Detta är för mig dag 3 utan alkohol. Första gången på några år som jag hållit upp så länge... har läst flera gånger om dagen här i forumet sedan i måndags och det är en fantastisk känsla att inse att jag inte är ensam. Att min relation till alkohol inte är unik, att hur den får mig att känna och bli inte är min personlighet utan snarare alkoholens personlighet. A får mig att tro att livet är tråkigt utan den, att jag är tråkig utan den...
Jag har länge haft flyktiga tankar om att allt dåligt i mitt liv är förknippat med att jag druckit men jag har låtit de tankarna fladdra iväg för fort för att faktiskt förstå vad det betyder. Under dessa tre dagar, efter att jag börjat läsa här, har jag tvingat mig själv att gå igenom all skit jag gjort mot mig själv och andra och kommit fram till följande:
Inte ett enda katastrofalt beslut, fruktansvärd händelse eller dagar och nätter fyllda med ångest har förekommit utan att alkohol på något sätt varit inblandat. Jag har ibland bara haft en ren jävla tur att det inte slutat värre än det gjort....
Det har bara gått tre dagar, vilket inte är så mkt men det är tre dagar utan ångest och det betyder mkt för mig!
Men jag vet att det kommer bli en svår kamp och jag är inte säker på hur det kommer gå om inte min man vill sluta tillsammans med mig... Jag vet att det här kommer vara det svåraste jag någonsin gjort...
Men jag SKA lyckas, för mig och mina fantastiska barn och TACK till alla er som kämpar samma kamp som jag och som vågar berätta om det här så jag får ta del av det ni tänker och känner!!!! Jag är inte ensam och ingen av er heller!❤️

Nja, kanske är det jag skrev möjligt att tolka på olika sätt, eller såklart det är.
Min man är rätt knepig, med eller utan alkohol, och det är jag med. Till och med min mamma har sagt att han är det, knepig alltså, och hon är nog självutnämnd drottning av knepighet? Skulle kunna skriva flera romaner om min mamma och hennes mani och hennes depressioner men det ska jag inte, inte här. Min uppväxt har jag lagt på is, det blir för mycket att ta itu med just nu...
Jag skulle tröttna om jag hade kunnat förstå honom. Trodde ju han skulle vara sur idag (han jobbar alltid helg så jagträffade honom inte i morse) men icke. Vips är väggen borta och vi älskar varann som vanligt... men ja, vi skulle behöva prata igenom saker och ting?

Vart har du tagit vägen?
Jag läser mest nuförtiden och din tråd har jag fastnat för. Sen läser jag om mannen, om funderingar på om han läser etc. Har något hänt?

❤️Har tänkt att skriva i flera dagar men jag har liksom hamnat i något som kan liknas vid skrivkramp... Sedan har veckan varit lång och intensiv med resa till Sverige och begravning å allt vad det förde med sig. Men Sisyfos, vad glad jag blev över att du tänker på mig!!! Jag har varje dag läst här på forumet så jag har varit här, om än osynlig. Jag känner behov av att varje dag påminna mig om att detta är allvar, att jag verkligen gör det här. ( Det har jag nog skrivit tidigare)
Begravningsdagen var tung att ta sig igenom, inte så mycket pga sorg som det kanske borde varit, snarare dåligt samvete pga avsaknad av sorg. Såååå många människor (runt 200) som beklagar och vill kramas och ta i hand.. Och så min starka svärmor som kämpar med att stå rak och inte falla fast jag vet att hennes sorg kommer drabba henne som en slägga i hjärtat när allt lagt sig. Hon har en svår tid framför sig... Och jag har dåligt samvete för att jag inte kan låta mina tankar kretsa kring något annat än mig själv...
Men det faktum att jag faktiskt har dåligt samvete borde väl tyda på att jag kan känna empati?? Eller?
Nåja, jag är som jag blivit.
Jag berättade för min svärmor att jag slutat dricka. Det var ju väntat att hon skulle bjuda på vin på måndagskvällen när vi kom dit. Hennes reaktion blev: "Men vad duktig du är!!! Det trodde jag aldrig att du var så smart!" Vet inte om jag ska bli förolämpad eller glad?? Hursomhelst förstod jag av hennes följdfrågor att hon inte haft den blekaste aning om vidden av mitt beroende. Jag struntade i att upplysa henne om det, inbillar mig att jag höll tyst för hennes skull, att inte lägga sten till börda men innerst inne vet jag att det inte är sant, inte helt och hållet. Jag vill inte att hon ska se ner på mig, att vara alkoholist står inte högt i kurs hos henne... Men vilken lättnad det ändå är att slippa smussla!! Att slippa vara rädd för att bli påkommen med att vara den som druckit upp allt vin...
Så min nykterhet känns stabil trots sug varje dag kring fem-tiden. Det kommer men jag kan övermanna det och att jag klarar det gör mig starkare för varje dag.
Men vad gäller min man så känns det väldigt ovisst. Tyvärr känns det som om han måste nå sin botten och jag kan inte påverka när detta blir. Vet inte om han läser här eller inte, en hemsk tanke slog mig: kanske jag borde köpa hem en massa vin och låta honom dricka upp det för då kanske han häver ur sig det han går och bär på.... låter sjukt men tanken har slagit mig mer än en gång då han i nyktert tillstånd sällan, eller aldrig, delar med sig av sina innersta tankar och känslor.
Vill skriva mer och kommer att göra det men nu dyker snart besökare upp. Hade helst stannat i mina egna tankar hela dagen men det finns för många måsten idag. Tyvärr.
Dock är att dricka inte ett av dem!!
Styrka till er, alla fina forumvänner som förtjänar all respekt i världen!!!!!❤️❤️❤️❤️❤️

Lim

Tänker ofta på det exemplet du skrev om när du tittar på inspelningen din son gjorde med dig på hundpromenaden. Fast det var du i den kan jag applicera den på mig. Så tack för att du skrev ner det här!

Kram! Och din svärmor har rätt i att du är smart!

Amanda, har du funderat på att skriva en bok? Du skriver så fina och kloka inlägg! Kanske skulle kunna hjälpa fler än oss som hittat hit.

Blir så glad av att läsa om alla som har lyckats vara nyktra en längre tid. (Glad, men tårarna rinner). Känner igen mig i så mycket och hoppas att jag kommer att klara det lika bra som du (och andra).
❤️?❤️

TACK Jasmine för de orden! Om du bara visste hur många år jag funderat i de banorna, jag älskar att läsa och ord har alltid fascinerat mig. Hur ord kan förändra livet men också gå obemärkta förbi...
Och jag bär omkring på så många outtalade ord, meningar och historier. Både sanna och påhittade. Ibland känner jag mig övertygad om att jag en dag faktiskt kommer skriva en bok men lika ofta känns det förmätet, varför skulle JAG ha något att säga som andra skulle vara intresserade att ta del av... Jantelagen är lika djupt rotad i mig som i de flesta av oss. Därför blev jag så glad över dina ord?❤️
Därför är det här forumet en sån fantastisk plats, vi tar del av varandras tankar och känslor inför den här kampen och vi blir hjälpta av dem.
Jag längtar efter en dag då jag har tid att sitta länge och läsa och skriva här, just nu är allt så intensivt, så mycket att göra, ordna, ta tag i... Det är bra för mig på ett sätt, jag älskar när det händer mycket men snart måste jag få hämta andan.
Nu måste jag sova men mina tankar går till alla som kämpat idag, oavsett om ni lyckats eller inte önskar jag er alla en god natts sömn❤️ Jag hoppas för egen del på en drömlös natt, behöver några händelselösa timmar...
Sov gott☺️??❤️❤️❤️

Sen får förlaget avgöra om den är värd att ge ut eller inte;). Eller så ger du ut den på eget förlag. Dina texter är välskrivna och gripande, det kommer att bli en bra bok;) Du är klok också...

Godnatt <3

Tack fina du!❤️? Tja, klarar jag att sluta dricka alkohol finns det inte mycket annat jag inte skulle klara??? så känns det sen en tid och det är en fantastisk känsla att tro på sig själv! Hoppas och önskar er alla detsamma!!!!??❤️??❤️

Jag blir snart GALEN!!!!! Var tar min tid vägen???? Så mycket tankar i huvudet, så mycket jag vill och måste få ur mig men när?? Suck... ville bara klaga lite men även säga hej till er alla och låta er få veta att jag tänker på er! Nykter är jag och det går bra. Fast jag är fortfarande förvånad över hur jävla envis jag visade mig vara?? Motivationens och viljans kraft är obeveklig! Känns som om jag hittade strömbrytaren i mitt huvud ( fast nej, jag har inte glömt de första veckornas hårda slit..) Nu oroar jag mig bara ibland för att ett plötsligt mörker ska få mig att famla efter den där knappen och råka trycka på den... om någon nu förstår vad jag menar?
En god natt önskar jag er alla❤️❤️❤️Och även en god morgon imorgon!!! Och jag önskar att jag inte ligger vaken halva natten för att sen försova mig... Kram på er!!??❤️??❤️??

...känns alltid som en bristvara. Men, tycker du hinner med en hel del;)

Kram❤️?

Jo det gör jag nog Jasmine☺️ Men såklart tar det ju alltid emot att ge sig själv en klapp på axeln...?Att vi människor alltid är så förbaskat pigga på att förringa alternativt förakta oss själva, medfödd egenskap eller bara Luther som sitter där och härjar på vår axel?
Just nu känns det som om jag befinner mig inågon slags limbo, jag vet inte var vi kommer bo efter nyår, kommer jag in på utbildningarna jag sökt? Kommer barnen trivas och få vänner? Kommer vi klara oss ekonomiskt? Svaret blir att jag vet inte men det känns ändå ok, konstigt nog.
För det känns som om att när jag lyfter blicken, slutar stirra mig blind på alkoholens vara eller icke vara, inser jag att jag spelar en större roll i mitt eget liv än vad jag trott. Allt jag gör betyder ju något och har jag bara energi och är klar i knoppen behöver problemen vare sig bli för stora eller hopa sig... Vad jag vill säga är att det är fascinerande att se hur livet går att levas när man inte är konstant bakis....
Kram på er??❤️??

Bedrövadsambo

Om du vet hur det blir - utgå från att det blir bra! Blir inte allt bra så får du hantera det då. Ta inte ut oron i förskott! I värsta fall oroar du dig helt i onödan, eller så får du oroa dig två gånger. Allt löser sig på något sätt! Gör det inte det, så är det också en lösning.

Du har så rätt, kloka Bedrövadsambo? Oroa sig kan man göra när man vet att problemet verkligen är ett problem och inget annat! Kanske bör man inte ens oroa sig då utan ta itu med det istället? Kram till dig och hoppas du har en fin fredag!!❤️???

Idag har det varit en så bra dag? Dock som vanligt inte hunnit med allt jag föresatt mig men det är ok.
Funderar lite på AA när jag kommer hem till Sverige.. Jag vet att många av er har mycket erfarenhet av just AA och jag måste säga att även om jag känner mig stabil i min nykterhet är jag ändå lite rädd. Jag tror att jag just nu är så uppslukad av allt som händer och allt som ska fixas att det trycker undan tankarna på alkohol. Men vad händer när allt planar ut? Kommer jag få för mig att jag kan dricka igen?
Pratade med en vän, eller ja, hon vill hemskt gärna vara min bästa vän medan jag tydligt ser att utan hästintresset skulle vi inte ha något gemensamt överhuvudtaget. Det faktum att hon inte kan se det är för mig bara ett kvitto på att jag har rätt... Nåväl. När hon fick veta att vi flyttar tillbaka till Sverige jublade hon: "Ååhh vad mycket vin vi ska dricka!!"
Gud hjälpe mig???suck... När jag försökte förklara för henne att jag inte vill dricka längre sa hon att det är väl inte så farligt om jag drack ibland! Och så tillade hon att jag behövde oroa mig för i Sverige är alkoholen så dyr så det är mer eller mindre omöjligt att bli beroende....????????? Jag tänkte att hon förmodligen är dummare än jag någonsin tidigare trott... Jag antar att alla alkoholister och alkoholberoende/missbrukare i Sverige är miljonärer, minst? Jisses säger jag bara...
Däremot är jag rätt övertygad att hon har rätt stora problem själv. Och därför vill hon inte höra att jag har det, antar att det påminner henne om sitt eget bruk av a. Som hon nästan alltid kombinerar med receptbelagda värktabletter som hon påstår att man kan dricka på. Jag tror henne inte men är ingen expert, har tackolov varit förskonad krämpor som skulle kräva medicin innehållande tex morfin....
Det är inte hon som oroar mig, tvärtom ser jag fram emot att berätta sanningen om mitt alkoholberoende för henne. Och jag känner mig inte heller rädd för att berätta för andra att jag inte dricker och varför, jag är ju så stolt? Men hur det än är för nya situationer med sig nya risker. Kanske såna jag inte kan förutse...
Därför funderar jag på AA. Min fråga är om jag ska gå på ett öppet möte eller ett som bara är för alkoholister? Jag såg att de i min blivande region skiljde på dessa. Jag anser nog att jag är alkoholist men det är ju jag det... Någon som kan råda?
Kram på er allihop❤️??❤️?????

Jag mår ofta bra, känns som om jag flyter ovanpå. Ovanpå avgrunden som ligger gömd under all bråte, bråte av vardag, handla och laga middag, borsta tänder och natta barn, jobba... Men där är den plötsligt, känner hur foten slirar lite på den leriga kanten. Då måste jag sätta mig ner och dingla med benen över kanten och kika ner. Känna vätan tränga igenom mina kläder, jag blir smutsig men låter det hända. Det låter kanske idiotiskt och destruktivt men jag får inte glömma vem och vad jag är. Det finns en så enorm skam där nere på djupet, jag har på ett sätt förlikat mig med att den finns där. Ingenting jag kan göra kommer få den att försvinna så jag har accepterat den. Idag fiskade jag upp den och höll i den en stund. Vare sig jag vill det eller inte är den en del av mig. Nu är det ju som tur är så att den får mig inte att vilja dricka igen, tvärtom, men den får mig att känna avsky. Jag är inte en ond människa men inte heller helt igenom god. Jag har inte bara tagit dåliga beslut på fyllan, som namnet på min tråd antyder, jag har såklart även gjort det med total och nykter närvaro. Och det är det som förbryllar mig något även om jag här ibland trådarna plötsligt läste att fler fungerar på detta sätt: jag vandrar klarsynt och frivilligt in i en orkan, en katastrof, bara för att avvärja en annan. Hur kan det komma sig att jag medvetet gör destruktiva val när många andra aldrig skulle komma på tanken? Vad är det jag letar efter eller vad är det som fattas? Kanske jag bara vill förstärka min egen betydelse genom att vara en förödande kraft för andra? Jag tror att det är så men jag önskar att jag i framtiden kan vända karusellen... Att jag kan stärka min egen betydelse genom att hjälpa. Ibland försöker jag men som vi alla vet är det lättare att riva något än att bygga något stort.
Det enda jag vet är att denna avgrund alltid funnits i mig, ända sedan jag var barn. Långt innan alkoholberoendet. Men som antagligen blev ett resultat av den, avgrunden. Skriver det här lite för mig själv i natten eftersom jag inte kan sova i vanlig ordning. Jag ber om ursäkt om det på något sätt får någon illa till mods. Men jag tror att vi alla bär på både mörker och ljus, oavsett vi är medvetna om det eller inte.
Och här går jag framåt i livet och bär min skam med mig, men det är ok. Det viktigaste är att jag inte får den att växa. Hur det kommer gå vet jag inte... Nu borde jag sova, hur det kommer gå vet jag inte heller...?
Kram och godnatt på er alla modiga kamrater!❤️

Att våga se de fula sidorna är en viktig bit av tillfrisknandet.
Det låter som att du är redo för aa och den styrka det programmet kan ge dig.

Att gå på aa eller Alanon utan att vara beredd att göra jobbet är nog rätt bortkastat.

Gå dit,Du har inget att förlora.
Du kommer att träffa människor som precis som du börjat gräva i sig själva för att komma upp ur lergropen.

Tack Ullabulla!
Ja, jag tänker faktiskt gå på ett möte när jag kommer hem till Sverige. Jag har bestämt mig för att avsluta det här, det vill säga: att sluta dricka är bara en del. Men samtidigt det viktigaste verktyget för att jag ska kunna, med öppna ögon, ta mig igen leran och smutsen och komma ut på andra sidan. Jag vill förstå varför och hur det kunde bli såhär. Hur kom jag hit. Idag har jag bara några bitar av det pusslet och hur ska jag då kunna undvika att hamna här igen i framtiden? Hur kan jag hjälpa mina barn att inte hamna här? För jag ser att de har det i sig och det skrämmer skiten ur mig rent ut sagt....
Kram❤️❤️❤️

DetGårBättre

Gå på ett slutet möte. Det är min rekommendation. Sen behöver man inte köpa programmet rakt av. Titta på vad du behöver och följ det. Viktigast är ju att förbli nykter. Jag går på möten för att dela och lyssna. Mest ta in kärlek och gemenskap. Om jag gör de tolv stegen får framtiden avslöja. Bibeln är för mig viktigare. Men kan stegen hjälpa en att utvecklas så... men ta och ge det du behöver!

DetGårBättre

Tänkte även tillägga att jag på ren motivation och drivkraft där jag uppnår allt jag vill lyckats med både sju och nio månaders nykterhet tidigare. Den här gången känner jag mer ett lugn där jag inte vill dricka. Känner inte den kampen som jag gett mig fan på att vinna innan. Nu tar jag en dag i taget. Hoppas på lång nykterhet. Men får se vad framtiden visar. Man glömmer lätt... lycka till iaf.