Hej. Jag har läst här i 1,5 år snart. Jag är runt trettio år och jag minns hur jag som yngre verkligen kämpade emot alkoholkulturen. Jag vägrade börja dricka och slutade umgås med de som drack i tonåren. Jag hatade när vuxna drack trots att inget allvarligt hände, men jag hatade personlighetsförändringen hos de vuxna när de drack. Åren gick och att vara nykterist i gymnasiet gjorde mig så utanför så i slutet av gymnasiet slutade jag kämpa emot och började dricka. Gick ut varje helg och drack måttligt. Kände mig äntligen normal fastän varje festhelg gav mig ångest. En kemisk ångest antar jag. För i övrigt gjorde mitt drickande att jag passade in och jag hade många vänner.

När jag gifte mig drack jag väldigt sällan men pga mycket ensamhet i relationen började jag dricka allt mer. Fastnade i en hemskt dålig ovana och drack för ofta och för mycket och var bakis på jobbet.

Sedan blev jag gravid. Jag minns hur jag upplevde det som att det räddade mitt liv. Jag drack inte på tre år och jag mådde så bra. Fick ett till barn och drack väldigt sällan.

Men de sista två- tre åren har något hänt. Jag har långa perioder då jag inte dricker men så faller jag in i ett dåligt beteende där jag dricker för ofta. Och jag hatar det!!! Hatar hur jag mår av det. För ett år sedan trodde jag att jag var deprimerad och jag slutade dricka. Ganska snabbt kände jag mig glad och nöjd och insåg att det var alkoholen som gjorde mig sjuk. Ändå dricker jag igen! Inga stora mängder (kanske) men ändå för mycket och för ofta periodvis.

Jag tror att min egen far är sk. periodare (inget han erkänner) och min farfar var alkoholist. Och jag tror det är därför jag varit så emot alkohol större delen av mitt liv. Men kanske är det också det jag "drabbats" av? Jag känner mig som en nykterist och alkoholist i samma kropp?!

Jag är så trött på att falla igen och igen och nu bara måste jag lyssna på mitt inre som säger åt mig att inte dricka- nånsin. Men jag vet inte om jag klarar det. Jo, jag klarar det alltid ett par månader när jag väl bestämmer mig, men faller alltid tillbaka igen. Och jag orkar inte mer. Jag och alkohol passar inte alls ihop och har aldrig gjort det. Jag får sådan ångest av det. Jag vet inte om jag dricker mkt jämfört med andra men egentligen spelar det väl ingen roll eftersom exakt varje glas får mig att må dåligt...

Nu tänkte jag i alla fall att det kanske hjälper mig om jag skriver här. För jag vill så gärna sluta dricka! :-( För alltid.

Lim

Hej allihopa.

Sannah, jag känner precis igen det där. Jag började också dricka mer pga mitt förhållande. Skyller inte heller drickandet på min man men det bidrog helt klart!

Miss lyckad och Sannah, visst är det berusningen folk vill åt. Visst de kanske har vant sig vid smaken av alkohol men om de nu tycker det är gott så är det ju pga att de blivit kidnappade av alkoholen. De vill åt procenten för att man blir berusad av den, inte för att det är gott i första hand. Men de flesta skulle aldrig erkänna det, inte ens för sig själva.

Idag gjorde jag ett misstag. Jag blev bjuden på ett litet glas som skulle svepas med ingefära och annat i. Som en shot mot förkylning. Svepte den och kände att nåt var helt vidrigt med den. Det var 35 procentig alkohol i. Det var inte mycket men jag kände det ändå både i smaken och sedan i kroppen. Men det var ångest som kom, absolut ingen skön känsla eller nåt. Jag kände mig som när jag drack förr i ångestnivå nästan. Direkt. Fan också. Hade jag inte varit bland folk hade jag stoppat fingrarna i halsen.

Känner mig ångestfylld nu. Oron rör sig i magen fast det var ett par timmar sedan. Det var så himla lite men ändå får det mig så ledsen. Det är som att min hjärna direkt varnar mig för det här giftet som kom in i mitt system. Det var bara några cl men ändå.

Jag är lite chockad över hur starkt jag reagerar. Egentligen är det väl obetydligt lite men det känns ändå jättejobbigt. Jag tror nästan jag blivit allergisk? Jag mår nästan illa fortfarande. Eller är det psykiskt påhitt? Fast nej det känns inte så. Det känns som jag skulle ha druckit bakterier eller nåt och blivit sjuk.

Tänker inte räkna detta som att jag druckit men det känns ändå väldigt tråkigt.

Försöker hitta nåt positivt med det hela och det är ju min egen reaktion på alkoholen. Jag är bara helt avskräckt. Kommer aldrig ta ett återfall kan jag ju säga. Man ska väl aldrig säga aldrig men jag kan nästan göra det alltså. Fy fan vilket vidrigt skit. Känns helt obegripligt att jag brukade dricka sånt där frivilligt? Till och med hade svårt att låta bli?? Det är verkligen ett bevis på att man vill åt berusningen och inte smaken. Nu när jag inte vill ha berusning så smakade den lilla mängden alkohol fruktansvärt. Och det är ett bevis på hur giftigt och beroendeframkallande det är. Om man vill ha det fast det är så vidrigt.

Nä på fredag har jag varit nykter i 9 månader och det tänker jag ff räkna det som för det som hände idag var helt omedvetet och som tur var så väldigt lite. Hade jag inte svept det hade jag kanske hunnit stoppa och känna vad det var.

En till sak inser jag.... det är att om jag nånsin tar ett återfall kommer jag bli knäckt. Känner mig nere pga såhär lite så vad skulle jag känna om jag tog ett glas vin eller öl eller flera stycken?? Jag anar att det är så många känner... Blir så knäckta att de inte vet hur de ska hantera det och därför kanske fortsätter? Om det är ett återfall alltså.

Drack jag nu vore det ett återfall eftersom min intention är att inte dricka. Förr i tiden kände jag mer att jag hade uppehåll när jag inte drack. Uppehåll i ett par månader. Sedan när jag började dricka igen så var det normalt för mig, pausen var slut. Men det är långt ifrån så jag resonerar nu. Skulle jag dricka nu så är det ett återfall i en sjukdom. Även om jag inte exakt definierar mig som alkoholist så tycker jag nog att det finns det nånstans i mig. Men jag kanske inte vill tro det.

Ångesten jag fick idag och som känns ännu påminner mig starkt om hur det var för 9 månader sedan. Och den känslan känner man inte om man inte har alkoholproblem. Den grymma ångesten orsakad av alkohol.

Länge leve nykterheten ?

Lim

Nä men urk. Ångesten jag har nu är inte nådig. Jag vill krypa ur mitt skinn.

Får så många flashbacks. Pratade nyss med min ena sons kompis förälder. Och minns hur det var förr när jag pratade med andra föräldrar... kände mig värdelös och sämre än dem. Hade så låg självkänsla. Så har jag inte känt sedan jag slutade dricka. Men nu mindes jag känslan så exakt att den kryper i mig.

Herregud jag tycker synd om mitt förra jag som mådde såhär VARJE dag när jag drack. Hur orkade jag ens? ?

Imorgon när min ångest lagt sig så kommer jag nog känna mig tacksam igen. Men nu känns allt så sorgligt... Hur jag hade det....

Hade förträngt ett minne som handlar om detta. Skulle på barnkalas. Var så nervös innan och kände mig som vanligt sämre än de föräldrar vi skulle till. Jag studerade då och kände mig så fel bredvid dem som var egna företagare eller jobbade på kontor osv. Min man var dessutom bortrest. Jag kände mig ensam och dålig på alla sätt.

Så innan kalaset hällde jag upp ett glas rödvin som jag egentligen skulle ha på kvällen hade jag intalat mig. Drack ett glas. Kände mig bättre och nästan lite glad. Hällde upp ett till. Drack lite snabbare för snart skulle vi på kalaset. Innan vi gick hällde jag snabbt i mig ett tredje glas. Tog med mig en påse halstabletter. Spenderade flera timmar på kalaset och kände mig så fel. Sedan på kvällen på väg hem i snön var jag såååå ledsen. Började bli lite bakis antaligen. Så sorgligt. Och pinsamt om de märkte nåt på mig?

Det kommer aldrig bli sådär igen och det är väl en tröst men just nu är minnena så levande. Det är som att den där "hälsodrycken" som var allt annat än hälsosam var ett serum som tog mig tillbaka till mitt tidigare alkoholistliv. Var det meningen att jag skulle påminnas om det just idag? För att göra mig rädd? För isåfall funkade det.

Blä säger jag bara .....

Lim

Nä men urk. Ångesten jag har nu är inte nådig. Jag vill krypa ur mitt skinn.

Får så många flashbacks. Pratade nyss med min ena sons kompis förälder. Och minns hur det var förr när jag pratade med andra föräldrar... kände mig värdelös och sämre än dem. Hade så låg självkänsla. Så har jag inte känt sedan jag slutade dricka. Men nu mindes jag känslan så exakt att den kryper i mig.

Herregud jag tycker synd om mitt förra jag som mådde såhär VARJE dag när jag drack. Hur orkade jag ens? ?

Imorgon när min ångest lagt sig så kommer jag nog känna mig tacksam igen. Men nu känns allt så sorgligt... Hur jag hade det....

Hade förträngt ett minne som handlar om detta. Skulle på barnkalas. Var så nervös innan och kände mig som vanligt sämre än de föräldrar vi skulle till. Jag studerade då och kände mig så fel bredvid dem som var egna företagare eller jobbade på kontor osv. Min man var dessutom bortrest. Jag kände mig ensam och dålig på alla sätt.

Så innan kalaset hällde jag upp ett glas rödvin som jag egentligen skulle ha på kvällen hade jag intalat mig. Drack ett glas. Kände mig bättre och nästan lite glad. Hällde upp ett till. Drack lite snabbare för snart skulle vi på kalaset. Innan vi gick hällde jag snabbt i mig ett tredje glas. Tog med mig en påse halstabletter. Spenderade flera timmar på kalaset och kände mig så fel. Sedan på kvällen på väg hem i snön var jag såååå ledsen. Började bli lite bakis antaligen. Så sorgligt. Och pinsamt om de märkte nåt på mig?

Det kommer aldrig bli sådär igen och det är väl en tröst men just nu är minnena så levande. Det är som att den där "hälsodrycken" som var allt annat än hälsosam var ett serum som tog mig tillbaka till mitt tidigare alkoholistliv. Var det meningen att jag skulle påminnas om det just idag? För att göra mig rädd? För isåfall funkade det.

Blä säger jag bara .....

Lim

Haha tur jag har en egen tråd här som jag kan skriva massa i nu utan att jag stör nån ?

Fick ett stort behov av att skriva ner allt jag känner.

Min man sa igår för första gången på länge att han vill sluta dricka. Han tycker att jag är så duktig sa han men att han glömmer att säga det till mig. Han sa att varje gång han kommer hem med öl så tänker han på vad duktig jag är som inte gör det. Han sa att han vill jobba mer för att inte vilja dricka. Han tycker det är tråkigt att vara ledig för mycket. Jag visste att han kände såhär för jag har sett det i hans ögon de senaste dagarna. Sett att det tär på honom att fortsätta dricka. Jag har sett i hans ögon exakt samma sak som jag kände pga det som alkohol gjorde med mig. En sorg och en ledsamhet och en livsströtthet som kommer när man dricker. Den syns i ögonen på nån som dricker för ofta eller för mycket.

Jag sa till honom att det tog mig ungefär 6 månader att helt acceptera nykterheten och börja tycka den är lätt och självklar. Han måste kunna ge det tid om han vill sluta på allvar.

Jag känner på allvar just nu när jag levt en stund i alkoholångest (tänk om "vanligt folk" visste att nån kan bli såhär ångestfylld av typ 4 cl alkohol, om ens det.. De skulle väl skratta åt mig) att om jag skulle börja dricka igen så skulle jag nog inte orka leva. Så allvarligt deprimerad blir jag om jag dricker.

På återseende kära vänner. Mycket möjligt att jag skriver igen ikväll ?

Lim

Nu pustar jag ut. Nu har jag ridit ut ångesten och nu är jag lugn inombords igen. Mitt psyke och min själ verkar förstå att det var falsk alarm, jag har inte börjat dricka.

Jag tror nästan det var det hela mitt jag gjorde.... larmade med sirener och blåljus och ville desperat påminna mig.

Nu andas jag vanligt igen, tack Gud.

Bedrövadsambo

Det är väldigt tydligt att alkohol är både fysiskt och mentalt så jävla fel för dig. Då har du lärt dig det. Aldrig mer. Inga bakdörrar öppna. Och att din man också öppnat upp för att vilja bli nykter är ju kanonbra! Han har ju värsta läromästaren på hemmaplan ?

AlkoDHyperD

De fick lov att finnas, förstås och kläs i ord.
Du såg dig själv som du var tidigare. Kunde känna medkänsla med ditt tidigare jag. Med dig så som du hade det då.
Smärtsamt, ja. Såren öppnades och ångesten du beskrev är varet som behöver komma ut för att möjliggöra läkning.
Påminnelsen om hur det varit kom i form av en ofrivillig ”sup”. Ibland kommer den till oss i form av mardrömmar. Skrämmande och verkliga.
Pusta ut nu, tacka dig själv för att du tar dig på allvar, tacka dig själv för att du har förståelse för dina reaktioner.
Kram

Du är så stark! Förstår inte hur du klarar att vara nykter när din sambo/man verkar dricka en hel del. Du gör det fantastiskt bra! Fortsätt dela dina känslor här om det hjälper- vi är nog många som läser även om vi inte alltid kommenterar. Kram och godnatt!!

Lim

Tack bedrövadsambo, Jasmine och AlkoDHyperD för era svar. De betyder mycket. Jag är själv superdålig att skriva i andras trådar och det är för att jag känner press att skriva nåt bra och smart då. I min egen tråd skriver jag ju bara vad som helst utan att fundera så mkt. Men jag läser andras trådar och följer andras resor här i med och motgång.

Det är konstigt nog väldigt lätt för mig att vara nykter trots att min man dricker. Vi har alltid druckit på olika sätt han och jag så mina vanor återspeglar sig inte i hur han dricker. Men det är inte bara därför. Till exempel så hatar jag lukten av alkohol. När han luktar det så vänder det sig i magen på mig nästan. Och det blir man ju inte så frestad av...

Jag kan faktiskt känna mig helt förundrad över hur jag helt bara absolut inte vill dricka. Hur kan man gå från att vilja dricka alldeles för ofta till att inte ens vilja ha ett glas? Det är så häftigt att det kan vara så.

Idag var jag på affären och när jag passerade ölhyllorna för att jag skulle hämta festisar som var mittemot, så ville jag inte ens titta på ölen. De äcklade mig. Tänkte på hur jag förr med nervositet i magen brukade ta ett sexpack och lägga snabbt i korgen. Jag mådde dåligt av det då men ville ändå ha.

Min tråd heter ju nykterist och alkoholist i en kropp och så har det verkligen känts för mig. Nykteristen i mig har alltid hatat att köpa alkohol. Hatat att köpa så lite som en enda öl. Alltid känt att det är fel för mig även innan jag började dricka för mycket. Är det därför det är så skönt och lätt för mig nu kanske... jag gör äntligen det som Nykteristen i mig har önskat hela tiden. Det som hon desperat har önskat...

Man ska vara snäll mot sig själv tycker jag. Inte hata sig själv för att man dricker för mycket. Det är inte lätt att vara en som är beroende av nånting som gör att man mår uselt. Det kan jag säga nu.... för nu känner jag så mkt medlidande för mig själv och den jag var för 9 månader sedan. Det var faktiskt synd om mig. Jag tog mitt ansvar och slutade. Men det var faktiskt sorgligt innan jag gjorde det helt. Jag var ju bara en vanlig människa som hamnade i klorna på den vidriga drogen alkohol. Vi alla är ju bara vanliga människor som vill vara lyckliga och göra våra nära och kära lyckliga.

Men då måste alkoholen bort. Annars är man fast i det där sorgliga och nedbrytande träsket. Och skadar både sig själv och andra. Det är inget bra liv...

Godnatt allihopa ❤ önskar er sköna drömmar och styrkan att fortsätta den nyktra vägen. En dag blir den lätt att följa!

Lim

God morgon, en ny dag är här. Det är grått ute men ljuset ute påminner mig om nånting. En tid för 6 år sedan när vi precis flyttat hit där vi bor nu. Jag ångrade flytten det första halvåret för jag var så van vid att bo mitt i stan.

Nu trivs jag här och känner mig avslappnad och ledig när jag kommer hem på vår gård.

Det här är det första året på många år som jag inte håller på att dö inombords av mörkret. Jag tycker det är tråkigt att bli så trött snabbt eftersom det är mörkt som på natten klockan 16. Men jag får inte panik som förr i tiden. Jag kommer absolut att känna så flera gånger i vinter, det vet jag, men just nu 9 dagar in i november så känns det ändå okej. Och så brukar jag inte känna. Den enda förklaringen som finns är ju att jag slutat dricka. Tänk om jag visste om det förut, att jag hade kunnat stoppa mitt dåliga mående. Tänk om jag anat vad mycket bättre livet skulle vara.

Så småningom kommer våren igen. Med sol och gröna träd.

Ha en fin dag allesammans.

anonym17136

Härligt Lim att du kan njuta och må bra av livet ... trots mörkret ? och snart är det advent och vi får tända ljus o pynta ... Livet blir ännu ljusare ?

Lim

Ja Lerigen, alldeles snart kan vi börja julpynta. Men jag tycker det är skönt att det är ett par veckor kvar för jag är inte riktigt redo för jul än. Så säger jag nu men säkert står jag här om en vecka redan och byter ut lamporna till adventsstakar ? Så brukar jag göra haha. Det ska bli mysigt. Lite snö vore kul också när december kommer.

När jag tänker på jul så blir jag direkt lite stressad. Men jag ska verkligen försöka att lugna ner mig. Vill inte bli en sån som blir stressad av jul för då kan vi lika gärna sluta fira. Det sista vi behöver är väl ytterligare anledning till stress. Det vi behöver är lugn och ro och själslig återhämtning. Inte ännu mer hets och materialism... Så jag ska låtsas att jag är ett barn när jag tänker på jul. Då blir det otvunget och mysigt mest. Och så får man dricka massa god julmust!

Efter midnatt har jag varit nykter i 9 månader. 10 februari har det gått ett år. Jag tycker om att den här vintern blir som en slutspurt mot årsdagen för det motiverar mig att orka med vintern. 10 februari är det fortfarande vinter men den börjar gå mot sitt slut då. Önskar det fanns nån som ville fira det med mig ? Men jag tror de flesta skulle störas av ett sånt firande. Min man skulle nog kunna vilja fira mig för jag vet att han är stolt över mig. Men resten... jag tror mest det skulle besvära dem. Det är ingen som förstår. De förstår nog varken alkoholberoende eller att man kan vilja vara nykterist heller. Nog för att jag tycker några verkar bry sig om alkohol lite för mkt men det är inget de personerna nånsin skulle hålla med om. Eller erkänna. De vill vara i sin bubbla där alkohol är fint och sofistikerat medan jag direkt vill spräcka bubblan och hävda att alkohol aldrig kan vara fint. Det är en omöjlighet, för det är ofint av sin natur. Det är ett gift som skadar och det kan inte vara fint hur mkt folk än försöker hävda det. Det är lögn.

Bla bla bla vad jag skriver och skriver. Jag har varit sjuk hela veckan och det gör att jag har för mkt tid till att tänka ?

Godnatt allihopa!

Bedrövadsambo

Inga är så anti rökning som ex-rökare. Du har blivit likadan fast med alkohol ? Och folk i din omgivning kan gott höra det! Vrider de på sig av obehag så har de nog själv problem.

anonym17136

Ja Lim , det gäller att inte dras med i julstressen .. utan behålla lugnet och kunna njuta av december o alla ljusen ⭐️ Det känns som även stress är en farlig fiende och i kombination med A .. så är det verkligen risk att det inte blir så bra .. det har både du o jag fått erfara .. Försök att sänka kraven ... fixa o greja med det som du tycker är kul .. drick julmust och ät lussebullar .. och kom ihåg att de behöver inte vara hembakta .. går lika bra att med köpta .. ?

Lim

God kväll!

Ja bedrövadsambo det är helt rätt!

Lerigen, tack för stödet. Ska verkligen sänka kraven och försöka njuta av det lilla. Så som det ska vara för jag ska må bra.

Idag har jag varit nykter i 9 månader och 2 dagar. Känns som en himla tur... för jag är fortfarande förkyld efter över 2 veckor och barnen är sjuka och jag har knappt sovit. Alkohol på det och jag hade ju varit ett vrak. Nu är jag bara lite halvtrasig ?

Nu kommer en period då jag faktiskt brukar vara nykter. Inte alla år men flera år. Och alltid över jul de senaste åren. Det känns lite tröstande att veta att det finns ett parallellt universum tidsmässigt där faktiskt även mitt alkoholmissbrukande jag var nykter. Och jag minns verkligen hur bra jag mådde de perioderna.

Det här forumet borde få ett pris eller nåt. Det är så skönt att erkänna sina brister och även få fortsätta "älta" allt även när man kommit en bit på vägen. Det är svårt att vara öppen med sådana här saker så det är så underbart att det finns en sån här fristad.

Visst censurerar man sig en del men inte lika mkt som i verkligheten.... Inte jag i alla fall.

Kram till er alla och godnatt ❤

oro och funderingar kring sitt liv är så läkande..Jag märker på oss alla att vi skriver i perioder.Vissa gånger vill man ha mer stöd.Andra gånger vill man stödja..Perfekt!!Förstår lim att du är i en lite turbulent situation.Din mans problem och dina egna..Jag tycker du är jättestark och duktig.Heja dig.Dina barn kan vara glada att ha en mamma som vill förändra sämre beteenden till bättre.Skriv på om allt möjligt..Jag och många vill gärna läsa om dina kunskaper om mående och beroende..Även när livet inte är så lätt..Jag har en del materiella problem just nu..Men det ordnar sig.Har jag kunnat supa upp en massa pengar utan att blinka, så ska väl detta lösa sig, bara jag tar det lugnt..Stor varm kram❤

anonym17136

Lim .. Blir glad att mina rader kan vara till hjälp och stöd för dig .. och även om det går bra för mig så behöver jag själv påminna mig om faror som lurar därute, den ständiga stressen , jakten på det perfekta livet .. fick mig att fly in i alkoholens värld ... Ja , det är lätt att glömma .. Att läsa här och ibland skriva är ett bra sätt för mig att påminnas ... Kram till dig .. och du ska vara riktigt stolt över dina 9 månader ?

Lim

Tack miss lyckad och Lerigen och kramar till er!!

Igår kom första snön. Eller var det i förrgår? Jag minns inte helt för jag har varit magsjuk och liksom i en dimma.

Vaknade så vansinnigt illamående. Vad det såhär det kändes att vara bakis? När ingen ställning man lägger sig i ger ro i kroppen men man absolut inte kan ställa sig upp och gå nånstans utan att bli svimfärdig. Man behöver vila men det går inte. Som tur är så gör febern att man ändå somnar, när det är magsjuka. Bakfylla serverar ingen feber som gör att man domnar bort.

Nu är jag frisk igen tack och lov.

Jag har inte känt för att gå in här och skriva de senaste dagarna. Och jag vet varför. Det är för att jag BARA minns dåligheter med alkohol. Det är nästan så att jag har börjat göra mina minnen ännu värre än vad de är och det är så otrevligt att tänka på det.

Men jag vill inte sluta skriva för jag tycker om att ägna tid och tanke åt mitt nyktra friska liv. Jag gillar att få skriva om det och identifiera mig med vad jag är nu - nykterist. Men jag är också stolt över att jag vågar se det gamla fula i vitögat också. Erkänna. Ibland förstora upp händelser lite väl mycket kanske men det verkar hjälpa mig. För jag är aldrig aldrig aldrig sugen på att dricka. Så något gör jag väl rätt när jag drar fram smutsen och ser på saken med kritiska och förfulande ögon. Eller förfulande och förfulande... det ÄR fula minnen.

Jag har för tredje året i rad skrivit på nykterhetförbundets Vit jul kampanj. Men när jag läser om olika människors kommentarer blir jag ändå lite bekymrad. De skriver saker som "Ja, julen är barnens. Vi vuxna har 364 dagar resten av året vi kan dricka på". Då vet jag inte poängen riktigt.... De 364 dagarna är väl också barnens (om man har barn). Det är klart jag tycker att det är bra med en vit jul men jag önskar att det kunde vara mer än så som folk kunde "offra". Undrar om folk känner sig så jäkla duktiga över en dag.... det blir så fånigt. Men samtidigt förstår jag att de som gjort kampanjen försöker nå ut till folk och resten av året är det väl i princip omöjligt att få folk att inte dricka. Julen är ju ändå helig på nåt sätt så där kan de nå fram. Men en vit midsommar skulle de väl inte ens våga föreslå....

Som sagt är jag för en vit jul och skulle stödja kampanjer året runt. Och en dag är väl bättre än ingen dag.

Sedan tror jag att de barn som desperat behöver en vit jul inte har föräldrar som skriver på kampanjen heller kanske? Men hoppas de nås av budskapet och får stöd på nåt sätt?

Jag kan känna mig lite ledsen över att mina barn inte får en helt alkoholfri uppväxt. De ser ju min man dricka. Men de slipper i alla fall se två berusade föräldrar här hemma. När min man dricker så är han antingen nån annanstans eller så är jag här så att de är med mig mest. Och jag har ju en lugnande påverkan på min man eftersom att jag alltid är spiknykter. Jag kan alltså säga att mina barn inte far illa av nånting här hemma. Däremot kan jag absolut tro att de föredrar en nykter pappa även om de inte sagt något sånt. Men det är underförstått för min del.

Jag kan säga det direkt till alla; det märks ALLTID om du dricker. Det känns på andedräkten direkt om inte annat. Det är en väldigt stark lukt som är ganska vidrig att känna när man själv är nykter. Den lukten är vad barnen känner.

Så nykter for life ???

Kramar!

Lim

God morgon!

Ska snart ut i snön med barnen till skolan och sedan i väg till jobbet.

Varje gång jag skriver här så hejdar jag mig alltid från att skriva om mina barn eftersom det är ett anonymt forum. Egentligen skulle jag kunna skriva enbart om dem. De är min största motivation till allt positivt jag gör. Allt handlar om dem egentligen och för deras skull kan jag göra precis vad som helst.

Vi har varit ihop dygnet runt den senaste veckan och nu när det är dags att skiljas åt en hel arbetsdag så saknar jag dem så mycket. Mina fina underbara barn som förtjänar allt gott i livet. Hoppas vi kan ha öppna och ärliga samtal i framtiden om allt vad livet kan råka servera ❤

Ha en fin dag allihopa ❤

Jag har ju både vuxna och yngre barn..Känner när det händer saker att jag ger mitt liv för mina barn..Ändå har jag gett dom elände och skit..Känns ändå skönt att vara en välfungerande mamma igen..Är helt säker på lim att du och barnen har närhet när dom blir större.Det är nu du bygger på dom relationerna..Kram.