkt på med det. Chips och nötter.
Började under hösten och eskalerat efter nyår. Det har nog att göra med att jag minskat på alkoholen under hösten och nu efter nyår totalt druckit en och en halv flaska, knappt, vin. Alkohol innehåller mycket socker.
Undrar om jag ska plocka bort sockret helt för att få bukt på både alkohol - och godissug? Blir det för stor förändring eller underlättar det? Jag är nog inne på det sistnämnda. Att ta hand om mig genom att även äta bra.
Återkommer i frågan!

Ett slags lugn har infunnit sig kring alkohol. Sug kommer stundtals men går att hantera, det försvinner snabbt. Drack en 3,5 öl till maten i fredags, det är inte min grej annars (ska vara högre procenthalt men inte 7or för då blir det för spritigt och ölen blir förstörd) eftersom jag tycker det är blaskigt.
Smakade okej till maten, men vatten hade nog varit bättre. Senare under kvällen öppnade jag en till, varför vet jag inte, men då hade smaklökarna kommit ikapp så hälften åkte ur. Av 47 dagar har jag druckit alkohol 3, om jag nu ska räkna fredagens öl och det ska jag väl göra, så statistiken är fantastisk!
Men godissuget kvarstår! Och är starkt!

Nya Tider, du frågade i din tråd om jag alltid är så klok och jag svarade att jag försöker vara snäll med mig själv. När jag skrev det kände jag att jag lyckas vara snäll med mig själv i fråga om att välja bort alkohol. Jag vet inte riktigt vad som hände utan "helt plötsligt" igår kväll var jag på väg till systemet för att köpa hem två flaskor vin. Det hela, som jag är medveten om, började med att maken skulle göra middag-en helt vanlig vardagsmiddag-och jag säger att "till det där vill jag ha vin, vill inte du också ha vin"? Svaret kom reptilsnabbt från honom att det vill han men att då får jag skynda mig, klockan var 18:30 och så skulle han vänta med att sätta på stekpannan. Jag klädde på mig, gick till garaget och tänkte att jag är inte klok. Startade bilen och körde iväg, fortfarande med tanken att jag inte är klok. Till och med tänkte på att rödvin kan kännas rätt läskigt, men att det är vad jag ska köpa trots att jag själv föredrar vitt vin. Så till och med när jag återfaller tar jag hänsyn till vad andra tycker är godare att dricka!
Köpte flaskorna, klirrade när jag lyfte påsen ur bilen. Väl hemma ber jag om ett stort glas, häller upp och dricker. Helt okej, fortsätter fylla på och vi sitter och pratar om ditt och datt. 2 flaskor senare är drycken slut, jag är suddig i kanterna men klarnar till och kvällen fortsätter. Vaknade med lätt huvudvärk och tröttare än jag varit senaste veckorna. Tänkte att med den här tröttheten har jag alltså åkt till jobbet och gjort övriga plikter. Inte undra att jag drivit mig till utmattning...
Ny dag, nya tag!

Vaniljsmak

Min gårdagskväll liknar din Hjärnklart. Fast vi drack öl, som vi hade hemma sen innan. Jag visste att det var dumt, jag visste att jag skulle ångra det men drack i alla fall. Min morgon liknar dig, lätt huvudvärk och småseg, inget man dör av, det är bara att köra på. Ska åka in till universitetet och träffa min handledare idag så jag är glad att jag kunde stanna vid en lätt berusning.

Det är som du säger; Ny dag, nya tag!

Det är just det där jag inte alls begriper! Trots att jag tänker att jag egentligen inte vill så åker jag alltså iväg enkom för att få hem skiten! Framgångsfaktor att inte ha hemma tycks som bortblåst!

...åker till fjällen tillsammans med maken i helgen. Vi blir borta 5 nätter med skidåkning 4 av dagarna. Jag längtar efter vyerna, känslan när hjärnan totalt töms för fokus på här och nu, att överlämna mig till kroppens egen balans!

Jag längtar också efter den sköna känslan efter en dag i backen, då kroppen är nöjd. Att äta något rejält hemlagat.

Att dricka alkohol på de här resorna brukar vara självklart. En öl, eller två under dagen är både gott, trevligt och svalkande. Förbi afterskin för ytterligare en öl, eller tre och sedan vidare hem till stugan. Duscha, byta om och fixa mat. Vin/öl till maten..."dela på en flaska", fixa undan efter oss och så ner i soffan för att summera dagens åkning. Givetvis med ett glas, icke alkoholfri, i handen.
Rörande överens om hur bra vi har det går vi till sängs. Nästa dag likadant.

Förra året bröt jag delvis vanorna. Framme vid resmålet knäppte maken en öl och sjönk belåtet ner "aaah, äntligen framme". Jag tog en mugg the och satte mig ner med ett " aaah, äntligen framme ". En eller två öl på dagarna, ingen afterski, något enstaka glas ute på middagen.

Det var skönt, men betydligt tystare mellan oss. Jag vet inte om det var behagligt eller inte. Mest konstigt. Jag såg makens alkoholbeteende och reflekterade över hastighet men också att han, som alltid klarar det, stoppade efter ett par öl. Det har han alltid gjort när vi ätit ute. Den stora skillnaden var alltså tillbaka på rummet/stugan där jag inte drack de mängder jag brukar.

I min hjärna tror jag att det stör min man att jag ändrade dryckessätt, att jag rubbar en balans och vana som är etablerad sedan mycket länge.
Faktum är att visst blir det skillnad, men att han störs tror jag är fel.

Det han störs av, säger han, är att jag innan och under drickandet vill prata om min mängd, hur jag mår av att dricka etc. Det kan jag förstå (och förundras över att jag dricker ändå, trots att jag uppenbarligen är väldigt tveksam).

Maken dricker nu också betydligt mer sällan. Han säger att det är skönt att inte vara bakisseg.

Det som får mig att skriva det här inlägget idag är min ambivalens för resan. Det finns inget systembolag på 13 mils avstånd, alltså ska det som dricks i stugan vara nedpackat. Det finns hotell, med bar:) intill.

Jag har flera kvällar,innan jag somnat, funderat på hur mycket som ska med, alltså alkohol. 5 kvällar. 2 bagar borde väl räcka? Nej, det blir för lite. Nej, det blir för mycket. Ska jag säga att jag vill ha med, ska jag inte säga? Vad vill jag egentligen själv???

Egentligen tror jag att jag vet. Jag vill vara utan alkohol för att maximera hela resan. Samtidigt är det också en kluvenhet, vill ju ha vårt "mysdrickande" som aldrig spårar ur för mig i de här sammanhanget. Så det blir annorlunda att välja att inte ha med alkohol. Jag kan ju, om jag vill, ta den där enstaka ölen på afterskin eller gå till baren senare. Då blir det mindre mängd automatiskt.

Jag behöver bestämma mig!

AlkoDHyperD

Jag som är sk "periosupare" dricker inte alkohol socialt eller för mys särskilt ofta. Men, om det händer är återfallet nära. Varje "lyckat" försök att dricka lagom ger näring åt alkomonstret. Jag brukar tänka att de farligaste tillfällena är när jag får den önskade känslan, stoppar i tid och mår bra dagen efter. Det kan till att börja med se helt normalt ut. En tll två kvällar i månaden, inte särskilt stora mängder, men mönstret är för det mesta progressivt om jag inte är mitt uppe i en tävlingssäsong (fast då är det oftast ändå nolltolerans som gäller).
Så. För att hjälpa dig i valet. Hur ser mönstret ut för dig? Är kontrollerat mysdrickande en trigger som kan öka risken att du lurar dig själv och hamnar i den onda spiralen igen, elller vet du säkert att du klarar ett sånt här avskilt avsteg från vägen och kan hoppa på spåret igen så fort du kommer hem?
Hur du än gör hoppas jag det blir en fin resa❤️

Vaniljsmak

Er skidsemester låter underbar, jag älskar snö och vinter. Dessutom är du väldigt duktig på att uttrycka dig i ord!

Jag tycker AlkoDHyperD skriver något väldigt viktigt i inlägg #104. Hur skulle en helgs drickande (även om de är med måtta) påverka din nykterhet då du kommer hem? För mig gick det inte. Jag trodde jag kunde ta några öl en kväll för att sedan ha ett längre uppehåll men sen blev det ännu en kväll och ännu en och ... ja. Du förstår. Därmed inte sagt att det blir så för dig! Vi fungerar alla olika.

Tillslut får du nog göra som Nya tider skriver och ställa dig frågan: Vad kommer du må bäst av?

Hela dagen var ett slags förberedande för att dricka vin till kvällen, tror jag. Dessa tankar som malt kring kommande resa, har gissningsvis haft mer att göra med alkoholsug här och nu än jag förstått! Igår var jag och handlade mängder med mat, hade pressat iväg mig trots att jag egentligen var för trött. Var på väg till systembolaget intill när jag mötte min gående dotter, så jag stannade givetvis bilen och så åkte vi hem. Jag låtsades att jag svängt av för att plocka upp henne. Åkte hem och bar in mat för 1900 kronor från Willys (många påsar alltså). Sa jag också att jag hade sönder min älskade stavmixer häromdagen och jag såg en ny för ca 500 kr men den lämnade jag kvar på hyllan i väntan på att lönen ska komma.
Sen..vad gör Hjärn(O)klara jag? Parkerar bilen? Nej, kollar klockan som är runt 16. Ringer min man och säger med glad/skämtsam röst "ska jag åka och köpa vin för att jag varit så duktig och handlat mat idag, så dricker vi det ikväll?" "ja, för fan" svarar han omedelbart! Det hela slutar med att jag åker och hämtar honom från jobbet och så åker vi gemensamt till systembolaget och köper vin. Jag en flaska vitt (mitt omedelbara kryptonit) och han väljer en box rött (som givetvis är till oss båda) och så hem. Snabbt in med vinet i frysen medan jag plockar fram maten. Och så aaaaaaaah, släppa ner en isbit i vinglaset och hälla i mig första. Jättegott! Och så mat och där tömde jag det sista i "min" flaska. Övergick till rött vin. Men vet ni, inte ens tre timmar efter jag kommit hem var jag så illamående och trött att jag blev hjälpt till säng där jag somnade före klockan 20. Sovit oroligt hela natten, vaknade nu vid sex med den välbekanta känslan i kroppen. Lätt huvudvärk, sur smak i munnen, inte utvilad. Och idag blir inte mycket gjort.

Det beslut jag fattade förut var grundat just på morgonupplevelser likt denna, för korta kvällar, generande socialt beteende, minnesluckor etc. Den mängd alkohol jag tål har minskat betydligt för varje år som gått efter min gastric by pass operation. En flaska vin hade tidigare inte gett mig samma berusningsgrad, men nu gör den det. I kombination med ärftlighet på alkoholism och psykisk ohälsa är det en farlig roulette jag ägnar mig åt.

Om jag dricker under resan kommer jag att sabba dagarna genom att må som jag gör idag, kvällarna blir för korta. Varje gång jag väljer att göra "ett avsteg" innebär för min del att jag kommer att tycka det är okej att dricka då och då, tätare och tätare. Till sist är jag nog uppe igen på att vara berusad 3-4 kvällar i veckan med en ständig trötthet, dålig sömn och hjärndimma som följd.
Alltså är valet självklart, eller borde vara det. Just nu är det självklart nej till medhavd dryck!

Och åter..så lurig vår hjärna är..där var jag så upptagen med att oroa mig för helgen och kommande vecka att jag inte såg återfallet igår komma, eller i vilket fall inte tillräckligt tydligt.

Tack snälla rara ni som läser och kommenterar det jag skriver! Ha en jättefin dag! Kram på er!

500 kronor igår var för mycket för en stavmixer. 350 kronor på vin var helt okej.
Konstiga prioriteringar....

Vaniljsmak

Visst är det förunderligt hur man kan prioritera, och rättfärdiga, sina utgifter. Eller kanske är det så att man blundar för dem? Jag vet inte hur många gånger jag och min make har sagt "om vi börjar spara nu så har vi råd till X lagom tills Y". Sen börjar suget, ett glas vin, en öl ... de är ju ändå inte så dyrt och jag pluggar ju ändå så jag har inga pengar och efter allt slit i veckan förtjänar jag faktiskt ett glas i soffan ikväll! Logiskt. Verkligen. Slösa bort de pengar du inte har.

Nu när jag tänker på det eskalerade nog mitt drickande en del efter att maken fick jobb. Då hade vi råd att köpa hem på ett helt annat sätt än när han var arbetslös och jag studerade. Måntro hur mycket pengar vi egentligen spenderat på bolaget? Jag vill nog inte veta...

Stå på dig i ditt beslut om att inte ta med giftet på resan!

Wow vilken tankeställare AlkoDhyperD, så har jag aldrig resonerat, att lagomtillfällena föder ett riskbeteende, lurar en att tro att man har full koll och kan släppa garden. Hmm. Nu fick jag nåt att tänka på. Tack!