Nyktert 2017
Jag satsar på ett nyktert 2017, Kanske är det att ta i men jag har alla förutsättningar att lyckas. Stöd här på nätet, en bra läkarkontakt på beroendeenheten, hyfsad ekonomi, pensionerad, fina barn och barnbarn och en underbar sambo. Men sedan har jag det andra också. Det inre mörkret som ibland kommer smygande, en benägenhet för depression när själva livet känns tomt. Men detta måste jag bearbeta och jag vet att tar jag till alkoholen störtdyker jag i mörkret. Någon lockelse i alkoholen känner jag inte alls för närvarande.

Min metod för att hålla mig nykter är att jag tar Antabus och Campral, Jag tar också sömntabletter Imovan vid behov. Antabusen är jag mycket noga med och tar 200 mg två gånger i veckan. Det räcker eftersom jag vet att effekten kvarstår länge när man tagit dem under längre tid. Jag upplever ingen ofrihet i att ta antabus snarare tvärtom. Två beslut i veckan håller mig nykter.
Jag går också ibland på AA och jag kommer att vara aktiv på nätet.

Min plan är också att jag kontinuerligt här på Forumet skriver om hur det går. Hur jag känner det att vara nykter. Och sedan göra en avstämning den 2/1 2018. Det vore trevligt om någon ville följa mig och kanske kan det jag skriver vara av något värde. Kravet på mig själv är att jag skall vara fullständigt ärlig.

Men jag vet att dagen kommer då det blir svårt. Dagen då min omprogrammerade hjärna vill dricka mot allt förnuft. Det gäller för mig att läsa varningstecknen. Känna igen när olusten börjar smyga sig på, när tillvaron börjar kännas trist, när irritationen stannar och när jag börjar ompröva mina alkoholproblem. "Det är inte så farligt!" "Jag har varit nykter länge nu" "Tänk vad skönt att slå sig ned med en öl och koppla av"
Irritation på en massa åtaganden som står i vägen för drickandet.

Ja, vad gör jag då, när tankarna kommer?. Går hit till Forumet och läser vad ni skriver, läser vad jag i dag skrivit, tränar, tar kontakt med min alkoholläkare, berättar för min sambo, går på AA. Ja, detta är vad jag skall göra!

Ikaros

Ah är ganska säker på att du fortsätter ta Antabus om Du behöver. Du är en klok man.
Du och jag får ta till precis vad som helst. Men inte flaskan.

Önskar dig glädje, frid och ljus Ikaros.
Och en fortsatt väg på din nyktra väg.

Det önskar jag mig själv också för den delen...
:D

Tihi

MM

Jag har känt mig deprimerad och nedstämd ett tag nu. Livet hade tappat sin sälta. Det kändes grått varje morgon men under dagen lättade det något. Inga tankar på alkohol dock. Men nu de senaste dagarna har mörkret börjat lätta. Jag skönjer ljuset och är tacksam för att jag inte behövde dricka under min svacka. Funderar litet över vad som bidrog till vändningen. Finner inget klart svar mer än att det var några få positiva händelser som bidrog.
Jag tog mig efter 25 års bortovaro tillbaka till min schack-klubb. Chockartat men också en slags trygghet i att möta människor som åldrats 25-år. Det var som om de suttit där under alla år lutade över sina schackbräden. Den värme som strömmade emot mig var inte att ta miste på. Jag var mer än välkommen tillbaks i de invigdas krets.
Sedan var det att jag trots det inre mörkret klarade att färdigställa vad jag föresatt mig på vårt sommarhus. Jag satt länge en kväll på vår terrass och begrundade det. Hur privilegierad jag är som vid 73 års ålder orkar med något sådant. Tänkte på Evert Taubes sång, "vem har sagt att just du...".
Andra faktorer bidrog också till att mörkret skingrades mina barn och barnbarn liksom min sambo givetvis.
Särskilt glad blev jag när jag läste inbjudan till Riddargatan fredagen 24 november. Vad spännande! Tänk att få möta några av er som jag mött här på forumet. Jag hoppas innerligen att många kommer. Ni som har haft en betydande roll för mig under min snart ettåriga nykterhet. Här får jag tillfälle att träffa de som verkligen, liksom jag, mött alkoholens mörker och kämpar mot ljuset. Det känns skönt att veta att där finns en gemenskap som berikar livet. Ja, i vissa stunder är det livsavgörande att känna tillhörighet till en uppriktig och ärlig gemenskap. Det är skönt att veta att ni finns endast en knapptryckning bort.

Ikaros

pepa

Det tar dubbelt så lång tid att bli helt fri från alkoholen, som att bli alkoholist. Det är en kamp dagligen det första året har jag fått lära mig på AA, sedan blir det lättare och lättare för att så småningom inte bry sig. Skönt att vakna en lördag helt utan bakis och ångest, det är en kamp som måste tas i små steg, tänk 24 timmar i stöten och fokusera på andra saker under tiden, det fungerar bra för mig. Försök träffa positiva nyktra människor (kompisar) och undvik alkoholtillställningar, det underlättar. Kramisar till er alla i helgen och naturligtvis framöver........

AlkoDHyperD

Jag tror att det som avgjorde för egendel var att jag mitt i känslan av total ensamhet med världen på mina axlar började fundera, kunde SE, att jag inte är ensam. Jag gör mig ensam. Får stöd från många håll men tar inte emot drt utan drar envist iväg mot självdestruktiviteten. Jag började se, upptäckte den där tillhörigheten - som inte måste vara tvåsamhet utan kan fogas samman från olika håll - och vände ur återfallet. En vändning som var helt osannolik och förhoppningsvis inte bara tillfällig.
Jag tror som du. Att dina sammanhang, att höra till, räddade dig från att sugas ner i en tid av nedstämdhet.
Ps. Kanske tur att du tog 25 års paus från schackspelandet. Låter trist att sitta hukad över ett schackbräde så länge som dina polare såg ut att ha gjort. Ont i nacken om inte annat...
Kram

Tilde

Att vara i ett sammanhang, det har hjälpt mig också. Att bygga sin nya tillvaro på människor som är bra för en och som välkomnar och tycker om en. Det är jätteviktigt då man är skör och vill bli starkare. Som ett stärkande lim som får en att vilja mera och vidare.
Nu mera planerar jag in många möten och saker jag gärna vill göra. Det är som ett litet arbete, som ger resultat.
Låter härligt med den gamla schackklubben Ikaros. Jag försöker få till spelkvällar med brädspel som jag gillar.

Jag har inte mycket att säga i dag. Det är en vanlig dag med frukost och ett försök att bota det onda jag har i ryggen. Går faktiskt hyfsat. Kommer på mig själv med att tänka på att jag om några veckor varit nykter i ett år. Jag upplever inte det som någon stor prestation eftersom nykterheten blivit enklare att upprätthålla ju längre tiden går. För mig är det en mycket större prestation att hålla mig nykter de första dagarna eller veckorna efter ett återfall. Då är det kamp men efter ett tag blir nykterheten naturlig för mig. MEN jag måste alltid se upp för bakom vardagens lunk lurar faran. En störning, ett slarv, en tanke, ett glas ....OCH PANG.
Så fungerar det för mig numera. Jag tycker ibland vardagen är trist och livet kan ibland kännas grått. Men livet är ingen karneval utan där finns såväl tristess som glädje. Och jag är privilegierad. Livet har givit mig mycket, inte minst den insikt om mina begränsningar som min alkoholism tvingat mig till samtidigt som det också lärt mig att uppskatta det vanliga livet. Den gråa dagen blir mindre grå när jag tänker på alkoholnatten där min enda önskan har varit att försvinna. Att komma bort, det temporära självmordet.
Ja, det var några rader från mig
Ikaros

Bedrövadsambo

Stort grattis båda två på ettårsdagen! Positiva förebilder som ni behövs verkligen på detta forum. Kram ❤️

Tack för tårtan MM. Det smakar mums med ett års nykterhet något som för ett år sedan kändes oöverstigligt. Men med hjälp av alla härinne och mina närmaste i familjen står jag här nu och konstaterar att det trots allt var "lätt som en plätt" men jag får aldrig glömma hur lätt det är att ta ett återfall. Nu på ett-årsdagen känner jag för att lägga till ytterligare ett nyktert år. Det som belöning till mig själv. Hoppas att du MM och flera med dig hoppar på tåget som kommer att föra oss genom ett nyktert och tydligt landskap. Ett landskap av upplevelser och känslor som inte trubbas av och glider bort i dimman. Stundtals kommer det säkert att kännas svårt men det går över. I värsta fall får jag väl göra som MM. Stoppa huvudet i en snödriva!! Allt är bättre än flaskan.
Ikaros

Paradisbruden

Imponerande! Grattis till 1 år o lycka till med dina nya mål!

anonym17136

Lätt som en plätt .. Stort Grattis Ikaros till ett års dagen .. även om jag vet att det har varit en Kamp ? Blir känslomässigt engagerad , då även jag har ett år nu i dagarna .. även om jag har valt att förtränga den där dagen .. Dagen som började så bra med beröm av chefen .. som jag valde jag att fira med A , slappnade av för en minut .. A slog till direkt !! Allt jobb o kamp till splllo .. tillbaka på ruta ett .. Där o då tog jag ett val .. ett Farväl till Alkoholen , även en kamp för mig , men som jag inte har ångrat .. Ett nytt liv har börjat .. Tack Ikaros för dina kloka ord ❤️Stor kram Lerigen

Hej
Ja även om jag som alkoholist helt lyckats avhålla mig från den sjukdomen finns det andra. Jag har här i Tyskland fått diagnosen disckbråck och kraftig höftartros. Gör otroligt ont och hag orkar inte gå mer än några steg,. Får stark medicin som inte skall kombineras med alkohol. Tack en vinst i det hela trots allt. Eftersom jag hade för högt CRT-värde för närvarande kan jag inte få smärtstillande sprutor heller. Men det är inte detta jag vill beklaga mig utan över att inte kunna delta i festen 24november på riddargatan. Jag hade sett fram emot den dagen som man längtade till jul som barn. Tänka att ha fått möjlighet att träffa några av er som hjälp mig genom ett drygt nykter år. En hälsning till er alla och särskilt till årsbarnet MM med dotter.
Ha det trevligt på festen och lycka till i arbetet med att hålla alkodjävulen på avstånd. Är det första dagen på länge du hållit dig nykter är det en mycket stor prestation. Det vet vi alla som mött ångesten svetten och hopplösheten. Men efter denna första dag blir det lättar.
vänligen
Ikaros

Tråkigt att höra, Ikaros ich förresten bra jobbat som inte självmedicinerar ändå nu.
Hoppas det blir bättre snabbt!
Modigt att tänka tanken att åka till kalaset, jag är otroligt nyfiken. Allt skulle säkert bli helt fel i mitt huvud. Tror det var Berra som beskrev det på ett målande sätt förra året. Säkert väldigt givande.
Synd att du har förhinder.

Tråkigt att höra att du inte mår bra. Desto roligare att höra att du är nykter. Finns inget alternativ för oss. Jag skulle inte gå pga jobb men fick ledigt i sista stund så vi får se om jag blir insläppt ? OM så representerar jag oss båda på mitt finaste och mest diplomatiska vis ? Är jag där så sitter du bredvid ändå, det vet jag. Varma kramar och krya på dig MM

Det du skriver betyder oerhört mycket just nu. Sitter i vårt lilla lägenhetshotell i Timmendorfer Strand, Tyskland. Jag utreds och kommer säkert att bli opererad här nere. Men trista dagar och alkohol överallt. Brukar inte vara något problem men smärta och tilltagande livsleda underlättar ju inte. Det är också jobbigt för min sambo som inte får något eget liv. Hon vill nog men vågar inte lämna mig några längre tider.
Tack för de fina orden om drygt två år för oss. Tillåt mig att ge dig en värmande kram i dessa tider.
vänligen
IKaros

Vill bara höra hur du mår och önska dig ett Gott Nytt År.
Min kloka vän, hur är det med dig?

Kramar

MM