Har inte varit inne här på flera månader, men känner att det är dags nu, dags att bli stark, dags att ta tag i livet och få mitt liv tillbaka.
Det brakade ihop totalt på nyårsnatten efter att vi kommit hem från ett par vänners middag. Med såklart alldeles för mycket alkohol till maten och som sällskap...både innan och undertiden vi var där. Jag tog min son och flydde, som jag så många ggr gjort förut...denna gången stannade jag en vecka där, lämnade honom i sin alkoholstinna värld för en stund.
Men som alltid går jag tillbaka när jag får höra de orden som jag vill ska hålla...jag ska försöka sluta dricka, denna gången menar jag det för jag vill inte förlora er, jag har bara er....jag blir så arg på mig själv för det.
Han hade inte druckit på 2 veckor innan han föll igår, dock inte mycket men tillräckligt för att jag ska vackla och vända taggarna utåt och min själ inåt.
Denna gång har jag som jag också sagt till honom ringt för att få hjälp och få börja prata, han ska följa med har han sagt. Sen om han gör det är en annan femma, men då vet han att jag lämnar och kommer att ta till alla medel för att göra det. För denna gång kommer jag ha stöd utifrån....

Jag vet inte vad jag vill med denna tråd egentligen mer än att skriva av mig och kanske få en peppning av mig själv genom att skriva. Att prata med min nära och kära runtomkring är som vanligt hopplöst. Jag har bett dem om att stötta mig men inte komma med några pekpinnar för det orkar jag inte och jag är så väl medveten om dom men ändå så kommer de så fort jag pratar med nån.
Fick även höra idag av en nära vän att det märks att min son håller på att påverkas negativt av detta (han är precis 2 år)...ja, vad ska jag säga? jag vet det, jag är medveten om det...jag håller på att försöka kämpa till att våga ta steget fullt ut, men just nu, just i detta nu är jag för svag....jag är en svag människa som behöver höra att vi fixar det, jag hjälper dig med vad DU än vill oavsett. Men jag får aldrig höra den frågan, vad vill DU? endast såhär vill JAG att du gör, såhär tycker JAG att du ska göra för jag hade aldrig accepterat det här beteendet. Men jag har bara lust att skrika till dom att nä, men DU är inte i detta, DU har aldrig varit mitt i en sån här situation. DU står utifrån och berättar vad JAG sa göra.....

Jag var på en föreläsning hos den gruppen som har hand om anhöriga igårkväll, det va så bra och så skönt att få mina bedömningar bekräftade. Den handlade om symtom och beteenden hos alkoholister...han stämmer överens på varenda punkt. Skillnaden var att jag inte blev bedömd utan mer en bekräftelse på att mina reaktioner är helt naturliga i en sån här situation och att man behöver hjälp för att reda ut det. Jag ska dit på måndag em, då har jag bestämt att göra detta fullt ut. Jag ska prata ut om ALLT som jag aldrig pratat med någon om, aldrig vågat eller erkänt ens för mig själv.

Jag bara undrar som jag alltid gjort, vågar jag verkligen? jag är så rädd för mitt egna liv, för jag har levt med detta i 10 år....det är ju såhär min värld och mitt liv ser ut. Kommer det nånsin se annorlunda ut? Kan det se annorlunda ut? För mig är detta så vanligt att jag t.om trott ibland att det ska se ut såhär och att det ser ut så hos alla....finns inga män som inte gör såhär (för jag har sett det så nära hela livet)!

Samtidigt som jag vet att jag ska att jag måste för mig men framförallt för min son.

Nykteristen

Åhhh nej, får en klump i magen av det du mötte när du kom hem....låter som han verkligen borde ta tag i problemet nu eller så måste han bo själv. Men då lär det nog gå fort utför om han beter sådär när han är själv hemma. Självklart ska du kunna förvänta dig att han faktiskt tar hand one rt hem när du är borta och t.om kanske städar, fixar och handlar lite tills dess så du slipper sånt när ni kommer hem. Man kan också förvänta sig ett glatt hej, vad kul att se er och hur har ni haft det. Det är inte så mycket begärt och väldigt värdefullt!

Gällande dottern så förstår jag hennes besvikelse av att se sina ofärdiga trädkoja som hon säkert längtar efter att få leka i. Känner igen det där så väl, köpte en gunga till sonen förra året som jag tänkte att han kunde få ha i ett av träden i trädgården. Mannen blev jättearg och kastade ner gungan i källaren och sa att det va helt onödigt att ha en gunga. Sonen grät som en tok varje gång han såg gungan....

Nä, det är klart då kanske du ska hålla humöret uppe och visa dig från din allra bästa sida.....då önskar jag dig stort lycka till i eftermiddag! <3

InteMera

Mitt samtal på jobbet gick förvånansvärt bra, ingen har märkt eller klagat jag inte skulle sköta mitt jobb. Fick till och med ett halvt löfte om att ifall det blir personalminskningar så behöver inte jag vara rädd för att förlora jobbet, då jag sitter med unika kunskaper som de behöver även i framtiden. Så det var rätt skönt att höra. En sak mindre att ligga vaken på nätterna för.

Hur går ditt jobbletande Nykteristen, fått napp nånstans ännu?

Vet du Nykteristen jag är så innerligt glad för din skull att din sambo slutat dricka och börjat ta mer ansvar, varje familj som kan slippa alkoholplågan är många livsöden räddade. Det är fint att du inte känner behov av att hänga här på forumet så ofta just nu då saker börjar ordna upp sig för er, det betyder förhoppningsvis att du inte bekymrar dig så mycket just nu för ert liv. Kanske kommer det bakslag, men då finns vi här men förhoppningsvis fortsätter allt i en god riktning hos er framöver!

Nykteristen

Tack InteMera <3 det känns bra och det är verkligen jätteskönt att han inte dricker mer (just nu) och ändå att komma in hit för o skriva av sig känns befriande trots att det mer kanske handlar om alla upptäckter runtomkring ett nyktert liv. Sen om det skulle skita sig så vet jag att ni finns där för att stötta utan den där va vad det jag sa-känslan!

Vad glad jag blir att samtalet gick så bra som det gjorde, såklart att det vill ha kvar dig! Det är ju ändå en säkerhet i sig om det skulle vara så att en lägenhet dyker upp i rätt område och ni väljer att ta era saker och flytta.

Jag fick ett napp, men jag sa nej....dumt jag vet men jag kunde inte ta jobbet bara för att kände jag. Det var helt fel arbetsuppgifter mot vad jag egentligen vill hålla på med så ja det fick bli så. Men har ytterligare lite intervjuer denna vecka och nästa så jag ser ljust på det hela iallafall.

Dis

Så skönt att han verkar som att han verkligen förstår att han måste göra en ändring, Nykteristen! Jätteglad för er skull.

Här hemma är det fortsatt nyktert, 17 dagar nu. Men märker hur han för var dag som går blir mindre och mindre inställd på avhållsamhet från alkoholen. De onda minnena bleknar och jag antar att han blir starkare och starkare i sin övertygelse om att han egentligen inte har några problem, i vart fall inte så stora problem som "ANDRA" har... det verkar som att han ställt in sig på att vår påskresa ska han "unna sig", då ska vi ju ha det så trevligt och härligt. Fy, känner att jag inte ser fram emot den resan som jag borde, så som jag skulle sett fram emot den om jag hade vart tillsammans med en "vanlig man". Trist ändå.

Nykteristen

Tråkigt o höra om din rädsla för återfall, dock skönt att d gått så lång tid för honom att vara nykter. Tycker d är strongt av honom att hålla sig utan nåt hjälpmedel ändå.
Men jag förstår din känsla om att han börjat prata om det. Har du kunnat prata med honom om din oro? För att ha den oron när ni åker är ju definitivt inte kul...d gör ju att din del av resan helt förstörs

Nykteristen

Jag har en liten fundering kring era män o er släkt. Hur är den relationen? För här är den käpprätt åt hvete rent ut sagt. Min syster o hennes man tilltalar inte min sambo, min mamma vägrar idag träffa min sambo och om hon mot förmodan skulle göra d så kräver hon en ursäkt till henne för hur han betett sig mot henne, vilket jag tror att han aldrig kommer ge om inte hon också ber om ursäkt vilket hon heller aldrig kommer göra för hon har aldrig gjort nåt fel. Min pappa är väl inte så farligt med egentligen men det är ju resten. Detta har gjort att sambon nu sagt att han vägrar fora födelsedagar eller några andra högtider med dom i närheten....jag blir såklart jätteledsen över d här för vi firar T.ex alltid jul hos mina föräldrar.
Vi har i vårt förhållande försökt sätta allt på noll o börja om....jobba på vår relation tillsammans o ett liv som inte kretsar kring alkohol längre men d här är ett störande moment som heter duga d med

Dis

Försöker att ta upp det lite åt gången. Har insett att det är lönlöst att tjata eller pressa honom till att prata om problemen, så de gångerna han säger att han hoppas att han kan dricka när vi reser så säger jag exempelvis "men jag tycker inte att det är trevligt att vara tillsammans med dig när du dricker". Försöker att poängtera mitt motstånd men på ett sätt som inte upplevs som presssande för honom.

Jag tycker också att det är fantastiskt bra att han så länge klarat sig utan a, och det utan hjälp. Det jag inte fattar är varför han vill förstöra all den framgången han har haft med att gå tillbaka till att dricka. För ingenting kommer ju att ha ändrats! Han klarar att hålla sig utan, men han vet inte hur man gör för att dricka normalt. Det har han ju inte lärt sig under den tiden han varit nykter. Tror helt ärligt att det är svårare för de allra flesta att lära sig dricka normalt än att sluta helt - problemet ligger väl i att de inte vill eller är tillräckligt motiverade till att ge upp a helt och hållet. Han ska iväg på en jobbresa snart och vara borta nästan en hel arbetsvecka. Är säker på att han då kommer dricka.

Angående din fråga om familj så nja, han kommer till viss del överens med dem men jag tror inte att mamma är speciellt begeistrad för honom. Har inte berättat för min familj om hans missbruk, men tror att mamma plockat upp vissa signaler ändå (hon har ju trots allt levt med en annan alkoholmissbrukare i över 30 år).

InteMera

Min man har nog samma problem med umgänge med släkten, i och för sig både sin egen och min. Min pappa är enligt honom inte välkommen hos oss, de få gånger han hälsat på sitter mannen i tummet bredvid eller i garaget och vägrar prata med nån och surar i dagar som ett litet barn. Detta har resulterat jag träffar min pappa endast annanstans än hos oss. Sina egna syskon vill han inte ha kontakt med, för dom "har så mycket åsikter om hans liv". Tror jag det ?. Min bror med familj hälsar vi på hos dem, utan mannen. Så ja inga jular eller kalas med släkten hos oss heller, bara om mannen slipper delta. Vet inte var denna avsky mot släkten kommer ifrån, ingen av dem har vad jag vet nånsin kritiserat eller frågat nåt konstigt av honom. Tror i mitt fall det mera handlat om han velat isolera oss för att han inte vill ha folk "snokande", han vill helst inte ha besök av vänner heller hemma hos oss. Och jag som gillar stora fester och långa middagar...inte varit mycket av den varan sista åren, vartefter hans drickande eskalerat vill man knappt barnen tar hem vänner mera heller..

Nykteristen

Ja, vi får väl se hur det går med det. Men fick höra nu att han inte tänker fira jul med vår familj, den enda familj vi har i Sverige så jag vet inte ärligt talat hur det kommer bli det här. Men det är långt dit så vi får se....hur brukar ni fira jul? tycker inte släkten det är konstigt att ni inte vill komma?
Nä, det där med att inte ha folk hemma är något som hägrat här hemma också, men samtidigt har jag inte velat ha folk hemma heller då han om helgerna redan börjat dricka vid 10-11tiden, så när folk ska komma o fika eller nåt vid lunch/em så är ju han skitfull och asjobbig. Ingen mysfika där inte. Kanske att man till sommaren börjar våga fråga om vissa vänner vill komma över på grillkväll eller så igen.

Nykteristen

Det är ett dilemma du står inför låter det som, antingen stannar du hemma och har en sur man som inte förstår vikten av att du vill ha honom nykter på en resa som han sett fram emot att dricka på, eller så åker du och du går omkring och är orolig över drickandet. Jag förstår dig. Vi var på 3 utlandsresor förra året, där han dyrt och heligt lovade att det inte skulle bli så mycket drickande....men full och jävlig varje dag. Såhär i efterhand ångrar jag djupt dessa resor, låter kanske dumt men det gör jag. Kändes ärligt talat som bortkastade pengar, för supa sig full kan man göra vart som helst...
Så ta dig en funderare, åker ni själva eller med några andra?

InteMera

Ja jul firar vi nog alltid hemma bara vi och barnen, nåt annat skulle liksom inte komma på fråga för hans del. Det är tråkigt man aldrig kan bjuda hem nån oavsett storhelg eller vanligt veckoslut, som hos er så har fyllan brukat vara ett faktum redan vid lunchtid.

Får se hur kvällen blir hos oss idag. Han stannade hemma och skyllde på diffusa magbesvär igen, men när jag frågade om han då kunde hämta dottern från skolan när hon slutar tidigt idag svarar han att det vet han inte om han tänker göra. Dvs han tänker inte vara nykter till kl 12 på dagen så han ens kunde hämta hem henne innan han börjar...Fått sms redan nu som tyder på flaskan är i gott bruk men jag kan ju ha fel. Tror tyvärr dock jag vet vad som väntar när jag kommer hem med dottern vid 16. Tur att sonen åker bort i helgen åtminstone, bara ett barn som ska pusslas runt hans fylla då. Vad trött jag blir på mitt liv.

Önskar er andra en trevlig nykter helg!

Nykteristen

Hur är det med dig? Hur va/blev din helg?

Känns som jag aldrig kommer bli kvitt denna hemska känsla när jag ser bilen komma upp på uppfarten och som igår, det tog lite extra lång tid innan han kom in i huset OCH han gick direkt till garaget. Skillnaden och den stora skillnaden va att han såg att jag fixat i trädgården och skulle hjälpa mig pumpa luft i skottkärran som jag bett honom om. Men känslan sitter där, klumpen i magen kommer direkt....jag vet att jag säkerligen kommer att få leva med den känslan väldigt länge och att det är nåt jag måste jobba med. Men den gör mig gråtfärdig ändå! Jag sa inget om det alls när han kom in sen...vågade inte, jag vågar inte öppna mig för honom på det sättet än...dumt?

InteMera

Det kanske är bra du inte ännu berättar om den magkänsla du ännu har, det tar säkert länge innan den släpper och han kanske mest skulle bli arg att du tvivlar på honom. Även om det är din känsla som du har all rätt till, det tog lång tid för känslan att byggas upp och tar nog länge att bli kvitt också innan din första tanke inte är alkohol när du ser honom gå i garaget. Men låter härligt han till och med ser vad du gjort, förr skulle han väl harmat sig du var klar och han inte fick dricka ifred.

Min helg blev i och för sig lugn men när vi kom hem fredag eftermiddag hade han nyss vaknat och höll på att nyktra i. Hade antagligen druckit på förmiddagen och somnat så spriten han gå ur honom innan vi hann hem. Han drack inte mer på hela helgen men satt mest som en trött guldfisk vid tvn, fråntaget nån mycket kort stund med trädgårdsfix. Kom in och var trött igen, sa sig vara helt slut. Jag underhöll i vanlig ordning barn och hushållet, själv. Jag är också helt slut. Nu blev jag tvungen att åka på arbetsresa och blev först orolig men tänkte sen att nä tusan, han får väl ändå tvingas kliva in och vara vuxen och ta hand om två barn i två dygn! Jag känner mig inlåst och måste börja ha ett eget liv. Sköta mitt jobb och resa när jag måste. Och bara för att jag kände mig lite uppstudsig bokade jag en retreat helg i maj, bara för mig! Barnen måste kunna överleva nån dag ibland utan mig och mannen får bara lov att hållas nykter. Och glr han inte det kanske det skulle vara bra om alltihop rämnar ordentligt, för då blir jag tvungen att bryta mig och barnen loss vilket jag inte verkar ha ork och lust till nu när det är sådär halv ok hos oss.

Nykteristen

Jo, kärleken oss emellan finns kvar....men d är ju ett känsligt ämne som han innan iallafall tycker att jag tjatar om. Svårt o avgöra. Känns som att vi måste lära känna varandra på nytt gällande just såna saker....men d kommer väl kanske!

Nykteristen

Bra gjort med en retreathelg för dig! Kommer vara dig väl behövd.....
Även skönt o höra att du känner att du kan försöka släppa på dina farhågor och som du skriver d är ju faktiskt hans barn också o han måste ju kunna se till att vara nykter om han ska ta ansvar för barnen. Det är ju ytterligare ett steg i riktningen för dig mot vad som är bäst för dig oavset vad det visar sig.

InteMera

Glad påsk allihop!

Inväntar kommande långhelg lite smånervöst. Har varit rätt lugnt på alkohol fronten på sistone hos oss vilket lett till att jag kunnat slappna av lite och faktiskt vara rätt glad emellanåt. Mannen anstränger sig att hjälpa till lite mer hemma och med barnen vilket är skönt som omväxling. Tror dock han druckit lite igår i garaget under kvällen, inte mer än att jag fattat misstankar på hans beteende men ändå. Långhelg har brukar vara förknippat med stort alkoholintag och jag litar inte alls på att denna ledighet skulle bli annorlunda. Men vi får hoppas jag har fel och att vi faktiskt kan ha en helt trevlig tid tillsammans.