min lilla spritdjävul nästa gång han dyker upp....

Jag började dricka tidigt i åldern 13-14 år, redan då hade jag fyllor som innebar minnesluckor och skam. Snodde en massa sprit i barskåpet. När jag var 16 började jag arbeta i krog branschen i Stockholm och hamnade på en massa AW´s vid ett tiden på natten då vi slutat jobbet, blev insläppt på det ena och det andra stället trots att jag inte hade åldern inne. Detta var på 80-talet och tydligen var inte alkohollagen i bruk vad det gäller ålder och att dricka på krogen. Under ett par år så jobbade vi och drack drinkar nätterna igenom. Hem sova - upp och jobba - festa. Livet var ett enda stort party!

Sen dess har det väl bara rullat på med mitt "partyliv" - fyllor, supa bort sandalerna, supa bort vinterskorna, dragit linor, blivit av med väskor, kreditkort, skinnjackor, ett antal nya mobiler åt helvete, tappade dyra smycken, hamnat i slagsmål på krogen, slagsmål hemma, sparkat en man i ryggen med högklackad sko i Grekland, blivit rånad när jag sov på t-banan hem, somnat på fel nattbuss och hamnade på andra sidan stan, hamnat i fyllecell på Maria Pol (fick en LOB och hamnade hos Soc med dottern), visat brösten på en innekrog i stan, nästan trillat överbord på en finlandsfärja, kissat på mig, spytt ner mig, hamnat på en strand med en okänd man i Thailand - långt åt helvete därifrån där jag bodde, satt på ägg för att koka i en kastrull och somnade så hela köket höll på att börja brinna, somnat ifrån mina barn så de inte fått mat, kört bil jävligt full - körde dessbättre bara in en bergvägg och sabbade bilen, ramlat bakåt ner för en halv rulltrappa på T- centralen, klappat till en man på första dejten, pinsamma sms, pinsamma samtal till nära och kära - denna lista kan göras väldigt lång.

Var helt nykter efter den LOB jag fick 2012. Detta höll i 2 år. Inte en droppe, jag var livrädd att förlora min dotter. Blev erbjuden hjälp men tackade nej. Fortsatte dock mitt uteliv fast då med alkoholfria drinkar - vilket gick utmärkt. Tränade och höll mig i schack, blev nästan fanatisk med att leva ett rent liv med supermat, träning, mental träning, meditation, hitta mig själv. Var då helt övertygad om att mitt beroende var över.

Tills jag hamnade en natt efter jobbet på en AW - 2014 och tog 2 öl. Endast 2 öl. Åkte sen hem och tänkte stolt - Hallelujah och Amen! Jag är botad Jag kan dricka igen. Jag kan dricka som alla andra!

Ever since, lever jag i detta igen. Jag har dock inte ett behov att dricka dagligen, känner inte något sug på flera veckor (arbetar till och med alkohol, i krogbranschen och det fungerar utmärkt) Under dessa veckor lever jag ett utmärkt liv med min dotter, träning, arbetar. Att andra människor dricker runt mig bekommer mig inte det minsta. Arbetar som sagt med event/fest/alkohol och blir bara spyfärdig på dessa berusade människor omkring mig.
När jag är i min friska period.

När jag är i min sjuka period.
Då min lilla förbannade spritdjävul tittar fram. Då sups det i 6-7 dagar och rejält. Aldrig ute på krogen längre, det vågar jag inte. Jag drar ner gardinen och stannar hemma och dricker. Till medvetslöshet (typ 1 l starksprit/dygn) Dricker och håller andan för att inte kräkas upp det. När alkoholen nått blodet så kräks jag. Sist satt jag i badet och kräktes blodklumpar. Jag var helt sönder kräkt i strupen och kunde inte äta på en vecka. Sist höll detta i 8-9 dagar. Sova - dricka - sova - kräkas - dricka - sova. Fick i mig ca 7 liter starksprit på under dessa dagar. Rent destruktivt. Denna gång har jag tagit hjälp då jag vet att snöbollen rullar på och nästa gång kommer jag dricka ihjäl mig på ett eller annat sätt. Har skrivit in mig på alkoholklinik och ska göra allt som står i min makt för att ta mig ur detta. Har också tagit mig till AA och ska på ett till möte idag. Min sista period var ett rejält uppvaknade för mig. Jag är sjuk och jag måste tillfriskna i denna sjukdom. Inte för någon annans skull utan för min egen.

Min måndagsmorgon har kommit!

Nu nykter i 16 dagar och jag tar 24 timmar i taget!

24 timmar
24 timmar
24 timmar
i taget....

However long the night is - the dawn will break

lizzbet

Förlåt, men nu gör du det igen, säger att människor utan "ert" problem inte kan förstå... ;)
Jag hävdar bestämt att många människor kan förstå och känna igen sig, dela glädjen, med eller utan a-problem.
Är inte arg eller vill bråka, men det känns bara så feltänkt enligt mig.
Bekräftelse är inte heller i min värld något dåligt. Bekräftelse/förståelse ungefär samma sak.

Men absolut, alla har rätt till sina åsikter, tankar, känslor.
Så, Peace, självklart :)

Hej MM och Lizzbet
Har följt er diskussion och funnit den i grunden intressant även om jag tycker MM blivit missförstådd eftersom hon talar utifrån sin helt privata känsla och med tydliga frågetecken.

MEN till grundfrågan om en icke alkoholist fullt ut kan förstå en alkoholists alkoholproblematik? Personligen tror jag inte det eftersom den alkoholberoende felprogrammerat sin hjärna med hjälp av alkohol. Att en person som inte befunnit sig i "det spåret" skulle kunna förstå tror jag knappast är möjligt. Möjligen kanske spelmissbrukare eller narkomaner lättare kan förstå alkoholistens upplevelser bättre än andra. Observera att jag skriver om känslor och upplevelser som är relaterat till alkohol.

Dock kan naturligtvis alla friska människor känna empati för någon som lider. Det jag skriver om är en förståelse och insikt som är baserat på egna upplevelser. När jag läser texter här på forumet kan jag ofta rent fysiskt känna hur någon mår. En lång erfarenhet har givit mig många referenspunkter och när dessa tangeras handlar det också om mig. Därför kan det ibland vara svårt för mig att skriva här. Det är viktigt att jag mår bra när sår rivs upp.

Jag tycker som sagt att diskussionen är intressant och hoppas att den kan fortgå utan att någon känner sig trampad på.

vänligen
Ikaros

lizzbet

Tack :)
Jag tror faktiskt att MM menar exakt det du skriver, men hon uttrycker det på ett annat sätt, som lätt kan misstolkas.
Jag känner mig inte trampad på, ber om ursäkt för att jag provocerar lite, har pms och är "på hugget" ;)

Jag med, kan "känna" av hur andra mår här inne. Jag kan förnimma känslan.
Och förstå Och jag tror att de som lever i ett medberoende kanske också kan förstå hur vi känner.
Speciellt om man levt länge i det. En random person på stan skulle nog inte bry sig.

Om jag nu klev över i ett forum för någon annan sjukdom som jag
inte själv har så tror jag inte att jag skulle kunna känna samma empati.
Även om jag skulle ömma på samma sätt så skulle jag inte kunna "känna
av" på samma sätt som här.

Om det vore så skulle jag ju kunna sitta i vilket forum som helst och
babbla om mina problem. Förmodligen skulle det gå folk förbi.

Men igen så har jag klart människor som bryr sig om mig som
inte har A-problem men dom kan nog aldrig förstå fullt ut hur jag
känner.....

lizzbet

En fråga till då:
Om du skulle tala med någon alkoholläkare, skulle du då kräva att hen också är nykter missbrukare?

att dela med mig av mina tankar. Min man är nykter sen flera år tillbaka. I backspegeln ser jag nästan ett och ett halvt år då han var nykter på s.k "vita knogar". Den tiden inrymde korta återfall med låg berusningsgrad. Efter ett rejält återfall sökte han sig till AA och ganska snart blev nykterheten hans "egen". Enorm skillnad!

Jag har varit berörd av missbruk stora delar av mitt liv och intresserad från det jag började inse och förstå. Jag har "utforskat" missbruk från olika perspektiv; alkoholiserad far, jobb där jag aktivt arbetet med missbrukarvård, som chef haft personal med missbruk, haft att göra med ungdomar i missbruk och äldres missbruk, jag har reflekterat och förändrat eget alkoholbruk och sist och slutligen sett maken bli alltmer fången i alkoholens grepp.

Genom AA har jag tillsammans med maken mött och samtalat med många nyktra alkoholister. Jag har noterat, och vi har talat om den dimensionen i missbruket där min insikt och förmåga att riktigt förstå tar slut. Det har varit ganska skrämmande att känna kraften i detta.

På senare tid har jag mött rätt många personer som själva identifierar sig som sockerberoende, allt fler känner igen sig i det. De beskriver suget, "cravings" som oerhört starkt och närmast omöjligt att stå emot. Det har ytterligare förstärkt min känsla/medvetenhet om att jag hör, ser, förstår men ändå inte - den djupaste upplevelsen av besatthet kan jag inte riktigt förstå kraften i och vidden av.

Inför detta känner jag mig ödmjuk och djupt respektfull.

Det du beskriver MM som att "känna av" mänskors mående här på forum känner jag igen. När jag läste vad du skrev klickade det till. Jag tror det är den förmågan (eller vad jag ska kalla det) som gör att jag fäster mig vid en del skrivare här. Oberoende på vilken sida de skriver. (Tänkte skriva oberoende på vilken sida de hör hemma. Men vi är ju alla människor och kan höra hemma lite varstans.) Jag tror att det är något av detta som gör att jag följer t.ex Ikaros och dej.

Jag ville bara skriva detta. Vill ännu tillägga att visst kan en vara människor till hjälp utan att förstå riktigt från insidan. Men förvisso ger det en extra dimension. Så är det också med medberoende som är (minst) lika obegripligt som kraften i ett missbruk.

Pax et Bonum! / mt

PS Om ett par veckor ska jag röra mig på Söder och gå i Katarinamässan. Då, där i dina kvarter, ska jag tänka på dig MM. DS

När jag var ung och grön och totalt oerfaren; lyckligt naiv beträffande bl.a. det här med alkohol, så träffade jag en lite äldre kontinentalt uppvuxen man som drack. Jag begrep inte att han var vad man kallar alkoholist. Jag hade ingen erfarenhet då av den "sjukdomen"! Han drack varje dag, blev inte synligt berusad, men kunde svettas som en gris, bli rödlätt och få ett konstigt humör. Han var förtjust i sitt oskuldsfulla sällskap (mig), och jag beundrade hans beläsenhet, hans mod och självförtroende. Han var en udda fågel inte bara i mitt liv, utan även i vårt något inkrökta samhälle. Efter någon tid meddelade han mig stolt, att han hädanefter drack enbart (påsk)must! Han hade tröttnat på att sitta och pimpla Retsina, när jag bara drack vatten. Utan att veta det, eller avsett det, så hade jag hjälpt honom bort från missbruket. Och så länge vi umgicks var han spiknykter... Kanske är han nykter än?!

Det behövs bara att jag kliver över i anhörige forumet så tappar jag min förmåga att förstå hela vägen.
Man läser fruktansvärda historier om människor som lever i detta och det enda jag tänker är att:
Gå.
Gå din väg och se dig inte om.
Ta dina barm och för deras skull så flytta.

Jag ur den alkoholiserades vinkel kan se att en förändring är långt borta.
En del av mig förstår problematiken att lämna en mamma eller pappa.
En annan del förstår det inte alls. Jag kan inte känna igen mig.
Och jag sitter och undrar.
Varför väljer man att leva i detta? (ställer också frågor kring detta och får svar på det mesta, och förstår då lite bättre)

Och det handlar ju om rädsla.
Att kanske tvingas att lämna ett barn ensam vissa dagar och kvällar utan att veta vad som pågår.
Jag förstår men kommer aldrig förstå att människor stannar kvar i en destruktiv relation som dessutom skadar ens barn.
Jag mår väldigt dåligt när jag läser om det, jag ömmar, jag lider med det, jag känner empati, men en del av mig begriper det inte.
För att jag aldrig har varit i den situationen.

Även här inne så känner jag att de som har samma dryckesmönster som jag själv
förstår bättte hur jag fungerart. B.la. Ikaros vet och förstår. Han kan känna av mig fast jag inte
ens har skrivit direkt hur jag mår. Han misstänkte senast att mitt A-sug skulle dyka upp
innan jag ens själv visste det. Innan jag ens hade skrivit om det... Men han hade rätt.
Han kunde läsa det mellan raderna.
Fantastiskt.

Tack för dina fina ord Mulletant. Katarinamässan är underbar, även för oss icke-kristna.
Tänk på mig, kanske jag är där utan att vi vet om varandra.

Varma kramar

MM

Ja vem vet han kanske har A-problem han med. Why not? - tänker jag.
Men även om han inte har det så är han en klinisk person i mitt liv som bara behöver ta mina prover och ser till att jag får det jag behöver på recept.
Han slipper att höra om mina dagliga reflektioner. Dom skriver jag av mig här. På gott och ont. Jag tillhör också den som oftast blir missförstådd härinne.

Och då funderar jag mycket på om det är bättre att zippa igen istället. Tror det är 6:de gången jag skriver något som ur min synvinkel kändes bra men som blev missförstått av någon annan. Och vändes till nått annat och som gör att jag inte längre gläds lika mycket åt det. Så är det............

Återgår till min storstädning av köket men önskar er alla en Happy Monday :D

Han kanske sitter där i det exotiska Grekland (antar Grekland då han drack Retsina), nykter och fin, dricker påskmust och tänker på den fina svenska kvinna, ängel, som förändrade hans liv.

Kram Dionysa

Jag tänder ett ljus för dej ... och mej och gemenskapen mellan människorna? Din glädje är din. Var rädd om den, värna den!
Städar också idag. Varma kramar / mt

Om möjligt , utan tvekan Ja.

Däremot är alla läkare värdefulla under avgiftning eftersom det är en medicinsk/psykiatrisk process.

Men alkoholläkare kan vara bra ändå när de har erfarenhet. Oerfarna alkoholläkare har jag enbart haft negativa erfarenheter av.
När det gäller att upprätthålla nykterhet kan inget mäta sig med det här forumet och AA. Det är där experterna finns.

vänligen
Ikaros

lizzbet

Förstår och håller med. Om jag skulle söka samtalsterapeut så vill jag gärna att hen haft liknande problem som jag. Utbildning och teori i all ära, men utan verkliga upplevelser skulle jag ha svårt att ta till mig behandlingen.
/Lizzbet

lizzbet

...är något jag också funderar mycket på och börjar tro att den inte fungerar särskilt bra...?
Som MM skriver har man oftast sin läkare för att ta prover och få medicin, men sedan får man själv välja/be om att få samtalsterapi?
Något som jag anser borde vara en självklar, obligatoriskt del av behandlingen, alltså inte ligga hos vårdtagaren att besluta över...

linus

...slutar skriva här MM. Jag tycker att du har bra och inspirerande saker att komma med, även om jag inte skriver så jättemycket själv just nu! :)

Ibland så känner jag att en break vore bra. Kanske bara läsa. Men så märker man att människor blir oroliga och då måste jag ju höra av mig.
Eller som i Lördagskväll. En person var ledsen och behövde stöd. Det var inga här. Ja men då är det ens skyldighet att hjälpa till och peppa så det är svårt att vara tyst. Alla behövs.

Fast du. Jag är genuint orolig för Karin. Jag undrar varför hon inte skriver. Hon brukar ha perioder av tystnad men inte så här länge.
Ibland önskar jag att man hade ett nummer och bara kunde skicka ett sms och checka av..
Eller att den funktionen fanns att man kunde se när personen var online senast.

Hoppas du har det fint!

Kram för dina ord.

linus

Jag känner ibland att jag triggar mig själv när jag skriver/läser för mycket om alkohol. Det har gjort att jag är lite mer avvaktande med min närvaro här, men fortfarande går jag in och läser en del, oftast dagligen, och skriver något ibland. Jag tror det är jätteviktigt att komma fram till vad man själv mår bra av, för i slutet av dagen är det trots allt därför man är här.

Men jag håller med, jag är också orolig för Karin. Jag har ibland lite problem med anonymiteten här känner jag. Alltså, jag fattar givetvis varför den finns och är viktig, men det gör också, iaf för mig, att jag ibland känner att det är ganska otillräckligt att skriva här. Och sedan, i såna här fall, då man skulle vilja kolla med en person så inte den hamnat i något riktigt dåligt...

Jag har det ganska bra. Det går framåt, även om jag inte är "glad" hela tiden. Kramar

Hej Li -Lo,

Har mailat er men fått tillbaks mailen i en studs :(

Jag mailde med Magnus och han skrev något om att
ni vecka 9 ska vara på centralen?
Förstod inte vad han menade.
Vad händer där?

Trevlig helg

MM

Li-Lo

Jag är osäker på vad Magnus skrivit till dig. Vad jag vet är att Alkohollinjen och Alkoholhjälpen gemensamt har en "vepa" (35 m2 tyg) ovanför ankomsttavlan på centralen. Huruvida vi har möjlighet att närvara personligen är fortsatt osäkert pga. regleringar på plats. Vi vill.

Huvudsyftet är dock att sprida information om att vi finns.

Tack för önskan om en fin helg och "studsar" det hoppet rakt tillbaka.

Vänligen Li-Lo