Det gick inte att stå emot så värst många dagar den här gången heller. Sitter återigen framför datorn med kroppen full av skam och ångest. Har druckit ca fem-sex dagar varav de sista tre i stora mängder. Lyckades att låta bli starkspriten men det går ju alldeles utmärkt att bli full på starköl och vin också. I går sinade förråden så då tog jag cykeln till närmaste uteservering och drog i mig ett antal starköl. Vidare hem och gjorde slut på sista vinflaskan för säkerhets skull. Ingen alkohol sedan ca sex igårkväll och nu kommer darrningarna, den lite oregelbundna hjärtverksamheten, den dåliga magen och värst av allt den fruktansvärda ångesten.

Jag var bara tvungen att bryta med alkoholen idag. Jag hade inte klarat att fortsätta rent psykiskt. Jag har nu botaniserat lite på nätet och ska gå på mitt första AA-möte imorgon. Det tar emot och jag känner mig rädd, feg och usel. Tänk att man kan klara nästan vad som helst men omöjligen kan styra sitt alkoholintag. Jag klarar inte denna fruktansvärda kamp själv längre. Det var också en anledning till att jag var tvungen att skriva ett eget inlägg där jag kan fästa mina tankar och funderingar på pränt.

Jag hoppas på ert stöd "där ute" för en sak är helt säker; jag behöver det.

Tjalle

LenaNyman

Skriv ut det där inlägget där du var som allra skörast och stoppa i plånboken. Som en extra försäkring och påminnelse.

Låter underbart med Frankrike. Önskar dig en fin resa och att du kommer hem igen med goda, klara minnen. Och ja! Försök höra av dig emellanåt här om du kan. Det blir trä bjä. :)

Kram!

Levande

Låter underbart med Frankrike, massor av god mat och ett härligt land.
Så njut av det underbara landet med nya ögon.
Kram och trevlig resa

Tjalle

Bon soir, mes amis,

Gårdagen var tuff. Uppe med tuppen, bilade iväg i snöoväder till Arlanda. Checkade in bagaget och tog mig till säkerhetskontrollen. Efter denna tvingas man passera den gigantiska taxfreeshopen och det kändes som om alla spritflaskor ville ramla över mig. Jag gick rätt igenom utan att titta vare sig till vänster eller höger. Slog mig ner på en av alla otaliga caféer och tog en kopp kaffe, en smörgås och en flaska vatten. Flygplatser är ju väldigt speciella. Det spelar ingen roll om klockan är tidigt på morgonen. Över hälften av alla gäster sitter med en stor stark eller ett glas vin. Egentligen är det hela aningens absurt. Jag har ju själv varit en sådan person genom alla år och definitivt när jag skulle ut och flyga. Hetsade som en tok för att koppla av med öl innan flyget gick. Ytterligare hets innan man kommit på plats i planet och sedan den eviga väntan innan drinkvagnen kör förbi för första gången. Det är inte ofta jag varit ute och åkt flygplan nykter.

Alla människor, köer, dålig luft, irritationer och hets är förödande för oss alkoholister som dessutom har en minimal stresströskel.

Nåväl, jag fördjupade mig i tidningsläsning, försökte gå in i min lilla bubbla, drack vatten och kaffe på planet. Även om flygtiden inte var många timmar kändes det som en av de längre. Inte konstigt egentligen för under berusning går ju tiden såå mycket fortare.

Jag har nu installerat mig. Vädret OK och trevligt boende. Jag har sett mig om i omgivningarna och jag fick också möjlighet att simma i lugnt takt ca en timme. Det är något speciellt med vatten, åtminstone för mig. Jag vet att när ångesten bokstavligen kryper i och utanpå kroppen finns det få saker som kan få mig så lugn som en lång varm dusch, ett varmt bad eller kanske en simtur. Jag har nu ca 11 dagars nykterhet och även om jag inte räknar dagarna hela tiden känns det skönt att lägga dag för dag bakom det senaste fylleslaget.

Från och till försöker jag "analysera" vad som gick fel och varför jag inte lyckats med någon långvarig, beständig nykterhet. En av orsakerna är, förutom mitt dåliga tålamod, säkert att jag innerst inne tyckt synd om mig själv. Jag har glorifierat drickandet och allt jag har kunnat komma på som är roligt har jag associerat med drickande. Innerst inne är det ju inte riktigt så i verkligheten. Det är först efter ett par-tre veckors nykterhet som jag börjar må riktigt bra och idiotiskt nog är det då man återigen omedvetet börjar tänka på den där ölen osv.

Trots allt känner jag mig bättre förberedd än på mycket, mycket länge och jag har hittills inte haft en endaste tanke på ett glas. Jag inser att jag måste vara ordentlig på min vakt. Försöka "kapa" mina högsta toppar och mina lägsta dalar. För de är vid dessa tillfällen jag lever farligast.

Ha en riktigt trevlig fredagskväll önskar Tjalle

Levande

Vad glad jag blir, härligt att höra att allt går bra.
Så rätt du tänker med att kapa av toppar och dalar för känner igen det,
Så styrkekramar och njut av det vackra landet och den goda maten

Tjalle

Hej på er forumvänner,

Det var ett tag sedan jag var inne och skrev något men jag har följt er "på distans". Jag är nu tillbaka från min utlandsvistelse. Fysiskt har jag mer än hämtat mig. Det är otroligt vad man kan utsätta sin kropp för år efter år. Jag hade en bra "semester". Det var riktigt skönt att byta miljö. Jag har sett en del och framför allt rört på mig i kombination med god mat. I ärlighetens namn inget direkt sug heller men jag har ju tidigare klarat av uppehåll på 2-3 veckor utan problem. Igår var det tre veckor sedan sista glaset.

Det var med blandade känslor jag återvände hem till Svedala. Jag fick fortfarande flashbacks från senaste fyllan. Klump i halsen när jag ställde in bilen i garaget och tänkte på alla möjliga och omöjliga ställen jag stoppat in och gömt alkohol. Vidare in i huset för att packa upp. Öppnade garderobsdörren och konstaterade att detta var ytterligare ett av de vanliga gömställen jag använde.

Efter mer än tre veckors nykterhet börjar så sakteliga också "knoppen" att kvickna till. Dock har jag bara börjat min förändring och har sååå lång väg framför mig. Jag inbillade mig att bara jag höll mig nykter så skulle också min relation förbättras i ett huj men aj så fel jag hade. Med all rätt är min fru väldigt avvaktande och misstänksam. Jag antar att hon inte törs lita ett dugg på att det skulle funka den här gången heller. Jag är ivrig att visa att jag håller på att förändra mig men ibland går det för fort. Min fru har alla tentakler och känselspröt ute för att se om jag faller tillbaka i gamla spår. Det är jobbigt. Jag försöker verkligen att bita ihop men situationen är ny för oss båda.

Jag är så van att ständigt vara undfallande och be om ursäkt. Ibland vet jag inte för vad men ni vet säkert vad jag menar. Efter en blöt kväll har man ju inte koll på alla detaljer och det har varit enklare att vara på den säkra sidan och alltid vara på defensiven.Att helt plötsligt ändra på spelreglerna och bli "jämbördiga" i förhållandet låter sig inte göras i ett nafs. Det finns ingen quick-fix utan det är tålamod och ihärdigt arbete som gäller.

Vissa stunder tänker jag att det inte kommer att fungera om jag inte får "stänga av hårddisken" och rensa huvudet. Samtidigt inser jag att det är precis det jag inte får göra. Jag orkar inte börja om ännu en gång från botten.

Just nu trivs jag bäst på förmiddagarna. Helt underbart att vakna upp och känns sig alert och hungrig på frukost. Sena eftermiddagar är det lite sämre. Sedan blir det bättre igen efter middagen med en bra film eller en bra bok. Jag har fortfarande en 100procentig vilja att förbli nykter men inser också att det räcker inte bara med viljan. Jag måste hela tiden vara vaksam på mitt beteende och inte glida in i gamla vanor.

Jag tar min insomningstablett på kvällen. Jag ska inte ha för höga ambitioner men har i alla fall bestämt att jag ska "fasa ut" även dessa inom kort. Sedan var det bara snusande kvar...........men det blir en annan historia.

Allt gott till er alla /Tjalle

Levande

Vad skönt du haft en bra semester och klarat det bra.
När det gäller förtroende så är det bara handling som kan bygga det, så ge din fru mycket tid.
Kan nog vara bra att hon är skeptisk så du inte slappnar av och tror hon glömt.
Nu har du chans att visa henne att du förtjänar hennes förtroende igen.
Sen kan ni bygga upp något fantastiskt och helt nytt.
Så kram och styrka till dig och frun

Skönt att du haft det bra Du skriver om din önskan att "stänga av hårddisken". Japp, det är precis därför jag också har druckit tror jag. Hjärnan går på högvarv ibland. Jobbar mycket nu med att vara närvarande och njuta av nuet istället. Eller att ta fram "problem" lite i taget. Funkar bra ibland och mindre bra ibland. För man glömmer ständigt bort sig, förtränger saker, stressar etc. Tar sig inte tid. Jag använde a för att sova. Sömnen förstördes istället. Du kan ju pröva valeriana istället för insomningstabletter nån period om hårddisken är för störande. Jag använde det ibland tidigare, men behöver det verkligen inte längre. Inte för att jag vet om det funkade, men lite placebo kanske det finns i att svälja en tablett, eller teer (kvällsro etc).
Förstår att det är jobbigt på flera sätt att ändra relationen. Pratar ni om det, eller försöker ni bara få det att fungera av sig själv? Och du har rätt i att du kanske måste stå upp mer för dig själv om det ska fungera att vara nykter. Så ni måste nog igenom detta på nåt sätt. Tror verkligen att ni kommer ut stärkta på andra sidan, men det kommer nog att kräva lite gemensamt jobb. Lycka till med allt!

Tjalle

Det är konstigt vilken stenkoll man har på hur många dagar/veckor (ev månader) man varit nykter. Under alla år i dryckenskap flög tiden förbi och allting gick i vartannat. Det känns betydligt bättre idag en för ett par veckor sedan men jag har mina ups and downs. Sett över dygnet är min absolut bästa tid från det jag vaknar fram till lunch. Att vakna upp utan minsta ångest, utvilad, småhungrig och lite djävlar anamma är underbart. Jag får nästan undantagslöst mina svackor under sen eftermiddag. Då får jag brottas med rastlöshet, lite mörkare tankar och tror mig stundtals inte klara av det jag givit mig in på. Efter kvällsmat blir det bättre igen och kvällarna är helt OK. Jag antar att jag får vara glad för detta. Det innebär bara att jag måste vara extra observant under de mest jobbiga timmarna.

Denna helg är jag helt allena. Det känns faktiskt helt OK. Jag tror jag behöver denna ensamma tid för kontemplation och eftertanke. Relationen med min fru rullar på. Vi pratar då och då om kärnproblemet alkohol men det är naturligtvis en stor omställning för oss båda. Att vi nu plötsligt blir "jämbördiga" är en ovan situation för oss båda och inte helt enkel att hantera. Jag känner fortfarande att jag stundtals går ordentligt på defensiven men det blir kanske bättre. Jag är beredd att ge "min kamp" mot alkoholen all tid som behövs men jag vill också leva ett "vanligt liv" med allt vad det innebär.

Vädret är bedrövligt. Där har man inte mycket hjälp. Däremot finns det andra saker att glädja sig åt. Utanför mitt arbetsrum där jag nu sitter och skriver har jag en väldigt stor fågelholk. Där kommer så många olika sorters fåglar och det är en fröjd att sitta och betrakta dem. Bla har jag, sedan flera år tillbaka en väldigt tam fasan. Han äter ur handen på mig och kommer när jag kallar på honom. Varje dag ca halv elva på förmiddagen är det "brunchtid" för denna märkliga fasan och då äter han upp allting som finns på marken under fågelholken. Just nu sitter han på en sten och sover efter en "god måltid".

Det är sådana små saker man kan uppleva på ett helt annat sätt när man håller sig nykter och inte ha allt inlindat i en dimma.

Nu ska jag ta tag i lite "administration". Tråkigt och någonting jag alltid skjuter upp när jag har perioder av drickande.

Sköt om er/Tjalle

att höra Tjalle! Jag har också min svåra tid mellan 16 och 19 då A tjattrar på och vill ha påfyllning. Kul med fasanen, det påminner mig om att jag ska flytta upp holken i vårt äppelträd så att katterna inte kommer upp. Ha en bra helg!

LillPer

Ja då var man fullvärdig medlem här på forumet igen Tjalle.
Det är för mig skönt just nu att ha någonstans att skriva och känna stöd. Helt säker på att startar en ny resa igen. Det gläder mig att se dina dagar som går i nykterhet Tjalle.
Tänkte återigen på den där känslan av "väntan" som du beskriver.
Vi ska kanske inte förvänta oss så mycket i början av nykterheten mer än att bara vara glada över varje timme vi lägger på vår hög av nykterhet?
Vet hur lurigt det blir och ibland får jag psykbryt av rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv.
Vi klara det tillsammans Tjalle!
All lycka till dig.
Lp

Tjalle

Hej Lill-Per (och alla ni andra). Jag tycker det är kul att du åter är på forumet och jag hoppas att du fortsätter. För mig är det otroligt betydelsefullt. Även under de perioder jag har druckit har jag "tittat in", läst och begrundat. Dock har jag skämts så mycket att jag aldrig givit mig tillkänna. Jag förstår att du är "mitt i karriären" som man brukar säga. Jag har också varit där, ska gudarna veta, men har nu slagit in på en annan väg i livet. Ekonomiskt är det himmelsvid skillnad men jag orkade inte längre. Den inre stressen tog bokstavligen kål på mig. Du skriver i din tråd om att du borde ta tag i ditt "bipolära" problem. Det låter bra. Jag vill ändå säga att jag tror att om du lyckas hålla din nykterhet kommer du även uppleva mindre problem även med detta.

Rastlöshet, meningslöshet, sökandet efter mening osv som du beskriver har också varit min kvarnsten. Lösningen har till slut alltid varit att ta sig ett glas och släppa de jobbiga tankarna för stunden. Både du och jag inser nog att det inte är någon bra lösning i längden. Det är ju också så att ju äldre man blir och desto längre man har druckit, ju värre blir det........När jag dricker tar det minst en vecka för mig att någorlunda få näsan över vattenytan.

Många beskriver den första nyktra perioden som om de gick på "rosa moln, denna första nynyktra period. Jag har själv aldrig upplevt detta. Tvärtom har jag det riktigt, riktigt jobbigt den första tiden. Däremot kan jag säga att när jag nu nästintill varit nykter en månad börjar vissa saker att bli lättare. Det är en lång, lång resa med många fallgropar på vägen. För drygt tio år sedan var jag nykter i ett år och sju månader. Jag funderade inte så mycket under den tiden. Vi byggde hus och jag hade sååå mycket att tänka på. När bygget äntligen var klart, alla hantverkare betalda och vi hade vår första kväll i det nya huset trillade jag dit. Som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att börja dricka. Det "bara kom"....Jag minns dock hur mitt självförtroende och självkänsla byggdes upp under denna ganska långa period och jag vill inget hellre än att komma tillbaks dit.

God natt på er/Tjalle

Tjalle

Hej på er,

Jag "firar" en månad nykter idag. Egentligen en så otroligt kort tid men jag är ändå väldigt glad och går med energi in i månad två.
Sköt om er /Tjalle

Aldrig mer

Bra jobbat!! Klart du ska vara glad! Skitglad!
Jag är snart där också :) om några dagar firar jag en månad med dig. Tycker att vi fortsätter beta av nyktra dagar och tar del av de positiva effekterna allt eftersom! ;)
Stort grattis igen!

Ebba

En månad är inte alls kort tid tycker jag egentligen.
Det är hur många ögonblick och andetag som helst, som du har varit opåverkad och sann.

Och ibland kan en timme vara sju svåra år ;)

Bra jobbat och Grattis.
Fortsätt att vara rädd om dig.

Kram!

Levande

Grattis så jäkla bra jobbat, klart du skall vara stolt.
Så kramar och styrka till dig

Tjalle

Tack för era kommentarer bästa forumvänner. Jag är medveten om att det är jag själv som måste jobba för fortsatt nykterhet men jag vill att ni ska veta att detta forum, ert stöd, alla insiktsfulla och kloka kommentarer ger mig styrka att orka fortsätta denna (kanske min viktigaste och största) kamp.

Ha en skön fortsatt onsdagskväll och sov gott/Tjalle

LenaNyman

En månad - det är en milstolpe! Så härligt! Och välkommen hem igen från Frankrike. Som min gamla lärare i företagsekonomi skulle ha sagt: "Det går ju riktigt bra, det här!"

John Blund-kram till dig nu.
:)

LenaNyman

... jag läser hälsningen från dig, Tjalle. För såväl ditt grattis, förstås, men framför allt för att du hänger i där.

Kram på dig!

Tjalle

Först och främst tack till dig LenaNyman för din support. Du är en härlig och färgstark människa. Forumet vore så mycket tråkigare utan dig.

Jag är ensam i påsk. Frugan har åkt till fjällen och det var inte läge att följa med. Kanske lika bra det, att vara ensam med sina tankar och lägga ytterligare några dagars nykterhet bakom sig.

Jag kan konstatera att så många här på forumet(inklusive mig själv) har en så stark vilja att sluta dricka (alternativt att kraftigt skära ner sin A-konsumtion). Ändå är det så många av oss som trillar dit förr eller senare. Det är inte alltid lätt att vara nynykter. Ibland verkar det vara ett jobb med en arbetsdag på 24 timmar. De flesta av oss har väl någon gång ställts inför arbetsuppgifter som varit tuffa. Det har också hänt att man haft dagar när man inte orkar mer utan säger till sig själv att "nu får det vara bra", jag orkar inte mer just nu.

Jag tror att det är där nyckeln till problemet ligger. Man börjar mycket ambitiöst, det går bra ett tag och sedan orkar man inte en dag att "tänka rätt". Själv har jag vid ett antal tillfällen "stängt av" och gått raka vägen till bolaget eller till någon gömma hemma. Oftast eller alltid med ett mycket dåligt slutresultat. Denna gång har jag försökt tänkt lite annorlunda. Så länge jag känner att jag mår bra i min nykterhet och inte har några tankar på att dricka tillåter jag mig själv att koppla av. Det är när "svackan" kommer jag måste vara så mer observant. Istället för att ge upp för denna kraft försöker jag företa mig något, egentligen vad som helst. Tvätta bilen, plocka upp en diskmaskin, läsa en bok etc. Förvånande nog händer det att suget eller de "dåliga" tankarna försvinner av sig själv.

Jag har ingen imponerande lång nykterhet bakom mig men jag tycker trots allt att det går lite lättare än de första veckorna och jag ser verkligen fram emot den dag när det hela går av sig självt......

Ha nu en fortsatt fin påsk och hälsningar från en ganska hoppfull Tjalle

Tjalle

Hej på er forumvänner,

Det var ett tag sedan jag var inloggad på forumet. Jag har följt er, mer eller mindre varje dag, men jag har varit alldeles för trött för att skriva egna inlägg. Just nu har jag diverse husprojekt på gång. Arbetsdagarna har varit långa. Jag har, mer eller mindre, stupat i säng på kvällarna. Man är ju inte lika ung och stark som man en gång var. Det är förvånansvärt hur pass lätt det är att hålla suget borta när man är 100% aktiv med andra aktiviteter. Nåväl, efter kommande vecka ser jag ett slut på projekten och då gäller det att vara fullt vaksam igen.

Jag "firade" två månaders nykterhet i fredags. Inte så mycket att hurra för men det känns ändå som en helt OK period (till att börja med). Det går något bättre för varje dag men vis av min erfarenhet vet jag att faran kan komma smygande fortare än kvickt.

Min andra anledning att "fira" är att jag nu varit fri från insomningstabletter i över en vecka. Eftersom jag, liksom många andra alkoholister, haft en panisk skräck för att inte få sova tillräckligt mycket har jag använt insomningstabletter mer eller mindre konstant i över 10 år. Inga mängder, som mest en tablett om kvällen. Denna dos trappade jag dock ner till en halv under någon vecka, sedan en kvarts tablett i ytterligare en vecka och nu tablettfri sedan över en vecka. Det känns minst lika skönt som att hålla sig ifrån A.

Tyvärr har jag ytterligare en last som jag inte kan ge avkall på ännu. Jag snusar något alldeles kopiöst. Konsumtionen just nu är säkert väl över en dosa per dag och har tilltagit efter min avhållsamhet. Den dag kanske kommer när jag kan ta tag i snuset också men just nu är det inte läge.

Sköt om er alla ni tappra och beundransvärda kämpar/Tjalle