Hej
Det är ett par månader sedan jag var aktiv.... o värre har det blivit! Då mamma o pappa har gått bort med ett par månades mellanrum har drickandet lindrat o hjälpt. Jag började gå till samtal o började med tabletter o tyckte jag drog ner drickandet till nått glas fre o lörd. Sedan skulle jag utomlands o jag drog ner på tabletterna, mest för jag är så jävla flygrädd o ville bli lite berusad av nått glas vin.... Bara där ökade drickandet igen

Nu de sista 4-5 veckorna har jag haft tarmvred o åkt in o ut till akuten varje vecka, inga tabletter hjälpte så jag slutade med A tabletterna. Smärtan har jag lindrat med starka tabletter o vin.... Oro för op (gjort 4 st var av två med svåra komplikationer ) har gjort att jag druckit mer o mer. De planerade in op för 3 veckor sedan, vindrickandet ökade för varje vecka. Op blev inställd även om jag låg med dropp o lugnande o skulle rulla in. Tidsbrist. Ny op tid två veckor senare..... Jag har pendlat mellan akuten o systemet varannan dag. De ville inte akutop då jag är gastric bypas op o de behöver special kirurger.
Nu är jag nyopererad men kan ju faaaaan inte sluta dricka. Sitter här nu bakis o måste till jobbet. Längtar tills em då barnen är borta o mannen skall komma sent, då hinner jag få i mej en flaska vin.....

Detta är helt patetiskt! Vill men orkar inte sluta! Till o med ljög för samtals tanten att fortfarande ligger inne o kan inte komma till henne i morgon.....
Suck!

Ja skriv något Lena72 och skäms inte för mycket. Tycker att din tråd är så fantastisk eftersom den är så ärlig och då blir det så tydligt vad alkoholen ställer till med. Många av oss andra ger oss iväg när det går åt skogen och återvänder sen, medan du sätter ord på saker när det är som värst. Mycket tänkvärt blir det för mig. Kanske lämnar du istället när det går bra? Är det ett gott tecken när du inte är här?

Nyckelpigan

Lena, vad som än hänt - kom tillbaka! Jag letat alltid upp din tråd först. Om du fallit förstår jag dig - din terapeut hjälpte inte utan stjälpte dig. Inga ursäkter, men när vi blottar oss är vi så beroende av att någon tar emot oss. Det är INTE fig det är fel på... sättet dum a-tant hanterat dig på ger mig misstankar om att hon har varit med om ett medberoende som hon inte bearbetat. Det du tvingades utstå var ett övergrepp och det gör mig så ont för din skull... vem skulle ordna ett möte med en pat med lungcancer och få alla att beskriva hur hennes/hans rökning påverkat dem. Du behöver hjälp att stärka din självkänsla så du känner att du är värd att rädda. Du har berört så många här genom ditt mod och din ärlighet. Om det är tufft just nu - lägg över bedömningen av dig själv på oss. Vi ser det du inte ser just nu. Vi förstår din kamp. Vi förstår din kamp. Vi förstår att din a-tant ALDRIG borde ha fått förtroende att hjälpa någon tillbaka från ett missbruk. DU har värde! Det är INTE en brist på karaktär... det är en sjukdom. Vem skäller på en diabetiker att deras kropp inte kan ta upp glukos?! Ingen. Jag tycker ärligt talat att din "tant" borde ha blivit anmäld. DU sökte hjälp och fick detta... heelt galet. Kom tillbaka, jag saknar dig! Kram