Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, alla vet ju varför jag skriver här. Problem med alkoholen. Drack första gången när jag var 17 år och älskade det från första stund. Mitt mål just nu är att inte dricka söndag-onsdag. Jag är ledig torsdag-söndag. Oftast så dricker jag inte söndag, måndag, tisdag men sen på onsdag börjar jag känna mig "värdig" eller vad man ska säga, men försöker hålla mig till torsdag och då blir det hus i helvete! Senaste tiden så dricker jag på torsdag, fredag och lördag. Ibland har jag druckit på söndagen också... när jag vaknar full då är det kört. Då fortsätter jag bara dricka för att hålla kvar i någon sorts känsla och inte bli bakis. Men sen blir det ju ännu värre dagen efter. Förra måndagen var hemsk. Då hade jag druckit non-stop torsdag-söndag med kanske några timmar emellan nykter. Jag var typ halvt paralyserad och kunde inte gå till skolan och låg hemma i sängen hela dagen. Mina händer bara skakade. Stackars, stackars kropp.

Varför dricker jag? Jag skulle nog säga att tristess är en del av det. Vana. Och jag blir mer utåtriktad. Har väl en släng av social fobi som ger mig ångest, alkoholen tar bort lite av det i stunden. Men jag märker ju att efter en dag av drickande så ökar ångesten med 10.000%. En av mina föräldrar var alkoholist och även pillermissbrukare så gener är kanske en del av det. Det är lätt att dricka, allting känns lättare. Jag bor i ett land där alkohol är VÄLDIGT tillgängligt, går att köpa nästan 24/7.

Vad vill jag förändra och varför? På senaste tiden (eller har det alltid varit så?) så tänker jag på alkohol nästan hela tiden. Så fort jag vaknar så kommer tankar. Oftast när jag börjar tänka att "nu har jag inte druckit på ett tag, vad bra" då är det nästan 100% att jag kommer dricka den dagen, utan att jag har bestämt det. Jag vill kunna bestämma själv, och hålla mig till att inte dricka en dag även om det finns möjlighet. Och som jag skrev förut så vill jag börja med att inte dricka söndag-onsdag. Jag mår inte bra av detta, och kroppen mår inte bra såklart. Jag har en underbar man och jag vill uppskatta honom utan att vara påverkad hela tiden. Något jag har börjat med är att inte köpa alkohol själv, men jag frågar fortfarande min man om han kan köpa och han köper hem själv också utan att jag har bett om det. Spelar ingen roll vad det är, jag är inte petig. Jag vill sluta be om alkohol i alla fall.

Det är väl en mjukstart för mig... Vi får se hur det går.

Tofslan

Vill helst inte tänka på alkohol alls just nu, men det är väl känslan av att få släppa allt för en kväll, leva i nuet, ångesten som försvinner i sociala sammanhang och att de glada känslorna förstärks (i alla fall i början).

Liten stor

Två veckor är grymt! Önskar lite att du bestämmer dig för att avstå från a i augusti också så jag har någon "idol" att följa. Vi verkar ha liknande tänk och utmaningar och tror att både du och jag får bättre liv utan a?!

Tofslan

Det känns jätteskönt att ha någon som känner och tänker ungefär likadant när det kommer till a. Jag vill ha insikten om ett helt a-fritt liv som du har, det kanske kommer. Och jag tror absolut att vi skulle må bättre av ett a-fritt liv, det vet vi ju! Redan nu mår vi bättre. På bara några veckor. Vi jobbar mot det, och jag tycker att det går åt rätt håll för oss båda :)

Önskar också att jag kunde bestämma mig för en vit augusti, men någonting tar emot. Det som jag har skrivit förut. Jag vill inte misslyckas igen. Vänner och familjs förväntningar. Eller är det tanken att få dricka igen som lockar? Who am I kidding, det klart det är.

Tofslan

Har mått toppen igår, och även idag ser ut att bli en härlig dag för mig! Sköööööönt. När jag mår såhär så kan jag lugnt säga nej till alkohol, om någon hade frågat mig nu så hade jag lugnt och bestämt sagt "nej, tack!". Helt annorlunda från några dagar sedan, då jag kanske ynkligt hade sagt "Ja, tack...". Ska analysera varför det är så olika dag från dag och hur jag kan uppnå dessa dagar oftare. Träning inför augusti.
Hoppas ni också får en skaplig fredag forumvänner!

Liten stor

Känns som du kom över tröskeln jag själv föll på! Nu får jag jaga ikapp dina dagar. Ingen press men om du dricker i augusti kommer jag gå förbi dig ;)

Liten stor

...det går bra med vita dagar? Önskar ibland att tex du skulle kunna vara här så man kunde prata med någon som verkligen förstår på riktigt. Men forumet hjälper bra :)

Tofslan

Det går bra! 18 dagar imorgon. Förstår vad du menar, forumet är bra men man får inte samma utlopp för sina känslor som när man pratar face to face :) vi skulle säkert kunna ha många intressanta diskussioner om just våra problem med alkoholen, tur att vi har varandra här!

Läste ditt inlägg #112 (symboliskt nr kanske) och du beskriver en väldigt jobbig situation. Bedrövad sambo gav dig några goda råd som säkert hjälper. Det som är viktigt i det tror jag är att du inte bara utsätter dig för situationen, utan att du jobbar med tankarna i situationen, annars förändras ju mycket lite. Finns säkert nån härinne som kan rekommendera nån bra självhjälpsbok.
Tycker att du verkar både stark och modig som befinner dig där du gör och som gör det du gör, trots känslorna. Och när man har kommit upp lite i åren så inser man att de allra flesta har nig med att bekymra sig om sig själva... de som fokuserar på andra har oftast sämst självförtroende ändå.
Bra jobbat förövrigt!

Tofslan

Tack Sisyfos, ditt inlägg gav mig ett leende imorse :) inte ofta man får höra (läsa) dem orden om sig själv. Men jag antar att du har rätt, det är ganska modigt att lämna familj, vänner och hela tryggheten och flytta till ett annat land, gifta mig och kastas ut i vuxenlivet utan livlina. Jag borde påminna mig själv om det lite oftare.
Att jobba med tankarna... jag försöker verkligen men det är svårt. Det hjälper ju inte att tänka "jag önskar att det inte var såhär, varför kan jag inte vara normal?" etc. Ska absolut leta efter en bok när jag är i Sverige i sommar, och om någon har rekommendationer om social ångest, att ändra sina tankar, tänka positivt, öka självkänslan snälla säg till!
För övrigt så rullar det på. 18 dagar and counting! Idag ska bli nykter med mycket motion och god mat.

skogsfrun

Du kanske skulle söka någon samtalskontakt för att behandla det, typ KBT? Träna dig på dessa situationer i trygg miljö med en bra terapeut. När du kan det så är problemet löst. Då behöver du inte dricka av den anledningen i alla fall. Drickandet för ju med sig ökad ångest och ökad social fobi.

Tycker du har gjort stora framsteg sedan trådstarten. Bra jobbat! :)

Tofslan

Hej skogsfrun! Tack så mycket, jag hoppas att jag har utvecklats en del sen jag började skriva här. Och håller med om att alkoholen gör verkligen bara ångesten värre... Har tänkt på terapi förut, det skulle säkert hjälpa en hel del men har lite problem med den ekonomiska biten just nu. Bor nämligen i USA och det kostar extremt mycket med sjukvård (ännu mer med psykisk vård) om man inte har den rätta eller ens en försäkring. Så det är inte möjligt just nu, men jag ska jobba på mig själv, försöka hitta självhjälpsböcker och träna mina tankar.

Tofslan

I helgen "testade" jag min man lite grann, eller var det mig själv? Vi var ute och åt och jag sa som det var att jag ville verkligen dricka allt vin i världen just nu. Han sa bara: okej, men det ska du inte. Vet inte vad jag hade gjort om han hade sagt typ: okej, vi köper en flaska. Då hade det ju varit "fritt fram" som man säger. Fast jag är ganska säker på att jag inte vill dricka just nu, så testet kanske inte hade funkat ändå för jag vill inte sabba allting för lite vin. Så himla glad att han stöttar mig, och inte heller dricker just nu! Världens bästa är han.

Tofslan

Tre veckor utan alkohol idag ⭐️
Jag mår jättebra, suget har minskat. Tänker inte lika mycket på alkohol. Bara fördelar med ett uppehåll!

Tofslan

Det känns jättebra. Det kommer antagligen bli lite vin i Sverige i augusti, men jag är okej med det. Ni som har läst min tråd här har ju sett hur jag velar fram och tillbaka. Jag ska vara nykter så mycket som möjligt, inte dricka mer än 2 glas. Det kommer inte bli något starkare än vin. Ni kanske tycker detta är ett misslyckande, men inte för mig. Jag har insett mycket det här tre veckorna, jag är starkare än jag tror, och det är möjligt att bryta ett destruktivt beteende. Det kommer gå bra, det känner jag på mig.
När jag kommer hem från Sverige kanske jag återgår till mitt helnyktra liv för jag mår så bra av det, vi får se. Jag vill ALDRIG ALDRIG hamna där jag dricker var och varannan dag igen. Det var hemskt. Jag måste också jobba på mig själv en del, de har jag också insett. Den resan kommer bli intressant... Vi får se hur mycket jag skriver här från och med augusti, men om jag känner för det så skriver jag.
Önskar er alla en mysig fredag

Tofslan

Skriver här igen lite... Ja, det har väl gått sådär. Alltså dåligt typ. Drack i somras, blev inte extremt mycket men ändå för mycket. Sen skolstarten har det bara gått utför tycker jag. Denna termin är extremt stressfull och jag måste även plugga till två prov, ett engelska för invandrare här i USA och sen en för nursing entrance exam. Och vad gör jag, super ner mig såklart... det är så jag behandlar min stress och sorg och DET GÖR ALLTING SÅ MYCKET VÄRRE!!! Ångesten och självförtroendet, allting. Vet inte hur jag ska bryta detta mönster. Dricker 3-4 ggr i veckan, alltid för att bli full. Så fort jag har bestämt mig för att dricka så går det liksom inte att stoppa. Min hjärna (och kropp) skriker "neeeeeeeeeej, inte igeeeeeeen" men likväl sträcker jag mig efter flaskan. Så jävla sjuk. Jag är sjuk.

Tofslan

Ja, det är väl det bästa men det är så sjukt lätt att åka och köpa här i USA, så det spelar nästan ingen roll. Måste handla mer om min inställning... jag bestämde mig för att bara dricka en gång i veckan men inte ens det kan jag hålla. Oftast handlar det om 2-3 dagars (nästan) konstant fylla för jag får sån jäkla ångest när jag vaknar att jag bara fortsätter dricka för att dämpa och så blir det värre... å värre... du vet grejen. Jag vill ta nya tag, jag vill så gärna ta nya tag...