Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Min metod för att hålla mig nykter är att jag tar Antabus och Campral, Jag tar också sömntabletter Imovan vid behov. Antabusen är jag mycket noga med och tar 200 mg två gånger i veckan. Det räcker eftersom jag vet att effekten kvarstår länge när man tagit dem under längre tid. Jag upplever ingen ofrihet i att ta antabus snarare tvärtom. Två beslut i veckan håller mig nykter.
Jag går också ibland på AA och jag kommer att vara aktiv på nätet.

Min plan är också att jag kontinuerligt här på Forumet skriver om hur det går. Hur jag känner det att vara nykter. Och sedan göra en avstämning den 2/1 2018. Det vore trevligt om någon ville följa mig och kanske kan det jag skriver vara av något värde. Kravet på mig själv är att jag skall vara fullständigt ärlig.

Men jag vet att dagen kommer då det blir svårt. Dagen då min omprogrammerade hjärna vill dricka mot allt förnuft. Det gäller för mig att läsa varningstecknen. Känna igen när olusten börjar smyga sig på, när tillvaron börjar kännas trist, när irritationen stannar och när jag börjar ompröva mina alkoholproblem. "Det är inte så farligt!" "Jag har varit nykter länge nu" "Tänk vad skönt att slå sig ned med en öl och koppla av"
Irritation på en massa åtaganden som står i vägen för drickandet.

Ja, vad gör jag då, när tankarna kommer?. Går hit till Forumet och läser vad ni skriver, läser vad jag i dag skrivit, tränar, tar kontakt med min alkoholläkare, berättar för min sambo, går på AA. Ja, detta är vad jag skall göra!

Ikaros

Hej
Tack till er som skrivit till mig och undrat över hur jag har det. Jag är fortfarande nykter och avnjuter sommaren från min inglasade altan på landet. Kan alltså följa naturen dagligen trots blåst och regn. Frukost ute varje morgon. Jag har alltså det bättre än vad jag förtjänar.
Med nykterheten är det inga problem. Jag är nu inne i ett flyt där antabus och nykterhet är självklarheter. Det är fantastiskt hur enkelt det är ibland att vara nykter.
Dock går tankarna ibland till stunder där jag absolut inte trodde mig kunna leva utan alkohol. Där några dagars nykterhet var en plåga. Jag vet också att jag bara står en impuls, ett glas, från detta helvete. Jag önskar er alla som kämpar med alkoholen all lycka. Oavsett om du blev nykter i dag eller varit nykter en längre tid som min själsfrände MM
vänligen Ikaros

Så kom den då. Tanken! Jag sitter i solskottet på min veranda och ser ut över husen jag byggt här på landet. I det ena lilla huset har ett sjuttonårigt barnbarn fått fria händer. I gäststugan sover min yngsta som med sin familj samt två katter och en hamster. Och i det egna huset finns två adoptivbarnbarn och sambo. Trots den svala sommaren växer tomaterna och jordgubbarna börjar snart mogna. Jag har små projekt att dra el och spika tak på uterummet. Lagom stora och lättsamma projekt. Jag trivs i den överväldigande grönskan.
Då, dyker tanken upp. Tänk att sitta här och njuta av en öl eller varför inte en grogg. Känna ytterligare lugn och en förstärkning av trivseln.
Nästa tanke räddar mig. Spyor, ångest, missnöjda barnbarn, ett raglande fån kanske inläggning på sjukhus.
Men mina vänner så nära kan det vara efter mer än ett halvårs nykterhet. Jag står lika nära glaset som du som slutade i går.
vänligen
Ikaros

Gunda

Jag har saknat dig och dina texter.
Vist är det knepigt att inte a-djävulen släpper sitt grepp om oss, vi har själva skapat det, som vi bäddar ligger vi ?
Men livet låter så härligt att du har så många runt dig och du sitter där och myser. Låter så njutningsfullt.
Vill berätta att jag äntligen har kommit på fötter igen, greppet har lossnat lite. Men det är fortfarande bara dag 9 så här ropas inga hej innan jag är över bäcken, om jag någonsin kommer att kunna hoppa.
En skön dag önskar jag dig.

AlkoDHyperD

Kanske närmare ju längre tiden går och vi invaggas i trygghet och glömska...
Det får komma hur nära det vill, men aldrig vidröra läpparna. Aldrig!
Jag har börjat utveckla alkoholfobi. Det är en bra fobi. Ser jag en spritflaska är hjärnan betingad att tänka fara i samma ögonblick som längtan dyker upp. Vill ha, men kan inte, vågar inte.
Fint att höra att du fortsatt är nykter och fri, Ikaros!

Tack MM
Jag kommer också alltid att bry mig om Dig. Jag hoppas att du har det lika bra som jag. Lugn och skön nykterhet med möjligheter till omväxling. Monterar just nu ett innertak på en altanutbyggnad på sommarhuset. Jordgubbarna har mognat och det verkar som jag lyckats över förväntan med tomaterna.
Jag hoppas att din nykterhet känns stabil och att du slipper anfäktelser från f-n själv som stundtals vill dra dig i fördärvet.
kram
Ikaros

Sitter här i högsommaren och tänker på återfall. Hur olika de kan se ut och hur lika de i grunden är. Och att det gäller att komma tillrätta med dem för att få en varaktig nykterhet, en nykterhet som bara är.
Minns en god vän som efter 20 års nykterhet föll för ett glas cointreau på ett flyg. Han söp sedan i över ett år i sträck och miste arbetet. Lyckligtvis kunde han sluta och levde de sista åren som aktiv i NTO.
Minns hur jag själv efter 11 års nykterhet bestämde mig för att prova en flaska vin mest för att jag hade tråkigt. På några månader var jag tillbaks i det gamla mönstret.
Minns, minns och läser om återfall men blir ändå inte klar över mekanismerna.
För min egen del kan det vara så att jag helt enkelt bara vill bryta mot förnuftet. Sluta att vara kontrollerad och kasta mig ut utan säkerhetslina. Men jag vet ju att det alltid blir platt fall om jag överlever.
Nej, nog om detta. Jag vill i stället glädja mig åt alla som är här på forumet och åt allt jag fått i övrigt. Sambo, barn, barnbarn. Och sedan detta att få vara frisk om jag undantar alkoholismen som jag faktiskt kan undvika.
Har ingen tanke på att dricka vilket är skönt i sig. Vet hur det är att kämpa med tvångstankarna kring flaskan. Flaskan förresten numera har djävulen själv försett oss med Bag in Box. Jag är säker på att denna förrädiska förpackning skapat många beroenden, inte minst hos kvinnor.
Ja, det var litet funderingar i sommarnatten.
Ikaros

Det är ju som du säger förrädiskt med Bib. En släkting till mig som är väldigt a-beroende säger att"jag köper inte bag in Box, så jag är inte så illa ute" tyvärr tar hon även återställare så visst är hon illa däran i alla fall. Det med återfall har jag bestämt att jag aldrig tar. Jag ska göra allt jag kan för att stå fast vid det beslutet. Jag tror inte bara Bib är djävulens påfund utan alkoholen i alla dess former.. .

Anders 48

Jag funderar lite som du - en önskan att bryta förnuftet?! Sluta att vara kontrollerad/kontrollerande - och kasta sig ut utan säkerhetslina?! Jo, så är det nog för mig....... Det kan vara en liten pusselbit i det hela. Jag är på många sätt ett kontrollfreak på olika sätt - och ibland så kan jag nästan känna en "avund" till dem som bemästrar konsten att "bara glida med" i tillvaron - de som inte verkar lägga så mycket energi på att kontrollera sig själv (eller andra). Jag vill gärna ligga "steget före" (i tanken) - men önskar att jag ibland kunde nöja mig med att ligga steget efter, och att någon annan har tagit "steget före". Detta gäller i tanken - inte så mycket i handling. Jag är absolut inte någon tävlingsmänniska (resultatmässigt) - men har svårt att lämna över kontrollen till någon annan. Och just där så kan ju ett alkorus hjälpa förträffligt:-) En framkallad, medveten och önskad "kontrollförlust". En paus, ett "avstäng", en andningspaus........ Sen att du och jag, och många andra härinne, inte kan stoppa där - och nöja oss med det - utan kör det hela ända in i kaklet (och längre än så).

Hoppas att du, som jag, fortsatt kan njuta av sommaren nykter. Inga alkotankar här hos mig - och det låter ju inte som att det finns det hos dig heller!!!! Vi håller oss nyktra Ikaros. Så mycket bättre än alternativet...:-)

Precis så Anders43 fungerar nog jag. Vet inte om jag villligga steget före, men det gör jag. Skulle också vilja vila i att allt är planerat av någon annan och att någon annan ansvarar.
Hoppas allt är bra med dig Ikaros och att inte tankarna på BiB har rört upp något.

Hej
Jag har inga alkoholtankar och lever ett stilla liv på mitt landställe med lagom mycket att pyssla med. Ändå dyker den upp i bland tanken att gå mot förnuftet,. Inte nödvändigtvis dricka men göra något mot förnuftet bara för att visa att jag har en egen vilja. Något som är lagom olagligt och inte skadar någon annan. Bara bryta det etablerade mönstret. Börja odla hasch vid 73 år ålder kanske vore något. Nej, simma lugnt i den vanliga strömmen är nog bäst. Att vara pensionär är att ha lyxproblem. Sitta och fundera över hur man skall få litet spänning i tillvaron medan pensionen dimper ner regelbundet den nittonde i varje månad.
vänligen
IKaros

Gunda

att börja odla hasch, då kommer det en massa påtända ungdomar och skövlar din trädgård :D
Nä gör som jag odla sallad och grönsaker hi hi, tror det är nyttigare ;-)
Kram

I dag är det högsommar. Tomaterna börjar mogna och en lätt bris råder som i viss mån kyler ner sommarluften. Jag har läst en del på vårt forum och det slår mig hur nära alkoholen är samtidigt som lusten att dricka är långt ifrån mig. Ja, så långt borta att jag faktiskt inte riktigt minns hur det var då, när jag inte kunde stå emot. Alkoholismen är för mig fylld av liknande paradoxer. Välbefinnande och längtan bort är också en sådan. Kärlek och rädsla likaså.
Vi människor är komplicerade varelser som ibland går emot det sunda förnuftet. Skiter i allt bara för att h ävda de egna drifterna eller känslorna.
Men en värld som är helt igenom förnuftig vill väl ingen ha? Eller är jag ensam om att tycka att det skulle bli väl tråkigt då?
Ja, detta är några små tankar jag har i dag. Jag vill också uttrycka min beundran och sympati för alla som kämpar mot alkoholen och/eller har blivit befriade och susar fram i livet utan den svårigheten. Kanske det finns någon som läser detta och faktiskt är lycklig, i så fall glädjer det mig.
Till Dig som befinner dig i mörkret och inte ens anar någon ljusglimt vill jag säga att jag också varit där. Jag vet hur det är. Men jag vet också att det alltid finns något bättre. Faktiskt alltid.
Ikaros

Så kom det då, mörkret. Inte oväntat men ändå ångestfyllt. Jag drömde i natt att jag drack och mådde givetvis mycket dåligt även i drömmen. Sökte upp min alkoholläkare i drömmen men han hade egna problem. Vaknade med olustkänslor gränsande till verklig ångest. Jag var klok nog att ta antabus i morse varför alkoholen inte är något alternativ. Under dagen har jag försökt undkomma oroskänslorna utan att lyckas. Jag får kämpa på och skriver de här raderna mest för att formulera mig. Ingen risk för alkohol och i morgon har jag en telefontid med alkoholläkaren. Eftersom jag under sommaren varit förskonad från alkoholtankar var det nog vissheten om det samtalet som satte i gång något inom mig.
Även om jag inte mår bättre på några dygn är alkoholen utesluten och det känns bra.
Jag är väl medveten om att många har det värre än jag och jag vill undvika självömkan, vilket är mycket destruktivt. Livet består ju av toppar och dalar och det är så det är. Men tack för att ni finns när jag känner mig litet nere.
Var ut en stund och tittade på våra ängsblommor. De blommar för fullt nu. Glädjekällor finns alltså om man orkar se dem.

Ja, det var en kort rapport från mig.
Ikaros

Bedrövadsambo

Det var mycket klokt att du tog antabus i morse. Det önskar jag att min sambo hade gjort i fredags också, istället för att ta ett återfall efter sex nyktra månader. Han hade antabus hemma, tog bara tabletterna några veckor för sedan "behövde han dem inte". Men det gjorde han. Så nu är han ex-sambo istället.

Anders 48

Men så bra att du hade Antabusen till hands. Vi periodare vet ju inte när vi börjar och hur det slutar..... Ett stort grattis till dig från mig. På alla sätt........ "mörkret" skall vi försöka lösa utan alkohol - det blir ju bäst så. Hoppas att samtalet blir bra. Hälsn. Anders.