Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

InteMera

Jag är jätte orolig inför helgen, vi hade storbråk hemma redan igår när han var nykter så jag är rädd han behöver rensa skallen i irritationen med en rejäl fylla. Någon avhållsamhet eller nertrappning har han inte lovat, inget annat har han heller i och för sig varken lovat eller kommenterat sen min härdsmälta för två veckor sen. Vi är nu även i vardagen så osynkade så det är nästan löjligt, minsta grej och vi sitter i var sitt rum hela kvällen och klarar knappt av att sitta vid samma middagsbord tillsammans. Vet nog vart dethär är på väg och vad man borde göra, ser inte hur vi ska lösa situationen när det inte finns något Vi i nåt alls längre.

Hoppas ni andra får en lugn helg!

Nykteristen

Åhhh nej, är d så?! ☹️️
Förstår känslan när man nästan kan ta på spänningen o mer eller mindre stå klar o redo med en öppnad ölburk tills de kommer hem. Den känslan är inget kul alls!

Har du sagt nåt mer om att ni vill flytta eller nuddas inte samtalsämnet alls längre?

Det är egentligen d värsta jag vet också, nog minst lika jobbigt som för dom att prata om som för oss.....men oundvikligt till slut!

Här är de känslorna minst lika påtagliga och i min mening lika osäkra som innan han bestämde sig att lägga av. Den sprittande och nervösa känslan infinner sig varje kväll om än kanske i lite mindre mängd än förut!

Va på arbetsintervju idag igen, kändes bra men vill inte hoppas på nåt. Väldigt lite jag har lust med nuförtiden. Det mesta känns jobbigt att genomföra och jag känner mig tung i kroppen och trött i huvudet....

Jag hoppas för din skull att d blir lugn för dig eller iallafall så lugnt som d går att få <3 älskade vän, skulle vilja kunna ge dog en bamsekram

InteMera

Hoppas det ordnar sig snart med jobbet för dig, mer ovisshet är det minsta du behöver just nu!

Nej prata gör vi inte alls. Knappt så vi alla dagar över huvudtaget säger nåt till varann. Och det lilla är bara typ Köper du hem bröd idag, så nej inga djupare diskussioner om nåt som helst. Han har inte alls vidrört det jag sa, varken återkommit efter eget funderande eller gett nåt bevis på han registrerat det jag sa. Lämnade mig hängande, helt i ovetskap vad han tänker.

Pratade med min bror idag, sa som det är hemma. Han blev lite chockad och berättade då samtidigt han själv hållit på att att hamna i alkoholmissbruk i höstas efter sin skilsmässa men han hade kommit till insikt i tid och dricker nu inte just alls. Vi träffas sällan då vi bor långt ifrån varann så detta hade jag ingen aning om och vi har haft väldigt lite kontakt annars också, så detta öppenhjärtliga samtal helt plötsligt kändes bra och vi ska börja hålla kontakt lite oftare. Känns som man får stöd av alla man bara vågar öppna sig för, kanske jag inte är så ensam i det hela som jag först trodde.

Nykteristen

Så skönt o höra samtidigt att du kan prata med honom lite mer nu. Nä, jag tror d är fler än man tror som har toppat ner i A eller om inte annat är i riskzon....skrämmande vad d kan göra för människan.

Synd att han inte ens försöker fundera på d, vilket d isånafall inte verkar som....snart dags att lämna huset? Det verkar ju tyvärr inte vara mer än d som kanske kan få honom på andra tankar, jag menar som min sambo, en grov rattfylla är ju inget direkt o sträva efter för o få upp ögonen för en själv!

InteMera

Igår var han märkligt nog nykter men satt sur hela kvällen med lurar i öronen och pillade på sin telefon. Jag gick i säng när jag lagt barnen, den spända stämningen är för jobbig.

Idag började garagevandringen in och ut tidigt så lär inte sluta med mindre än stenfylla idag misstänker jag. Han hittar på allt möjligt han behöver göra därute idag, som om det lurar mig att han säger sig ha ärende i garaget. Ska bort några timmar med barnen på förmiddagen och ser inte fram emot att komma hem sen.

Hoppas du Nykteristen fick en skön alkoholfri fredagkväll!

Nykteristen

Oj, d va inte dåligt tidigt han började lördagen med drickat!
Ja, man skulle ju kunna tro att d hade blivit en nykter kväll...men icke! Fick den där känslan redan när han kom hem....han hade nog tagit nåt innan han klev innanför dörren, sen bar d av i rasande fart när garaget blev kvällens "place to be". Så jag gick o la mig. När han kom in va han skitförbannad o skrek o gapade. Jag kunde dra åt helvete med min jvla svenska familj o bla bla bla bla. Tillslut gick jag ner o bad honom hålla tyst så han inte skulle väcka sonen....då kom han upp o la sig o va tyst en liten stund tills sonen började hosta (han är förkyld). Då skulle han börja väcka honom för o dricka vatten mot hostan. Bad honom att inte väcka honom då han fortfarande sov. Sur som ett bi gick han ner o började skrika som en tok om vatten o vattenflaskor o vilka jvla röra d va i huset. Han va färdig med d här, aldrig mer, nu är d slut mellan oss för en sån naiv människa o med den jvla familjen kan man inte bo med. Jag kunde lika gärna ringa polisen.....ja så d fortsatte i den takten tills han gick o la sig i sonens rum (han fick inte komma in i vårt) vid halv ett inatt. Idag vaknade han asförbannad, hämtade frukost i köket o sa inte ett ord. Nu ligger han i sovrummet o kollar ipaden o jag vet inte, tycker synd om sig själv kanske??
Får se vart d här bär av, ärligt så tror jag att lite panik börjar komma fram nu när d närmar sig att gå till beroendemottagningen. Men jag tvingar honom inte dit, helt upp till honom....men går han inte så flyttar jag, finns inget mellanting. Han tror verkligen han kan bete sig hur f-n han vill o d irriterar mig nåt så djävulskt!

Nykteristen

Jag kan betala dig om du tar honom, se d som ett underhåll *hahaha* ?? han är patetisk när han håller på såhär....som att d är så synd om honom som lever i detta hemska land där ingen rättvisa finns! Han är från Holland.....så d är ingen större kulturkrock direkt. Tror d är mest för att han ska kunna skylla på nåt, han är ju helt själv från nåt annat land här, stackarn! ? Man kan bli tokig för mindre...

InteMera

Så mycket var hans ord och löften värt, och sånt där gormas om att allt är någon annans fel känns igen. Min man brukar också häva ur sig att såna som oss kan ju ingen stå ut med, på denhär platsen kan ingen normal leva (och då flyttade han bara inom landet från ett ställe inte alls olikt där vi bor nu) och att jag är så korkad och gnällig så vem som helst skulle bli galen bara av att måsta bo med mig. Han gör allt för att lyfta skulden av sig själv din sambo, för att inbilla sig själv han är ett offer. Vi har alla hört detsamma förinspelade bandet tror jag ;).

Att han inte ens kan dämpa sig för barnets skull? Skrika och härja hela natten som monolog. Tur att barn brukar sova rätt tungt och slipper höra.

Ja här börjades det tidigt med garaget idag, få se vad det blir för en dag.

Styrkekramar!

Saga689

Ja detta att det hela tiden är någon annans fel känner jag väl till. Jag får ständigt höra hur dålig person jag är. Tråkig, stämningsförstörare, nejsägare, pratig. Allt är fel. Ett tag var jag narcissist!? Man borde inte ta åt sig men tyvärr blir jag väldigt ledsen. Inte så att jag tror på honom men mer att han behandlar mig så illa. Aldrig någon ursäkt, bara bortförklaringar.

Nykteristen

Hur har dagen fortgått InteMera? Har d blivit alldeles för mkt dricka?

Här är det lugnt nu, blir te o godis resten av dagen. Jag tog sonen o åkte imorse till mina föräldrar en stund. När vi kom hem mådde han bra o va på bra humör.....

Ja, ibland undrar man om dom inte skriker indirekt till sig själva när de skriker till oss med alla dessa hemska ord!

InteMera

Galoppen in och ut i garaget har fortsatt hela dagen men han har lyckats hålla sig bara just så påverkad så det märks på honom men han är inte full som han brukar. Vet inte om jag borde tycka han är duktig i hans ögon nu, när han bara är smålullig varvat med tupplurar och så påfyllning i garaget. Man borde filma deras travande och spela upp det i höghastighet för dom! Ut i garaget - in och låssas normal - ut i garaget - in igen lite ostadigare på benen - ut i garaget - in igen och sova lite på soffan - och så detsamma 3-4 ggr om igen. Man kan ju alltid lägga till ett moment med gapa och vara elak och så ut igen för att få lite omväxling i filmen ;)

Har du fått någon ursäkt för dels fyllan och dels oförskämdheterna igår? Eller är det varianten idag att eftersom han är glad ska du också vara det, så du inte enligt honom är dendär surkärringen som klagar också när han är nykter och glad ;)

lizzbet

Klart det är så, att de är sig själva de skriker på, men skulle aldrig erkänna detta. Kanske inte heller fattar det.

finns dt ngt gott som gör att du på ngt sätt håller fast vid honom? (Jag som just sagt åt min "man" att han får lämna på måndag!) Din man kanske åtm fotrtf är 6:ig?!

DrömmaBort

Håller fullkomligt med dej. Den där dansen och smygandet och sedan den där malliga attityden "så här bra är jag, såhär gör folk som inte har problem med alkoholen" och därtill sedan att problemet ligger hos käringen som inte fattar och bara surar.
Inte vet jag vad man borde tycka om det. Men jag gillar inte. Hellst skulle jag sede lägger den energin och det planerandet på något som gäller familjen.

Här hos oss har jag ju bara drickande som hålls i styr nuförtiden. Men jag upplever det som en slags lek. Att han med flit höjer mängden, och jag är rädd toleransen stiger, och en dag sitter han där igen. Varför leka med en sådan sak? Varför leka med alkoholen och hålla mej i spänning.

Nykteristen

InteMera, skönt ändå att han inte är otrevlig mot dig trots fyllan. Nä oavsett hur mkt eller lite dom än dricker så är d lika osmakligt ändå o lika skyldigt även fast som du säger i deras ögon är dom ju duktiga!

Har börjat fundera på om han själv ingen ångrar att han ska dit på onsdag.....men han säger inget om d så!
Nej nej, ingen ursäkt eller förklaring denna dag utan vi kör på här som att inget hänt. Lika bra liksom för om jag inte sköter mig så kanske d blir påfyllning av alkohol eftersom jag är så jvlig o stackarn måste dricka för o orka med mig!

Oj Dionysa! Har du bett din man att gå nu idag? Hur mår du efter d?

Jag har alltid attraherats av min man med hans charm, snäll, vi kan verkligen skratta ihop o njuta av liknande saker (dock ej alkohol nu då) men d är klart att attraktionen har fått sig en rejäl törn genom alla åren, utan tvekan!

Nykteristen

Okej, världens konstigaste fråga som jag nog bara kan fråga er (eller våga för den delen). Era alkoholister, hur är d med deras kroppsligt? Senaste månaderna har sambons kroppslukt förändrats väldigt mkt o h luktar surt svett hela tiden. Han duschar varj kväll efter jobbet och byter då även Kläder som T-shirt, underkläder o d där så ingen dålig hygien. Men kroppslukten är väldigt distinkt o sur.....går liksom inte o ta miste på längre! Kan d va alkoholen som gör det?

känns tyvärr igen. Om man dricker ångestdrivet så sprutar alla möjliga hormoner loss, t.ex. cortisonet, vilket gör att man börjar lukta stress, ångest. Som för att varna omgivningen, typ, sjuk, farlig.