Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Det där med att dricka upp allt, samma här..... Efter ett gäng nyktra dagar så köpte jag hem, drack måttligt och slutade tidigt och gick över till vatten - 2 dagar...... Sen efter en jobbig dag igår korkades det upp tidigt - konstaterade efter ett par stycken glas att jag måste helt enkelt sluta - som jag sagt till mig själv så många gånger att jag inte ens kan minnas längre. Men innan jag slutar så måste ju allt drickbart drickas upp, usch..... sista glaset hälldes iallafall ut I diskhon.

Bara att start om..... igen.... suck.

Sundare

Sisyfos, om jag så har en droppe alkohol hemma dricker jag upp det. Jag kan INTE ha tillgång till alkohol. Har insett det efter förra veckans återfall. Att gå in på systembolaget för att inventera alkoholfria hyllan är heller inget som jag skulle ge mig på. Litar inte på mig själv utan vet att där skulle slinka med en flaska GIN i klirrfri liten petflaska. Som jag sedan skulle dricka ur. Och få ångest. Och rädsla. Och göra maken besviken, barnen bedrövade, vännerna fundersamma, sömnen kass, kroppen i akutläge, mig själv helt ur fas...Systemet är The very big NO NO!
Vi tar en vit vecka nu, kan vi hjälpas åt med detta? Jag får sånt stöd av dig här inne, hoppas kunna ge något tillbaka.
Kram!

Läste i Lena72s tråd att du funderar på op. Eftersom omkopplingen gör att allt du stoppar i dig går direkt till tunntarmen betyder det att alkoholen också gör det och direkt tas upp av blodet. Belöningscentret i hjärnan får sig en rejäl kick. Jag är opererad och den varning jag fick handlade om att vara beredd på att tåla betydligt mindre, testa hemma i mindre mängd. Ett år efter operationen tog jag vid återbesök upp att jag upplevde ett större sug och fick då förklaringen om kickar. Det är efter detta jag har haft mina minnesluckor. Tål mindre än förut men är också hälften så tung än tidigare.
Fundera en och tre gånger innan du med din medvetenhet om hur du och alkohol funkar innan eventuell op.

Nej Hjärnklar, jag funderar inte på operation. Jag funderar däremot på hur det påverkar, precis som du skriver. Och jag kan känna en viss frustration över att det är flera som genomgått op och som hamnat härinne. DET tycker jag är problematiskt och nåt som gör att man i högre utsträckning ska gå igenom hela människans livssituation innan man låter någon ta operationssteget. Att vara smal och alkoholiserad är ju ingen höjdare. Det verkar som om vi är väldigt eniga i vad vi tycker ?. Jag blir lite förbannad helt enkelt över att man till viss del lättvindigt låter människor hamna i en sån situation.

Lim, Nystart, studenten och Hjärnklar, jag har ingen alkohol hemma. Måste försvara sambon lite. Han bad mig köpa en flaska vin som han skulle ge bort. Jag har ju dolt mitt missbruk rätt bra. Han har hittat flaskor, men jag har nästan uteslutande druckit när han har lagt sig. Inte ställt till med några scener, inte blivit otrevlig. Kort sagt nästan aldrig varit full så att han har märkt. För snart 2 år sen hände det ett några gånger att jag var full så han märkte, eller drack så han såg men inte mer än vid nåt tillfälle sen dess. Han tycker att det är ok att jag dricker lite vin hemma öppet, men jag vill inte börja med nåt vanedrickande. Därför har jag inte druckit öppet om vi inte haft besök. Låter kanske fånigt, men när jag drack öppet hällde jag gärna i mig lite extra vid sidan om i smyg. Så om jag ska få ordning på det här så kan jag inte börja dricka igen här hemma. Jag litar inte på mig själv och min beroende hjärna tar över.

och Sundare, hade ingen aning om att man kunde köpa gin på petflaskor (och tur var väl det). Ja, vi tar en vit vecka nu. Och du är för mig väldigt betydelsefull härinne. Klok, reflekterande och ärlig. ? Att du skriver så ärligt härinne ger mig jättemycket!

Jo, jag tycker det talas för lite om riskerna för att bli beroende av alkohol i samband med operationerna. Det jag uppfattade var som sagt att man skulle se upp så inte alkoholen gjorde en stupfull, eftersom vi alla skulle komma att reagera olika. Inte att det går direkt ut i systemet. Det är helt logiskt att det är så kroppen funkar men inte helt uppenbart. Fokus ligger enbart på det medicinska gällande operation och vad man sen kan äta. På informationsmötet var det med två bleka kuratorer som stammade fram att i samband med viktminskningar kan man ibland behöva hjälp att prata om sina förändrade vanor, hur de påverkar relationer och så vidare. Vi fick ett telefonnummer att ringa om vi ville. Det som var obligatoriskt var x antal möten med dietist och sjuksköterska.
Jag blir idag lika påverkad av en flaska som förut av tre. I stort sett. Ibland tål jag två glas och ibland sex. Men så har det alltid varit för mig, att mängden alkohol och hur jag påverkas/beter mig varierar. Det handlar om riskbruk till största delen, för alla som dricker tar en ökad risk för olyckor och så vidare, men jag riskerar även att göra bort mig socialt, få minnesluckor, ramla och göra illa mig. Och jag vet aldrig när så ska ske när jag tar första glaset. Alltså är det inte rimligt för mig att dricka överhuvud taget. Problem med alkoholen hade jag innan operationen men jag upplever att det ökat eftersom jag fortsatt samma dryckesbeteende, och alltså då med en kroppslig stor känslighet.
Ha en fin dag!

Dåååå hänger jag med oxå Sisyfos :)
Tack för att du delade med dig ?

Åh så slank det ner en halv flaska vin igen..,, men den hör gången var det a-fritt. Pust! Tar er i hand härinne och balanserar försiktigt. Jag tänker att det är lätt och att jag är motiverad igen, men har en dialog. Klarade mig idag. Hade lite funderingar på att göra ett ärende vid tant Grön, men avstyrde det för mig själv. Det måste bli en vana att inte dricka. Det var så skönt när det blivit det och jsg inte behövde tänka.

Nu har jag inte druckit a på mer än 66 dagar. Vid nyår när detta med nyårslöften diskuterades hörde jag en psykolog som fick frågan "hur länge det dröjer innan man lagt sig till med en ny vana?" Han svarade att det tar 33x2 dagar. Då tänkte jag att jag skulle skaffa mig en vana att inte dricka a. När jag hörde det hade jag varit utan a en månad så jag fortsatte med det. Nu känns det väldigt bra att jag har lyckats nå mitt mål. Det blir bättre för varje dag, även om suget kommer ibland. Då tänker jag på all ångest och elände som jag har upplevt när jag drack. För att nå mitt mål har jag haft mycket hjälp av att läsa på den här sidan och sett hur många som kämpar och gör det så bra. Tack för alla för inspiration och hjälp. Jag kommer att kämpa för att fortsätta min nya vana.

Välkommen Pettersson ch. Tror att han har rätt psykologen du har träffat. Det var en helt annan sak när det gått ett tag sist jag slutade. Jag reflekterade inte om att dricka då. Nu däremot! I eftermiddags började tjatet. Jag skulle gå ett ärende i en galleria som innehåller ett systembolag. Genast väcktes tankarnavpå att handla. Tänkte ett tag att jag kunde skjuta upp det till fredag för få kan jag ju kanske också dricka "legitimt". Bestämde mig ändå för att gå idag. Tänkte nog köpa nåt och vi hade en dialog hela vägen jag och djävulen på axeln.
- vad ska vi köpa?
-vi tar det vanliga!
-men när ska vi dricka? Vi vill ju inte att barnen och sambon märker?
-vi kan vänta tills de somnat.
-fast det tar då lång tid, vi kanske kan ta lite grann..,
Ja, nåt sånt där höll vi på. Men 50 m kvar till ingången kom jag på att om jag ska bryta den där vanan, då kan jag inte handla så fort jag har tillfälle. Jag är på god väg att bli a-fri. Det går inte 1-2 ggr/vecka köpa hem. Jag kommer att börja dricka igen om jag fortsätter så. Så idag vann jag. Ingen enkel match den här gången. Tror jag kan räkna till 2 vunna matcher den här veckan

Snygg match idag och grattis till vinsten. Det är förjävla svårt att stå imot ibland när man har den dialogen och är utanför systemet.
Så jag är mäkta imponerad Sisyfos. Hoppas du får sova gott. Kram! ?

Ja, det går ju lite knackigt. Många, många vita dagar... men sen tillbaka igen. Lite grann till helgen, normalt etc, lite mer, i smyg. Inga jättemängder, men helt klart osunt. Sön för en vecka sen 4 öl. Mån vin, tis vit, ons vin, tor vit. Fred mycket vin. Lör, sö, mån vita. Pust matchen är över för den här gången. Och jag mår verkligen inte bra av vin. Måste vara helt dum i huvudet!

Vaniljsmak

Jag känner igen mig själv i beteendet du beskriver i ditt senaste inlägg. Lite över en helg, sedan lite till och ännu lite mer varvat med en vit dag för att sedan spä på ännu mer tills det slutar med bakfylla och ångest mitt i veckan. Känslan av att vara, precis som du skriver, helt dum i huvudet så man vet att det inte är bra för en!

Har du någon plan för hur du ska tackla liknande problem i framtiden?

Studenten: Jag är okej, helt dum i huvudet, men okej! Jag har slutat skämmas och känna skuld för att jag är dum i huvudet. Det är kanske farligt, men nu är det lugnt igen. Kan inte dricka på några dagar. Och när jag vaknar efter en god natts sömn med några nyktra dagar bakom mig, DÅ vet jag när man mår riktigt bra. Jag älskar att sova nykter. Jag tror ju att jag kan hitta den nyktra vanan igen.
Och Vaniljsmak, läste din tråd och känner igen så mycket. Du skrev om PMS och jag funderar mycket på hur det påverkar. Jag la in en länk här i tråden för ett tag sedan som beskrev cykeln och suget. Ska läsa artikeln igen för det känns som att jag kan hitta nåt där. Egentligen är jag inte så påverkad av PMS inbillar jag mig, men jag blir lite fundersam över hur det spelar in. Ha ingen a hemma. Det är mitt tips till er alla... även om ni inte är "dumma i huvudet" nu... det kommer med a-intaget. Det är så jag håller konsumtionen ok. Jag snubblar några dagar men fortsätter inte. Och det finns oftast ingen möjlighet att falla långt då det blir till att borsta av sig direkt och starta på nytt. Så får mitt liv se ut verkar det som. Kanske bestämmer jag mig nån gång för att bli helt nykter men än så länge känns det under kontroll ( för det mesta i alla fall).

Lena72

Ledsen orkar inte mer...
Men vill visa att jag bryr mig.,,
??????????????

Det går bra igen. Har haft tillgång till a -40%.Tog ett par klunkar faktiskt, men sen var det bra. Fick ont i magen dock. Sen var det ingen fara mer, resten av dagarna. Jag valde bort. Funderade lite på de där klunkarna. Det var mycket gammal vana i dem.
Körde långt, långt idag. Funderade på om jag egentligen inte borde vara värd lite vin när jag kom hem. Jag har ju varit så "duktig". Vi har inget hemma (jo champagne, men riktigt så duktig har jag inte varit) och då kan man ju finnas lite i den där tanken.... vadå duktig, och blir det bättre om man får vin, behöver jag ens vin? Är trött efter skidåkning och bilkörande, avslappnad och lycklig. Lyckligare av vin? Nä, knappast! Undrar när jag ens började tänka sådär med alkohol som belöning. När blev det en vana - eller snarare en ovana att tänka så? Tycker att det är ett stort problem med detta i samhället egentligen. Vi ska ha roligt -åka skidor, gå till stranden, gå på Grönan... ja, vi tillsätter lite alkohol så blir det säkert ÄNNU roligare eller mysigare. Knappast, inte för barnen i alla fall. Just det där att dricka dagtid har inte varit min grej, men tänkandet är detsamma. Det blir inte roligare med alkohol, bara där i tanken. När det är bra, så blir det inte bättre med a och man behöver ju bara ta sig en titt på paradise hotel, så blir man helt övertygad om att alkohol inre är någon hit.
Så jag hoppas att jag har lärt mig nåt tills nästa gång livet blir jobbigt. Det blir inte bättre med alkohol, löser inga problem.

Ja, jag är ju en av de som inte vill sluta helt... och som tycker att jag nu har det hyfsat under kontroll, men hur ser det ut egentligen?
... ja, om jag räknar
V 8, kanske 3 standardglas ?
V 9 22,5 standardglas... fred, lö, sö
V10 8,5 sg mån, 8,5 sg to 1,5 fred
Ja, lite så har det nog sett ut under flera veckor, och eftersom jag har många nyktra sjok så känner jag mig rätt nöjd, men jag ser ju själv att det är över riskbrukskonsumtion, jag ser ju själv att jag dricker för mycket när jag dricker.
Jag vet ju själv att jag köper hem för mycket och dricker upp allt.. med flit... jag vet ju själv att jag sover dåligt av alkohol och jag vet ju själv att jag inte ens gillar att vara full.
Så varför, varför???
fred v 9 besök... köpte lite extra vin så det inte skulle ta slut.., eller skulle räcka till en fylla helt enkelt... och jag gillar inte ens att vara full, vill bara domna bort!
Lö v 9 borta med vänner som oxå dricker för mycket vin.
Sö resterna av vinet hemma + 2 av sambons öl,
Må måste sopa igen spåren + köpa lite vin när jag ändå är där
To -stressad på jobbet, köpte vin, drack. Vaknar med ont i magen... drack upp, sover dåligt.

Nu är det lugnt igen!
Fick mig en liten tankeställare där när jag räknade ut veckokonsumtionen... drygt det dubbla..,, ja, vad ska man säga?
Och nästan allt i smyg också...,

Ja, som sagt nu är det lugnt åtminstone till må och jag tror ju inte att jag kommer att tycka att det är nån bra idé nu i veckan som kommer.. är förresten upptagen på kvällarna så det löser sig nog och sen har det gått så många dagar igen och då brukar det vara mindre risk.
Jag tror verkligen på att hålla sig under riskbruksnivå om det ska funka med måttlighet. Bara att göra det alltså! Borde skaffa en sån där app.,,

Idag blir det en vecka igen. Känner att jag verkligen måste ha en längre vit period igen. Och räkna glas om jag dricker. Det funkar inte med "hyfsad koll" uppenbarligen.
Vill tillbaka till hur det var för ett år sedan igen. Endast socialt drickande och mycket sällan. Så får det bli! Då var alkohol inte med i tanken på samma sätt som nu.
Nu har det ju varit mycket vitt den senaste månaden, en vecka vit idag och dialogen avtar. Hade den igår dock vid flera tillfällen och det är nu jag måste stå emot, jag vet det. Skulle jag dricka skulle det vara precis innan jag ska sova eller för att vara helt ärlig, när jag redan borde sova. Familjen ska ju inget märka. Då får man jobba lite snabbt för man blir fort trött. Och har jag då hällt i sig vin strax innan sänggående, så vaknar jag ofelbart under natten med en obehaglig känsla i kroppen. Finns det dricka kvar tar jag det för det mesta. Om jag inte dricker sover jag gott, för det mesta hela natten. Drömmer och mår bra. Vaknar utan ångest och obehag.
Valet är ju jättelätt när man ser nyktert på saken.