Det är nu tredje gången jag startar en tråd här inne, haft två olika alias men återgår till det första för det beskriver bäst hur jag känner mig; Skamsen. Det var för flera år sedan jag gick med här då under det namnet. Har ju reflekterat länge över mitt förhållande till alkohol.
Jag har tappat kontrollen över mitt drickande - igen. Kan ha nyktra perioder men så faller jag. Jag dricker i smyg. Jag kan ö h t inte ha alkohol hemma och ändå så är det jag som köper hem för mitt smygsupande. Min familj vet om mitt problem men jag fortsätter dricka bakom deras rygg. Skäms något så oerhört när jag nu skriver detta till er och till mig själv men behöver vara ärlig nånstans för att stå ut med mig själv..
Känner sånt förakt för mig själv, att jag gör detta, jaa...varför gör jag det? Har ingenting att skylla på, har alla förutsättningar att ha ett bra liv, finns ingen beroendeproblamatik i släkten, inget våld, inga missförhållanden. Vi har det vanligt och bra och ändå...jag smygsuper!!
Eftersom jag av olika skäl inte vill gå till vårdgivare är detta forum det enda ställe jag hittat som stöd. Men nu har jag även undvikit formumet eftersom jag släppt allt i mitt senaste återfall. Har druckit oerhörda mängder de senaste 3 månaderna. Och jag måste sätta stopp nu för kroppen tar stryk av alkoholen.
Att sätta mål och delmål är jätteviktigt men jag är rädd för att sätta upp för höga mål, känner mig själv rätt bra numera och höga mål tenderar att bli just för stora. En dag i taget är ett bra delmål, en nykter dag i taget. Jag började så förra gången och det funkade så länge som jag faktiskt förde dagbok här inne och fick se svart på vitt vilken kamp nykterheten är för mig.
Mitt första delmål är att rapportera här inne varje dag hur det går från och med idag och en vecka fram. Jag tänker skriva ärligt och vill någon av er hänga på och stötta mig skulle jag bli oerhört tacksam. Är nu bara så rädd och ledsen, känner mig oerhört ensam då jag druckit i smyg vilket ju innebär att jag ljugit för min familj och målat in mig i ett hörn av lögner, alkohol och ensamhet. Vill komma ut därifrån, vill kunna se min familj i ögonen utan skam och utan rädsla. Märker de att jag har druckit?? Jag vill kunna stå för det jag gör. Alkoholen leder till att jag blir en person jag inte vill vara, en som ljuger och bedrar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst med att lista alkoholens negativa sidor. Skäms något så fruktansvärt när jag tänker på vad jag gör/gjort och vad det leder/lett till. Jag vill understryka att jag INTE tycker synd om mig själv, jag skäms!
Idag har jag tagit en klunk alkohol då jag drack för mycket igår igen, en s k liten återställare. Har sällan gjort så och den rann nerför strupen som brännande skam. Vad håller jag på med!?!? Men nu är det stopp för idag. Läser massor om alkoholens skadeverkan på kroppen. Alkohol skulle aldrig legaliseras som drog om nån hittade på den idag. Alkoholism är dock en demokratisk sjukdom, den kan drabba oss alla oavsett kön, ras, klasstillhörighet, ekonomisk situation...nu har den "drabbat" mig. Jag erkänner och inser ju det. Jag skjuter undan alla tankar som far i huvudet nu på "ska jag aldrig kunna ta ett glas vin mer", "måste jag vara helt nykter", osv osv. Jag klarar endast en dag i taget. En dag utan alkohol. Börjar nu och skriver en not senare framåt kvällen.
Har läst så många av er andras trådar, läste om någon som firade 7 månader utan alkohol. Gläds med er, vill också kunna skriva så en dag...ni inspirerar mig, ni som lyckats komma så långt fram!

Levande

Foten på bromsen och viljan att ta sitt liv tillbaka, du låter så klok och stark.
Många kramar och styrka till dig ❤

AlkoDHyperD

Kan det ligga något i den känsla jag får när jag läser...
"Jag har dragit oss dit.....jag har börjat förstöra...jag måste reparera..." Det är ingen tvekan att du tar ansvar för dina handlingar. All heder åt dig för det och en förutsättning för förändring. Men. Vad jag också kan ana mellan raderna är att du tar på dig ansvaret för hela familjesituationen.
Läser att du har ett tufft jobb, att du behöver tid att ta hand om dig själv och hitta glädjen i vardagen. Har hela din livssituation varit pressad och ansvarstyngd? Familjen är ett system där alla påverkar varandra. Du kanske inte ensam ska bära skulden. Är kraven på dig själv och kraven om att göra rätt och vara den som skapar och upprätthåller den varma fantastiska familjen något som också bidragit till behovet av lindring genom alkohol?
Bara några funderingar från min sida.
Ta hand om dig själv låter som en väldigt bra idé! ?

Hej Sundare
Den kamp du för är imponerande men kanske också "självförbrännande". Jag tänker som AlkoDHyperD skriver. Du verkar lägga allt på dina axlar. MEN mycket klokt detta att ge dig mer egentid.
Jag har tidigare skrivit att jag är övertygad om att du kommer att lyckas att bli nykter. Denna övertygelse har jag fortfarande och tycker mig se den process du är inne i. Men litet mer fokus på dig själv och mindre på familjen, arbetet och alkoholen tror jag vore bra.
vänligen
Ikaros

Sundare

Ja, jag fick en klump i halsen av era svar, AlkoDHyper och Ikaros. Vet ju att ni har rätt i era invändningar. Tack att ni återger det ni ser, det hjälper mig.
Ja, jag är den stora hjälparen 7-17 och det är svårt att axla rollen som behövande därefter. Men visst tusan är det lite behövande jag är. Behöver nån som bär åt mig också.
Jag blir ofta uppmanad av familjen att "släppa taget", inte ha "så många måsten" med resultatet att där ligger högar överallt av saker som "nån" ska ta hand om då jag är uppmanad att inte göra det. Tror fler känner igen detta...Jag har dragit ner kraven på ordning hemma men det är faktiskt inte särskilt kul eller trivsamt att uppleva hemmet i sån här röra. Om jag skulle berätta för er hur en "normal" vecka ser ut för mig så skulle de flesta baxna över alla mina åttaganden. Jag vet det. Jag har en enorm arbetskapacitet som är min normala, men jag börjar blir trött och det är nog det ni läser i mina texter. Om knappt 2 år blir jag 50, jag orkar inte samma takt som när jag var 27-40....
Så hur ska jag bli Sundare och mera hel över huvudtaget? Just idag har jag inget svar men jag får börja jobba med detta också, ett steg i taget liksom jag får ta en dag i taget.
Tack för era ärliga svar.

AlkoDHyperD

Berätta för din partner hur du upplever din situation och hur det påverkar dig psykiskt, hur det hänger ihop med behovet av att döva. Det är inte i syfte att ursäkta eller rättfärdiga drickandet, utan för att ge en bild av din verklighet för att kunna göra förändringar.
Får du ingen respons kanske det är ensamheten som är bekymret. Ansvar är tyngre än utförande av uppgifter. Man kan ha en till synes jämlik relation sett till antalet arbetstimmar i hemmet, medan ansvaret och organiserandet är svårare att mäta och få uppskattning för.
En schemalagd uppdelning av ansvar kanske skulle kunna vara värt att prova?
Lycka till! ❤️

Sundare

Så har det blivit dags för möte på soc idag. Är självklart genomnervös även om jag själv är utbildad och kan lagstiftningen som gör att man behöver göra orosanmälan för att hitta de barn som behöver särskilt stöd o hjälp i hemmet. Jag skulle kunna säga att "det känns som ett straff, här söker man hjälp och är ärlig och det leder till anmälan till soc". Men jag försöker vara klokare än så. Är dock väldigt nervös för jag har ärligt talat inte så väldigt stort förtroende för alla handläggare inom socialtjänsten.
Jobbar vidare på min nykterhet, dag läggs till dag även om jag valt att inte räkna dagar eller veckor. Det är mer Nykter från 2017 och framåt som gäller som målsättning. Hade ett starkt sug igår, promenerade förbi ett systembolag men sa högt för mig själv, Nej, det där är ingenting för dig!
Nej, hur korkat hade det inte varit att tagit ett återfall igår och möta socialtjänsten idag? Eller ikväll, eller imorgon eller alla andra dagar efter att ha blivit kallad till soc för samtal om familjens situation pga mitt alkoholbeteende? Försöker vara klokare och sundare hela tiden.
Vaknade i morse och kände mig underligt nog både stark och glad. Hur det går ihop med mötet som väntar i eftermiddag kan jag inte förklara men hoppas denna känsla vill bära mig under mötet nu också.
Håll gärna tummarna för mig att jag och familjen möter någon klok person...

Hej Sundare
För det första håller jag med om att man inte skall ha för stort förtroende för socialsekreterarnas kompetens när det gäller alkohol.
Men en fråga jag ställer mig är om mötet egentligen borde handla om familjens situation pga att du är överbelastad. Något inom mig säger att din alkoholkonsumtion har sin rot i detta.
Jag hoppas att du är nöjd med mötet. Att oron som låg till grund för anmälan nu är skingrad.
vänligen
Ikaros

Rosen

Så jobbigt! Förstår verkligen att det är en pärs!
Hoppas du är igenom nu och att det blev bra.

Sundare

Igår vaknade jag ju med en känsla av att vara stark och till och med glad, tills tanken på det förestående mötet kom över mig. Inatt sov jag utslagen och lättad. De talade först med dottern, var klara på mindre än en kvart. Sedan med oss föräldrar. Ärendet hamnade i "slasken" där den ligger i två år innan hela saken raderas. Man fann ingen anledning till oro då min dotter redan kände att hon redan har det stöd och de verktyg hon behöver - dessutom har hon inte "märkt något särskilt" och att jag alltid gett henne allt hon behövt.
Efter soc gick jag till min beroendebehandlare så hela eftermiddagen jobbade jag med min nykterhet.
Men i morse höll allt på att rämna. Min man kände sig lite fundersam och efter att ha kollat i lite skåp o lådor hittade han en flaska som jag måste gömt undan för länge, länge, länge sedan. Men vad visste han? Lurade jag dem nu igen? Vi har åkt en fruktansvärd psykisk bergochdalbana med varandra mannen och jag. I helgen ska jag gå igenom hela huset minutiöst så där inte finns fler skelett gömda någonstans som hotar mitt sköra tillfrisknande och vår gemensamma ambition till förändring.
Jag känner en otålighet, vill ha saker annorlunda NU GENAST BUMS. Men förändring tar tid och kräver insatser från flera håll. Men målet är förenkling och minska antalet åttaganden för mig, precis som ni några här föreslagit. Orkar ju inte längre så mycket som jag orkat förr, nu har jag två kroniska sjukdomar, recidiverande depression och beroende vilket kräver att jag är mer vaksam om mina behov än jag hittills kanske varit.
Längtar SÅÅÅ efter att få gå ner i tid till 4 dagar per vecka istället för 5.
Nya steg framåt och ett steg i taget liksom en dag i sänder.

Hej Sundare
Vill bara säga att jag hoppas att du kan vara nöjd med dig själv.
Det skulle jag vara i ditt ställe.
vänligen
Ikaros

Och den där slaskpärmen är bra.
Där satt ju jag i två år efter min anmälan
och min dotter hade nog samma reaktion som din.

Då hon aldrig har sett en flaska i mitt hem.
Aldrig ens sett mig onykter utan min LOB drog jag på mig när
hon var hos sin pappa en sommarkväll 2013

2 glas vin en sommarkväll funkar väl - tänkte jag.
Satte mig på en uteservering och hamnade på Maria Pol.

När jag vaknade stod mina kassar på golvet med
inhandlade varor från dagen innan.
Fina stela påkostade shoppingkassar.
Vaknade full och undrade hur fan jag hade hamnat där.
Ingen koll. Fick höra sen att det var med ambulans och med 3 promille i kroppen.
Hur som blev det ju en LOB och anmälan till soc.

Det var svårt att förklara för min dotter. Men vi fixade det.
Jag höll mig utan A (vägrade då hjälp tyvärr) i 2 år.

Tog återfall och sen har det rullat på med min perioder.
Värre återfall varje gång och med mer sprit. Sista gången
var jag så avslagen efter 7 dagars drickande att jag inte
en visste att hon skulle komma till mig. Det gjorde hon
och fick se det slagfält som var. Hon vände i dörren med orden:
Lägg ner - eller så flyttar jag.

Och nu har hon fattat att jag har druckit hela tiden, fast
hon inte vetat om det.
Hon tar det nog lite som att jag har gått bakom hennes rygg.
Jag har bara velat skydda henne och hållit mitt supande till när
hon inte har vart här.

Som sagt slaskpärmen är bra. Det ger oss en ny chans.
Men om det händer igen, en ny orosanmälan.
Då går brandlarmet. Och det ringer högt.

Jag tror du liksom jag har hamnat i läget att det inte
är något att ens tänka på längre, att dricka.
Vi behöver inte ens fundera på det.
Det kan kännas som en trygghet.
Det finns bara en väg och den är nykter.

Gunda

Om jag orkade vara den där förnuftiga människa som du är. Orkade ställa krav på mig och ta tag i problemen,
läser och vill så. men jag räcker inte till just nu. Kloka fina människa, jag fortsätter läsa din spalt och flera andras, för att
orka vilja, kunna.
Jag vill men just nu kan jag inte.

Gunda

Om jag orkade vara den där förnuftiga människa som du är. Orkade ställa krav på mig och ta tag i problemen,
läser och vill så. men jag räcker inte till just nu. Kloka fina människa, jag fortsätter läsa din spalt och flera andras, för att
orka vilja, kunna.
Jag vill men just nu kan jag inte.

Hej "Sundare".
Jag undrar hur du har det? Vill också säga att det säkert inte är enbart jag som saknar dig.
vänligen
Ikjaros

Gunda

..vännen, hur har du det? Saknar dig och tänker mycket på dig,
Vill berätta att det börjar vända för mig och mycket är tack vare dig
och många andra fina människor här.
Stor kram ❤️