Då var det dags. Insikten. Det är dags att erkänna att alkoholen är ett problem.

Insikten har nog kommit många gånger, speciellt då man legat där och våndats med huvudvärk och torr mun, när bakfyllan gjort sitt bästa för att tala om för en det man sedan länge borde veta. Alkoholen är inte bra för dig, du ska inte dricka. Tyvärr verkar den där insikten försvinna i takt med att huvudvärkens släpper och efter ett par nyktra dagar tycker jag mig förtjäna ännu ett glas vin, det har ju varit så stressigt och det är ju det effektivaste sättet att slappna av på kvällen. Öl är ju så gott, jag förtjänar en öl nu när jag slutat äta godis.

Den där bakfyllan är sällsynt, nu för tiden. Jag försöker verkligen dricka med måtta. Sen att de blir varje helg, ett par glas på söndag (man kan ju inte låta en halvtom flaska stå…) några öl på tisdag efter en extra stressig dag, kanske ett glas vin till maten på onsdag och oj, där rök halva flaskan igen, bäst att dricka upp den på torsdag och se man på då var det fredag igen! Trots allt försöker jag dricka med måtta, försöker lägga mig innan jag blir för full så jag inte blir bakis dagen efter. För det är ju då, när man vaknar upp bakfull varje morgon, som man verkligen har alkoholproblem.
Det blir svårare och svårare att inte ta ett glas till när det första (eller andra eller tredje) väl är urdrucket. Kvällarna utan alkohol är så sällsynt få nu för tiden. Ångesten är ständigt närvarande. Rädslan.

Jag vill inte mer. Jag vill bara vara nykter.

Vaniljsmak

God morgon forumet!

Gårdagen gick bra, bättre än väntat. Helgerna brukar vara svåra då det är så starkt förknippade med alkohol för mig men de visade sig att gårdagen enbart bjöd på kalasgäster. Eller ja... när jag stökade runt på morgonen för att få iordning allt kom tankar som ”Vad skönt det ska bli en öl ikväll” och ”Pust! Efter det här förtjänar jag verkligen ett glas vin på soffan!”. De tankarna försvann fort när de första gästerna anlände. Gästerna avlöste varandra under hela dagen, så som de brukar göra, och när sista man gått hade jag en otrolig huvudvärk och noll alkoholsug. Det fick bli tidig läggning för hela familjen.

Idag blir det ännu fler gäster! Denna gång i den lite yngre varianten och något säger mig att jag kommer vara totalt slutkörd ikväll, igen. Jag har en del att göra innan de första barnen anländer men vill ändå ta mig tid att sitta här ett tag, med mitt morgonkaffe.

Sisyfos: Ja, jag tror det är jätte viktigt att vi tar hand om oss själva. För mig blir det lättare att göra det när jag inte dricker. Nu när jag vaknar upp utan bakfylla och ångest känner jag inte att jag måste kompensera för en massa och kan istället göra det jag känner att jag vill (ok, ibland måste) göra. Det är en fin känsla.

AlkoDHyperD: Jag vill läsa din tråd! Jag hittade den ena igår men har inte haft tid. Kanske ikväll, om jag orkar. Annars får det bli till veckan.

Norrlandsbrud

Gud vad glad jag blir!! Så jäkla starkt!! Stolt!
Varje gång jag kommer in här kollar jag mitt forum, sedan ditt! Spänd på vad du skrivit och hur det gått! Låter som att du haft en helt fantastisk helg utan alkohol! Superbra gjort!!
Jag fuskade med mina två vinglas i lördags, men kunde iaf sätta stopp, så misslyckades inte helt!
Hoppas dagen varit bra, du sover väl nu efter massa gäster! Barnkalas, kan vara energitagande! ? Ser gram emot att höra från dig imorgon. Sovgott! Kram

Vaniljsmak

Igår var vi ute i sex timmar. De tre första grävde vi fram en grillplats, grävde fram stigar och fixade bra åkspår i igensnöade backar. De tre sista med ett gäng lågstadiebarn. Vi hade nämligen utomhuskalas och grillade, åkte backe, hade tävlingar i vems om kunde springa fortast i djupsnö och lite annat bus. När de sista barnen gått hem kom några släktingar som inte hunnit besöka oss igår, men de fick kaffe och fika inomhus. Vi hade gäster fram tills barnen skulle äta kvällsmat och lägga sig. Efter att de lagt sig la jag mig själv för jag var totalt slutkörd!

I morse när jag vaknade hade jag ont i kroppen. Det tog några sekunder att inse att ömmandet kom från en aktiv dag igår och inte från en bakfylla. Idag är jag trött men inte lika seg som jag brukar vara efter en helg full av ”belöningar”. Huvudet är med, tanken är klar trots den tidiga timmen.

Norrlandsbrud: Skönt att se dig här igen och att helgen gått bra. Ska kika in hos dig lite senare.

AlkoDHyperD

Satt och läste tråden och slås av förändringarna du gjort, Vaniljsmak, och norrlandsbrud också. Från att ha druckit så regelbundet till att bryta vanorna. Starkt! Det lyser igenom hur positiva de nyktra dagarna är. Bio var smart. Humörsvängningarna kan nog sitta i ett tag, men jag tror träningen kommer att hjälpa där. Jag lägger in träningspass på morgonen lördag och söndag om jag tror att det kan bli en riskhelg, helst något som kräver hög puls för då vet jag hur mycket det skulle sabba om jag var alkoseg.
Man kan ju sätta sig och skriva ett inlägg precis när suget kommer, då är ju fokus visserligen på samma sak, alko, men tiden går och tankarna kan ledas på rätt spår.
Lev väl!

Vaniljsmak

Kul att du tittar in här Studenten och hoppas livet lever väl med dig. Helgen var bra, trots gäster som ockuperade (så gott som) alla vakna timmar. Intensiv tror jag det rätt ordet är. Bra men intensiv.

Jag känner att jag genomgår en förändring AlkoDHyperD. Det känns som att min nykterhet har fått en bra start nu men samtidigt är jag lite rädd. Dels har jag svårt för förändringar, eller jag har svårt för sådant jag inte kan kontrollera. Dels har jag läst en hel del om att det är i sådana här lägen, då man känner sig säker, som återfallen blir vanligare. Jag läste att nykterheten kräver aktivt arbete, år efter år, och det har skrämt mig lite. Som tur är har jag hittat hit och en del i mitt arbete för att upprätthålla min nykterhet är att skriva här. Det hjälper, det är skönt att reflektera och här kan jag stöta och nöta samma saker om och om igen så att mina när och kära slipper få blödande öron. Orkar ni inte läsa är det bara att hoppa över de bitarna!

AlkoDHyperD

Att nykterheten behöver vara en kamp. Kanske är det tvärtom. Att bara låta livet flyta på och släppa kampen. Det där arbetet, vad skulle det konkret bestå av? Innebär inte vaksamheten och att vara beredd att du samtidigt måste ha hotet i dina tankar för att kunna avvärja det om det skulle attackera. A - som ju är hotet i det här fallet, ständigt närvarande i dina tankar. Låt annat ta upp fokus istället. Livet som det är, din vardag som den ser ut nykter.
Dyker suget upp, ja då är det ju bra att sätta ner foten och dra åt andra hållet. Men däremellan?
Känslan av säkerhet låter skön. Vad är det som hindrar dig från att bara vila i den. "Idag känner jag mig stark och säker i min nykterhet". Låter inte det mindre hotfullt?
Min helg flöt på och jag var nykter. Många inlägg här på forumet, men däremellan fokus på annat. Ingen kamp. Ingen gard uppe.
Kommer det så kommer det och jag får ta det då. Vi är värda att få glädjas åt idag. Känns det bra så bara njut!
?

Vaniljsmak

Jag är rädd för att, när jag väl landar i känslan av trygghet, falla tillbaka. Rädslan kommer sig nog av att jag är lite som ett tomtebloss. Jag brinner intensivt för varje ny sak jag tar för mig men har svårt att ro det i hamn, att faktiskt avsluta någonting. En del av det ligger återigen i problematiken från barndomen, jag tyckte längt att det var bättre att själv avsluta ett projekt, att av egen fri vilja ”misslyckas” än att faktiskt ge mig in i det helhjärtat och misslyckas. Att misslyckas för att jag inte kan, för att jag inte kunde. Det skulle då, i min skeva hjärna, vara ett bevis på att jag inte är värdig och ett bevis på att min alkoholiserade förälder gjorde rätt i att välja bort mig. Det skrämmer mig än idag, även om jag arbetat hårt med den biten. En del av det här tomteblossbeteendet kommer sig, nog, utav att jag helt enkelt är sådan. Alla är vi olika.

Två gånger i mitt liv har jag tagit mig an någonting jag verkligen velat göra och faktiskt avslutat det. Den första gången blev jag mor. Det kanske låter lite konstigt, man blir ju inte klar med att vara förälder men jag gav mig in i det, helhjärtat, och tycker att jag gör det bra. Visst finns det dagar då jag knappt orkar med men att välja bort barnen har aldrig varit ett alternativ. Den andra gången var när jag, som knappt klarade grundmatten på gymnasiet, bestämde mig för att bli civilingenjör. Eller ja, studierna är inte riktigt avslutade ännu men nu är det bara exjobbet kvar och det går bra så jag borde bli klar i år. Det har tagit mig närmare sju år med högskoleprov, basår och sedan 5 år på universitetet men snart har jag står jag med mitt examensbevis i handen.

Sammanfattningsvis: jag är rädd för att min nykterhet är ännu ett tomtebloss som brinner så starkt och klart nu i början. Att jag tar reda på allt jag kan om alkohol, nykterhet och hur jag fungerar i relation till det men att jag tids nog ledsnar och påbörjar en ny aktivitet. Sedan sitter jag där med vinglaset i hand utan att riktigt förstå hur det gick till.

AlkoDHyperD

...medans det lyser då! Alltid hittar du något i skenet från det, hur kortvarigt det än är. Kanske sprider det sig...tänd ett nytt om det slocknar. Ett tomtebloss är starkt och vackert. Bättre än en liten fjuttig tändsticka. Fin metafor. Den ska jag ta med mig.?

Vaniljsmak

Jag arbetar hemifrån de flesta dagar vilket tillåter mig att lägga upp dagen precis som jag vill. Perfekt då jag kan anpassa tiderna så att barnen inte behöver vara på fritids mer än nödvändigt men det ställer också stora krav på mig och min förmåga att fokusera på det som ska göras. Såhär har det sett ut i flera år och det är kanske en av anledningarna till att alkoholkonsumtionen under vardagskvällarna inte varit ett problem. Jag har kunnat gå upp, sliten och trött men fortfarande göra det jag ska. Ingen har sett mig, ingen har kunnat känna lukten, ingen har märkt något och jag har dövt det dåliga samvetet genom att producera skolresultat och ta hand om hemmet.

Igår var en ovanligt oproduktiv dag. Kanske beror det på att jag inte känner mig så jagad, jag behöver inte döva det dåliga samvetet över att jag drack dagen innan. Kanske beror det på att allt skrivande här har fått mig att gå in på djupet och att det, rent känslomässigt, tagit hårade på mig än jag trott. Hur som helst så känns det ... ok. Jag känner mig ren och klar på ett sätt som jag inte riktigt kan beskriva. Tankarna är ... tydliga. När jag känner mig trött vet jag att tröttheten beror på att jag inte sovit nog och inte på bakfylla.

AlkoDHyperD: Ja, tomteblosset få lysa nu och skulle börja falna så tänder jag ett nytt. Kanske är det onödigt att oroa sig för någonting som kanske kan hända någon gång i framtiden. Det enda jag vet är att jag var nykter igår, jag är nykter just nu och jag har för avsikt att hålla mig nykter idag. Forumet är fantastiskt, både för min nykterhet men också för att få gräva lite djupare i mig själv och förstår hur jag fungerar både i alkoholrelaterade sammanhang men också i livet som så. Vissa inlägg jag skriver har krävt timmar av tankeverksamhet. Jag skriver inte ner allt jag tänker men delar av det, det blir små sammanfattningar som jag kan gå tillbaka till när jag fastnar i en tankeloop.

Det blev ett lite osammanhängande och svamlig inlägg idag men så får det blir. Nu måste jag återgå till arbetet!

Vaniljsmak

Jag fick en hel del gjort med skolarbetet. Fixat med min modell och läst ett par vetenskapliga artiklar. Det känns bra, jag har kommit igång igen.

Tankarna på alkohol började när familjen kom hem. Barnen var på dåligt humör. Vägrade hänga upp blöta kläde, skorna låg överallt i hallen och det blev allmän oordning. Vi hade fixat semlor, jag och mannen, och trodde de skulle bli glada. Nej de blev de inte, ”nää, jag tycker inte om de här”. Nähä.. nej men bra då, ät något annat, ät något nyttigt. Det är okej, alla kan inte tycka om allt.

Fick ”dåliga” nyheter från utvecklingssamtalet på äldsta barnets skola, utvecklingen går inte framåt trots extra insatser både där och hemma. Jag känner mig hjälplös, vet inte hur mycket mer jag kan göra. Jag försöker hjälpa och stötta men jag räcker uppenbarligen inte till! Äldsta vill inte göra läxorna och stretar emot. Känner mig ännu mer hjälplös, det är ju viktigt, äldsta behöver träna! Yngsta har inte fått hem några läxor, igen. Trodde jag hade pratat med läraren om det där. Ena veckan får yngsta hem läxor i fyra olika ämneskategorier som ska lämnas in inom fem dagar och sedan kan de gå ett par – tre veckor innan nästa läxbunt kommer. Det gör mig irriterad, jag vill ha ett jämnt flöde på det där. Jag märket att yngsta har problem med läsningen och försöker arbeta lite med det på egen hand här hemma, men det vill inte yngsta. ”Nej, jag har inga läxor, jag behöver inte göra det där!”.

Barnens rum är upp och ned. Jag försöker få dem att städa, vägrar göra det åt dem. De vill inte. ”Det är tråkigt” säger de, som om jag inte visst... Dottern försöker, börjar och försöker få med sig sin bror. Sonen vägrar, stretar emot och tjurar. Jag säger att han kan duscha istället men de ska han inte heller göra. Ingenting är bra. Allt är dåligt. Middagen blir sen för jag hinner inte med maten och självklart ska det bli såhär när maken är på kvällskurs!

Tankarna springer iväg till alkoholen HELA TIDEN! Å vad skönt de skulle vara med ett glas vin på soffan ikväll. Å vad jag förtjänar en öl efter att ha tagit mig igenom det här utan att gapa och skrika. Å vad jag behöver ett glas för att slappna. Jag har ju varit så duktigt, jag har ju gjort en massa skolarbete och varit så pedagogisk med barnen och fått dem att göra allt som ska göras utan att tappa humöret (allt för mycket).

Jag hoppas på att avleda suget, på att skjuta upp beslutet, genom att skriva här medan barnen äter kvällsmat. Det går sådär. Kanske försvinner det när de små ligger till sängs och jag kan andas ut. Kanske...

Pärlan

Om inte skriv mera! Vi kan lyssna! :) Jag har länge varvat ned med nån folköl när barnen somnat. Inte mkt men tillräckligt och jag kunde inte låta bli. Hade någon vetat hade denna kunnat peppa mig till det men jag yttrade inget om det.. Därför tänker jag att det kanske kan vara ett stöd? :)

Vaniljsmak

Det hjälper att skriva här Pärlan. När jag gör det ställer jag mig själv till svars för de val jag gör. Jag tvingar mig själv att tänka igenom beslutet. Allt för många kvällar har jag hamnat där i soffan med glaset utan att tänka. Nu får det vara slut med det! Om jag dricker kommer det vara efter att jag noggrant tänkt igenom det hela.

Genom att skriva här skjuter jag upp beslutet. Det var någon som skrev att man skulle göra någonting annat innan man svängde in på bolaget eller hur det nu var. Typ ”jag vill handla vin men först ska jag besöka gymmet”. Lite så tänker jag nu. Först skriva här, sen besluta om jag ska springa på affären och handla folköl. Just nu lutar det mot att jag låter bli. Barnen ligger i sängarna och jag vill inte lämna dem själv. Jag har pratat med min man och han är med på att vara nykter så det är ingen idé att be honom svänga förbi affären när han är klar på kursen. Skönt. Nu ska jag bara hålla fast vid den här känslan.

Pärlan

Strongt och klokt! Har du hållit i känslan? Jag brukade bli så glad om jag tog mig förbi 22..då visste jag ju att det inte var möjligt längre.. Jag tittar in här lite nu som då nu under kvällen, behöver det eftersom jag är så nynykter, så jag kan uppehålla dig om det skulle kännas tufft ?

AlkoDHyperD

Nu är ju klockan snart 22, så jag kan nog inte påverka någonting ikväll. Tror att du är nykter ändå...
Här kommer några tankar jag får när jag läser, utan att göra anspråk på att veta hur just du upplever och känner.
Situationen med missnöjda barn, att inte bli lyssnad på, ensam med ansvar, tidspress, maktlöshet (tänker på läxorna du pratat med skolan om utan att det blivit ändring) den upplevelse av otillräcklighet du beskriver. Känner igen triggern. Vilka känslor får du?
Jag kan läsa frustration i texten. Dina ansträngningar ger inte förväntat resultat. De märks inte.
Lätt att tänka "jag är dålig som inte fixar detta" vilket leder till skam, en svår känsla som ofta mörkas av ilska. Du inser att det är bättre att vara pedagogisk och lugn med barnen för att inte förvärra situationen, men känslorna finns kvar och leder till spänning. Pang! Vilken är den inlärda spänningsreduceraren?

Jag känner igen det där med bekymren och oron över barnen. Men som vanligt löser inte a de bekymren mer än en liten, liten stund. Och så har man ångesten och skammen som ett brev på posten. Det är trist, vore ju lite enklare så.
Funderar lite på ditt utvecklingssamtal. Det är inte ditt ansvar det där. Hoppas att skolan var tydlig med det och att de har en plan B om plan A inte funkar. Du kan vara ett stöd, men skolans personal är experterna. Tycker ibland att skolan lämnar oerhört mycket till föräldrarna. Det skiljer sig säkert, men jag tycker det är alltför vanligt. Sen finns det givetvis många, många undantag. Förstår så väl din önskan att vilja fly eller vilja koppla av. Har en sån önskan själv idag när jag inte alls hann det jag tänkt eftersom jag var tvungen att fixa nåt akut, så nu är det en röra här hemma.
Tycker att du ska fokusera på allt bra du gjort istället, skolarbete, Myste till det med hembakta semlor, pedagogisk med barnen.., du kanske inte är värd en drink men ge dig själv lite beröm!

Vaniljsmak

Vad fint att se att ni skriver. Det värmer!

Jag var nykter igår och pigg idag. Precis som ni var inne på behövde jag bli av med lite negativa känslor; frustration, ilska och skam. Jag behövde en ventil för det och den ventilen fick bli det här forumet. I vanliga fall byggs allt sådant där upp inom mig. Jag har så svårt att släppa ut och berätta för andra, vill inte verka misslyckad, vill vara "perfekt". Det går nog att härleda till barndomen igen. Den där föräldern jag skrivit om tidigare har jag kontakt med idag och den människan brukar berömma mig för hur "duktig" och "bra" jag blivit såhär på äldre dagar, "med tanke på hur du var som tonåring". Människan menar väl, det vet jag, men det blir lite bakvänt och fel. Det ger mig signaler om att jag duger idag bara för att jag "bevisat att jag är duktig". Nu börjar jag bli medveten om det och kan försöka arbeta med de känslorna.

Efter att jag skrivit sista inlägget för igår kom maken hem. Vi talades vid ett tag och sedan gick jag faktiskt i sängs. Jag lägger mig allt som oftast tidigt, dels hjälper det mot suget, dels har jag en massa sömn att tag igen och dels stiger jag upp 05.00 de flesta dagar.

Tack för att ni finns!

...att du använder forumet! Som tidigare sagt, intensiv livsperiod. Usch, skulle aldrig orka igen! Men för guds skull inte vara utan! När det gäller din mamma hoppas jag att hon bara är otänkt. Har du berättat för henne hur hennes kommentarer landar hos dig?
Jag funderar nu på vad jag själv säger till min vuxna dotter som jag var så orolig för i tonåren; psykiskt mående. Tror inte jag kommenterar men ska absolut hålla koll på mig. Jag är ju så glad och lättad över hur hon handskas med sitt liv idag.
Ha en bra dag nu Vaniljsmak! Glöm inte friskvårdstimmen ☺

I_morgon

Du är en fantastisk kvinna!
Du är inte ensam!
Jag vill gärna hjälpa dig!