..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

...personalfest på mannens jobb ikväll och han vill bjuda några kollegor på vin innan middagen. Jag påpekade att han kan ta med boxen med rödvin som är kvar sen i förrgår. Det är mycket kvar, jag var visst inte så hård på rödvinet ändå.
Men nej, här ska visst köpas mera att ha med. Jag har sagt att jag inte vill ha vin med men han vill kunna ta nåt glas när han har lust. Dessutom blir man ju så trött att ett och ett halvt glas vin räcker på kvällen. 5 kvällar, då borde 2 flaskor räcka för honom med den logiken. Lik förbannat ska en ny box köpas för hans p fest ikväll och den påbörjade med. Jag tror det blir två påbörjade boxar som kommer med.
Jag velar just nu. Utan tillgång "hemma" är det ju inte några problem. Å andra sidan kanske jag förstorar mitt problem och klarar måttligt drickande. Men som A skriver är det vad som händer efter resan som ska övervägas. Jag vill ju inte dricka mer än någon enstaka gång. Förmodligen kan jag med viss envishet klara det.
Det jag tydligt märkt efter vindrickande till i förrgår är att jag hade svårt med sömnen inatt. Segheten från igår sitter i. Och jag vill inte må såhär när jag är på resan.

Vad bra att skriva här, för nu har jag formulerat för mig själv att jag inte ska dricka på kvällen i stugan! Ok för något glas öl på afterskin och till middag sista kvällen då vi äter på restaurang.
Maken får göra hur han vill. Jag ska faktiskt "köpa ut" till honom eftersom det är jag som har tiden och bilen. En bag känns som sagt mycket men är det vad han vill ha så...
Åker på söndag NT

slutanu

Nu är jag här med nytt användarnamn ( NT). Min man har alltid vetat att jag skriver här på forumet. Han har vid flertal tillfällen skrattat hånfullt och frågat om det inte är den totala förnedelsens att vara " en sån jävla nolla" så man måste hänga på ett alkoholist forum. Idag snokade han reda på min tråd och läste delar av den, han blev så jävla arg! Bad admin ta bort min tråd, vilket de verkar snälla Och ha gjort. Ville bara kika in o säga att jag fortfarande är här. Du betyder mycket för mig , även om vi bara är cybervänner ❤❤❤

Vaniljsmak

Hjärnklar: Jag blir lite ledsen för din skulle när din man inte riktigt är med på samma tåg angående nykterheten. Den här kampen är nog hård som den är utan att man ska behöva ha frestelsen rakt framför näsan. Samtidigt har man ingen rätt att förbjuda andra människor från att leva sina liv som de anser lämpligt. Jag hoppas du är stark i dig själv och att du kan finna stöd här inne.

Livlina: Det låter rent av förskräcklig, det du skriver! Inte är du en nolla inte, det är ingen av oss som hänger här! Vi är människor som varit starka nog att inse att vi har ett problem och smarta nog att hitta verktyg som kan hjälpa oss lösa problemet. Är han alltid sådan, din man?

slutanu

Håller till fullo med dig om att vi inte är nollor som hänger här. Tvärtom! Men min man tycker så ( vilket jag skäms över) Och, ja, han är nästan alltid så. -

Vaniljsmak

Du ska absolut inte skämmas över hans åsikt, det är hans och inget du kan göra något åt. Hur länge har ni varit tillsammans? Har du skapat en (ny) egen tråd ännu?

slutanu

Jag har haft en egen tråd, men idag sökte min man upp den och läste. Han blev galen! Så jag bad admin att ta bort den, vilket de var snälla nog att göra. Vi har varit tillsammans länge, vi båda var tonåringar när vi blev ihop.

Kidneybeans

Jag hittade till denna sajt idag. Och vill typ bara säga tack för att ni skriver. Jag brukar ha svårt att förstå forum-grejen, men inte här. Ni skriver så bra saker, och det är fint att få ta del av med och mot gångar. Kanske är det hit jag ska vända mig för att få styrka och ta tag i mitt "alkoholbeteende".

...oavsett kön är ni alla söta bönor!
LL, jag hann bli ledsen att du försvann! Det kändes tomt ska du veta! Jag blir också ledsen och arg på din man som snackar ned dig och har mage att både snoka i din tråd och sen vara elak med dig!! Grrr!

Vaniljsmak, det får ta sin tid med mannen. Han är uppriktigt bekymrad över mina minnesluckor och att jag vid ett par tillfällen har haft hallisar. Han är med på att inte köpa hem, men är som jag skrivit inte bangen att haka på mina impulser plus att som nu driva på. Jag tror han tycker det är okej och hör till med allt vid tillfälle...Som jag mer och mer ser att han söker.
Men från att ha tyckt att han har ett helt oproblematiskt drickande har han tagit till sig mina reflektioner och säger att han druckit för ofta. Medicin mot det är att inte ha hemma. Men då var det det där med att passa på nu när det är tillfälle!...

Kidneybeans, vad bra att du är här! Skriv och läs, det ger så mycket! Tonen härinne är varm och generös, jag ser bara stöttning!!

...tänk om jag botat mig själv? :)
Ensam hemma ikväll med en oöppnad bag rött vin inom synhåll. Den där jag motvilligt köpte för att ta med. Kranade upp ett stort glas, tog första klunken och det smakade surt och vämjeligt. Tog ytterligare en som smakade bättre men fortfarande illa.
Jag hällde ut eländet och förundrades att trots mitt skrivande/tänkande valde jag att hälla upp.
Men förundras också över tankens kraft, för utan skrivandet hade jag troligen inte hällt ut det.
Nu känns det okej att ta med skiten på resan eftersom det inte är gott ??

AlkoDHyperD

Jag har varit "botad" hundratals gånger. Varje gång jag upptäcker att jag är botad går det till slut åt helvete. Ibland tar det tio år, ibland några veckor. Hoppas du håller dig botad länge och att vin fortsättningsvis smakar skit. Att ta med sig vinet kan stärka dig eller stjälpa dig. Bara du vet. Ha det gott!

Ett steg i taget. Ibland blir det ett steg bakåt också. Botad tror jag inte, men kommer inte vara vinseg i veckan! DET känner jag nu är en gåva jag ger mig själv och hoppas förvalta väl!

att vara skeptisk och våga vara det inför varandra är en stor del i det hjälpsamma med det här forumet. Nykter idag räcker gott! Men min främsta förhoppning nu är kommande vecka, det där med värderiktningar...
Du är fin ADHD, fortsätt sprida pepp och skepsis-du klarar båda!

Vaniljsmak

Kikar in lite fort för att se om det hänt något speciellt här i helgen. Det är otroligt hur fort jag känner att jag utvecklar band med er här inne. Det känns viktigt att veta hur ni mår, hur det går med er nykterhet och att bara lämna ett litet meddelande, ett litet Hej om inte annat.

Hoppas du får en trevlig söndag!

Det går bra, iofs alkohol varje dag men måttligt. Med måttligt är det en öl till lunch (igår ingen), varm drink på afterskin. Vinet är slut i stugan, där har jag nog druckit ca 3-4 glas varje kväll sen i lördags. Igår ville jag inte riktigt vakna och vi kom oss inte iväg. Aldrig tagit återställare men tänkte att nån gång ska jag prova. Så desperat att inte vara trött. Sista vinet försvann i de 2 glasen vin vardera. Men inte blev jag piggare, så nu vet jag att tröttheten inte (bara) berodde på alkoholen kvällen innan.
Det känns ok att inte överdruckit men ändå inte okej eftersom jag faktiskt har som mål just nu att helt avstå. Detta för att ge min utslitna kropp och själ vila. Men jag faller för det jag känner som grupptryck, vanedrickande. Något att fundera vidare på.
Nu, ut i backen!!

...Blir innedag för oss. Det blåser oerhört starka vindar. Jag klädde mig bra men redan efter 100 meter beslutade vi oss för att avstå åkningen idag. Väldigt skönt att bara softa, sovit massor dessa dagar och kommer att göra det idag också!

slutanu

Hoppas att resan varit bra och att du känner att du har kunnat ladda batterierna trots att det blivit endel alkohol. Hur har denna dagen idag varit när ni pga blåsten inte kunde vara ute i backen?

Kram

...Gick och köpte mat och godis, sen gick vi och la oss en vända till. Åt lunch och sen hade blåsten lagt sig. Vi, som räknat bort dagens åkning, fick ett par timmar. Efter vi bytt kläder var det jag som föreslog öl vilket blev två. Kändes bra, men jag blir påverkad av den lilla mängden! Efter middagen har vi läst, pillat på telefonerna och sett lite tv. Nu är det snart dags att gå och sova igen.
Hur har du det? Såg att du raderat inläggen i din tråd?
Kram!