Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Fan va rätt du har!!!!
Denna vilja att sätta etikett på allt...
Så enkelt är det ju: jag och min omgivning mår skit om jag dricker. Alkoholist eller inte.
Hoppas du får en fantastisk lördag!! Det ska jag ha. Idag ska här röjas och slängas skräp, både mentalt skräp och vanligt skräp???
Kram till dig AlkoDHyperD❤️??

AlkoDHyperD

Det mentala alltså. 21 härliga km tillsammans med grannen. Mycket syre och en del mjölksyra, inga sura miner dock ?
Ikväll unnar jag mig läsning i timmar.
Ro i själen önskar jag oss alla!

Det blev ingenting av någonting igår. Inget slängdes, ingenting blev gjort. Vet inte om jag orkar idag heller.
Jag är fast i mina tankar och det gör mig trött och uttråkad...
Jag går bara runt och väntar på att flytta, jag vet att jag hänger upp för mycket på den, flytten, att det är DÅ allt börjar, att det är då allt blir bättre.
Varför inte börja förändra idag? Det jag kan.
Orkar inte men ska försöka.

Tittar på Nyhetsmorgon, en härligt intensiv fransman lagar omelett... han säger plötsligt nåt om att han gillar att ta ett glas vin ibland men orkar aldrig dricka upp hela flaskan. Därför har han alltid massa vinslattar att använda i maten...
Jag fylls av en ENORM avundsjuka!!!!
Ilska och raseri. Vad fan har han gjort för att förtjäna att ha det så?? Vad har jag gjort för att förtjäna det jag har?
Han har väl inget behov av att förändra och dölja sig själv antar jag men jag känner ändå mig så oerhört orättvist behandlad just nu... och idiotisk...
Dags att göra något vettigt av dagen.

lizzbet

Han är frisk, du är sjuk.
Ilska och raseri, ja, det är vad de runt omkring en sjuk får uppleva i tid och otid, oftast helt irrationellt och obegripligt... Är det rättvist och förtjänt...?
Hoppas avundsjukan driver dig i rätt riktning.

Hej lizzbet!
Jag förstår din reaktion men kan du förstå min? Den är orationell, jag vet. Jag är ju alkoholist, det är väl klart att jag inte förtjänar att känna som jag gör.
Skam och skuld, det är tillåtna känslor. Allt annat, det har jag inte rätt till.
Eller...?
Jag måste lära mig att leva med att känna såhär ibland, jag behöver inte drivas av avundsjuka för att hålla mig nykter. Jag är nykter för att jag vill leva och jag vill att de runtomkring mig ska få leva ett bra och värdefullt liv.
Men fula känslor kommer ibland. Även till friska människor.
Just nu befinner jag mig på väg ner i ett svart hål och jag klöser mig blodig för att hålla mig kvar här uppe.
Din kommentar ger mig intrycket att du tror att jag inte har någon som helst insyn i anhörigas situation. Tyvärr har jag det, min man är lika alkoholberoende som jag men förnekar det. Min pappa söp hela min barndom. Jag säger tyvärr därför jag vet hur maktlös och frustrerad du känner dig. Och det är en fruktansvärd situation att befinna sig i.
Ja, jag är sjuk men andra sjukdomstillstånd kan också framkalla orationell ilska och avundsjuka på friska människor. Så att denna sjukdom gör det är inte så konstigt tycker jag.
Jag försvarar inte min alkoholism och vad den gör med mina medmänniskor men jag försvarar min rätt att bearbeta alla fula och fina känslor jag känner. Att skriva här, i min egen tråd, är för mig att arbeta med mig själv och den dag jag börjar censurera mig själv här, på den enda plats jag kan vara helt öppen, den plats som hjälpt mig till mer än tre månaders nykterhet, ja om den dagen kommer då är jag förlorad.

AlkoDHyperD

Det är dessutom jättebra att du kan erkänna dem och acceptera dem hos dig själv!
Jag läser in självmedkänsla och acceptans i ditt inlägg. Mod att se inåt. Så här kan det kännas, och det är helt normalt.
Det finns egentligen inga fula känslor. Bara känslor.
Det är inte känslorna i sig som skapar lidande utan alla våra försök att bli av med dem eller blunda för dem.
Bara för att du känner ilska och frustration (kanske är det egentligen sorg under) innebär det ju inte att du skulle drämma stekpannan i kockens huvud om hen stod framför dig, eller hur...
Och när vi kan tillåta oss alla känslor, kan vi granska dem och lära oss något om oss själva och vad vi behöver.
Istället för att bedöva dem.
Kram

Du har så rätt.
Det är just när man kan vinkla ut de fula sidorna som man får syn på dom.
Man kanske inte försvarar dom eller vill att de ska finnas där.
Men att mörka dom är man inte förtjänt av.

Hoppas du håller dig på rätt sida stängslet..

... mest som sorg. Kände iaf samma sak som du. Hur kan det vara vissa förunnat att spara slattar, medan vi andra gör allt för att hitta dem? Vi får nog aldrig något svar på frågan - vilket vi inte heller förväntat oss. Kram

Tack hörni❤️
Jag är så trött just nu. Trött på allt jag känner, trött på att vara jag, trött på att undra om det någonsin skulle bli dammsuget om jag inte gör det. Skulle en enda strumpa bli tvättad? Skulle barnen få mat? Skulle djuren få rent vatten och kattlådan rensas osv osv osv.
Så då när jag sitter där och känner allt jag tidigare druckit för att döva tycker jag lite synd om mig själv. Ok, skjut mig.
Jag försöker verkligen lära mig att jag är värd något. Lika mycket värd som någon annan. Även om jag inte klarar av att vara perfekt, stark och att hålla skutan flytande på otrygga vatten.
Jag avgudar denna härliga franska kock och jag tänker fortsätta att vara avundsjuk på hans (till synes) otvungna relation till alkohol.
Jag bär mitt eget kors. Men det är tungt nog så jag vägrar bära den extra vikten av vad lizzbet tvingas utstå pga sjukdomen som heter alkoholism.
Jag förstår lizzbets ilska över ett inlägg som mitt men det känns som om hon missade det faktum att jag bortsett från att jag kände mig orättvist behandlad även kände mig idiotisk.... För det är ju idiotiskt att känna det jag kände. Likförbannad sköljer känslorna över en oavsett hur korkade de är...
Jag håller mig på rätt sida, det enda jag är sugen på nu är att gå och lägga mig och inte kliva upp på väldigt väldigt länge.
Kram på er❤️❤️❤️

lizzbet

...Klart jag förstår din reaktion, har ju levt med en missbrukare. Har läst lite mer i denna tråden, och det gör din text om kocken mer förståelig :)
Vad jag ville säga är att vi anhöriga inte heller är mer än människor, men vi känner ofta att vi får stå i skuggan av ELEFANTEN, vars behov alltid ska komma först. Och ja, även friska människor känner fula känslor. Ingen anhörig (som inte är allvarligt störd) önskar något annat än att den sjuka ska bli frisk och LIDER av att se skam/skuld, alltså inget vi på något sätt avkräver! Du vet det, jag har förstått. Men när jag läste texten lösryckt så blev jag provocerad.
Du är stark och duktig, styrkekram!

Tack lizzbeth!
Det kändes bra att få ett svar från dig och tack för dina ord, det värmer!
Jag hoppas vi på något sätt hjälpa varandra om det är möjligt och jag önskar dig verkligen all lycka till❤️
För hur svårt det än är ibland så måste vi ju tro att det blir bättre någongång....
Kram!

Amanda, jag känner så väl igen mig i det du skriver om att vara trött... så trött att man bara vill ligga under en filt och inte behöva göra någonting alls, inte behöva finnas till för någon, så trött att man vill ligga under den där filten i några veckor. Så har det känts för mig den sista tiden. Ibland önskar jag att jag blev sjuk och fick ligga på ett sjukhus i några veckor, utan något som helst ansvar för någonting. Bli serverad mat och slippa tvätta, städa, skjutsa etc.

Hoppas att du är piggare idag!

Japp, piggare idag?Åtminstone gladare. Fast ändå trött...
Denna jävla trötthet som jag är sååå förbannat trött på!!
Men jag försöker se det som något jag måste igenom bara. Sen oroar jag mig ibland för att jag är dödligt sjuk.. fast bara ibland?
Önskar jag kunde gå ut och springa men mitt knä är fortfarande dåligt, det går bara inte. Är fantastiskt uttråkad....
Hade massor att skriva nyss men nu är det borta.
Ska nog bara vila hjärnan en stund.
Kram till er alla❤️

Trötthet som håller i sig är fruktansvärt jobbigt... Du kanske är trött för att du är uttråkad?;) Du kanske ska göra något för dig själv... något roligt och/eller avkopplande... Kram!

100 dagar utan alkohol!! Ofattbart men fantastiskt. Det är uppenbart att jag klarar mer än jag tror??
Firat med huvudvärk, för mkt kaffe och ett gott humör!
Tackar min viljekraft för att jag fått alla dessa nyktra kvällar och dagar, framförallt tillsammans med mina barn. Har inte behövt se min äldste sons ledsna blick en enda gång på 100 dagar. Det är en belöning som heter duga.
Gjort är gjort, det som varit kommer jag aldrig att kunna förändra men det som ligger framför mig är det annorlunda med!
Tack alla ni här som gjort det möjligt för mig att känna så här❤️❤️❤️