..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

slutanu

Låter också härligt att ni passat på att vila också! Det är du verkligen värd! Hur tänker du kring alkoholen när du kommer hem?

Jo, det kändes bäst att radera dom, vet egentligen inte varför. Men det kändes jobbigt att veta att min man läst min förra tråd. Kanske var jag rädd för att han skulle läsa även den nya, även om jag bytt nick. Startade den lite för snabbt, för att han enkelt skulle gå in och " hitta" mig igen. Men jag kommer igen :)

Kram kram!

Kan vara bekymrad över att jag kan komma att tycka att små mängder inte gör något. Men som jag skrivit förut vet jag inte i förväg hur det slutar, och att jag påverkas psykiskt av alkohol. Alltså är valet enkelt, eller borde vara.

Vaniljsmak

Jag förstår oron över att bortförklara alkoholintaget med att det handlar om "så små mängder". Det är nog en fara för alla oss som dricker i det tysta, hemma, på vardagskvällarna. Det är det vi vill kunna göra, att bara ta ett glas då och då, men något få av oss klarar av.
När kommer du hem igen? Har du några planer för hur relationen till alkohol kommer att se ut då?

Hemma igen lördag. Finns inget vin hemma, så en broms är inlagd. Och jag börjar återgå till nollintag en period. Men ordet "bör" är varnande. Brukar betyda att det inte är förankrat inombords. Det är just det här jag var orolig för. Att jag tappar beslutsamhet, men ska plocka upp den igen!

slutanu

Du kommer att plocka upp beslutsamhet igen! Och jag läser faktiskt att du skriver BÖRJAR med nollintag ett tag, inte att du BÖR. Bra!

Vaniljsmak

Du har gjort det en gång, Hjärnklar, och du kan göra det igen.

Hoppas resten av er vistelse blir utan allt för starka vindar och att ni får åka tills ni ledsnar!

Tack för era fina kommentarer! Autocorrect visste tydligen bättre än jag eftersom ordet bör ändrades till börjar! ?

slutanu

Det var garanterat en mening med det :) Ta det lugnt i backen nu sista dagen!

Pärlan

Jag har ju precis kommit till insikt att jag aldrig ner kan dricka och behöver lära mig leva utan alkohol. Jag har aldrig någonsin kunnat bara ta en öl eller ett glas vin till maten. Eller jo, men de gånger det hänt för att inget annat varit möjligt har jag känt mig frustrerad för att jag skulle vilja ha mer..

Har haft uppehåll, druckit någon helg igen, första gångerna inte så mycket men ganska snart uppe i de vanliga volymerna och till slut väldigt stora.

När jag bestämde mig tänkte jag först att ja, det är ju synd att jag inte kommer kunna ta en öl på aw ibland och så..sedan skrattade jag för det är ju inte jag. Om ett glas/en öl aldrig varit naturligt för mig så är det ju inget jag behöver sörja..jag vet ju att jag vill dricka för att bli berusad.

Så, bar dags att ta farväl helt och hållet av alkoholen för mig..:)

Ni gör det bra! Den där inre striden är förrädisk ibland trots ens avsikter..:) Kram!!

Vanilj

Så underbart att läsa den här tråden! Vilken kamp, vilka kloka självinsikter ni har!
Jag tycker det svåra är att hitta vad jag ska ersätta vinet med! Inte någon annan drog alltså, utan något positivt! Jag skapar mycket; stickar, syr, målar, skulpterar, odlar. Men tyvärr kopplar jag ihop mitt skapande med rödvin, som en förutsägbar bild av den typiska konstnären... jag har inte målat utan ett stort glas rött breve staffliet på flera år och har svårt att sitta vid symaskinen utan det röda ruset.
Har ni några tips på vad jag kan göra?

Vanilj

Så underbart att läsa den här tråden! Vilken kamp, vilka kloka självinsikter ni har!
Jag tycker det svåra är att hitta vad jag ska ersätta vinet med! Inte någon annan drog alltså, utan något positivt! Jag skapar mycket; stickar, syr, målar, skulpterar, odlar. Men tyvärr kopplar jag ihop mitt skapande med rödvin, som en förutsägbar bild av den typiska konstnären... jag har inte målat utan ett stort glas rött breve staffliet på flera år och har svårt att sitta vid symaskinen utan det röda ruset.
Har ni några tips på vad jag kan göra?

Pärlan

Ja men visst har vi trevligt ihop! ?

Just vin kan jag förstå känns svårt att ersätta.. Jag var främst en öldrickare och under min förra nyktra period brukade jag dricka alkoholfri öl. När jag hunnit vara nykter ett tag gick det jättebra! Mindes ju inte smaken av riktig så för mig VAR alkoholfri riktig öl! Det var härligt att få dricka "öl" utan konsekvenserna.. När det gått ett längre tag nu kommer jag prova..just nu kan det trigga suget efter riktig så det är bäst att vara försiktig..

Jag utvecklade en kärlek för bubbelvatten också som jag förr aldrig drack.. Bubblorna kändes bekanta :)

Kanske du kan börja experimentera med att göra fruktdrinkar? Skapa en ny vana att ha ngt nytt som du tycker om helt enkelt..

Förstår det där med alkohol och skapande.. Jag är musiker, låtskrivare och sjunger och ja..får se hur jag ska vänja mig själv i den frågan..?

slutanu

Hur mår du? Har ni kommit hem? Tänker massor på dig!

Sov 13 timmar i egen säng! Skickade maken på inköp av människomat, hundmat samt vinköp. Själv har jag dammsugit och varit ute i solen. Glad att mysa med vovven igen. Och sugen på vin. Och samtidigt väl medveten vart den vägen leder....

AlkoDHyperD

Om du redan nu vet vart den leder? Tror du vinet kommer smaka gott med den vetskapen i bakhuvudet?
Det finns fördelar och nackdelar med att vara medveten om sitt problem. Fördelar för att man först måste se det innan man kan börja göra någonting åt det, nackdelar för att problemet inte längre kommer att kunna vara den lösning man tidigare använt sig av. Inte utan besk bismak.
Okunskap kan vara skönt ibland, kunskap ger ansvar. Hellre galen hela tiden och lyckligt ovetande om det än att veta om det i klara stunder och då våndas över sitt tillstånd, typ.
Jag brukar fräsa åt min mamma ibland när vi fikar och hon tar en kaka samtidigt som hon säger "jag borde inte för jag blir så tjock"
- Antingen äter du den där jävla kakan, skiter om du blir tjock och njuter av den eller så låter du bli att äta den!
Så, om du ska dricka vinet, så skit i vad det leder till och njut av det eller låt bli!
Hårda ord, men jag saknar förmåga att tassa runt?
Hur du väljer är inte min sak att döma. Kanske är värdet större än risken. Ha det gott?

Vaniljsmak

Suget kommer som ett brev på posten när man försökt "bara ta några glas" under "speciella omständigheter". Jag känner det själv efter två dagar med alkoholintag ute på fjället. Dumt, det känns som att man måste börja om från början... fast det gör man egentligen inte alls. För varje snedsteg lär man sig någonting nytt.

Hur går det? Hur mår du?

Tack för att ni bryr er om, och jag gillar raka puckar adhd :)
Det har gått bra, såtillvida att jag inte har varit bakfull, vaknat med sursmak i munnen och ej heller blivit berusad annat än lätt märkbart. MEN, det var inte ens gott och trots det var det jag som tog initiativ till att dricka vin och fylla på! Varför vet jag inte, och mängden var inte stor (minimal med våra mått mätt, cirka en dryg halvflaska totalt på lördag kväll). Något högre takt men samma mängd igårkväll.
Totalt värdelöst, att sitta och sippa på vin och se på serier är inte alls vad min vana är. Äter jag nåt då så är det typ mackor eller godis, men oftast faktiskt inget alls. Rätt spännande det här att jag faktiskt inte är sugen, då är det bara att följa den inslagna vägen.
Jag har sett att du pratar om en mindfulnessövning ADHD om att ta reda på känslan bakom suget, och jag beskriver i en av mina första inlägg att jag gjorde så när jag slutade med nikotin. Jag hoppas att det är samma sak som håller på att hända-jag skapar/ser till händer-med alkoholen.

Jag är vansinnigt trött efter resan, orkar inte göra många knop idag. Petar lite förstrött i telefonens spel, småpratat med barnet men mest tomglott. Det tar på krafterna att ha semester (och då har jag sovit massor under den), men alla "ansträngningar" kostar för mig. Så är det, bara acceptera.

Hur har ni andra det?

AlkoDHyperD

Jag är ju inte vanedrickare, utan nykterist med perioder av "kontrollerat" men intensivt supande. För mig är det mycket svårare att sluta snusa. Imponerad när jag läser att du lyckats stå emot nikotinsug. Jag var utan cigaretter och snus i sjutton år och började kedjesnusa så fort jag "råkade" ta en prilla för två år sedan. Nu känns det nästan oöverstigligt, men har köpt nikotinplåster och kommer att göra ett försök. (Ska bara snusa upp stocken....och sedan nästa....och sedan nästa...ja, ni förstår?)

20 år med en snus under läppen oavsett det är i duschen eller framför teven. På apoteket räknade de ut att jag drog i mig en nikotinmängd motsvarande 75 cigaretterna dagen! Otaliga försök med kortare och längre uppehåll. 2 år var nog rekordet innan jag slutade, behovet försvann. Alltså inget sug alls, det försvann över natten!
jag VET att jag kan!