Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, alla vet ju varför jag skriver här. Problem med alkoholen. Drack första gången när jag var 17 år och älskade det från första stund. Mitt mål just nu är att inte dricka söndag-onsdag. Jag är ledig torsdag-söndag. Oftast så dricker jag inte söndag, måndag, tisdag men sen på onsdag börjar jag känna mig "värdig" eller vad man ska säga, men försöker hålla mig till torsdag och då blir det hus i helvete! Senaste tiden så dricker jag på torsdag, fredag och lördag. Ibland har jag druckit på söndagen också... när jag vaknar full då är det kört. Då fortsätter jag bara dricka för att hålla kvar i någon sorts känsla och inte bli bakis. Men sen blir det ju ännu värre dagen efter. Förra måndagen var hemsk. Då hade jag druckit non-stop torsdag-söndag med kanske några timmar emellan nykter. Jag var typ halvt paralyserad och kunde inte gå till skolan och låg hemma i sängen hela dagen. Mina händer bara skakade. Stackars, stackars kropp.

Varför dricker jag? Jag skulle nog säga att tristess är en del av det. Vana. Och jag blir mer utåtriktad. Har väl en släng av social fobi som ger mig ångest, alkoholen tar bort lite av det i stunden. Men jag märker ju att efter en dag av drickande så ökar ångesten med 10.000%. En av mina föräldrar var alkoholist och även pillermissbrukare så gener är kanske en del av det. Det är lätt att dricka, allting känns lättare. Jag bor i ett land där alkohol är VÄLDIGT tillgängligt, går att köpa nästan 24/7.

Vad vill jag förändra och varför? På senaste tiden (eller har det alltid varit så?) så tänker jag på alkohol nästan hela tiden. Så fort jag vaknar så kommer tankar. Oftast när jag börjar tänka att "nu har jag inte druckit på ett tag, vad bra" då är det nästan 100% att jag kommer dricka den dagen, utan att jag har bestämt det. Jag vill kunna bestämma själv, och hålla mig till att inte dricka en dag även om det finns möjlighet. Och som jag skrev förut så vill jag börja med att inte dricka söndag-onsdag. Jag mår inte bra av detta, och kroppen mår inte bra såklart. Jag har en underbar man och jag vill uppskatta honom utan att vara påverkad hela tiden. Något jag har börjat med är att inte köpa alkohol själv, men jag frågar fortfarande min man om han kan köpa och han köper hem själv också utan att jag har bett om det. Spelar ingen roll vad det är, jag är inte petig. Jag vill sluta be om alkohol i alla fall.

Det är väl en mjukstart för mig... Vi får se hur det går.

AlkoDHyperD

Varje dag.
Enda sättet till förändring.
Inte ge upp. Förstå att det är svårt. Ge dig själv medkänsla.
Kram

Liten stor

Känner igen din beskrivning och det är hemskt att befinna sig där. Kan ett minimål att ta 5 vita dagar - svettas ut abstinens o ångest under ett täcke och bara fokusera på att inte dricka - det tar mkt kraft i sig - så du kommer ur den onda spiralen så kanske det kånnns enklare efter det? Svårt att se klart i abstinensdimman.

Heja dig, du klarar det

Vet inte om det funkar för dig, men för mig funkade det med att ersätta a med a-fritt. Jag hade extremt svårt att bli av med beteendet, så jag ersatte med a-fritt. A-fritt vin o öl. När både själ o kropp skriker nej så är det kanske en utväg. Eller medicin men det är väl svårare att få tag i. Det värsta med a är ju att man får precis de negativa känslor som du beskriver.
Försök lägga av helt en period. Det är så värt det!

Tofslan

Även denna helg har varit rätt blöt. Liten Stor, jag ska som du säger ta 5 dagar vita, förhoppningsvis mer... Tack för det, känner mig helt slut både mentalt och fysiskt. Jag ser att du också kämpar, jag ska läsa vad jag har missat i din tråd så kanske vi kan stötta varandra igen.
Sisyfos, jag tror inte det funkar för mig. Kommer nog bara påminna mig om alkoholen. Men jag vill lägga av ett tag... är så trött på hur jag mår.

Liten stor

...också för flera dygn i sträck. Känner även igen morgonåterställare som fylls på under dagen. Jag hade också 2-3dagars såna perioder men det gick fort utför sen till jag-vet-inte-hur-många dagar i sträck. Varje period blev längre och mörkare så ta chansen nu och stoppa i tid? Men det kan du tänka på efter du klarat de första fem, alla andra tankar än klara 5 kan du ju ta då när du brutit trenden och tänker klarare?

Tofslan

Absolut... det är en hemsk fälla att hamna i när man sträcker ut fyllan i flera dygn. Tack för påminnelsen, det ska jag försöka hålla. Även om jag faller så behöver jag inte falla i flera dagar/kvällar i rad. Det förstärker baksmällan och ångesten något enormt.

Varför går det så emot att stoppa helt? Kan inte ens tänka mig den tanken. Fast jag vill på ett sätt. Känns underligt. Men kanske någon kom hamnar man där... jag är själv inte där ännu. Tyvärr.

Idag mår jag bra, lite ont i huvudet men det är inte så farligt. Jag ska äta lite lunch, dricka vatten och plugga kemi.

Bedrövadsambo

Det är stor skillnad på att vilja och på att verkligen bestämma sig.

Har läst din tråd nu och tror verkligen på dig. Själv börjar jag fundera på allvar över om jag någonsin kommer att kunna dricka normalt. Är så tveksam så att just nu känns total avhållsamhet som det enda alternativet. Inte värt att trilla dit igen. Lycka till!

AlkoDHyperD

Det är mycket svårare att bibehålla nykterheten när man någonstans i bakhuvudet tänker att man tar en paus och kommer att få dricka igen senare.
Mycket svårare att hitta motivation och vilja direkt efter ett dryckestillfälle.
Mycket svårare att försöka begränsa och kontrollera när längtan finns kvar och förstärks av möjligheten.
Omöjligt att tänka tanken på total avhållsamhet innan man verkligen kan se att ovanstående gäller även en själv.

Kanske måste du gå några varv till innan du vill avstå helt, för det du upplever själv som negativa konsekvenser måste överväga det du upplever som positivt. Den omedelbara positiva upplevelsen som sätter sig som klister och försvårar långsiktiga val.

Jag tror att det är först när inte alkoholen hjälper mot det den tidigare hjälpt, eller när man inte längre får den positiva upplevelsen ens med första glaset, som föreställningen om berusningens mjuka filt eller höga kick kan avslöjas som den illusion den är.
Och först då är man kanske mottaglig för att inse vad man förlorar eller riskerar att förlora.
Även då kan hoppet om att få uppleva det man gjorde när man fastnade en gång i tiden bita sig fast. Envist försöker man få tillbaka de positiva effekterna, om och om igen. Tyvärr händer det ju att man får det och spiralen är igång igen.
Så är det och har varit för mig iallafall.

Det finns säkert många som klarar av att stoppa innan detta händer, som inte måste gå hela vägen, utan kan se vart det leder och med förnuftet styra undan. Andra behöver mer övertygelse och allvarligare konsekvenser. Det ena är inte sämre eller bevis på dålig karaktär än det andra. Vi fungerar olika helt enkelt och har olika förutsättningar.

Jag tycker det är modigt och starkt av dig att fortsätta skriva och fortsätta prova olika vägar till ett bättre liv. Varje nykter dag räknas och varje försök att hitta sin egen lösning är ett steg i riktning mot mer kunskap om dig själv och förhoppningsvis en känsla av att du kan och vill och vågar.
Kram

Tofslan

Vinäger: Tack för att du tror på mig... Det är ett mycket klokt beslut att avstå helt, jag ska läsa sin tråd också!

ADHD: Du skriver så fint. Jag håller absolut med om allt... jag tycker att för varje gång jag dricker så blir det mindre och mindre njutningsfullt. Och mer och mer ångest och skämmigt för att jag ska upp och få fylla på hela tiden, kan knappt sitta två minuter med ett tomt glas. Och väldigt sällan så tar jag en vatten eller någonting annat emellan. Vill inte sluta när jag väl har börjat, det är där besattheten tar tag i mig. Det är verklige en ond spiral. Det tär på relationen och min utbildning.
Hur tycker du att man ska göra? Jag kanske inte ens borde vara på den här sidan då jag hela tiden har i bakhuvudet att jag ska dricka senare. Jag är inte lika stark som andra som slutar helt. Jag har insikt om viljan att sluta men där tar det stopp. Det känns nästan som att de orden har tappat sin betydelse... jag vill...

Tofslan

Känner mig nere och ledsen idag också. Det finns en del privata anledningar till det... men jag hoppade också över en lektion idag, en tretimmars lektion som jag vi bara har en gång i veckan. Jag orkade helt enkelt inte, den sociala ångesten och nedstämdheten sa nej. Försöker att inte hata mig själv för det men jag ångrar mig redan. Jag borde ha gått... jag har världens sämsta självdisciplin. Skolka har alltid varit min grej, men nu handlar det om min utbildning här. Måste sluta med detta självskadebeteende, för det är vad det är. Nu kommer jag ha ångest över att gå dit nästa vecka för allting jag har missat.

DetGårBättre

I know the feeling... men bara skaka av dig det. Gå dit och ta det från där. Sen ta lite hjälp till beteendeförändringar. Kämpa på!

Tofslan

DetGårBättre: Svårt att skaka av sig ångest men jag ska absolut gå nästa vecka! Det här var sista gången jag skippade en klass. Jag måste verkligen sluta med det (lägg det på rad efter alla andra dåliga vanor jag har) förhoppningsvis kan jag göra upp vad jag har missat... mejlade min lärare. Är det inte ansvar man ska ta när man är vuxen? Usch.

Idag mår jag lite bättre i alla fall... fyfan, igår var en skitdag. Höll på att börja gråta stup i kvarten typ. Skönt att den dagen är över. Sov ganska dåligt men det är okej, mycket kaffe blir det idag.

Tofslan

Hatar mig själv. Allt blir bara värre, inte bättre. Borde egentligen inte skriva hör för jag är bakis/full, men jag har extrem ångest och denna sida med dess fantastiska människor har hjälpt mig en andel gånger. Jag har ett problem. Kan inte sluta dricka när jag har börjat, det blir verkligen som ett obsession. "När är det slut?" "Hur mycket finns kvar?" Etc etc etc. Nu mår jag hemskt och jag hatar mig själv. Förstör så jävla mycket. Min man kan hitta någon bättre, varför är han med mig? Vad bidrar jag med??? Jag förstår inte. Vi ska köpa hus, ett jättefint litet hus men vafan spelar det för roll om jag är som jag är. Hjälp. Gud vad jag hatar mig själv just nu.

Tofslan

Berättat hur jag känner för min man. Vi ska börja med en vecks utan alkohol. Jag behöver ett liv utan alkohol. Drack nästan en hel flaska whisky igår, hade hemska hallucination inatt. Att djävulen satt vid min säng. Eller var det verklighet? Känns nästan så.

Känner med dig. ♡ Ditt senaste inlägg låter så mycket bättre än det före. Tror att du har gjort det viktigaste nu, dvs berättat för din man. Det var det avgörande för mig i min kamp mot alkoholen. Tur att även du verkar ha en förstående man. En vecka låter som ett bra första mål. Klart att det bara var en dröm, du har mycket kvar att leva för. ♡ Hoppas av hela mitt hjärta att det går bra för dig. ♡

Tofslan

Tack Vinäger. Jag mår bättre idag, såklart. Både fysiskt och mentalt. Igår var en hemsk dag och jag rörde mig knappt från sängen. När jag är bakis så gör jag ingenting, utan ligger i sängen hela dagen med ångest och smarta. jag tänker på hur mycket tid alkoholen har tagit från mig och får dåligt samvete för att jag är frisk men ändå gör detta mot mig själv. Jag är så trött på det och jag vill inte längre. Som jag skrev förut så håller vi på att köpa hus, vi har lagt bud i alla fall... det skulle i så fall vara en nystart. Börjar med min vita vecka i alla fall, det kommer inte bli ett problem efter igår.