..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

slutanu

Så go du är Hjärnklar! Ekonomin är fortfarande kaos. Min man har lika mycket om inte större alkoholproblem som mig. Han är väldigt snäll som nykter, faktiskt en av de finaste människorna i världen. Men när han är full är han ett monster. Aggressiv både verbalt och fysiskt. Senast igår tog han strypgrepp på mig och hotade med att slänga ner mig från balkongen. Sjukt! Ingen skulle någonsin kunna tro detta om honom. Hade jag betett mig så när jag blev full är jag helt säker på att alkohol inte hade varit något alternativ.

Hur är det med dig? Har du en fin påsk?

Kram

Vet ej vem: Det är dags att säga stopp! Det låter som att det trappas upp i ert förhållande. Ser barnen? Är de hemma? Det är inte ok! Den där jävla alkoholen tar bort en massa spärrar som är nödvändiga. Även om han är världens bästa nykter... och du har skrivit saker som antyder något annat, så är det inte ok att bete sig så mot dig nu. Än mindre om barnen är hemma och ser. Du är verkligen värd bätte. Känns som att du talar om för dig själv att du inte är så mycket värd, men det är du. Hans beteende är inte ok. Även om du har druckit och spelat.., för det är där skon klämmer litegrann va? Att du menar att du förtjänar att bli illa behandlad. Nä, säg stopp nu!

slutanu

Men det är klart att de hör...ord sårar mer än slag. Och jag vet att det inte är okej. Hade jag haft en patient/ klient så vet jag att jag hade jobbat på att hen skulle brutit förhållandet. Konfronterade min man nu på morgonen och han säger/ tror att " det Där har jag inte gjort".

När han är full är han ett monster...Större alkoholproblem än mig. Det vill säga ofta, ofta är det monster hemma hos er.

VEV!! Det är absolut inte okej som ni har det nu!!! Ni förstör för barnen!! ? Jag bryr mig inte om vems "fel " det är men ni far alla illa!

Dags bryta NU! Och då menar jag att du ska ta dig iväg fysiskt till att börja med!

Jag har sovit länge, legat och dragit mig nån timme. På ljuden från köket hör jag att frukost snart är klar.
Det ser ut att vara fint väder därute i världen. Idag ska vi till dottern och svärsonen och hälsa på över dagen.
Känns som det blir en bra dag för Hjärnklar!

Inga problem med sug/lust/saknad efter a! Kom hem sent på kvällen och hängde en stund i soffan. Ville ha, och drack, en liten burk öl och sen var jag nöjd.

..Tycker jag. En öl till gubbröra och lax. Några timmar senare två till middagen. Knappast någon överkonsumtion, har kvar ett par burkar. Köpte hem en 6 pack innan helgen och det fanns 2-3 burkar kvar sen innan. Jag är ju inte fysiskt beroende av alkohol utan det sitter i det mentala.Och vanor går att bryta! Om jag vore säker på att aldrig mera överkonsumera, få minnesluckor, kräkas, klänga på främlingar, så hade jag inte varit orolig för mig. Men....men jag är inte säker.

Låter bra det där, Hjärnklar. Japp, vanor går att bryta. Tar några månader. Sen är de snabbt tillbaka också... ovanorna. Jag ersatte med a-fritt. Kanske därför ovanan så snabbt återvände eftersom jag aldrig arbetade bort vanan.
Du har ett sånt bra nick, tycker jag. Hjärnklar! Tog mig kanske 2 mån av nykterhet att bli det. En skön känsla när man finns i nuet.
Där ska vi vara!

Så rätt så Sisyfos, bort med ovanor och akta så de inte svischar tillbaka lika snabbt. Det är så lömskt det där. När jag varit utan socker en tid och sen äter det så smakar sockret apa, jag börjar prutta och kroppen visar hur fel det är. Och ändå äter jag mig tillbaka.
Vin/ölvanorna kommer tillbaka om man inte passar sig. Senaste året har jag ändrat dryckesmönstret till det bättre men velar fortfarande, balanserar.

Jag tycker också om mitt nick! Jag vill vara Hjärnklar! Vet att jag har ett rörligt intellekt som inte ska stå i skäppa av självförvållat förgiftande. Det är jag
(H)järnklar över ?

Jag har haft en bra dag med energi på förmiddagen. Förutom promenerad så städade jag. Hela eftermiddagen har jag sovit. Nu ikväll på akutmottagningen med dottern som just nu sover (annars skulle jag inte skriva). Det är inte dramatiskt utan en sjukdom som behöver kollas upp när vissa kriterier är uppfyllda. Ingen alkohol att skriva om sen 11 dagar. Det går bra, ibland fladdrar tanken om vin förbi men försvinner snabbt. Hur går det för dig frun?

Fruhoppfull

Tråkigt med sjukhus, men det låter som att läget är under kontroll.

Samma här, tanken på vin fladdrar förbi men är än så länge sådär irriterande nyfrälst nykter, så jag är ganska upptagen med att vara självbelåten och nöjd över att jag INTE ska dricka. Får se hur länge den känslan sitter i och det riktiga suget kommer. Är hemma och vabbar idag med magsjuk liten gosse. Skönt att gå upp mitt i natten och vara pigg (så pigg det går) och nykter när magsjukan slog till.

Skrev i fru hoppfulls tråd och kopierar över till min egen.
Jag märker att vi tänker väldigt lika! Även jag tycker det är lätt och inte alls svårt samtidigt som tankarna fladdrar förbi. Det adhd skrev i rövarkulans tråd om att det tar två-tre veckor biokemiskt att bli ren och att det just i den brytpunkten blir en extra risk för återfall tycker jag var intressant och tankeväckande. Du, liksom jag, funderar på kommande resor. Jag tror det är för att vi försöker hitta öppningar för att dricka där och då. Men, egentligen-det är inget bekymmer här och nu. Sen är sen! Och jag närmar mig två veckor nu, idag sa jag till maken på skoj ( ja haha på skoj, pyttsan så skoj om han hade nappat) att jag tror det vore bra mot min förkylning med en flaska vin. Dags dra öronen åt mig tror jag!
Så skönt att du har energi. Med undantag för en timme vid frukost har jag sovit till kl 14 idag. Blev rätt sent på sjukhuset inatt.
Jag kopierar mitt inlägg här till min egen tråd, vill ha kvar tankarna efter dessa dagar...

Är det förprogrammerat att jag ska ha vin till helgen? Det är fredag och igår började tankarna gå mot vin. Just nu rinner snålvattnet när jag tänker på svalt, vitt vin! Till veckan kommer en god vän och hälsar på, hen spottar inte i glaset. Jag har lagt besöket så det inte gör något dagen efter om vi är uppe sent. Och för att kunna dricka "till maten". Oj vad det känns löjligt att fundera i dessa banor. Visst KAN jag vara utan alkohol, men VILL jag? Där och då vill jag ha drycken, stämningen, känslan i kroppen....det är tanken på dagen efter som gör att jag tvekar.
Suget idag, det går över. Jag vet det. Men ändå-här och nu skulle jag med lätthet kunna köpa hem vin. Fredag...laddad dag

AlkoDHyperD

Tänk istället: extra utmaning. Nu får jag visa vem som bestämmer! Ha! "Alla" ska hålla på o dricka vin på fredagar...men inte jag! ?

Jag hänger med dig i Sober Bar! Vi kommer få en härlig helg med massa bra energi!
Jag ska unna mig en Cola Zero, en liten. Det är bra skit!
Och mynta/apelsin/gurk/citron/lime - bubbelvatten. Det är grejer det!

Kör så det ryker kompis!

<3

Adhd ❤??
Jag har fantasier om musslor, kokta i vitt vin och grädde. Givetvis vin till.
Har en matjessilltårta i kylen, tänk den som förrätt med öl till.
Tror ärligt inte att det är maten som lockar utan dryckerna till. Musslorna går fetbort, till tårtan blir det bra med vatten!
?

är passerat för denna gång! Nu ut och handla mat! MM du har så rätt om plättarna (som alla vet att det heter?)