Tänkte gå vidare i livet. Snart ett år sedan jag började mitt inre arbete och min kamp mot alkoholen. Det har varit värt alla tårar, svett och motgångar och här står jag idag. Glad för varje dag i mitt nya nyktra liv. Men har alltid det i tankarna, tror det var Muränan som skrev det, en armslängd från vinglaset. Skillnaden idag är att jag inte vill sträcka ut handen och föra glaset till munnen. Nu är det jag som är herre på täppan. Vill tacka alla här inne för allt stöd och pepping jag har fått och får fortfarande.
Kramar
Konstnären

Tack för hälsningen i min tråd. Trevligt att du är tillbaka. Tråkigt och jobbigt att du haft en tung period. Precis som muränan skriver, så är det allvar och handlar om liv och död. Då är valet inget val utan ett måste, och kampen nödvändig.

Du vet vad du måste göra nu. Börja bygga på nykterheten. Ta hjälp av gemenskapen här på forumet.

Många styrkekramar

konstnären

till mig själv hur allt körde igång igen, men kan det hjälpa någon blir jag glad.
Jag kunde hålla mig till ett par glas vin på helgerna i ungefär en månad. Glad i hågen trodde jag att jag kunde kontrollera mitt drickande jag skulle alltså bli social igen trodde jag just då. Idag förstår jag hur galet jag tänkte. Det går helt enkelt, fråga mig inte hur det escalerade, jag ville bara ha mer och mer, och det såg jag till att jag fick oxså. Ångesten kom mycket snabbt denna gången, och det blev mer o mer för att döva den några timmar, skillnaden denna gången var att den satt kvar även när jag var berusad, alltså ingen lindring. Aptiten försvann nästan omgående, det enda jag fick behålla var filmjölk i början sen kunde inte magen ta emot den heller. Vinet spydde jag upp sista dagarna men tvingade ner det ändå och tänkte måtte jag få behålla det. Helt sjukt, jag tror nu att när jag dricker blir det till ett tvång, surt gammalt vin. Det börjar alltid fina rödviner och slutar med tetravinerna dom billigaste. Peppar, peppar om suget kommer ska jag ta emot det och göra ingenting alls åt det till det ebbar ut för det gör det till slut. Jag har fått en värdig motståndare att fajtas med men det ska gå. Vill ju vara här i livet o naturen o allt vackert. Jag var enda kvinnan på psykavdelningen resten var män, snälla goa män som förstod man behövde inte förklara sig. Jag fick inte gå ut utan en vårdare hack i häl, inga gardiner på rummet det var som en cell, men en underbar personal som tog hand om mig utan något fördömande, guld värt på det stadiumet jag var. Men jag ska inte besöka det stället mera, jag ska vara här naken o ärlig inför mig själv o dom jag väljer att berätta för. Har börjat med långa promenader med min kära hund o har även tagit upp bakningen och bakelserna, jag ska tillåta mig allt utom alkohol i framtiden. Har jag verkligen kommit till insikt nu efter alla fall jag haft, för nu går det inte att sjunka djupare för mig. Jävla gift för konstnären.
Må bra alla goa vänner
Kramar konstnären

PP

Och det är riktigt bra vännen. Har egentligen ingen aning vad jag ska skriva till dig. Känns som allt redan är sagt. Fint att du är på gång nu i alla fall.
När jag har tänkt på att du inte funnits här - efter dina upprepade fall - har det varit med sorg och och en viss uppgivenhet. Det är klart jag innerst inne förstått att du inte lever vidare därute i harmoni och nykterhet. Som Muris skrev finns vi här för dig, men jag vet inte egentligen på vilket sätt jag skulle kunna vara ett mer stabilt stöd? Men jag skulle så önska att du fick lämna detta bakom dig nu för alltid. Vi har vandrat en lång väg tillsammans, och även om det varit ett elände så har vi haft mycket utbyte av varandra och forumet. Jag själv loggade på första gången för snart 7 år sedan...Du har med hjälp av forumet haft mycket långa perioder av nykterhet, så gör resan igen. Även om du skrivit mycket i början och kanske tycker du upprepar dig och att ingen skulle vilja läsa, så är det inte så. För det första är det ju många nya här nu som kan dra nytta av din erfarenhet.
Det andra och viktigaste är att det faktiskt handlar om dig, Gagarin och vilket innehåll era dagar har. Glad att se dig, upp med hakan, och fortsätt på inslagen väg. En dag i sänder!

//PP

God morgon kära vita du,

hur mår du? Hur känner du dig?

Nu gäller det att ha en rejält bra plan i bagaget den här gången. Rusta dig till max. Det verkar som om tankarna på att "det funkar att dricka" kommer tidigare och tidigare nu, efter du lyckats bryta av. Vad tror du att du behöver när tankarna kommer igen? Hur fixar vi hängslen och livrem den här gången? Antabus och behandling - ja, det är ju kanonbra. Kan du inte pröva AA också? Det är väl som forumet fast i live-version. En massa goa människor som stöttar varandra. Sedan tänker jag att det ofta är bra att skriva. Antingen här eller för sig själv i tex dagboksform. Hur var det på avgiftningen, hur kändes det, vilka tankar gick genom huvudet osv. Hur var det sedan att komma hem igen osv. Det kan ju vara bra och ha att läsa när suget sätter in. Det som Pi skriver om sug är också så himla bra. Acceptera att det kommer sug, var inte rädd, men var på din vakt. Sugen kommer, men de går också.

Tusen och en kramar till dig min vän

PP

Tror att Muris har en poäng här. Du har verktygen och vet hur och att du kan vara nykter, men ändå har det nu skitit sig ett par gånger...
Inget att gräva ner sig för, men kanske kan det vara ett hållbart sätt att kombinera tidigare bra erfarenheter som forumet, med något mer?
Vad som funkar för oss är olika, jag själv gick på ett AA möte, men det blev inte er på grund av praktiska anledningar. Kanske kan det även fungera med att efter en tid i nykterheten göra något nytt? Jag syftar på att förverkliga något som du kanske skulle vilja gjort, men inte blev av? Själv är jag mitt i den processen, och det är ett syfte i sig. Jag ser det som jag fått en ny chans, ja kanske lite som jag fått möjlighet till en tid av ytterligare liv på grund av att jag faktiskt valt bort alkoholen. Vad det skulle kunna vara för dig vet jag inte, det grundar sig helt på de drömmar du haft genom livet. I missbruket är den första tanken att bara återvända till livet. Det kan vara en promenad, att se lövsprickningen, att bara få andas utan att ha baksmälla och ångest. Men efter en tid kanske inte det räcker längre. Vi behöver lite mera "krydda" i livet, och då kanske risken är stor att vi faller tillbaka till det som vi är programmerade att verkligen se som krydda - ruset. Men det kan vara något annat?? Ett resmål vi drömt om, ett språk vi vill lär oss, att ta vara på en tid och helt enkelt utifrån våra förutsättningar skapa och uppleva - och då menar jag något nytt! Ja vännen, jag är fullt medveten om att det är lite tidigt och att du just nu har fullt upp med de första stegen, men kanske är det värt en tanke? Goda bakverk och blöta hundnosar i all ära, är verkligen inte det sämsta, men kanske motivationen kan vändas till något helt nytt? Kanske är det en ny twist som på sikt skapar en hållbar nykterhet, nya innehåll?. Vi är tacksamma och glada för de små framstegen, men varför i helsike ska vi på sikt nöja oss med det? Då menar jag oavsett ålder, ekonomi eller annat.
Vi kan utveckla oss genom hela livet, och det finns inget som står i vägen för den utvecklingen - skulle då vara alkoholen som i princip sätter stopp för allt om vi ägnar oss för länge åt det sällskapet. Den dödar vår förmåga att förverkliga våra drömmar
Bara mina egna funderingar, oavsett hur vad du gör önskar jag dig att du nu lägger alkoholen bakom dig - för gott ;-)
Ta väl vara på dig!
//PP

Malta

Konstnären, har följt dig förr och åter tillbaka här sen december. Blev dock av med mitt gamla nick och konto jag hade för x antal år sedan. :) Jag har alltid funnit dina texter så fulla av förtröstan och tycker om hur förnuftigt du ser på livet. Vi gör alla våra vurpor mer eller mindre. Skönt att det gick bra för dig! Jag slutade gå in på forumet under en tid när jag satsade på AA-möten istället, men jag måste säga att ni här inne betyder oändligt mycket mer. Här inne finns en plats för tankar och respons.
Kram ?

konstnären

Tack för hälsning pp, alltid kul att få några rader från dig. Jag har varit på några AA-möten, men ärligt var det inget för mig. Tyckte inte om det där, hej jag är alkoholist det vet väl alla men det blir tjatigt, och den där hatten som går runt att man ska lägga en peng i den, nu låter jag negativ men jag håller mig till drog och alkoholhjälpen här i min stad, dom passar mig, men jag har ju svikigt många ggr.
Jag skulle vilja göra massor av nya saker och jag ska faktiskt börja en kurs i meditation som går lite djupare än den jag själv håller på med. Hoppa fallskärm kanske, nej det vågar jag inte. Skrivarkurs har jag velat göra länge men har ej blivit av, det skulle vara jättekul. Men först ska jag bygga lego med min kropp bit för bit ska den byggas upp igen har börjat så smått. 3,5 år pelle du skulle ha en guldmedalj. Har du båten kvar förresten. Tack för tips vännen kramar från konstnären

PP

ju att jag inte syftade på att sätta press, och jag vet att allt har sin egen tid. Du känner mig ju ganska väl, och jag tror att du förstår att det inte var tänk som någonting annat än att stärka dig i nykterheten. Däremot är det inte utan att jag kan bli både frustrerad och småförbannad när jag tänker på det grepp alkoholen kopplar om oss, och alla fina personer här inne som tillbringar sina liv i dess fångenskap. Ja, om jag tänker efter riktigt kan jag bli skogstokig, men vad leder det till. Guldmedalj är det inte värt Konstnären. Det är så små skillnader på att hålla sig nykter, eller att ta ett återfall. Känner mig inte det minsta duktig faktiskt, mer som stadigt växande respekt inför mig själv som lurar den saten, och fortfarande har övertaget, och det växer sig fortfarande starkare. Men.... Nu är det baskemig din tur att få styrkan, och slutgiltigt ta farväl av detta "än slank hon dit". Du vet hur du ska gå tillväga och när du väl gjort så ett år eller så, så FORTSÄTTER du bara. Det är tid att ta plats bland i vinnarna nu Konstnären, Got It? :-)
Önskar dig verkligen styrkan som krävs nu, och inte minst framöver. Vi säger ofta att det inte är för sent, men tyvärr är det inte hela sanningen. Tyvärr har ju inte all tid i världen på oss...
Kram
//PP

Oj, vilken berättelse du lämnat i min tråd. Tack för att du delar. Tack för att du berättar hur det var... Det blir en rejäl ögonöppnare för min del också kan jag säga. Något att ha inför näthinnan när kronjuvelen av alla högtider (PP?) står inför dörren i sommarskrud - midsommar!

Vet du, jag tror verkligen att PP har rätt i det han skriver. Dvs det här med att byta inriktning i livet. Det är ju inget man gör i en hast, utan det handlar om en progression och utveckling. Jag känner att jag nu håller på och utvecklas mot ett mer hälsosamt liv över lag. Då blir alkoholen ännu svårare att börja med. Det finns så mycket annat jag kan tillåta mig att falla för och börja med innan jag kommit ända ner till alkoholen. Jag skulle tex kunna falla på att springa en dag eller äta choklad. Jag behöver liksom inte falla ända ner till rödtjutet liksom. Men jag tror på att få nya mål i livet, nya intressen. Saker jag inte gjorde när jag drack, så jag slipper att jämföra och sakna eländet.

Skrivarkurs? Vilken oerhört rolig idé. Det har jag också tänkt i flera år, men jag tar mig aldrig tiden. Det finns jättebra distanskurser på nätet tex. Jag vet att Linné universitetet har jättebra kurser på nätet i kreativt skrivande del I-III. Men om man inte orkar med en universitetsutbildning i det här läget, så finns ju medborgarskolan m.fl. Du skulle kunna skriva om din alkoholresa...?

Nu måste jag rusa. Ska köpa strumpbyxor inför kvällens festmiddag som jag är bjuden på (som nykter och köttfri och med en hel lista med matpreferenser...). Ha en fin vit fredag nu vännen! <3

Rosen

Lustigt att ni nämner det. Maken föreslog idag att jag borde skriva boken " från partydrottning till eremit på rekordtid". Det bleve nog ingen hit. Jag målar i stället.
Därmed menar jag inte att det inte vore kul med en skrivarkurs!

konstnären

en nykter dag o det känns fint. Inte tillstymmelse till ångest oro magont.. Jag har verkligen varvat ner och inte hamnat i några stressade situationer. Tänker ofta på hur dessa ädla drycker har förstört mitt liv, o jag har tillåtit det, visst är det sjukt, men icke att jag gräver ner mig för det. Kommit in vissa rutiner och det är något jag måste ha för att må bra, jag följer dom inte slaviskt. men jag försöker hålla kaos borta, och inga tankar på alkohol ännu men det kommer o då får jag möta dom och ta fram allt ont som följer med den satans alkoholen, inte försköna och tro att det var ju inte så farligt, för det var riktigt farligt. Har bett syster min om ursäkt då jag ringde till henne på fyllan och gaggade en massa skit. Hon förlät och hon dömer då hon är en nykter alkoholist sedan 17 år, och hon skulle aldrig komma på tanken att ta ett återfall. Jag har mycket att lära mig. Var ute vid 5-tiden i morse o kissade hunden och då fick jag se 3 igelkottar som var underbart söta, lycka. Kia gjorde ett utfall men drog sig snabbt tillbaka då hon fick känna på taggarna.
Fin dag till alla kära vänner
Konstnären

och varvar ner Konstnären. Att du återvänder till det normala livet utan A.

Har du mycket kontakt med din syster, som levt nykter så länge?
Jag menar om du kan bolla funderingar och prata med henne. Kanske få bra råd och så.
Du kan ju också skriva och bolla funderingar med oss här på forumet.

Du har ju fått en del tips att fundera över här av andra i tidigare inlägg. Du kanske kan komma på något att sysselsätta dig med, som avbrott i den vanliga vardagen. Eller återuppta något tidigare intresse.

Fortsätt också att utnyttja och njuta av den härliga årstiden. Sommarmorgnar är bland det finaste som finns. Vackra soluppgångar med lite dagg i gräset. Härligt.

Sköt om dig Konstnären. Kramar!

Fint att du lägger flera vita dagar bakom dig. Var på din vakt nu, för det är väl efter en sisådär två-tre veckor som tankarna kan dra igång ordentlig igen. Känns så bra att du tar antabus. :-)

Själv har jag mått riktigt bra ett tag, men nu har jag totalhavererat. Som du vet har jag ju haft sorg i familjen för ett litet tag sedan, men har tyckt att jag hanterat det ganska bra nu. Men jag har nog bara stängt av - som vanligt. Nu är jag så ledsen att jag knappt orkar gå upp. Samtidigt blir jag så extremt sugen på allt jag inte ska äta och dricka. Galet sugen. Det är sååååå tydligt att jag äter och dricker för att döva känslor. MEN det är slut med det beteendet. Fast det är sjukt jobbigt.... Funderar på att bara gå och lägga mig nu och hoppas att jag vaknar och mår bättre imorgon...

Heja dig nu! Bamsekram

PP

På väg upp ur hålet? Hoppas det ;-) Ville bara titta in och se hur läget är med min vän Konstnären...
Pang, där kom sommaren, nykterheten ja allt på samma gång! Fint eller hur?!
//PP

Tack för fina ord i min tråd. Det värmer.

Hur mår du idag? Förstår dina känslor av instängdhet... Tror att det är beroendet som åbäkar sig. Håll a-jävulen stången, så ska du se att det ger med sig...

Själv är jag bara trött och ledsen och arg och sur och blä. Det sjönk in på riktigt igår att jag faktiskt mår jättedåligt. Jag fungerar ju inte alls. Hjärnan är fullkomligt urballad och kroppen orkar inget. Jag är rädd att sorgen jag känner nu egentligen har öppnat upp så mycket mer. Det känns så nu i alla fall, så jag har kontaktat vårdcentralen imorse. Tydligen ringde jag försent, så det fanns inga tider kvar, men blev uppmanad att ringa riktigt tidigt imorgon. Jag har smått panik över jobbet och allt jag måste hinna göra och prestera och leverera och få klart och få iväg - men så fort jag försöker tänka blir det bara ett enda virrvarr i huvudet... Måste få tid och l-a-n-d-a tror jag.

Hoppas att du får en fin dag. Tänker på dig. Bamsekram

konstnären

har tagit slut och det har varit en fin helg. Solen har strålat och jag cyklat mycket. I lördags blev det en tur in till centrum och kaffe och bakelse på en uteservering. Tittade på folk och dom flesta satt med ett glas vin eller en öl, men det bekom mig inte. Andra gånger har jag blivit helt störd av att se andra dricka men nu blir det ingen isolering utan jag kan vara här o nu och se, utan att bli förbannad som jag alltid blivit innen. Inge sug ännu, kanske poletten trillat ner, vet ej, men jag vet att det finns någon som ligger o lurar uppe i hjärnan, men jag ska inte tillåta denna någon att komma till tals med mig han får surra på bäst han vill. Jag börjar nu sätta värde på nykterheten o allt man upplever med klar ögon, Men det absolut bästa är att vara ångestfri, så min ångest är helt ihopkopplad med alkohol, utan alkohol ingen ångest. Börjar sova som en baby o inga mardrömmar. Känner mig lycklig som tagit mig upp från träsket, och jag vill verkligen inte ner dit igen, för det är sant som många skriver det blir rakt fall ner till h-vetet när man har utvecklat denna sjukdom. Vid mitt första återfall trodde jag inte att det var så, men nu vet jag bättre, den som tror att man börjar om från början lurar bara sig själv.
Återkommer
kramar o tack alla för stöd
Konstnären

Kaffe och bakelser på trevliga serveringar är avkopplande.
Ångest orsakad av alkohol är jobbig, men också bra. Den gör det lättare att undvika alkoholen.
Att vi kan drabbas av sug och förrädiska tankar är oundvikligt för oss som utvecklat alkoholism. Det måste vi acceptera att det är så.
Vi måste lära oss att leva med det, utan att det leder oss på villovägar.

Jag önskar att du finner harmoni i tillvaron Konstnären, och passar på att njuta av den stundande sommaren.
Sköt om dig!

Härligt att du fixar uteserveringarna. De är något av det svåraste, tycker jag. Är det något som verkligen verkligen triggar igång mig, så är det just de där förbannade uteserveringarna. Om du visste hur mycket tid jag har spenderat på sådana... Hur många liter alkohol har jag inte inmundigat "bara" för att jag sitter på en obekväm stol utomhus, mitt i stadens damm och smuts - bara för att solen skiner (eller inte ens det)?!

Ha en fin dag vännen

Hej vännen,

hur har du det idag? Hur går det med antabus-cykelturerna? Vet du, jag tycker du är så himla bra och stark som orkat dra upp dig ur hålet igen. Stanna nu här uppe. Inget sitta på kanten och dingla med benen. Inget funderande på om det är ljust och trevligt nere i hålet. Bara hålla alkoholdjävulen väldigt långt borta.

Bamsekramar

Hej kära du,

tufft med hela huset fullt av folk och vin och ... orkidéer ... ;-) Skit i vad folk tänker om drickandet. Jag är så heligt trött på alla som ska ha åsikter om vad jag har i glaset eller på tallriken. VARFÖR ska andra egentligen bry sig om vad jag äter och dricker? Det är väl så privat som det kan bli - mitt eget val av vad jag vill stoppa i min kropp och inte...!? Tröttsamt! :-#

Idag är det mulet här, men det gör inget. Det är ganska skönt ute och jag sprang tidigt imorse. Det är så skönt att springa nu. Enda gången då aktiviteten avstannar i huvudet, om än bara för en kort stund.

Igår var jag iväg och bytte däck på bilen. Ok... sa bilmecken och vad är det för fel på dem du har nu? Tja, sa jag - det är vinterdäck. Jag glömde liksom bort att det blev vår för ett tag sedan och nu är det visst sommar. Men sommaren går ju så fort, så snart är det väl höst och snöar igen. Så egentligen kan de lika gärna sitta kvar... Nåväl, bilmecken fick sig ett gott skratt i alla fall...

Ha en underbar, vit, fredag! Puss o kram