Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

Låt oss kämpa på nu! Jag känner precis som du att jag inte vill låta mitt liv förkortas eller min ålderdom förpestas av krämpor pga A. Jag väljer nu att kämpa för livslångt uppehåll. Är bara inne på blygsamma dag 5 men känner mig konstigt nog stark och j-ligt laddad att kämpa och gör det gärna tillsammans med er andra så vi kan peppa, stötta och lyfta varandra!! Kram

Bedrövadsambo

Din resa gav dig verkligen bra insikter! Nu är du mer övertygad och bestämd än någonsin. Och jag kan rekommendera andningsövningar mot den typen av stress. Enklaste varianten är att blunda och djupandas tio gg. Andas in (räkna till fyra), håll andan (räkna till fyra), andas ut (räkna till sex), håll andan (räkna till fyra), och upprepa allt tio gg. Känn hur luften fyller magen, och hur magen/lungor töms. Försök bara att tänka på andningen. Genom medveten andning signalerar man till hjärnan att "allt är lugnt". Men det kräver daglig träning, och det kan ta upp till två månader innan man märker påtaglig effekt.

Tjalle

Pärlemor; klart vi ska kämpa tillsammans. Allting blir ju så mycket lättare när man är flera som peppar varandra. Låt oss hoppas på en framtid full av tillförsikt med mycket lugn och ro.

Bedrövad sambo; tack för tips om djupandning. Jag har delvis varit inne på det tidigare. Jag deltog för ett drygt år sedan i en kurs i medicinsk yoga och då var vi inne på djupandning bla. Tyvärr sammanträffade denna vistelse med när jag hade de absolut största problemen med mina diskar i ryggen så jag kunde inte riktigt tillgodogöra mig allting då. Tack för att du påminde mig. Jag ska pröva......

Godnattkram på er samtliga kämpar där ute för det är ni värda/Tjalle

Tjalle

Så har då 10 dagar gått sedan senaste vändan. 10 riktigt ångestfyllda dagar kan jag säga. Var till läkare idag för mina magbesvär sedan ett par månader tillbaka. Jag var lite bedövad under undersökningen så jag uppfattade inte allt men i handen fick jag ett recept som jag tror är för magsår. Inte minst detta borde vara en varningsklocka. Jag tror inte bara att det är alkoholens "förtjänst" utan kombinationen med den stora ångest jag får efter en dryckesperiod. Det är förenat med så stor stress att det tär både på psyket och fysiken. Den här kuren är ca 4 veckor och jag vore en idiot om jag ens leker med tanken på att dricka......

Jag unnade mig ett par riktigt goda koppar kaffe på eftermiddagen men då sa magen ifrån. Måste nog hålla mig ifrån även kaffet tills magen "läkt ihop". Jag känner mig väldigt beslutsam och vacklar egentligen inte alls i mitt beslut. Men som Gunda, tex nämner, kan jag också känna en väldig frånvarandekänsla i vardagslivet. Jag känner mig inte delaktig, inte berörd, ingenting runt omkring känns för närvarande viktigt. Jag är helt uppe i mig själv och mina malande tankar om att inte dricka och att komma på rätt köl. Jag har ingen kortsiktig lösning men jag hoppas och tror att det kommer att gå lite lättare för varje dag som passerar. Jag har ju haft längre nyktra perioder och vet att jag då mått bättre. Den som lever får se.

Sköt om er mina vänner/Tjalle

Bedrövadsambo

Ha tillit för att det kommer att bli bra! Lite bättre och bättre dag för dag. Bra att du fått medicin för magsåret och att du kom till läkare i tid, innan det blev riktigt akut. (Har själv hittat min alkoholiserade pappa näst intill badande i blod i badrummet två gånger pga blödande magsår.) Försök att röra på dig, frisk luft och rörelse gör underverk för humöret. Lyssna på en ljudbok! Då går man extra långt bara för att få lyssna mer ? Storytel kan jag rekommendera!

Tjalle

Hej på er mina vänner. Idag var det dags för ett återbesök till läkaren. Som jag skrivit tidigare uppfattade jag inte riktigt vad läkaren sa då man är mer eller mindre drogad vid en gastroskopi. I varje fall var det tydligen magsår, dock inte av den allra värsta sorten. Jag har tidigare aldrig haft något liknande så det är klart att man får sig en tankeställare. Orsaken är förmodligen mitt ätande av antiinflammatoriska vid ett antal tillfällen pga svåra ryggproblem, inre stress och även alkohol. Denna kombo är, kan man säga, bland det värsta man kan utsätta magen för. Jag ska i första hand äta medicin en månad men det kan naturligtvis ta betydligt längre tid. Mycket beror på mig också.

Jag har alltid känt mig spänd för att gå till läkare och när jag gick därifrån gick luften ur mig. Trots diskussionen med läkaren var den första tanken som slog mig att jag skulle gå och ta några öl, bara för att släppa på spänningarna.........Hur sjuk är inte hjärnan........( i alla fall min...)

Nåväl, jag besinnade mig och det blev en lugn eftermiddag. Tankarna går fram och tillbaka. Just nu är jag ensam hemma ett antal dagar och får än mer tid att fundera. Stundtals gräver jag ner mig i alla pinsamma och jobbiga situationer som jag försatt mig själv och mina närmaste i. Det avhåller mig å ena sidan från att dricka. Å andra sidan kan jag bli så deprimerad att jag tycker allt känns meningslöst och att jag inte orkar företa mig något över huvud taget.

Vid andra tillfällen tänker jag att jag bara ska försöka se framåt. Vara lite mer positiv. Försöker intala mig själv att jag inte kan göra något åt "historiken"....

Risken med detta tänkesätt är då förstås att jag "stänger igen" för allt elände jag ställt till med och därmed lättare kan försättas i "farliga" situationer....

Hur ska man tänka??? Inte lätt.....

I varje fall har jag två veckors nykterhet imorgon. Inte mycket att skryta med men jag är ändå tacksam för dessa fjorton dagar. Nu har jag mitt magsår att "sköta om" och doktorns rekommendation om att ta det lite lugnare i tillvaron. Inte alltid lätt att ta till sig för en sådan som jag, som har varit "på tå" i hela livet och försökt hålla kontroll på allt och alla. Går det att lära om på gamla dar månne?????

Kram på er gamla som nya kämpar
Tjalle

Gunda

Bra att du kom iväg till läkaren och verkligen bra att du har 14 dagars nykterhet, det gör ju att magsåret får lite andrum från A-eländet.
Jag tror att vi ska ha våra pinsamheter med oss, för kastar vi dem helt över axeln så är det ju lätt att man gör om dem, så är det då för mig.
Jag har mina pinsamheter jag med som håller mig tillbaka och jag får ångest varenda gång jag tänker på det, men sen får man ju inte gräva ner sig och tappa orken, man måste ju ändå gå vidare, men man behöver lära sig av felstegen.
Tar vi till a igen så kommer det ju bara fler pinsamheter.
Ta hand om dig och ha en bra kväll!

Klart det går att lära om Tjalle. Den mänskliga hjärnan är anpassningsbar. (Å det kom ju verkligen från rätt person! Som fortfarande ... men ja ja... nu handlade det om dig!). Tänker att du kanske skulle kunna försöka se det här elaka magsåret som en vändpunkt. Ett gyllene tillfälle att faktiskt försöka förändra på riktigt. Vad säger du om att kontakta beroendeenheten där du bor? Det är ju inte så att man kan förlora något på det. Eller hur? Som det låter på dig, så skulle du nog vara gott behjälpt av lite samtalsstöd. Allt för att inte vilja döva de känslor som kommer upp och samtidigt som hjälp för att orka med det som kommer upp. Vad säger du om det?

Ha en fin fredag!

Tjalle

Hej muränan och tack för kommentar. Vad roligt att höra från dig. Du har helt rätt i att jag måste se detta magsår som en vändpunkt. Jag har också insett att det är ingenting som har kommit från en dag till en annan utan har förmodligen byggts upp under lång, lång tid. Alkoholen är ju dock så finurlig att det hjälper (för stunden) både mot ångest och fysiska krämpor så till slut bortser man från alla varningssignaler. Jag vet inte om det är detta som får bägaren att rinna över och att jag därmed hittat "min botten" men jag både hoppas och tror det.

Visst skulle jag behöva samtalsstöd från tid till annan. Kan knappast terrorisera min partner eller andra närstående längre. Jag ska ge det en allvarlig funderare. Tack för tips.

Dagen har annars rullat på i ett ganska behagligt tempo. Jag tvingar mig själv att ta det lugnare, inte reta mig på andra människor, ta djupa andetag, acceptera och respektera att situationen är som den är. Det låter lättare än det är men ändå ganska utmanande att försöka förändra sig så på djupet. Istället för att slentrianmässigt titta på TV har jag (förutom att titta till er mina vänner) läst en bok och bara försökt gå in i mig själv (på ett förhoppningsvis bra sätt). Inget sug idag alls. Att jag över huvud taget tänkte tanken på att ta mig några öl igår efter läkarbesöket får det att vända sig i magen. Stundtals blir jag lite rädd för mig själv........

Jag börjar nu på min tredje nyktra vecka och jag ser fram emot varje nykter dag jag kan lägga bakom mig. Det gäller dock att inte hetsa. Det får ta den tid det tar.
Trevlig helg/Tjalle

Tjalle

Hej på er forumvänner. Jag ser att det är länge sedan jag varit aktiv med inlägg på forumet även om jag följer er vareviga dag. Imorgon har jag varit nykter i fyra veckor. Visst låter det fjuttigt, speciellt för de som inte är alkoholister. Men för oss andra är det en väldigt lång tid. Man får det inte gratis, så att säga. Jag har klarat mig hyggligt hittills. En rejäl svacka de senaste två dagarna. Vi hade besök i dagarna två och det dracks en del. Jag kunde skylla på magsåret och ingen ifrågasatte varför jag inte drack. Att med nyktra ögon se på när folk sakta men säkert blev lite småberusade var dock en rejäl prövning. Speciellt efter så pass kort nykterhet. Jag kan verkligen medge att jag kämpat med vita knogar dessa två dagar.

I övrigt har jag svårt att hitta tillbaka till lite jävlar anamma. Senaste fyllan för fyra veckor sedan tog mig så hårt, ångesten så bottenlös att jag inte riktigt hämtat mig än. Jag har svårt att hitta energi, ser tyvärr allt lite i en gråsvart skala. Inga "rosa moln" över huvud taget i sikte. Nåväl, jag är i alla fall lite stolt över mina fyra veckor. Så lång period har jag inte haft sedan förra våren. Ni är alla här på forumet ett stort stöd, alldeles oavsett hur länge ni har varit nyktra, trillat dit etc. Alla har olika historier och erfarenheter. Det är också det som gör att man hela tiden har möjlighet att "lära sig något nytt".

Sköt om er/Tjalle

Gunda

Verkligen grattis till 4 veckor, inte är det futtigt, utan en bedrift i den sitsen du är med massor av värk m.m
Var stolt över dig!!
Sen att du fixade besök och dessutom att de dracks det är verkligen en bedrift, lyft på hatten grabben!!
Vist är detta forum ett otroligt stöd, utan det här skulle jag inte klara mig, det är ett som är säkert.
I går var jag verkligen nära att falla, men sidan räddade mig.
Vi kämpar tillsammans!

Anders 48

Grattis till dina 4 veckor. Allt annat än fjuttigt! Även om det inte är "rosa moln" så är det ju ändå det jämfört med den fruktansvärda ångesten.....-då får det gärna vara lite grått så länge. Fortsätt kämpa Tjalle!

Tjalle

Tack muränan för din "efterlysning". Den senaste tiden har varit lite upp och ner. Jag ska inte trötta er med några detaljer men när jag äntligen började få ordning på min rygg och hittat en bra sjukgymnast kom magbesvären. Jag har tidigare skrivit att det var magsår men det visade sig inte vara hela sanningen. Lite förenklat har jag en kronisk magkatarr av typen C. Orsaken lär vara ett överdoserande av antiinflammatoriska mediciner, alternativt alldeles för mycket alkohol tillsammans med inre stress. Om man nu lägger ihop dessa tre orsaker kanske det inte är så underligt att jag drabbades.

Jag har ätit Nexium i en och en halv månad men det har inte riktigt hjälpt. Värst är när man vaknar upp på natten och inte kan somna om pga värk. Värktabletter hjälper inte. Konstigt nog lättar det betydligt om jag tar några glas vin eller ett par öl. Det är förmodligen de inre spänningarna som släpper. Det är dock bara för tillfället och jag får "lida för det" dagen efter.

Sedan jag senast skrev den 11 maj har jag druckit vid en handfull tillfällen utan att bli, med mina mått mätt, berusad eller att det fått några som helst konsekvenser. Dock inser jag att jag aldrig kommer att få en "frisk mage" om jag dricker. För en dryg vecka sedan införde jag en ganska strikt diet med gröt på morgonen, mycket kokt mat och inget småätande. Framför allt inte på kvällen. Dryck blir citronvatten eller mjölk. De senaste två dagarna har jag märkt en klar förbättring men inser samtidigt att läget är rätt labilt. Så fort jag stressar upp mig eller äter något jag inte borde göra kommer värken tillbaks. Det tar förmodligen en ganska lång tid innan magen "läker ut".

Jag har nu inte druckit på 10 dagar och vid senaste tillfället var det i och för sig bara tre-fyra öl. Nu är jag stärkt av att jag äntligen går åt rätt håll, både med rygg och mage. Kanske kommer den "gamle gubben" på fötter igen. I alla fall känner jag mig ganska stark idag.

Ta hand om er allihopa.
Tjalle

jag efterlyste dig just i min tråd som jag väckte till liv igen. Jag fick börja med antabus för att bryta mitt negativa kretslopp, och nu har jag en nykter vecka. Mår så bra morgnar och dagar, så vad är det jag funderar på när jag alls tänker på alkohol. Skönt är det att inte ha möjligheten till spontana krogbesök eller systembesök, tillvaron blir mkt mindre stressande. Hoppas det ordnar sig med din mage, och vi fortsätter på den nyktra vägen!

Weawea

Hejjar på dej.
Ny här men har läst din tråd.

You Go girl!!!!
Jag hejar så mycket på dej!
Så himla mycket!

Det är ändå typ en vecka sen du skrev.
Hur går det?

Mina stora barns pappa va absolut alkoliserad.
Jag gick på alanon.
Det gjorde mej djup deprimerad.
Han dog.

Han år oxå antabus.
Men jag lovar, att det var inte lösningen för honom.
Inte en sekund.
Det vaoffer för antingen det ena eller det andra.
Aldrig så intelligent, respektfull eller värdig som han faktiskt va.
Så han valde alkohol, för han hanterade det känslomässigt säkrare ån både antabus och AA.

Jag lämnade honom, i kris.
Vi höll kontakten.
Han va arg och hämndlysten, så vissa år inte.
Han gifte om sej, jag gifte om mej.

Sista tiden va fin.
Många fina samtal.
Mycket kärlek.

Men det är dåtid.
Om min man idag skulle tvinga i mej antabus skulle jag bli vansinnig.

Jag landar ju bara i frågor när jag läser.
När kände du dej åtråvärd och sexig senast?
Exempelvis.

Varför dricker du?

Jag vet varför jag tycker skumpa är gott.
Jag vet vad det gör med mej och får mej att känna.
Jag ska låta bli utan antabus.
Men jag måste hitta dom känslorna jag behöver.

Och jag ska inte va så skursk.
Haken för mej är att jag hittar bara bara frågor...

En varm hand i sin, en varm kropp som ger kärlek när maran härjar i gryningen, ett leende, ett kärleksfullt hej i telefonen när man ringer och är i vinkelvolten.

Vem skulle nånsin behöva AA eller tabletter då.

Eller känner du att ditt beroende är så kemiskt?
Jag uppfattade det inte riktigt så när jag läste.
Jag såg bara din kamp.

Weawea

Äh, jag är ny här.

Jag ville bara heja på dej, du har kämpat länge.

Och jag tänkte nån stans att orsaken är personligt viktigare än verkan.
Men det är ju min tanke.

En säng att krypa ner i, en hand att hålla.
Rent fysiskt.
Som ett barn.
Kanske bara behövs en kort tid.

Bara jag som tänkte.

Men så kämpar jag ju oxå mot lusten till noll i ruset ??.

Gunda

Roligt att höra från dig, vi har ju "pratat en del förut.
Bra att du fortsätter kämpa och att förhoppningsvi din mage läker ut och
att du får må bra. Hoppas du fortsätter höra av dig det vore kul.
Ha en fin kväll!

Gunda

Roligt att höra från dig, vi har ju "pratat en del förut.
Bra att du fortsätter kämpa och att förhoppningsvi din mage läker ut och
att du får må bra. Hoppas du fortsätter höra av dig det vore kul.
Ha en fin kväll!

Tjalle

Druckit sedan i fredags fram tills igår kväll. Jag har bott i gästhuset och frugan i huvudhuset. Har inga större minnen från helgen som var en katastrof. Det började med en blöt grillkväll och blev sedan nerkörd i gästhuset med mina kompisar flaskorna. Har ing fysiska skador, inte pratat med någon eller någon form av annan katastrof.

När jag nu så småningom vaknat till sans får jag fullständigt klart för mig att detta var sista gången min fru accepterade ett sådan här dricka. Hon har tittat på lägenhet på nätet och är fast och fullt besluten att lämna. Både hon och jag är förkrossade men av olika själ.

Jag ser inte att jag kan göra en enda sak för att förändra hennes beslut även om jag inte skulle dricka en droppe mer i mitt liv. Det är för sent för det nu.
Jag älskar henne så mycket fortfarande och det här kommer att bli sååååååååå jobbigt.
Kramar från en tillintetgjord Tjalle