..ska jag kalla min tråd!

Jag har redan från allra första gången jag drack alkohol drabbats av kontrollförlust utan kontroll på när så ska ske :/

Som sextonåring gjorde jag min alkoholdebut tillsammans med en kompis i dennas föräldrars sommarstuga tillsammans med ett par grabbar hon kände. Innan den här helgen hade vi gjort upp planer att dricka tillsammans, det kändes fnissigt, hemligt, förväntansfullt och spännande!
För att få tag i alkohol bestämde vi att jag skulle köpa ut. Ja, jag var 16 år och åkte till Systembolaget i en annan stadsdel!
Det var på den tiden kunderna betjänades vid disk, så det gällde att veta vad man ville ha och låta lagom säker för att inte bli nekad.
Beställningen var en flaska Smirnoff och en flaska Tirnave (vitt, billigt vin som min mamma drack ibland). Lagom säkra jag lyckades med uppdraget och åkte därifrån med flaskorna i skolväskan och sedermera dold i packningen inför stugvistelsen.

Väl framme anslöt vi under kvällen till grabbarna i en stuga bredvid. De var redan smålulliga på ett par öl. Jag och kompisen bestämde oss för att dricka i kapp. Vi delade på vinflaskan och sen började vi grogga. Jag hade högt tempo och blandade mer och mer. Till sist hörde jag kompisen som långt ifrån ropa mitt namn och att vi skulle sluta. Jag tror killarna hade anslutit. Det minns jag i vilket fall absolut inte nu! Däremot minns jag att jag vinglade och raglade. Kvällen slutade med att jag låg i ett sovrum bottenvåningen och hånglade så gott det gick med en av killarna samtidigt som kompisen var i rummet ovanför med den andra killen. De hånglade nog inte så mycket eftersom kompisen hängde ut genom fönstret och spydde längs fasaden.

Morgonen efter vaknade vi i gryningen och vandrade skamset tillbaka till hennes föräldrar som fortfarande låg och sov. Senare på dagen åkte vi in med de vuxna till samhället. Satt i baksätet och försökte att inte må illa. Det var första bakfyllan...

...och det dröjde faktiskt några år tills nästa gång. Då hade jag flyttat till en annan stad för att studera. Det var fester och utgångar tillsammans med andra. Kul, och vuxet! För det mesta var det rätt lagom, jag minns att på förfesterna som pågick i några timmar delade jag och pojkvännen på en flaska vin. Ute på krogen blev det några öl till. Men alltsomoftast blev jag för berusad, alltså berusad som i att andra stördes av att jag tog stor plats på dansgolvet (typiskt svenska försiktiga tråkmånsar att inte låta andra ha kul!) att jag var högröstad och vaknade med huvudvärk och ofta hade kräkts på natten. Dock sa mina vänner att jag inte var otrevlig när jag drack, att jag inte blev personlighetsförändrad. Som nykter var jag pratsam, ville ha rätt i diskussioner och kunde dansa kring. Som berusad var jag likadan men lite mera, det var vad dom sa och det stämde överens med min egen uppfattning. Alltså ingen skillnad utan bara kul, kul!

Att dricka vin/öl tillsammans ute på restaurang var en självklarhet och något jag och maken gjorde ofta.( Och föralldel har fortsatt med genom åren.)
Nåväl, jag studerade klart och blev ganska raskt därefter gravid. Drack inte under graviditeten och det var ingenting jag ens reflekterade över skulle vara ett problem. I slutet av amningsperioden tillät jag mig att dricka ett par glas vin och mjölkade ur innan jag ammade. Jag och mannen utvecklade vanor med att dricka alkohol om helgerna. Att sitta tillsammans med rödvin på vintern och vitt vin på sommaren blev en självklarhet. Vi har alltid pratat mycket och tycker om att tillbringa tid tillsammans så jag tror inte att dessa kvällar var nödvändiga för att få till samtal. En flaska räckte för dessa kvällar, ibland men alls inte ofta kunde vi dela på två flaskor.

Åren har gått och alkoholen har fortsatt vara en självklarhet. Mängden har ökat och jag har gjort bort mig många gånger på fyllan. Blivit avvisad av vakter för att jag varit berusad, alltid orättvist förstås men jag har snällt lommat iväg. Jag har följt med på efterfester till människor jag inte tror jag skulle umgås med som nykter. Jag har hamnat i fel säng, men faktiskt haft någon slags hjärna som gjort att samlag inte blivit av. Spytt i mängder och varje gång tänkt att det här måste vara sista gången. Bakfull och seg dagen efter men ändå lyckats fixa vardag och stressigt arbete.

Just nu blir det inte mera skrivet, jag fortsätter vid senare tillfälle. Ni som läser och själva skriver i forumet ska veta att jag läst härinne under lång tid och är imponerad av era förmågor att beskriva livet och svårigheter som följer med att bryta ett beroende! Ni är förebilder och jag ser framemot att läsa mer!

Fruhoppfull

Du prövas nu :). Jag "gillar" att du la besöket så att det inte skulle göra något om ni var uppe sent på kvällen. Känns igen. Tenderar att göra samma sak. Kan du planera in något tidigt dagen efter så att du inte kan? Eller söker du tillfälle? Ursäkta min rättframhet. Jag är som sagt likadan och det är alltid lättare att påpeka mönster hos andra än sig själv, hoho.

Bra jobbat igår, bra beslut. Hur är läget idag?

Det går bra! Visst gled tanken längs med en flaska vin till ikväll. Men nej! Jag är så trött, så trött i mig själv. Blir inte piggare av en berusning, annat än för stunden. Ska upp ur min långvariga svacka, det går bäst i nyktert tillstånd. Bättre låta de av doktorn förskrivna drogerna få jobba i lugn och ro....

Visst söker jag tillfälle frun! Vi träffas bara någon gång per år...
Men jag utmanar mig själv genom att tänka tanken att vad förlorar jag att avstå från att dricka till veckan? Det jag kommer fram till är att jag missar ett dryckestillfälle. Och....Det gör inget eftersom nya tillfällen att dricka kommer.
Tänk vad klok jag är när jag tänker ?

Söndag morgon. Jag har fortfarande morgon för jag ligger kvar i sängen. Vaknade för en timme sen efter ca 11 timmars sömn. Sover 10-12 timmar per dygn nu. Mycket, men klar förändring från hösten och vinterns 16 timmar.

Jag väntar in brunch, hör att det är på gång. Inga i förväg gjorda planer. Jag har börjat att allteftersom ta itu med smågrejer som tagit energi. Hade en stor hög med skräp i källaren. I min tanke har det varit så mycket att det måste tas bort en annan dag. Igår fyllde jag bagaget i bilen och åkte en vända till återvinning med det. Kvar är en ynka hög men nu vet jag att den är liten.
Golvet blir smutsigt såhär års, och grusigt. Det är rätt läskigt eftersom jag går barfota inomhus. Inte så fräscht precis att borsta fötterna innan sändas!
Såg framför mig att fixa det där när jag plockade, dammade, bäddade rent, tvättade och lagade storkok.
Alldeles oöverstigligt. Dammsög och vaskade punkt! Rent och fint, tillräckligt.

Det jag filosoferar fram är att ofta gör vi kanske nykterheten svårare och mer oöverstiglig än vad den behöver vara. Funderar på när, var, hur och varför?
När vi kan göra det enkelt och tillräckligt; "nej tack! Inte nu" ?

Ha en bra vit dag alla finingar! ❤

Fruhoppfull

Hade också ett par svängar till återvinningen i helgen, vi tog itu med de där högarna som bara ligger och skäms i något innerförråd eller samlar damm i tvättstugan. Det känns som om jag och maken nästan renar hemmet lite.

Härligt att höra att det går bra, du är klok bästa hjärnklar <3. Kan fortfarande inte göra hjärtan, haha :).

Dag ett igen!!
Tung i huvudet, mår illa, minns inte hela kvällen- den är uppdelad i bitar. Gick och kräktes mitt under middagen (vatten resten av måltiden).
Jag tror att jag reagerar kraftigare och kraftigare på alkohol eftersom jag dricker betydligt mer sällan nu, plus att jag tror att kroppens förändringar efter viktoperationen fortsätter.
Mår iallafall illa! Behöver äta men vet inte vad jag får i mig. Äcklas åt allt...

slutanu

Vad hände igår Hjärnklar?

Nu tar vi nya tag! Dag 1 är så jävla mycket bättre än dag 0, eller hur?
Hoppas att du kan få i dig något att äta, för mig brukar det kunna bli lite bättre då.

Stor kram

Hade vän på besök i stan som vi bjöd hem på mat. Köpte vin och öl. Drack på tom mage ganska snabbt. Vi har ingen 100% vana att alltid dricka alkohol när vi ses men ofta. Jag kände på systemet att jag nästan äcklades åt tanken på rödvin och trots det drack jag min beskärda del. Känns mer och mer uppenbart att vin börjar vara passerat för mig...Nu ska jag iväg och äta lunch med arbetskamrat jag inte sett sen julfesten. Längtar till jobbet, längtar att orka jobba!

Gunda

Jag är också gbp opererad. Känner lika som du. Efter min op har livet blivit väldigt mycket mer komplicerat med alkoholen. Blir fullare tappar kontrollen mycket lättare än förut. Jag ångrar min operation. Har inte gått ner värst mycket så det känns som bortkastat och så detta, att man får problem med A.

Jag ångrar absolut inte min operation! Men i och med att vi är opererade går drycken rakt ut i tunntarmen, i koncentrerad form och når belöningscentret snabbare än snabbast. Så jo, vi är känsligare än andra! Jag hade problem med a innan men nu tål jag så mycket mindre och reagerar så olika från gång till annan.

Gunda

....ångrar din op. Det ser nog helt olika ut för oss alla som gjort denna op.
Tyvärr så är min operation misslyckad och så får jag det här istället, att man är känslig för A.
Jag hade inte problem med det innan, så hade jag vetat att det skulle bli så här hade jag inte gjort den.
Jag vet ju att vi fungerar så att allt går raka vägen ner i tarmen och det ställer till det.
Ja ja det är bara att göra det bästa av situationen.
kram på dig

Vad tråkigt att det inte blev bra med din operation! Jag har fått ett sug efter vin som jag inte hade innan plus att jag alltsomoftast blir dyngrak. Och det är så jäkla trist, men är det "priset" får jag nog ta det. Blir mer och mer övertygad om att alkohol och jag inte är kompatibla längre....

Fruhoppfull

...ibland. Lite snubblande hör som till och kan ju få en att utvärdera och omvärdera. Så slå inte på dig själv gällande vindrickandet. Tänk inte "tillbaka på dag 1" liksom. Det är som det är. Nu vet jag ju inte om du känner dig nere men jag peppar på iallafall.

Nu fortsätter vi på vår vita, stolta färd mot framtiden tycker jag :)!

(Skulle det där sista tas ur sitt sammanhang skulle en kunna tro att jag är någon slags galen nazist, men så är alltså inte fallet!)

Tack för att du är vit och stolt utan nassesympatier!!
Jag slår inte på mig, inte så mycket iallafall, idag. Mera mot att faktiskt resignera, känslomässigt införliva beslutet. Intellektuellt är jag med, och har försökt rättfärdiga förklara för mig själv och så vidare. Nu ska ord, tanke omsättas i handlande!
Hur går det för dig frun?

Blir så sorgligt att från ett så jag räknar just att det gick 17 dagar innan jag i onsdags drack vin och så efter det är jag på sjunde dagen. Så...Av 24 dagar har jag varit nykter 23 samt många många dagar i år. Heja mig!
Varit bortrest hos goda vänner över helgen. Ingen självklarhet med alkohol där. Det bjöds på vin en av tre kvällar och jag tackade nej till maten av den enkla anledningen att jag ville ha vatten. Tänkte och sa att jag kanske skulle ha senare men det blev aldrig aktuellt. Maken drack en halv flaska vin, till maten och efteråt. Det har varit en bra ledighet!

...Så svarade jag impulsivt ja till ett glas vin som blev två. Var på en föreläsning med middag. Gott, trevligt och lagom. Onödigt men ingen skada skedd.

På det stora hela taget går det bra, även om jag senaste veckan "snubblat". Är väldigt, väldigt trött och blir fort full av intryck. Vilar massor, är i stillhet och har inget alkoholsug/längtan alls. Men så, som från ovan kommer impulsen att tacka ja till vinglaset/glasen som förra veckan när jag var på föreläsning med mingel. Trevlig tillställning men som sagt många intryck. Och förra helgen köpte jag hem vin till fredagkvällen, 2 flaskor varav jag drack den ena. Fanns sprit till en grogg var också. Lördag var jag inte bakisseg utan tvärtom lite piggare. Födelsedagskalas i släkten med massor av dricka av olika slag uppbunkrat. Jag var chaufför men alldeles oavsett det tror jag inte att jag varit sugen. Kanske druckit ändå, av gammal vana..
Igår var jag på stan, behövde handla kläder. Bjöd mig själv på middag med en öl till. Den satt så jäkla bra, hade nog bara behövt den intravenöst kändes det som. Men alldeles nöjd med en. Köpte hem tre flaskor vin, två röda och en vit. En av de röda visade sig ha lägre alkoholhalt och var därmed också sötare vilket inte var gott så det blev bara ett glas var från den. Den andra röda och den tredje flaskan gick ner. Så ännu en kväll med en flaska vin i kroppen. Och idag är jag inte bakis.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka och tänka. Finner det intressant att studera mig själv. Ett klart mönster verkar vara att när jag är lite uppskruvad, knappt märkbart för omgivningen, tycks jag vara mer intresserad av a än annars. Någon slags nedåttjack alltså, även om jag själv inte upplever att jag behöver dämpas. Fortsätter utröna...