Ett ärligt försök!

1351 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Vinäger
Ett ärligt försök!

Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

Liten stor
Bra beslut

Ja varför? Jag har också familj, barn o fru och hur mkt bra i livet som helst men hjärnan blir kidnappad av giftet och det blir liksom kemi av det hela. Innan jag trillade över gränsen och blev beroende trodde jag inte på att det är en sjukdom, tänkte att ”det är ju bara att inte dricka” men hade inte känt den mörka kraften som finns i skiten när man över tid utvecklat ett beroende. Hejar på dig!

Vinäger
Tack!

Visst är det så som du säger, till slut tar längtan efter ruset över. Känns skönt att ha tagit steget att skriva här. Tack för responsen, Liten stor. Ha en bra dag!

anonym11208
Älskar ditt nick!

Ha en fin måndag!

Vinäger
Hoppsan!

Tack, vilken tur att du gillade det, Vinärgott, nu när jag upptäcker att jag valt ett snarlika ditt. Vi får väl kämpa lite extra ihop nu då. Hoppas att din dag varit bra, det har min helnyktra varit.

Vinäger
Vin, om det bara vore det...

Vinäger, försökte vara lite snitsig där.

Visst vin är gott, liksom så mycket annat. Gott och gott förresten, det ger ju bra effekt i alla fall. Kan knappast påstå att ren vodka eller rom smakar bra, men en härlig skjuts till ruset ger de.

Känner mig så främmande inför mig själv när jag tänker på hur många gånger jag tagit slattar av vad som än funnits till hands. Smugit till flaskan och hunnit ta några klunkar medan mannen varit i duschen. Det konstiga är att när jag skriver detta känner jag en primitiv längtan efter att få göra precis detta, känna lugnet när A sprider sig i kroppen.

Men nu ska jag verkligen ge nykterheten en chans. I dag är det en vecka sedan jag var berusad. Hör till dem som tycker att alkoholfria alternativ hjälper när suget sätter in under helgen. Alltid något.

Allva
Bra att du hittat hit Vinäger

Bra att du hittat hit Vinäger! Här finns det mycket stöd och inspiration. Har du några strategier för vad du kan göra om/när suget kommer?

Vinäger
Dag 9 -

- och det har inte ens varit jobbigt. Hmmm... Är dock inte den som ropar hej för tidigt, är mycket medveten om att suget kommer att dyka upp.

Prövning nummer 1 var helgen, vilken gick utan större längtan, bara ett snabbsug på söndagen. I morgon blir det prövning nummer 2, en stor sådan. Ska i väg till ett ställe med övernattning, där alkoholen flödar. Kom på mig i natt att dividera med mig själv om hur jag ska göra. Spiknykter eller ta lite - som ju tenderar att bli mycket. Just nu känns det enkelt, men... Även om jag skulle kunna ta förhållandevis lite, vilket jag klarar ibland, är jag rädd att jag blir påmind om hur härligt det är i stunden och vilja ha tillbaka det när jag är hemma igen.

Håll tummarna för mig, jag tänker iaf ta några alkoholfra öl med mig och kämpa emot som bara den.

Det enda du alltid ska ta ut i förskott är glädje. Det värsta som kan hända är att du har varit glad i onödan.

Ha en fin dag!

Vinäger
Allva

Tack för välkomnandet! Såg efter mitt ovanstårnde inlägg att du skrivit. Nja, är inte riktigt säker på hur jag hanterar suget. Har ju haft många år på mig att träna... tyvärr! Tänker mycket på hur negativt detta påverkar min kropp, ja, hela mitt liv. Vill bryta innan jag ger upp allt för A. En dag i taget verkar vara en bra strategi för de flesta. Nu måste jag rusa. Ha det gott!

Tofslan
Bra jobbat...

...med 9 dagar :) har inga råd att ge då jag som mest har hållit upp en månad men du verkar stark i din vilja, håll dig kvar där. Fundera ut lite strategier om någon frågar om du vill dricka på övernattningen. Jättebra att ta med dig egen alkoholfri dricka! Lycka till

Vinäger
Tack Tofslan!

Kan känna att jag är stark just nu, men vet av erfarenhet hur snabbt det kan ändras. Är ödmjuk inför det faktum att suget kan komma snabbt. Ska verkligen försöka stå emot den här gången. Tycker ju att det gått långt över förväntan den första veckan, så håller i det så långt det bara går. Strategin blir just nu alkoholfri öl. Ha det gott!

ProViva
Bra jobbat!

Har du funderat mer på morgondagens evenemang?

Jag vet för egen del att även lite dricka sätter igång hela karusellen igen och de vita dagarna skulle vara borta. Nu hade det knappast blivit lite dricka för min del om det varit god tillgång... men oavsett, det är så tradigt att starta om just när man kände sig lite duktig.

Hoppas du hittar en lösning som iaf. känns ok. Kanske inte bra men iaf. ok för tillfället.

Lycka till!

Fortsätter läsa i din tråd framöver.

Vinäger
Inte nykter...

...men inte heller full. Så sammanfattar jag mitt tillstånd på festen jag var på. Blev inte det minsta packad, gjorde inte bort mig, utan jag uppförde mig mer som folk som kan dricka normalt och socialt. Problemet är bara att det blev som jag trodde att det skulle bli. Smygdricker när min man inte ser. Tar inte mer än att jag verkar nykter, men känner som vanligt hur fel det är och hur ångesten vässar sina klor i mig. I morgon hoppas jag att jag klarar av att vara nykter efter jobbet. Detta smygsupande tar knäcken på mig. Är så evinnerligt trött på mig själv. Bläää...

anonym11208
Det lät ju skönt att du inte gjorde bort dig på festen

Nu tar vi en dag i taget. Är det hemma du har det största problemet med vin?

Vinäger
Tack vinärgott!

Ja, det är hemma mina alkoholproblem tar över. Kan vara nykter på fester, erbjuder mig ofta att köra, men vill gärna (jättegärna) ta något när jag kommet hem. Dricker så gott som alltid något efter jobbet, inte nödvändigtvis vin, även om det inte kan bli så mycket att det märks. Detta är min stora hemlighet, ingen, jag betonar INGEN, vet vilken kamp jag utkämpar varje dag. Jag skäms och tror ärligt att jag kommer att klara av att sluta innan jag blir avslöjad. Som sagt, nu tar vi en dag i taget!

Vinäger
ProViva

Tack för peppen! Gick hyfsat, men känns som att jag är tillbaka på ruta ett igen nu efteråt. Vill bara säga att jag blev glad av att läsa dina ord. Nu tar vi nya tag!

anonym11208
det låter jobbigt att ha denna hemlighet

Kanske jobbigare att ha hemligheten än att inte dricka? Jag läste Kjell-Olof Feldts bok där han för logga hur mycket han dricker, han har sett till att minska sitt drickande istället för att sluta helt. Jag tyckte det verkade så jobbigt att mäta enheter och blev alldeles matt av att läsa om det. Jag har iofs inte heller som mål att sluta helt utan att dra ner det till en bättre nivå.

anonym11208
Och det finns alkohol hemma hos er?

Annars hade det ju varit toppen att bara slänga bort allt.

Vinäger
Nja!

Det finns alltid alkohol hemma då vi reser mycket och handlar på oss. Skulle det mot förmodan inte göra det är jag säker på att jag såg till att fixa det ändå.

Visst är det superjobbigt att ha den här hemligheten. Men jag vill verkligen inte berätta för någon. Duktig flicka-syndrom kanske. Har världens mest underbara man som jag vet skulle stötta mig till hundra procent, men känner mig så misslyckad att jag helst inte berättar hur illa det är.

AlkoDHyperD
Vad är det värsta som skulle kunna hända...

...om hemligheten avslöjades?
Skriv gärna här om dina farhågor. Måla upp dina katastroftankar hela vägen.
Det brukar vara bra att sätta ord på dem.
Börja så.

Vinäger
Ja du ADHD...

I min yrkesroll peppar jag ofta människor genom att problematisera med just den frågan. Jag är överhuvudtaget mycket bra på att ge andra råd, hjälpa dem med förebyggande åtgärder, men betydligt sämre när det kommer till mig själv. Då gäller det inte endast alkoholvanor utan allt möjligt i det vardagliga livet.

Som säkert har framgått tillhör jag släktet "Duktig flicka". Har dock jobbat oerhört mycket med mig själv genom åren och tycker att jag kommit långt. Utom på en enda punkt: min relation till alkoholen. Känner mig så otroligt misslyckad vad gäller detta. Jag som klarar det mesta och får mer och mer ansvar på jobbet för varje år. Har som sagt många jag stöttar, men jag vill så förtvivlat gärna lösa mina egna problem också.

Vet inte om ovanstående var att beskriva vad som är det värsta som kan hända om jag avslöjade min hemlighet, men just nu kan jag bara inte förmå mig till det. Försöker att avstå i veckorna i alla fall. Beundrar er som sökt hjälp, så då är jag där igen: Tycker inte att det finns något att skämmas för vad gäller andra, tvärtom, men för mig själv kör jag andra spelregler. Sorgligt, men sant!

Det ser iaf ut att bli en nykter kväll, trots en del hjärtklappning.

AlkoDHyperD
Jag är nog lite trögfattad...

Det värsta som skulle kunna hända om du berättade att du har problem med alkohol och vill sluta dricka.
Fick inte riktigt ihop vad som är det värsta scenariot.
Är det att din bild utåt, den duktiga flickan, skulle behöva målas om? (Till den mänskliga duktiga flickan, bärandes ett bagage i ensamhet pga fullkomligt mänsklig skam över att avslöjas)
Är det att du tycker dig svika andra, genom att ha dolt detta? (andra delen av meningen inom parentes ovanför)
Är det för att du tycker att du borde klara mer än andra och antingen veta bättre än att dricka för mycket, eller kunna sluta på egen hand och när som helst? (varför skulle din hjärna ha en helt annan struktur än resten av mänskligheten? Och varför har du inte redan löst problemet genom att sluta dricka eller begränsa det om det nu bara handlade om att vara tillräckligt duktig..)
Eller...vänta nu.
Det är ju inte du som valt att få alkoholproblem!!!
Vänd på det. Om någon berättade för dig, skulle du döma och se ner på personen, eller skulle du försöka stötta och tycka det var strongt att tala om det och vilja förändring?
Jag tycker att du ska visa dig så som du är, iallafall för dem du litar på. Vacker, stark, sårbar, i behov av stöd, kompetent 8nom vissa områden och vilse inom andra. Precis som de flesta människor med andra odr ❤️

AlkoDHyperD
Menade alltså inte att dissa dina värstascenarier

De är ju verkliga för dig. Kunde dock inte låta bli att servera lite alternativa tankar inom parentes.

Vinäger
Huvudet på spiken, ADHD!

Din beskrivning av att vara den som kan mer än andra och borde veta bättre är exakt sådan jag är vad gäller alkoholen - än så länge! Känns inte som om jag sviker någon annan än mig själv om jag avslöjar hemligheten.

Att du inte förstod mina katastrofscener är inte så konstigt. Jag var luddig nog att inte beskriva några detaljer, eftersom det inte finns på kartan just nu att berätta.

För några år sedan fick jag ganska svår panikångest. Beökte till slut först KBT-terapeut och sedan psykolog, men det fanns inget de sa eller gjorde som jag inte redan läst mig till och provat. På egen hand är jag nu mycket bättre, om än inte bra. Det konstiga är att jag inte skäms ett dugg över detta. Är tvärtom lite av en frontfigur för "vem som helst kan trilla dit"-folket. Även den smarta, duktiga, sociala och roliga tjejen.

Måste alltså på eget sätt fixa detta - tror jag. Är dock övertygad om att jag kommer att klara även det. Naivt kanske, även om jag inte är sådan i min personlighet.

Om någon kommer och berättar för mig att det har problem med A är det som jag nämnde tidigare inget annat än respekt och mod jag känner inför denne, så skammen gäller bara mig själv.

Läser igenom det jag skrivit och förstår om det tolkas som att jag tycker mig vara förmer än andra. Så är det inte. Har haft en ganska tuff uppväxt, där min självkänsla under en period var mycket låg och resulterade i ett självmordsförsök och mycket annat tok i tonåren. Har efter det nog varit tvungen att bevisa för samhället att jag duger.

Nej, nu blir det mest osammanhängande svammel, känner jag. Ska i väg snart.

Vill iaf tacka dig, ADHD, för otroligt bra analyser, pepp och kanske, kanske en och annan ögonöppnare. Stort tack!

Ha det gott där ute i er kamp, nu kör vi en nykter tisdag!

AlkoDHyperD
Känner igen mig Vinäger...

För vad händer om man inte gör det själv?
Vad händer om man är sårbar?
Vem skulle fånga mig om jag faller?
Vem skulle
Vem
Jag har också hjälpt mig själv, analyserat mig själv.
Utbildade mig till och med till socionom, och sedan terapeut, och sedan ännu mera olika skolor inom området. I syfte att göra det ingen annan kunde göra. I tonåren, unga vuxenår, medelåldern....dvs ge mig den hjälp jag behövde för att reparera anknytningsskador som fortfarande sitter så djupt att jag har svårt med nära relationer. För att kunna få min tillit måste den förtjänas genom att bevisa att man kan bättre än jag själv.
För tilliten till andra är skadad.
Lättnaden när jag hittade en terapeut som kunde. Och en läkare på psyk som kunde. Båda vinna tillit genom äkta engagemang och visa att de var kunniga - kunnigare.
Anknytningspersonerna måste vara trygga, trovärdiga, kärleksfulla, och starka. Jag hade en som inte var något av detta. Och en som var allt utom stark. Och en däremellan som bara var kärleksfull. Så jag blev tvungen att vara den starka.
Det är ensamt att vara stark.
Hoppas du hittar tilliten som gör att du vågar vara sårbar så du slipper bära alla dina bördor själv.
Kram

Vinäger
En terapeut som du,

AlkoDHyperD, hade jag gärna träffat då jag tidigare sökte hjälp för min panikångest. Är glad över att du kommenterar här i alla fall. ♡ Det verkar som om vi till viss del har (haft) liknande bakgrund. Känner att du verkligen förstår hur det är att vara en ensam, stolt och trött krigare, som i sin envishet utkämpar sina strider mot allt och alla - inte minst mot sig själv. Till slut töms man på energi, både kroppsligt och själsligt.

Från hjärtat, tack för ditt svar, ADHD! ♡ Dina ord både värmer och skrämmer. Ska försöka att ta dem till mig, vända och vrida på dem, analysera och till slut kanske fundera ett steg till.

Meeen... som den motsträviga kämpe jag är ska jag ännu en gång - den sista, förhoppningsvis - ge mig in i kampen mot alkoholen på egen hand. Försöka hitta alternativ till det avkopplande, onödiga och ibland slentrianmässiga smådrickandet på vardagar. Ensamdrickandet i smyg. Konstigt nog oroar jag mig betydligt mer för det än det accepterade och sociala intaget på helger och bland andra. Det sistnämnda känns inte hälften så jobbigt att avstå.

Kram till den som vill och behöver.

Vinäger
Platsar jag här?

Just nu njuter jag av (lite) vin till maten. Vet förstås att det lilla kan omvandlas till det stora - och det fort!

Min motivation går verkligen upp och ner. Kan vara utan A under förhållandevis lång tid för att sedan falla tillbaka i rasande fart.

Skadar ju endast mig själv vilket innebär att ingen annan blir drabbad. Samtidigt gör det mig lite ensam i mina tankar, då ingen annan vet. ♡

AlkoDHyperD
Alla som önskar förändra drickandet platsar här

Hoppas du får en fin kväll och kan hålla dig till bara lite.
Kram

Vinäger
Det blev mer, förstås...

... men gick och lade mig tidigt åtminone. Ångrar mig självklart i dag, men det blir ju inget bättre av, så ska försöka blicka framåt. Tack AlkoDHyperD åter en gång. Trevlig fortsättning på helgen! Kram

Vinäger
Vet varken ut eller in!

Åh, vad jag - som så många andra - slits mellan "Ska jag eller ska jag inte?". Har helt tappat motivationen och är så besviken på mig själv. Jag, den starka och duktiga, lägger mig platt för Mr A. Fy, usch och blä!

AlkoDHyperD
Släpp det där med att vara stark och duktig!

Lägg dig istället platt för dig själv och din mänskliga sårbarhet. Det är i sprickorna som ljuset tar sig in❤️
Täta inte med bedövning. Du är värd att få lov att vara liten också

Sidor